OBS: Nedan visas versionen från 16 jun 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 16 jun 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

En konkurs kan avslutas på tre olika sätt. Genom avskrivning, nedläggning eller utdelning till borgenärerna.

Innehållsförteckning

En konkurs kan avslutas på tre sätt

En konkurs kan avslutas på tre olika sätt. Om tillgångarna inte ens räcker till betalning av konkurskostnaderna så ska konkursen avskrivas. Om gäldenären lyckas nå en frivillig uppgörelse med borgenärerna eller det beslutas om ett ackord ska konkursen läggas ned. I övriga fall avslutas konkursen med utdelning till borgenärerna.

I samband med att en konkurs avslutas ska domstolen även bestämma arvodet till förvaltaren och förvaltaren avge sin slutredovisning.

Avskrivning eller konkursutdelning är vanligast

Det vanliga är att en konkurs avslutas med att den skrivs av enligt 10 kap. KonkL eller att tingsrätten fastställer ett utdelningsförslag som innebär att tillgängliga medel delas ut till borgenärerna enligt 11 kap. KonkL. I det sistnämnda fallet anses konkursen avslutad när tingsrätten har fastställt utdelningen (11 kap. 18 § KonkL). En avskrivningskonkurs anses avslutad när avskrivningsbeslutet fått laga kraft.

Nedläggning eller ackord i konkurs förekommer sällan

Frivilliga uppgörelser mellan gäldenären och hans eller hennes borgenärer samt ackord i konkurs förekommer mycket sällan. Vid en frivillig uppgörelse ska konkursdomstolen på ansökan av gäldenären besluta om nedläggning av konkursen (12 kap. 1 § KonkL).

Avskrivning beslutas i två situationer

Den vanligaste grunden för avskrivning av en konkurs är otillräckliga tillgångar. Dessa räcker kanske inte ens till betalning av konkurskostnaderna och eventuella massaskulder. En sådan konkurs ska skrivas av (10 kap. 1 § KonkL).

Konkursen får inte skrivas av förrän gäldenären har gått ed på bouppteckningen och förvaltaren har avgett sin förvaltarberättelse. Om det finns något hinder för att genomföra en edgång inom skälig tid och om man inte tror att det skulle innebära att man får kännedom om utdelningsbara tillgångar så behöver man inte genomföra en edgång bara för att kunna avskriva konkursen (10 kap. 2 § KonkL).

Avskrivning p.g.a. att utdelningsförfarandet inte kan bekostas

En konkurs ska i några fall skrivas av trots att tillgångarna räcker till betalning av konkurskostnaderna och eventuella massaskulder. Så är fallet om de överskjutande tillgångarna är så begränsade att de inte räcker till kostnaderna för ett utdelningsförfarande. I det läget ska förvaltaren överlämna kvarvarande egendom till den bäst prioriterade borgenären, sedan konkursen skrivits av på grund av otillräckliga tillgångar (10 kap. 4 § KonkL).

Den kvarvarande egendomen kan vara en tillgång som inte har kunnat säljas av konkursförvaltaren. I så fall behöver borgenären naturligtvis inte ta emot tillgången. Om ingen borgenär vill ha egendomen får den överlämnas till gäldenären (10 kap. 4 § 2 KonkL).

Det kan hända att en konkurs skrivs av men att det senare visar sig att det fanns tillgångar i konkursboet som konkursförvaltaren inte kände till. Konkursförvaltaren ska då se till att det blir efterutdelning till borgenärerna (10 kap. 5 § KonkL).

Avskrivning p.g.a. att det saknas konkursfordringar

Det finns ytterligare ett fall när konkurs ska skrivas av trots att tillgångarna räcker till betalning av konkurskostnader och eventuella massaskulder. Om konkursförvaltaren inte känner till någon konkursfordran och ingen borgenär hör av sig ska konkursdomstolen efter en anmälan från konkursförvaltaren genast besluta om avskrivning. Förvaltaren måste först kontrollera att samtliga kända borgenärer är införstådda med att konkursen skrivs av. Har ett bevakningsförfarande inletts så får konkursen skrivas av först efter bevakningstidens utgång (10 kap. 3 § KonkL).

TSM ska höras när en avskrivning kan vara tveksam

Både konkursförvaltaren och konkursdomstolen kan initiera en avskrivning av konkursen. TSM behöver inte höras om det inte är tveksamt om en avskrivning bör ske (prop. 1986/87:90 s. 317).

TSM ska alltid lämna sitt medgivande vid en avskrivning på grund av att utdelningsförfarandet inte kan bekostas, som en kontroll av att förvaltaren inte har missbedömt situationen.

Nedläggning p.g.a att det saknas konkursfordringar

Konkursdomstolen kan på ansökan av gäldenären besluta om att konkursen ska läggas ned (12 kap. 1 § KonkL). Gäldenären måste visa att han eller hon har kommit överens med sina borgenärer.

En frivillig uppgörelse förutsätter inte att borgenärerna får full betalning men alla borgenärer måste vara med på att konkursen läggs ned. Det krävs inte att alla borgenärer träffar en och samma uppgörelse med gäldenären. En borgenär kan vara ovetande om innehållet i gäldenärens uppgörelse med de övriga.

En gäldenär kan inte få en nedläggning av konkursen genom att träffa en frivillig överenskommelse med borgenärerna efter det att konkursdomstolen beslutat om att konkursen ska avskrivas (NJA 2002 s. 629).

Konkursdomstolen ska höra förvaltaren innan den fattar sitt nedläggningsbeslut. Konkurskostnaderna och andra skulder som konkursboet har ådragit sig ska betalas av boet innan egendomen återställs till gäldenären.

Skatteverket ska vid prövningen av om en uppgörelse ska träffas med gäldenären göra en allmän bedömning av om en nedläggning är att föredra framför ett normalt avslutande av konkursen. I detta sammanhang måste man bl.a. beakta vikten av att konkurskostnaderna kan hållas nere. Om boets tillgångar inte räcker till att betala konkurskostnaderna och massafordringarna bör Skatteverket kräva att gäldenären betalar dessa innan verket kan ge sitt samtycke till en nedläggning av konkursen. Staten garanterar ytterst betalningen av dessa kostnader (14 kap 2 § KonkL).

Vid nedläggning av konkurs beslutar tingsrätten att en juridisk person (t.ex. ett aktiebolag) istället ska försättas i likvidation. Därefter kan bolagets verksamhet återupptas efter det att bolagets revisor har yttrat sig om ifall likvidationen ska upphöra (25 kap. 45 § ABL).

Förskottsbetalning och utdelning till borgenärerna

Bestämmelser om förfarandet vid utdelning till borgenärerna finns i 11 kap. KonkL. Utdelning sker endast när konkursen avslutas.

Undantagsvis kan borgenärer få annat än pengar i utdelning

Utdelning ska ske sedan all egendom i boet förvandlats till pengar (11 kap. 2 § KonkL). Undantagna är fast egendom och viss annan inteckningsbar egendom som inte blivit såld. Förvaltaren får inte vänta med utdelning sedan all egendom förvandlats till pengar. Om det är förenligt med boets intressen att en utdelningsberättigad borgenär tilldelas egendom som avräkning på vad denne ska ha i utdelning så kan förvaltaren välja detta alternativ. En förutsättning är givetvis att borgenären hellre vill ha betalt på det sättet och att värderingsfrågan inte är oklar (prop. 1986/87:90 s. 325).

Skatteverket kan t.ex. ta emot en fordran som konkursutdelning genom att förvaltaren skriftligt överlåter fordran. Det kan dock vara problem med betalningsförmågan när fordran ska krävas in och för verkställighet hos KFM krävs då som vanligt en exekutionstitel. Om förvaltaren redan har en exekutionstitel där konkursboet står som betalningsberättigad måste den kompletteras med en skriftlig överlåtelsehandling från konkursboet till Skatteverket. Fordran kan verkställas som ett enskilt mål hos KFM. En bedömning får göras utifrån fordrans storlek och möjlighet till betalning m.m.om det är lämpligt att ta emot en fordran som konkursutdelning.

Tvistiga frågor behöver inte alltid vara lösta innan utdelning

Utdelning kan ske även om inte alla frågor med anknytning till konkursen slutligt har avgjorts. Konkursen kan avslutas med utdelning till borgenärerna även om en rättegång pågår angående en fordran i konkursen. Utdelning för en tvistig fordran får dock inte betalas ut innan fordran är fastställd (11 kap. 10 § andra stycket KonkL).

Inte heller en rättegång som kan medföra att boet tillförs ytterligare egendom hindrar utdelning. Detsamma gäller tvist t.ex. angående underhåll till gäldenären. Det vanligaste är dock att en konkurs avslutas först sedan alla tvister slutligt har avgjorts. Borgenärerna tillgodoses i stället så långt det går med förskottsbetalningar.

Frågan om arvodet till förvaltaren ska prövas av domstolen samtidigt som domstolen granskar utdelningsförslaget (14 kap. 9 § KonkL). Att arvodesfrågan ännu inte har avgjorts av domstolen hindrar alltså inte att ett utdelningsförslag måste upprättas av förvaltaren.

Förvaltaren bedömer om en konkurs kan avslutas utan edgång

I en konkurs som skrivs av är det inte absolut nödvändigt med edgång. När det gäller en konkurs som avslutas med utdelning har det inte ansetts behövligt med en särskild reglering. Enligt ett uttalande i förarbetena bör en konkurs där edgång inte har fullgjorts inte avslutas med utdelning förrän förvaltaren uttömt sina möjligheter att tvinga fram en sådan (prop. 1986/87:90 s. 323).

En förskottsbetalning är endast preliminär

Innan utdelning sker får förvaltaren preliminärt betala ut utdelningsmedel i förskott till en borgenär (11 kap. 14 § KonkL). Om det senare, vid utdelningsförslagets fastställande, visar sig att borgenären inte har rätt till den utdelning som betalats ut i förskott måste borgenären återbetala motsvarande del till förvaltaren. Om en borgenär begär betalning i förskott kan därför konkursförvalt­aren kräva säkerhet för denna eventuella återbetalningsskyldighet.

Om det är lämpligt ska konkursförvaltaren alltid betala förmånsberättigade fordringar i förskott (11 kap. 15 § KonkL). Konkursförvaltaren måste självmant kontrollera om det finns förutsättningar för sådana förskottsbetalningar.

Övriga borgenärer har i princip rätt till förskottsbetalning endast om tillgångarna räcker till utdelning för deras fordringar med minst tio procent av fordringsbeloppen.

Om förvaltaren inte vill betala i förskott kan borgenären begära att konkursdomstolen prövar detta. Förvaltarens krav på säkerhet eller bedömningen av den erbjudna säkerheten kan däremot inte prövas i domstol. (11 kap.17 § KonkL).

Utdelningsförslaget anger betalningsrätt i konkursen

Konkursförvaltaren ska upprätta ett utdelningsförslag i konkursen (11 kap. 4 § KonkL). För varje borgenär anges

  • fordrans storlek
  • ränta
  • förmånsrätt
  • den utdelning som ska utgå.

Konkursförvaltaren ska ta upp de fordringar som han känner till genom gäldenärens uppgifter eller på annat sätt. Om domstolen har beslutat om ett bevakningsförfarande ska förvaltaren endast ta upp fordringar som bevakats på rätt sätt.

Tvistiga fordringar får konkursförvaltaren i första hand försöka lösa med de borgenärer som kan komma i fråga för utdelning. Ytterst får frågan avgöras genom en domstolsprövning av utdelningsförslaget (11 kap. 6 § tredje stycket KonkL och 16 kap. 6 § andra stycket KonkL).

En förvaltningsredogörelse bifogas utdelningsförslaget

Förvaltaren ska bifoga en särskild förvaltningsredogörelse till utdelningsförslaget. Redogörelsen ska visa hur mycket förvaltaren fått in vid försäljning av tillgångarna och hur stora omkostnaderna har varit. Dessutom ska det framgå att både intäkter och kostnader belastar rätt borgenär.

Utdelningsförslaget ska finnas tillgängligt för granskning hos konkursdomstolen och TSM. Domstolen ska kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats när TSM:s utlåtande över förvaltarens slutredovisning har kommit domstolen till handa. I kungörelsen ska domstolen ange tidsfrister för framställning av invändningar mot utdelningsförslaget och klander av slutredovisningen.

Utdelningsförslaget kan fastställas av domstolen utan ändring

Sedan tiden för invändningar mot utdelningsförslaget har gått ut ska domstolen snarast fastställa utdelningen enligt förslaget. Domstolen ska i och för sig granska förslaget men i praktiken är det endast uppenbara felaktigheter som kan medföra att förslaget inte fastställs. Det är nämligen inte meningen att domstolen ska pröva utdelningsförslaget mera ingående om det inte finns någon särskild anledning, t.ex. i form av invändningar från en borgenär eller ett påpekande från TSM. Myndigheten kan t.ex. ha ifrågasatt konkursförvaltarens tillämpning av förmånsrättslagen.

Utdelningsförslaget har endast betydelse för borgenärernas inbördes rätt till betalning i konkursen. Ett beslut om fastställelse av utdelningsförslaget har alltså inga rättsverkningar utöver detta. En borgenär som anser att ett större belopp borde delas ut måste istället klandra förvaltarens slutredovisning.

Endast den som har invänt mot ett utdelningsförslag kan sedan överklaga

Ett fastställelsebeslut av konkursdomstolen får endast överklagas av den som först har framställt en invändning mot konkursförvaltarens utdelningsförslag (16 kap. 6 § KonkL) . En borgenärs invändning skulle annars kunna bli föremål för prövning i hovrätten utan att ha bedömts av tingsrätten. Ett självklart undantag är om konkursdomstolens beslut avviker från förvaltarens förslag. Då kan den borgenär som påverkas av ändringen överklaga.

Det finns två sätt att ändra utdelningsförslaget

Om domstolen anser att den inte kan fastställa utdelningsförslaget i oförändrat skick kan den göra på två sätt (11 kap. 7 § tredje stycket KonkL).

Det ena alternativet är att domstolen själv gör de ändringar i förslaget som behövs och sedan fastställer utdelning enligt det ändrade förslaget. Detta alternativ kan användas vid rena felräkningar men också i andra tydliga situationer, t.ex. när förvaltaren har gjort en uppenbar felbedömning i fråga om en fordrans förmånsrätt. Ett annat fall är då domstolen sätter ned det arvode förvaltaren begärt och utdelningsförslaget till följd av detta måste ändras.

Det andra alternativet är att domstolen återförvisar utdelningsförslaget till förvaltaren. I detta fall bör domstolen så långt som möjligt ange på vilka punkter förslaget behöver ändras. Förvaltaren blir bunden av dessa anvisningar. Det omgjorda utdelningsförslaget ska sedan tillställas domstolen som i sin tur underrättar berörda borgenärer om det nya förslaget. Det nya förslaget behöver kungöras endast om det finns skäl till det.

Domstolen får inte underkänna det ursprungliga utdelningsförslaget om den inte dessförinnan har låtit de borgenärer som skulle bli lidande av en förändring få tillfälle att yttra sig. I första hand är det naturligtvis de som får sin utdelning minskad som ska få tillfälle att yttra sig. De flesta frågor som uppkommer kan rätten pröva på handlingarna. Vissa frågor kan behöva utredas närmare och det kan även förekomma rena bevisfrågor. För att undvika att frågor förs upp till hovrätten utan att vara ordentligt utredda har rätten fått möjlighet att hålla förhandling för att pröva invändningar mot ett utdelningsförslag.

Utbetalning av utdelningsmedel efter laga kraft

Så snart besluten rörande utdelningen och förvaltarens arvode har vunnit laga kraft ska förvaltaren betala ut medlen till respektive borgenär. Det förekommer dock att förvaltare vill vänta med att dela ut medel till dess tiden för klander över slutredovisningen gått till ända. För att få betalning innan laga kraft krävs i princip att borgenären ställer säkerhet. Staten behöver inte ställa säkerhet (11 kap. 9–11 §§ KonkL).

Förvaltaren är skyldig att löpande under förvaltningen sätta in boets medel på bank (7 kap. 18 § KonkL). Den ränta som belöper på ett visst utdelningsbelopp från dagen då utdelningsförslaget upprättades ska tillfalla borgenären.

Om ytterligare medel blir tillgängliga sedan utdelningsförslaget har upprättats aktualiseras frågan om efterutdelning.

Fördelning på flera fordringar vid konkursutdelning

I Skatteverkets arbete med att göra gällande statens fordringar i konkurs ingår att kontrollera utdelningsförslag, ta emot medel från konkursförvaltaren samt att fördela medlen om staten har flera konkursfordringar.

Proportionering om borgenären har flera konkursfordringar

Hur en konkursutdelning generellt ska fördelas mellan olika fordringar råder det ingen tvekan om. Om en borgenär får utdelning för flera fordringar i samma konkurs är borgenären skyldig att från varje fordran avräkna så stor del av utdelningen som belöper på denna fordran (NJA 1977 s 664 I och II). Med andra ord ska utdelningen avräknas proportionellt på respektive fordran. Detta gäller även i fråga om statens fordringar.

Skattekontofordringar ska också fördelas proportionellt

Beträffande skattekontofordringar gäller i verkställighets- och preskriptionshänseende att varje restfört underskottsbelopp är att se som en fordran. Samma sak får anses gälla i konkurssammanhang. Om inte särskild lagstiftning föreskriver annat ska alltså även utdelning på flera skattekontofordringar fördelas proportionellt mellan fordringarna.

Skatteverkets uppfattning är att 1977 års rättsfall gäller även för utdelning på skattekontofordringar och anser inte att bestämmelsen i 62 kap. 11 § SFL om avräkning mot den sammanlagda skatteskulden kan läggas till grund för någon avvikande ordning i förhållande till rättsfallen.

Efterutdelning sker om konkursboet finner ny tillgång

Om ytterligare medel blir tillgängliga för utdelning efter det att ett utdelningsförslag har upprättats så ska förvaltaren dela ut dem till borgenärerna (11 kap. 19 § KonkL). Det ska vara uppenbart att medlen kommer från en tillgång som skulle ha ingått i konkursboet och inte ha förvärvats av gäldenären efter konkursens slut. Ett fall som i praktiken inte är ovanligt är att skatt eller avgift återbetalas till gäldenären. Rätten till utdelning i konkurs preskriberas inte. Borgenärer anses t.ex. berättigade till efterutdelning även om deras fordran mot gäldenären personligen har preskriberats sedan konkursen avslutats. Det avgörande är om borgenären hade kunnat göra sin fordran gällande i det ursprungliga konkursförfarandet (NJA 2007 s. 280).

Vid efterutdelning ska hänsyn tas även till nytillkomna fordringar, t.ex. sådana fordringar som bevakats först efter det att det ursprungliga utdelningsförslaget upprättades och därför inte fick någon utdelning då (NJA 2005 s. 71 och Rättsfallskommentar).

Formell efterutdelning endast om fördelningen är oklar

En efterutdelning kan göras på två olika sätt. Om det är oklart hur medlen ska fördelas ska ett formellt förslag till efterutdelning upprättas och kungöras. I övriga fall får efterutdelning ske i förenklad form. Detsamma gäller när medlen inte räcker till kostnaderna för ett formellt förfarande. Den förenklade formen innebär att medlen översänds till den borgenär som har bäst rätt. TSM måste tillfrågas innan förvaltaren får använda detta enkla sätt (11 kap. 21 § KonkL).

Exempel: oklar fördelning

I förarbetena anges vissa exempel på fall då fördelningen normalt inte kan anses klar och fördelningen följaktligen bör ske i formell ordning (prop. 1986/87:90 s. 346). Ett fall är att konkursen tidigare skrivits av på grund av otillräckliga tillgångar, alltså utan att något utdelningsförslag upprättats. Ett annat fall är att en borgenär inför efterutdelningen har gjort gällande en ny fordran.

Konkursförfarandet återupptas även för upplösta bolag

En efterutdelning kan gälla aktiebolag eller andra juridiska personer som anses upplösta sedan konkursen avslutats utan överskott (25 kap. 50 § ABL).

Ingår tillgångarna i konkursen ska medlen betalas ut till konkursförvaltaren och efterutdelas enligt bestämmelserna i 11 kap. 1921 §§ KonkL. Endast om tillgångarna inte ingår i konkursen kan det bli fråga om ett likvidationsförfarande.

Om ett upplöst bolag har en fordran på återbetalning av skatt medför det att det föreligger förutsättningar för att återuppta förvaltningen av konkursboet och pröva vilka fordringar som kan ha rätt till efterutdelning. Att efterutdelning ska ske innebär inte att bolaget återuppstår utan endast att konkursförfarandet fortsätter, d.v.s. att konkursboet återuppstår. Vid efterutdelning får utdelning även räknas för fordran som har blivit känd först efter det att det ursprungliga utdelningsförslaget upprättades.

Avräkningslagen har företräde framför efterutdelning

Bolagets upplösning medför inte att bolagets ansvar för oreglerade skulder upphör (jfr RÅ 2008 ref. 46). Om det upplösta bolaget har restförda skulder i allmänna mål ska KFM avräkna de innestående medlen på skattekontot mot det restförda skuldbeloppet, innan eventuell utbetalning görs till konkursförvaltaren. Avräkning ska ske oberoende av om det allmännas fordran uppkommit efter konkursbeslutet (se NJA 2006 s. 592).

I och med att konkursförfarandet återupptas får Skatteverket även anses ha möjlighet att göra gällande kvittning i konkurs enligt 5 kap. 15 § Konkl avseende fordringar som uppkommit före konkursbeslutet.

Likvidation krävs om konkursen avslutas med överskott

Om de nya tillgångarna räcker till betalning så att konkursen avslutas med överskott ska bolaget träda i likvidation (25 kap. 51 § ABL). Regeln om att ett aktiebolag ska upplösas genom ett likvidationsförfarande trots att bolagets konkurs avslutats med ett överskott är ovillkorlig. Detsamma gäller för övrigt om ett aktiebolag i konkurs fått konkursen nedlagd efter frivillig uppgörelse eller ackord med borgenärerna.

Förvaltarens slutredovisning

En förvaltare ska avge en slutredovisning för sin förvaltning av konkursboet (13 kap. 1 § KonkL).

Förutom vid avslutande av konkursen så ska en slutredovisning avges också i en del andra fall (13 kap. 2 § KonkL).

  • Om konkursbeslutet hävs av högre rätt. Redovisningen är i detta fall främst av intresse för gäldenären. Egendomen ska enligt 2 kap. 25 § KonkL återställas till gäldenären sedan konkurskostnaderna betalats.
  • Om förvaltaren avgår före konkursens slut. Detta gäller även när det är fråga om flera förvaltare i en konkurs.
  • Om konkursen skrivs av på grund av otillräckliga tillgångar. Detta gäller även när kvarvarande medel överlämnas till en borgenär eller till gäldenären enligt 10 kap. 4 § KonkL.
  • Om konkursen skrivs av därför att ingen fordran har gjorts gällande. Konkursen ska i det här fallet skrivas av enligt 10 kap. 3 § KonkL.
  • Vid utdelning och vid båda former av efterutdelning (11 kap 20-21 §§ KonkL).
  • Om konkursen läggs ned efter en frivillig uppgörelse. Egendomen ska återställas till gäldenären (12 kap. 1 § KonkL).
  • Om ackord har fastställts i konkursen. Också i detta fall ska egendomen överlämnas till gäldenären (12 kap. 24 § KonkL).

Slutredovisningen ska snarast lämnas till TSM för granskning

Slutredovisningen ska lämnas till TSM. Till redovisningen ska fogas de handlingar som är av betydelse för kontroll av denna. Konkursdomstolen och i vissa fall gäldenären ska få en kopia av slutredovisningen. Slutredovisningen ska avges snarast möjligt efter det att den aktiva delen av konkursförvaltningen avslutats (13 kap. 4 § KonkL). I utdelningskonkurser ska slutredovisning lämnas samtidigt som utdelningsförslaget läggs fram. När konkursen avslutas på annat sätt gäller andra regler.

En berörd borgenär får klandra slutredovisningen

TSM och gäldenären får klandra slutredovisningen (13 kap. 7 § KonkL). Även en borgenär får klandra slutredovisningen om hans eller hennes rätt kan vara beroende av den.

Klandret kan gälla åtgärder som förvaltaren har vidtagit eller försummelser som kan läggas honom eller henne till last. Talan om klander ska väckas inom viss tid genom stämning vid konkursdomstolen. Tiden räknas tre månader från det att kungörelsen infördes i Post- och Inrikes Tidningar alternativt tre månader från den dag då redovisningen kom in till rätten. Tiden kan under vissa förutsättningar återställas (NJA 1988 s. 520). En ansökan om försutten tid ska delges motparten som ska föreläggas att yttra sig (se HD 2012-03-22, Ö 481-11). En borgenär som har väckt klandertalan har rätt att få ersättning för sina rättegångskostnader av konkursboet i den mån kostnaderna täcks av vad som kommer boet tillgodo genom rättegången (13 kap. 9 § KonkL).

Klander av slutredovisningen är i princip det instrument en borgenär har att tillgå om han eller hon är missnöjd med förvaltningen.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HD 2012-03-22, Ö 481-11 [1]
  • NJA 1977 s 664 I och II [1]
  • NJA 1988 s. 520 [1]
  • NJA 2002 s. 629 [1]
  • NJA 2005 s. 71 [1]
  • NJA 2006 s. 592 [1]
  • NJA 2007 s. 280 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1986/87:90 om ny konkurslag [1] [2] [3]

Rättsfallskommentarer

  • Utdelning i konkurs sedan efterbevakning skett [1]