Här kan du läsa om vilka avgifter myndigheter kan ta ut när en person vill ha kopior eller utskrifter m.m. av handlingar som finns hos myndigheten, samt vad som gäller för att överklaga ett avgiftsbeslut.
Avgiftsförordningen (AvgF) gäller för myndigheter som lyder under regeringen. Förordningen ska tillämpas om det inte framgår annat av någon annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen (2 § AvgF).
Om en myndighet lämnar ut en handling efter en särskild begäran ska myndigheten ta ut en avgift för detta (15 § AvgF). Det kan gälla
Uppgifter ska myndigheterna lämna ut avgiftsfritt.
En myndighet ska ta ut avgiften när de lämnar ut handlingarna. Samtidigt ska de ta ut ersättning för kostnader som de haft för att sända handlingarna till mottagaren, som t.ex. porto, postförskottsavgift eller andra särskilda kostnader (15 § andra stycket AvgF).
En myndighet ska inte ta ut någon avgift enligt 15 § AvgF av staten (21 § första stycket AvgF).
Den som är part i ett ärende har rätt att utan avgift få bl.a. ett slutligt beslut i ärendet. Däremot ska parten som regel endast få ut ett exemplar av beslutet kostnadsfritt (21 § fjärde och femte styckena AvgF).
Vilken avgift som en myndighet ska ska ta ut och hur avgiften beräknas framgår av bestämmelserna i 16–20 §§ AvgF.
För att kunna överklaga att en myndighet tagit ut en felaktig avgift enligt 15 § AvgF, krävs det att avgiftsbeslutet är skriftligt. Ett sådant beslut ska begäras hos den myndighet som meddelat beslutet, inom 30 dagar efter betalningen (23 § AvgF). Ett sådant beslut får överklagas hos Skatteverket. Verkets beslut får inte överklagas (24 § AvgF).
I HFD 2013 ref. 21 hade en tingsrätt enligt ett skriftligt beslut tagit ut en avgift för att lämna ut handlingar i elektronisk form. Tingsrätten hade debiterat avgiften med stöd av 4 § AvgF. Beslutet överklagades till Skatteverket. Skatteverket avvisade överklagandet eftersom det inte finns någon bestämmelse i AvgF som innebär att ett beslut enligt 4 § AvgF får överklagas till verket. Skatteverkets avvisningsbeslut överklagades till förvaltningsrätten, som avslog överklagandet, och därefter till kammarrätten, som inte meddelade prövningstillstånd. Vägledande avgöranden saknades i rättspraxis angående frågan om och i så fall i vilken ordning ett beslut fattat med stöd av 4 § AvgF kan överklagas. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde därför kammarrättens beslut och meddelade prövningstillstånd för prövning i kammarrätten. Kammarrätten kom fram till att det överklagade beslutet var ett beslut i ett ”administrativt ärende” och därmed överklagbart enligt förordningen med tingsrättsinstruktion. Överklagandet skulle därför ha skett hos Domstolsverket i stället för hos Skatteverket. Kammarrätten avslog överklagandet och Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som kammarrätten.
Har Skatteverket meddelat ett beslut om avgift enligt AvgF är beslutet överklagbart, förutsatt att det inte är ett beslut med anledning av ett överklagande av ett avgiftsbeslut som meddelats av annan myndighet. Skatteverkets mening är att det av verket fattade beslutet ska överklagas till förvaltningsrätten (Skatteverket 2004-10-21, dnr 130 616071-04/111).
Bestämmelser om avgifter finns också i andra förordningar – exempelvis i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och förordningen (1998:1234) om det statliga personadressregistret.