OBS: Detta är utgåva 2016.13. Sidan är avslutad 2019.
Skattefriheten omfattar omsättning av alla varor och tjänster som vårdgivaren tillhandahåller vårdtagaren som ett led i sjukvården (3 kap. 4 § första stycket ML). Det kan gälla hörapparater, kryckor, peruker, proteser och andra hjälpmedel som vårdgivaren mot avgift tillhandahåller patienten. Det kan även gälla särskilt debiterad mat och dryck till patienter på en privat vårdavdelning.
En förutsättning för skattefrihet för varor och tjänster som omsätts som ett led i sjukvården är enligt ML att tillhandahållandet av dessa sker av den som är vårdgivare. Med vårdgivare förstås, enligt Skatteverkets uppfattning, den som tillhandahåller sjukvården.
I mervärdesskattedirektivet finns motsvarande undantag för ”transaktioner nära knutna till” sjukhusvård och sjukvård i artikel 132.1 b och 134.
Undantaget från skatteplikt gäller däremot inte för omsättning av glasögon eller andra synhjälpmedel som omsätts som ett led i tillhandahållandet av sjukvården (3 kap. 4 § tredje stycket ML).
Undantaget gäller inte heller omsättning av varor när de omsätts av apotekare eller receptarier (3 kap. 4 § fjärde stycket ML). Det kan här nämnas att för omsättning av läkemedel som lämnas ut enligt recept eller säljs till sjukhus finns särskilda bestämmelser i 3 kap. 23 § 2 ML, se sidan Övriga varor och tjänster.
Skatteverket anser att refraktionsanpassningstjänster, d.v.s. optikertjänster som utförs i samband med att kunden hämtar beställda glasögon, inte är en prestation som kan avskiljas från tillhandahållandet av glasögonen, d.v.s. kan inte anses ha något självständigt värde. Hela tillhandahållandet ska därför ses som en skattepliktig omsättning av vara, jmf. Skatteverkets ställningstagande om ett eller flera tillhandahållanden.
Vårdgivarens tillhandahållande av kost och logi till öppenvårdspatienter eller sådana anhöriga som av legitimerad personal har bedömts behövas som stöd för patienten, t.ex. genom inskrivning, vid vårdgivarens patienthotell anses som ett led i sjukvården och omfattas därmed av skattefriheten. Detsamma gäller om tillhandahållandet sker enligt remiss från en annan vårdgivare.
Skattefriheten omfattar inte varor och tjänster som vårdgivaren tillhandahåller patienter efter deras fria val, t.ex. varor som säljs från kiosk och cafeteria. Skattefriheten omfattar inte heller varor och tjänster som vårdgivaren tillhandahåller andra än patienterna. Omsättning av serveringstjänster i personalmatsalar inom sjukvården är därför skattepliktig. Likaså utgör annan rumsuthyrning vid patienthotell skattepliktig omsättning av rumsuthyrning enligt 3 kap. 3 § ML.
EU-domstolen har behandlat en fråga som gällde tolkningen av undantaget från skatteplikt för transaktioner nära knutna till sjukvård enligt artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet. Domstolen konstaterade att det i princip inte kan anses vara fråga om transaktioner som är nära knutna till sjukvård i den mening som avses i bestämmelsen i direktivet när sådana juridiska personer som avses i denna bestämmelse tillhandahåller telefontjänster och hyr ut TV-apparater till patienterna, och inte heller när dessa juridiska personer tillhandahåller sängplatser och måltider till patienternas medföljare. Enligt domstolen kan bedömningen bli en annan endast om tjänsterna är väsentliga för att uppnå de behandlingsmål som eftersträvas med sjukvården och syftet med tillhandahållandet inte är att vinna ytterligare intäkter i direkt konkurrens med kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt (C-394/04, Ygeia).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked, som gällde ett bolag som bedrev s.k. mobil sjukvård på uppdrag av landstinget och köpte in transporttjänster utifrån. Skatterättsnämnden ansåg att sökandebolaget i sin helhet fick anses bedriva sjukvård som är undantagen från skatteplikt. Transporten fick alltså inte brytas ut till beskattning och medföra avdragsrätt (RÅ 1996 ref. 74).
Skatterättsnämnden har ansett att en sjukgymnast som inom ramen för sin legitimation utför traditionell sjukgymnastik med s.k. terapihund som redskap tillhandahöll sjukvård. Terapihunden skulle användas för att på olika sätt motivera patienterna och förmå dem att utföra rörelser och övningar inom ramen för den rehabilitering som sjukgymnastiken syftade till i det enskilda fallet. Nämnden ansåg att med hänsyn till detta fick terapihunden i allt väsentligt anses utgöra ett hjälpmedel i den sjukgymnastik som sökanden tillhandahöll i sin egenskap av legitimerad sjukgymnast (SRN 2012-05-14, dnr 4-11/I).
Högsta förvaltningsdomstolen har ändrat ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansett att qigong kunde utgöra sjukvård när den ingick som ett led i en rehabiliteringsverksamhet som bedrevs av legitimerad sjukgymnast i sökandebolaget. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg däremot att kurserna i qigong inte kunde ses som ett led i den bedrivna sjukvårdsverksamheten och omfattas därmed inte av skattefriheten. Av domen framgår att patienterna erbjöds att mot särskild avgift till bolaget genomgå kurser i qigong, vilka anordnades av bolaget men leddes av en utomstående danspedagog, som ersattes av bolaget för sina tjänster (RÅ 2003 ref. 5).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansett att medicintekniska tjänster, såsom underhåll och kontroll av medicinteknisk utrustning, inte kan anses omsatta som ett led i sjukvården eftersom de tillhandahölls ett sjukhus och inte vårdtagarna (RÅ 1997 not. 71).
EU-domstolen har ansett att leverans av läkemedel, som en självständig läkare skriver ut inom ramen för öppenvård av cancer, endast kan omfattas av undantaget enligt artikel 132.1 c i mervärdesskattedirektivet om leveransen av läkemedlet i materiellt och ekonomiskt hänseende inte kan skiljas från den huvudsakliga sjukvårdstjänsten (C-366/12, Klinikum Dortmund).
EU-domstolen har ansett att en transport av organ och prover till kliniker och laboratorier som sker av en oberoende tredje part för medicinsk analys eller medicinsk eller teraupetisk behandling inte omfattas av undantaget för sjukvård i artiklarna 132.1 b och c i mervärdesskattedirektivet. En sådan verksamhet kan enligt EU-domstolen i synnerhet inte undantas såsom en med medicinska tjänster närbesläktad verksamhet enligt artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet när denna oberoende trejde part inte kan kvalificeras som ett ”offentlig rättslig organ” eller kan betecknas som ”sjukhus”, ”centrum för medicinsk behandling”, ”centrum för diagnos” eller en annan ”i vederbörlig ordning erkänd inrättning av liknande natur”, vilka är verksamma under sociala betingelser som är jämförbara med betingelserna för offentligrättsliga organ (C-334/14, De Fruytier).