Skattepliktig el

När är el skattepliktig?

El som förbrukas i Sverige är skattepliktig om inte annat följer av 11 kap. 2 § LSE (11 kap. 1 § LSE). Detta innebär att el som förbrukas utomlands inte är skattepliktig även om den produceras i Sverige.

Undantag från skatteplikt

El kan undantas från skatteplikt av olika skäl, t.ex. hur elen produceras, var den produceras, syftet med förbrukningen och generatoreffektens storlek. I kommande avsnitt redogörs närmare för el som inte är skattepliktig.

Vindkraftproducerad el

El som framställts i Sverige i ett vindkraftverk av en producent som inte yrkesmässigt levererar el är inte skattepliktig (11 kap. 2 § 1 LSE).

Bestämmelsen innebär en generell skattefrihet för vindkrafts-producerad el, oavsett kraftverkets generatoreffekt, i de fall då producenten inte yrkesmässigt levererar el.

Läs mer om yrkesmässig leverans.

Elproducent med installerad generatoreffekt om mindre än 100 kilowatt

El som framställts i Sverige av en producent som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte yrkesmässigt levererar el är inte skattepliktig (11 kap. 2 § 2 LSE). Det gäller alla andra kraftverk än vindkraftverk.

Avseende installerad generatoreffekt anser Skatteverket följande:

Med installerad generatoreffekt avses märkeffekten uttryckt i kilowatt. En ommärkning av generatorn påverkar dock inte bedömningen av skatteplikten om inte motsvarande ändring görs i generatorn.

Bedömningen av om en producent förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt ska utgå från generatorns hela effekt. Om flera producenter förfogar över samma generator får generatoreffekten inte fördelas på dessa producenter.

Om en producent förfogar över flera generatorer är deras sammanlagda effekt avgörande för om producenten ska anses förfoga över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt (Skatteverkets ställningstagande Undantag från skatteplikt för el: installerad generatoreffekt).

Skatteverket anser att el som framställts i en anläggning som inte har någon generator, såsom en solcellsanläggning, kan omfattas av undantaget från skatteplikt enligt 11 kap. 2 § 2 LSE. Sådan el är därmed undantagen från skatteplikt om övriga förutsättningar i bestämmelsen är uppfyllda.

En producent måste inte förfoga över en installerad generatoreffekt för att den el som denne framställer ska kunna undantas med stöd av bestämmelsen. Även el som framställts av en producent som bara förfogar över en eller flera anläggningar som inte har någon generator, såsom solcellsanläggningar, kan alltså omfattas av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § 2 LSE.

Bara anläggningar som har en generator ska beaktas vid bedömningen av hur stor installerad generatoreffekt en producent förfogar över (Skatteverkets ställningstagande Undantag från skatteplikt för el som framställts i en solcellsanläggning eller annan anläggning utan generator).

Läs här om vad Skatteverket anser om beskattningskonsekvenser för den som har en solcellsanläggning på sin villa eller fritidshus som är privatbostad.

Läs mer om yrkesmässig leverans.

El som levereras utan ersättning

El som till lägre effekt än 50 kilowatt utan ersättning levererats av en producent eller en leverantör till en förbrukare som inte står i intressegemenskap med producenten eller leverantören är inte skattepliktig (11 kap. 2 § 3 LSE).

En av förutsättningarna för detta undantag från skatteplikt är att elen levereras utan ersättning, d.v.s. utgör s.k. frikraft. En leverans anses bli skattepliktig även om förbrukaren endast har betalat en fast årlig ersättning.

El som framställts och förbrukats på fartyg eller annat transportmedel

El som framställts och förbrukats på fartyg eller annat transportmedel är inte skattepliktig (11 kap. 2 § 4 LSE).

El som förbrukats för framställning av el

El som förbrukats för framställning av el är inte skattepliktig (11 kap. 2 § 5 LSE). Här undantas elproducentens egen förbrukning av el från beskattning.

Undantaget är begränsat till den verksamhet som omfattar framställning av el (jfr. prop. 1994/95:54 s. 137). Producentens elförbrukning i annan verksamhet, t.ex. byggnadsverksamhet, ska beskattas.

Skatteverket anser att den el som förbrukats vid ett produktionsuppehåll i en kraftvärmeanläggning och som är förknippad med verksamheten för produktion av el ska anses förbrukad för framställning av el. Det har ingen betydelse om denna elförbrukning även är förknippad med den del av verksamheten som avser framställning av värme. Sådan el omfattas därmed av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § 5 LSE. Den el som vid ett produktionsuppehåll förbrukats i en enhet eller för en aktivitet som är hänförlig till den del av verksamheten som endast avser framställning av värme kan inte anses ha förbrukats för framställning av el. Sådan el kan därmed inte undantas från skatteplikt med stöd av 11 kap. 2 § 5 LSE.

Med kraftvärmeanläggning avses här en anläggning som normalt används för samtidig produktion av värme och skattepliktig el i en och samma process, när den värme som uppkommer nyttiggörs, även när elverkningsgraden inte är tillräckligt hög för att produktionen ska anses utgöra kraftvärmeproduktion enligt 1 kap. 10 § LSE. Med produktionsuppehåll avses här när varken el eller värme produceras i anläggningen (Skatteverkets ställningstagande Energiskatt på el som förbrukas i en kraftvärmeanläggning när varken el eller värme produceras).

Rättsfall: Elförbrukning för driftsättande av ny elproduktionsenhet

Kammarrätten har prövat frågan om el som förbrukats för driftsättande av en ny elproduktionsenhet ska anses nyttiggjord inom rörelse för produktion av el. Elen hade förbrukats för nödvändiga prov och tester av elproduktionsenheten innan denna sattes i drift första gången. Kammarrätten bedömde att den el som förbrukats för driftsättandet inte omfattas av undantaget från skatteplikt enligt 2 § d EL (KRNS 1990-04-26, mål nr 8009-1988). Domen avsåg visserligen tillämpningen av EL som föregick LSE, men är fortfarande relevant då den aktuella bestämmelsen har överförts till 11 kap. 2 § 5 LSE med endast en språklig ändring (jfr. prop. 1994/95:54 s. 137).

Rättsfall: Elförbrukning för fiskodling

Kammarrätten har bedömt att elförbrukning för fiskodling hos en elproducent inte är undantagen från skatteplikt (KRNS 1989-01- 13, mål nr 7216-1987).

I vilken utsträckning ska el anses förbrukad som hjälpkraft för elproduktion i en elproduktionsanläggning?

Rätt till avdrag för energi- och koldioxidskatt på bränsle som förbrukats för framställning av el medges endast för den del av bränslet som förbrukats för framställning av skattepliktig el. Frågan om i vilken utsträckning el ska anses förbrukad för framställning av el (s.k. hjälpkraft) har därför prövats av Kammarrätten i flera mål avseende rätt till avdrag för skatt på bränsle. Läs mer om detta här.

Schablonmässig beräkning när den förbrukade elen ingår i uppmätt bruttoelproduktion

Skatteverket har utfärdat allmänna råd om schablonmässig beräkning i vissa fall (SKV A 2015:4). Av dessa allmänna råd framgår följande.

Om el som förbrukats för framställning av el ingår i uppmätt bruttoelproduktion bör andelen el som förbrukats för framställning av el beräknas schablonmässigt i följande fall, om inte annat visas.

Om upphettad ånga driver en ångturbin som i sin tur driver en elgenerator och den återstående värmen i ångan efter ångturbinen nyttiggörs bör 1,5 procent av bruttoelproduktionen anses förbrukad för framställning av el. Om den återstående värmen i ångan efter ångturbinen inte nyttiggörs bör i stället 5 procent av bruttoelproduktionen anses förbrukad för framställning av el.

För vattenkraft bör 1 procent av bruttoelproduktionen anses förbrukad för framställning av el.

Fördelningsmetod vid framställning av el och värme

I en process där både el och värme framställs samtidigt sker inte all elförbrukning i sådana enheter eller för sådana aktiviteter som är avsedda för enbart elframställning eller enbart värmeframställning. El som förbrukas för framställning av värme omfattas inte av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § 5 LSE. Det saknas reglering i lagtext och vägledande uttalanden i förarbetena avseende hur fördelningen av denna gemensamma elförbrukning ska ske.

Skatteverket anser att det saknas stöd för att hävda att en viss fördelningsmetod måste användas vid fördelningen.

Skatteverket anser att det är möjligt för den skattskyldige att tillämpa t.ex. en meråtgångsmetod. En meråtgångsmetod kan utgå från den meråtgång av el som är nödvändig för att även kunna ta tillvara värme som uppkommer vid elproduktionen. Denna meråtgång av el hänförs då till framställning av värme, medan resterande del av den gemensamma elförbrukningen hänförs till framställning av el. Vid jämförelsen av elförbrukningen i fallet då värmen nyttiggörs med elförbrukningen i fallet då värmen inte nyttiggörs är utgångspunkten att samma mängd el framställs i båda fallen (Skatteverkets ställningstagande Hjälpkraftförbrukning vid kraftvärmeproduktion).

En meråtgångsmetod är i linje med ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen där fördelning av bränsle som förbrukats för samtidig produktion av värme och skattepliktig el hade betydelse för koldioxidskatteavdragets storlek. Det saknades reglering i lag av hur fördelningen av bränslet mellan produktion av el respektive värme skulle göras (RÅ 1992 ref. 99).

El som framställts i ett reservkraftsaggregat

El som framställts i ett reservkraftsaggregat är inte skattepliktig (11 kap. 2 § 6 LSE). Vad som avses är aggregat som används för att framställa el vid avbrott i den ordinarie krafttillförseln från en utomstående elleverantör eller för driftprov i ett sådant aggregat. Eftersom den framställda elen inte är skattepliktig kan avdrag inte göras för skatt på bränslen som använts vid produktionen (jfr. prop. 1994/95:54 s. 138).