Museiverksamhet

Vilken verksamhet omfattas av undantaget?

För att omfattas av undantaget från skatteplikt ska museiverksamheten bedrivas av det allmänna eller fortlöpande i mer än ringa omfattning stödjas av det allmänna. Det som undantas är museets anordnande av utställningar och tillhandahållanden av föremål för utställningar (3 kap. 11 § 4 ML).

Museiverksamheter som inte bedrivs av eller inte fortlöpande har stöd i mer än ringa omfattning av det allmänna är skattepliktiga. Skattesatsen är då 6 procent (7 kap. 1 § tredje stycket 6 ML).

Undantaget eller den lägre skattesatsen gäller under förutsättning att det är frågan om museiverksamhet.

Vad innebär fortlöpande understöd från det allmänna?

Skatteverket anser att med det allmänna avses staten, landstingen och kommunerna. Stödet från det allmänna ska rikta sig till museiverksamheten och det ska medföra att behovet av annan finansiering av verksamheten minskar. Stödet ska vara kontinuerligt genom att museet antingen ska ha fått stödet under en följd av år eller kunna förvänta sig att få stödet under en följd av år i framtiden under normala förhållanden. Det kan också vara fråga om ett enstaka större bidrag som är avsett att minska verksamhetens behov av annan finansiering under en längre tidsperiod.

Skatteverket anser att skattefriheten även ska gälla vid en relativt begränsad stödnivå. När museiverksamheten fortlöpande stöds av det allmänna bör villkoret för skattefrihet därför normalt vara uppfyllt. Endast när stödet regelmässigt understiger 10 procent av intäkterna i museiverksamheten ska undantaget inte vara tillämpligt. Vid beräkningen av stödets omfattning ska stödet från det allmänna ställas i relation till storleken på samtliga de intäkter som finns i museiverksamheten.

Ersättningar från det allmänna som inte räknas som stöd

Ersättningar från det allmänna för varor och tjänster som tillhandahålls till det allmänna räknas inte som stöd från det allmänna. Inte heller ska sådana bidrag räknas med som är direkt kopplade till priset på en vara eller tjänst och som därför ska ingå i beskattningsunderlaget enligt 7 kap. 3 a § första stycket ML.

Lönebidrag och anställningsstöd är enligt Skatteverkets uppfattning inte sådana fortlöpande stöd som avses i 3 kap. 11 § 4 ML. Inte heller ska annat stöd som ges i arbetsmarknadspolitiskt syfte och liknande villkor räknas som ett sådant stöd från det allmänna.

Vilka omsättningar är undantagna skatteplikt

Undantaget gäller för museets anordnade av utställningar till allmänheten och tillhandahållande av föremål för utställningar.

Enligt Skatteverket innefattar det sådana utställningar som ett museum normalt anordnar i sin verksamhet, vanligen med föremål från de egna samlingarna eller med inlånade föremål som har anknytning till de egna samlingarna. Det kan röra sig om permanenta utställningar eller tillfälliga utställningar men de ska ha anknytning till museets samlingar eller till det område som museet verkar inom.

Inträdesavgifter till museer och särskilda utställningar samt avgifter för guidningar ingår också i den skattefria museiverksamheten. Undantaget gäller också om ett museum mot ersättning lånar ut ett föremål ur de egna samlingarna till en utställning som anordnas av någon annan eller till en vandringsutställning.

Undantaget gäller inte tillhandahållanden i annan verksamhet

Om ett museum skulle tillhandahålla annan utställningsverksamhet vid sidan av museiverksamheten omfattas den inte av undantaget. T.ex. en utställning i en konsthall.

Det medför också att om museet tillhandahåller varor och tjänster som avser andra verksamheter än museiverksamheten omfattas de inte av undantaget. Exempel på sådana verksamheter är

• serveringsverksamhet
• lokalupplåtelser
• konferensverksamhet
• marknadsföring i samband med sponsring så kallade kick off-aktiviteter.

Tjänster i museiverksamhet som är skattepliktiga

Omsättning av andra tjänster som inte har anknytning till museets anordnande av utställningar till allmänheten eller tillhandahållande av föremål för utställning är skattepliktig. Uppdragsverksamhet som att utfärda t.ex. äkthetsintyg eller värderingsintyg för konst omfattas därför inte av undantaget från skatteplikt. Inte heller konservatorsarbeten, renoveringar av skulpturer och byggnadsfasader omfattas av undantaget (prop. 1989/90:111 s. 194).

Ytterligare exempel på tjänster som inte omfattas av undantaget är att anordna konserter och filmvisningar samt att anordna seminarier, föreläsningar och andra vetenskapliga aktiviteter.

Museets försäljning av varor

Ett museums försäljning av program och kataloger för den egna museiverksamheten som inte medför skattskyldighet är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 18 § ML. Däremot är försäljning av program och kataloger som inte avser den egna verksamheten skattepliktig. Skattesatsen är då 6 procent förutsatt att varan inte i huvudsak är ägnad åt reklam.

Annan försäljning av varor i museiverksamhet är skattepliktig. Det gäller bland annat ett museums försäljning av

• reproduktioner, kopior eller avgjutningar av föremål ur samlingarna
• böcker
• souvenirer
• vykort.

Vad är museiverksamhet?

Begreppet museiverksamhet finns inte definierat i ML utan får enligt praxis tolkas utifrån allmänt språkbruk. Museum brukar i olika uppslagsverk beskrivas som en systematiskt hopbragt och ordnad samling som förevisas för allmänheten. Dessutom anges ofta att samlingen har t.ex. ett konstnärligt, kulturhistoriskt, tekniskt eller naturvetenskapligt intresse.

Skatteverket anser att vid bedömningen av vad som utgör museiverksamhet ska vägledning sökas i den definition av museer som fastställts av the International Council of Museums (ICOM).

Museer kan verka inom en mängd olika områden och verksamhetens omfattning och art varierar därför mellan olika museer. Vissa museer verkar inom mycket stora områden, som exempelvis Världskulturmuseet eller Naturhistoriska riksmuseet. Andra museer verkar inom väsentligt mindre områden, t.ex. mindre hembygdsgårdar eller museer tillägnade en viss person. Skatteverket anser att bedömningen av vad som ingår i museiverksamheten måste göras med hänsyn tagen till den enskilda verksamhetens omfattning och art.

Definition enligt ICOM:s stadgar

Enligt den definition av museer som fastställts av ICOM ska ett museum uppfylla vissa kriterier:

• Ett museum är en institution som genom förvärv och bevarande, forskning och dokumentation, förmedling och undervisning ska främja förståelsen av det kulturella arvet och fördjupa kunskaperna om samhällets framväxt och dess situation i dag.
• Museets samlingar och verksamhet ska vara garanterade ett framtida bestånd.
• Museets verksamhet ska ledas av yrkesutbildad personal.
• Museet ska vara allmänt tillgängligt och öppet för offentlig insyn.

Verksamheter som inte omfattas enligt ML

Verksamheter som omfattas av den utvidgade museidefinitionen som finns i artikel 4 i ICOM:s stadgar utgör inte museiverksamhet enligt ML. Verksamheter som omfattas av den definitionen är bland annat botaniska och zoologiska parker, vetenskapscenter, planetarier och konsthallar. Med konsthall avses en institution som i egna lokaler anordnar utställningar av konst för allmänheten och där verksamheten inte bygger på några egna samlingar av konstverk eller konstföremål.

Rättsfall och förhandsbesked om museiverksamhet

Nedan redovisas olika rättsfall och förhandsbesked som belyser de gränsdragningsproblem som förekommer vid bedömningen av vad som är museiverksamhet.

Rättsfall: visning av slott var museiverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked och ansett att visningar av ett slott för allmänheten skulle betraktas som museiverksamhet enligt ML. Bedömningen motiverades bland annat av att byggnaderna med tillhörande möbler, kulturföremål och samlingar hade museal karaktär. Inte heller det förhållandet att det var en annan som var ägare till visningsobjekten än den som bedrev verksamheten med visningarna hindrade bedömningen att det var fråga om museiverksamhet (RÅ 1993 ref. 75).

Rättsfall: visning av herrgård var museiverksamhet

Kammarrätten har ansett att herrgårdens huvudbyggnad användes för museiverksamhet eftersom den med tillhörande möbler och interiörer visades för allmänheten (KRNJ 1997-03-10, mål nr 2446-1995).

Rättsfall: kommunens visning av kommunhuset var inte museiverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som gällde entréavgifter för guidade visningar av ett kommunhus. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kommunens organiserade visningar av kommunhuset inte kunde anses äga rum i museiverksamhet, vilket var en grundförutsättning för att undantaget skulle vara tillämpligt. Domstolen ansåg dessutom att kommunhuset med tillhörande inventarier inte hade sådan museal karaktär att visningarna för allmänheten kunde anses utgöra museiverksamhet, varken enligt vedertaget språkbruk eller enligt de kriterier som fastslagits i rättspraxis. Inträdesavgifterna var därför inte undantagna från skatteplikt (RÅ 2001 ref. 64).

Rättsfall: visning av grotta var inte museiverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked och ansett att visning av en grotta inte var museiverksamhet och att entré­avgiften därför skulle beskattas med skattesatsen 25 procent (RÅ 2001 not. 154).

Rättsfall: museets gruvturer var inte museiverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har ändrat Skatterätts­nämndens förhandsbesked och ansett att ett museums tillhandahållande av gruvturer inte omfattades av undantaget för museiverksamhet i 3 kap. 11 § 4 ML. Sökanden bedrev sedvanlig museiverksamhet i ett gruvmuseum ovan jord. Till gruvmuseet var det gratis entré. Det aktuella målet gällde enbart gruvturerna som sökanden tog betalt för. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att tjänsterna skulle bedömas utifrån sitt innehåll. Enligt domstolen stod det klart att den genomsnittliga turdeltagaren efterfrågade upplevelsen i stort som gruvturen gav och inte möjligheten att se de ifrågavarande föremålen (HFD 2013 not. 16).

Rättsfall: djurparksverksamhet var inte museiverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden bedömt att en djurparksverksamhet inte kunde anses som museiverksamhet. Enligt Skatterättsnämnden uppfattning kunde inte det utvidgade museibegrepp som finns i artikel 4 i stadgarna för ICOM, som bl.a. omfattar zoologiska trädgårdar, anses överensstämma med vad som enligt vedertaget språkbruk förstås med museum (RÅ 1993 ref. 45).

Rättsfall: tillträde till vetenskapspark var inte tillträde till museum

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhands­besked som gällde entréavgift till en veten­skaps­park. Veten­skapsparken innehöll ett stort antal nytill­verkade montrar m.m. som praktiskt demonstre­rade olika natur­före­teelser, fysikaliska lagar och liknade inom det natur­veten­skapliga och tekniska området. Parken innehöll inga syste­ma­tiskt hopbragda och ordnade sam­lingar av föremål som ställts ut för visning till allmän­heten.

Skatterättsnämnden fann att till­trädet mot ersätt­ning till vetenskaps­parken inte avsåg anordnande av utställning eller till­handa­hållande av föremål för utställning i musei­verk­samhet. Det förhållandet att det utvidgade musei­begreppet för stadgarna för ICOM även gäller för s.k. vetenskapscenter och planetarier för­anledde inte någon annan bedöm­ning. Entréavgiften skulle därför beskattas med skattesatsen 25 procent (RÅ 2001 not. 153).

Rättsfall: utställning av trädgårdskonst var inte museiverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som gällde frågan om en utställning av trädgårdskonst inom ett inhägnat område kunde anses vara museiverksamhet eller kulturbildningsverksamhet. Syftet med utställningen var att möta intresset för trädgård och att inspirera och utbilda besökarna att skapa egna vackra miljöer. Högsta förvaltningsdomstolen instämde i Skatterättsnämndens bedömning att det varken var fråga om kulturbildningsverksamhet (3 kap. 11 § 6 ML) eller museiverksamhet (3 kap. 11 § 4 ML). Entréavgifterna skulle därför beskattas med skattesatsen 25 procent (RÅ 2001 not. 161).

Rättsfall: utställning av vaxfigurer var inte museiverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som gällde frågan om ett bolags verksamhet med en utställning av vaxfigurer var museiverksamhet. Vid bedömningen hade Skatterättsnämnden använt sig av den definition som återfanns i artikel 3 i stadgarna för ICOM. Av definitionen framgick att ett museum är en icke-kommersiell, permanent institution som tjänar samhället och dess utveckling och är öppen för allmänheten och som i studiesyfte, för utbildning och förnöjelse, insamlar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut materiella vittnesbörd om människan och hennes omvärld.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att vid en samlad bedömning av omständigheterna kunde den bedrivna verksamheten inte anses utgöra museiverksamhet (RÅ 1992 ref. 66).

Förhandsbesked: utställning av keramiksamling var skattepliktig museiverksamhet

Skatterättsnämnden har prövat frågan om entréavgifter till en utställning av en större samling keramik omfattades av undantaget för museiverksamhet. Sökanden fick ett visst statligt och kommunalt stöd i form av ett avskrivningslån för byggnation och ett stipendium för marknadsföring. Bidragen betalades ut som engångsbelopp.

Skatterättsnämnden bedömde att utställningsverksamheten, enligt vedertaget språkbruk, fick anses vara anordnad i en museiverksamhet. Det stöd som utgick till verksamheten ansågs dock inte utgöra ett fortlöpande stöd i mer än ringa omfattning till verksamheten. Därför var tjänsterna inte undantagna från skatteplikt utan skatt skulle tas ut med 6 procent vid omsättningen (SRN 1997-10-21).

Förhandsbesked: permanent utställning med fotografier, tidstypiska föremål och miljöer var museiverksamhet

Skatterättsnämnden har ansett att en perma­nent utställning med visning av fotografier, tidstypiska föremål och miljöer samt en sammanställning av aktuell produktion var museiverksamhet. Skatterättsnämnden ansåg också att filmvisning i samband med den övriga verksamheten utgjorde ett underordnat led i utställnings­verksamheten (SRN 20000526).

Förhandsbesked: bolagets utställning av samlarföremål var inte museiverksamhet

Skatterättsnämnden har ansett att undantaget för museiverk-samhet inte var tillämpligt för de samlarföremål som ett bolag skulle ställa ut enligt avtal med en nöjespark. Nämnden fann vid en samlad bedömning och med ledning av vad som enligt vedertaget språkbruk förstås med museum att den verksamhet som bolaget skulle bedriva inte kunde anses utgöra museiverksamhet i mervärdesskattehänseende (SRN 1993-04-15).

Förhandsbesked: medeltida evenemang betraktades inte som museiverksamhet

Skatterättsnämnden har ansett att ett medeltida evenemang inte kunde betraktas som museiverksamhet. Sökanden avsåg att arrangera ett evenemang med bl.a. försäljning på en medeltida marknad och aktiviteter på en medeltida lekvall. Besökarna skulle betala en entréavgift till evenemanget (SRN 1998-06-18).