OBS: Detta är utgåva 2016.8. Visa senaste utgåvan.

Punkt 1

Punkt 1 är tillämplig oavsett om personen är självständig yrkesutövare eller anställd och innebär att verksamhetsstatens beskattningsrätt inte begränsas av reglerna om stadigvarande anordning i artikel 14 punkt 1 a) eller av 183-dagarsreglerna i artikel 14 punkt 1 b) och artikel 15 punkt 2.

Punkt 1 överensstämmer med artikel 17 punkt 1 i OECD:s modellavtal. Att artikel 14 inte nämns där beror på att modellavtalet inte längre innehåller några särskilda regler om självständig yrkesutövning.

Punkt 2

Punkt 2 har till syfte att förhindra att punkt 1 kringgås genom bildande av bolag som uppbär inkomsterna av artistens eller sportutövarens verksamhet (prop. 1983/84:19 s. 149). Verksamhetsstaten har beskattningsrätt utan hinder av artiklarna 7, 14 och 15. Om ett företag uppbär inkomsterna krävs alltså varken att företaget har hemvist eller fast driftställe i verksamhetsstaten (jämför artikel 7 punkt 1).

Bestämmelsen överensstämmer i sak med artikel 17 punkt 2 i OECD:s modellavtal. Att artikel 14 inte nämns där beror på att modellavtalet inte längre innehåller några särskilda regler om självständig yrkesutövning. Modellavtalets bestämmelse nämner inte heller artikel 7, men att beskattning i dessa fall kan ske oberoende av om företaget har hemvist eller fast driftställe i verksamhetsstaten framgår av punkt 11 i OECD:s kommentar till artikel 17.

Punkt 2 är subsidiär i förhållande till punkt 1 och beskattning enligt punkt 2 får ske endast när artistens eller sportutövarens inkomst inte kan beskattas enligt punkt 1. Punkt 2 utgör inte stöd för att beskatta en arbetsgivares eller arrangörs egna inkomster, till exempel entréavgifter (RÅ 2002 ref. 89).

Punkt 3

Punkt 3 om verksamhet som huvudsakligen bekostas med offentliga medel saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 2002 ref. 89 [1]

Lagar & förordningar

  • Lag (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna [1] [2] [3]