Avtalet är tillämpligt på skatter på inkomst och förmögenhet som tas ut av en avtalssutande stat. En exemplifierande uppräkning görs av de vanligast förekommande skatterna i respektive stat på vilka avtalet är tillämpligt. Skatter som tillkommit efter avtalets ikraftträdande behandlas i en särskild punkt.
Avtalet är tillämpligt på både inkomst- och förmögenhetsskatt.
Enligt modellavtalet är bestämmelserna om förbud mot diskriminering, om informationsutbyte och om handräckning vid indrivning av skatter tillämpliga på skatt av varje slag och beskaffenhet (artikel 24 punkt 6, artikel 26 punkt 1 respektive artikel 27 punkt 1). Avvikelser från detta förekommer dock i vissa svenska skatteavtal.
Indirekta skatter som till exempel mervärdesskatt och energiskatt samt tullar och socialavgifter omfattas inte av artikel 2 punkt 1 i skatteavtalen och således inte heller av avtalens regler om fördelning av beskattningsrätten.
Skatteverket anser att egenavgifter för social trygghet som betalas i Frankrike inte kan ses som inkomstskatter och de omfattas därför inte av skatteavtalet mellan Sverige och Frankrike. Avgifterna kan därmed inte avräknas mot svensk skatt. Det gäller s.k. prélévements sociaux eller contribution sociales i form av Contribution Sociale Généralisée (CSG), Contribution au Remboursement de la Dette Sociale (CRDS), Prélévement Social (PS), Contribution Additionelle och Prélévement de Solidarité.
I punkt 2 anges vad som avses med skatter på inkomst och förmögenhet. I punkt 3 i OECD:s kommentarer till artikeln sägs att sådana socialavgifter eller andra avgifter där ett direkt samband föreligger mellan avgiften och den förmån som utgår i det enskilda fallet inte omfattas av uttrycket ”taxes on the total amounts of wages of salaries paid by enterprises”.
I modellavtalet är uppräkningen av de skatter som omfattas av avtalet endast exemplifierande.
Eftersom skattesystemen hela tiden förändras måste det finnas möjlighet att tillämpa ett skatteavtal på nya skatter utan att hela avtalet behöver förhandlas om. I artikel 2 punkt 4 anges därför att avtalet är tillämpligt även på skatter som påförs efter undertecknandet av avtalet och som är av samma eller i huvudsak likartat slag (”identical or substantially similar”) som de som omfattades vid undertecknandet.
Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att skatt enligt den numera upphävda lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt inte var av samma eller i huvudsak likartat slag som de skatter som räknas upp i skatteavtalen (RÅ 1986 ref. 74). Som skäl angavs att skatten inte togs ut på verksamhetsårets intäkter utan på vinstutdelning, skatten bara utgick tillfälligt, inte togs ut genom ett taxeringsförfarande och dessutom var specialdestinerad.
SLF omfattas inte av skatteavtalen (prop. 1990/91:54, s. 288). SINK och A-SINK omfattas av skatteavtal som undertecknats före dessa lagars ikraftträdande om den statliga och kommunala inkomstskatten respektive den tidigare bevillningsavgiften omfattas av avtalet.
Avkastningsskatt enligt AvPL omfattas förstås av skatteavtal ingångna från och med 1991 när skatten uttryckligen anges i avtalet. Skatteverket anser att avkastningsskatten omfattas av skatteavtal som ingåtts från och med 1991 även när inkomstskatt ingår i en exemplifierande uppräkning, däremot inte när uppräkningen är uttömmande och avkastningsskatten inte finns med. Vad gäller skatteavtal som ingåtts före 1991 omfattas avkastningsskatten när statlig inkomstskatt ingår i en exemplifierande uppräkning. Samma sak får anses gälla de skatteavtal som ingåtts före 1991 och som innehåller en uttömmande uppräkning av vilka skatter som omfattas.
Skatteverket anser att den inkomstskatt som personer med hemvist i Schweiz erlägger enligt reglerna för Besteuerung nach dem Aufwand omfattas av skatteavtalet med Schweiz. Se även Besteuerung nach dem Aufwand
Skatteverket anser att den irländska pålagan Income Levy är en sådan inkomstskatt som avses i artikel 2 i skatteavtalet med Irland. Den kan därmed avräknas med stöd av skatteavtalet. Från och med inkomståret 2011 har Income Levy ersatts av Universal Social Charge. Skatteverket anser att även denna är en sådan inkomstskatt som avses i artikel 2 i skatteavtalet med Irland och som därmed kan avräknas med stöd av skatteavtalet.
Många svenska skatteavtal omfattar inte förmögenhetsskatt. I artikel 2 punkt 1 i skatteavtalen med Estland (SFS 1993:1163), Lettland (SFS 1993:1164) och Litauen (SFS 1993:1274) nämns inte förmögenhetsskatten. Den omfattas därför inte av avtalen, trots att förmögenhetsskatt behandlas i andra artiklar i avtalen.
I de flesta svenska skatteavtal har uttrycket ”taxes on the total amounts of wages of salaries paid by enterprises” uteslutits för att det klart ska framgå att de svenska socialavgifterna inte omfattas. I skatteavtalet med Ukraina (SFS 1995:1339) används modellavtalets lydelse men i punkt I i protokollet sägs uttryckligen att sociala avgifter inte omfattas av avtalet även om de ingår i företagens totala beräkning av löner och ersättningar.
I svenska skatteavtal är uppräkningen av vilka skatter som omfattas i regel uttömmande och anger alltså samtliga skatter som vid avtalets undertecknande omfattas av avtalet. Detta brukar uttryckas med frasen ”de för närvarande utgående skatter på vilka avtalet tillämpas är …”.