Skatteverket har i vissa fall möjlighet att sätta ned betalningsskyldigheten för fordringar om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda.
Vid sidan av skuldsanering kan en gäldenär på egen hand försöka träffa en uppgörelse med sina borgenärer att endast betala en mindre del av sina skulder. För Skatteverkets del träffas en sådan uppgörelse genom att Skatteverket beslutar att sätta ner en fordran. Det är i regel fråga om skattefordringar men inget hindrar att sådan uppgörelse träffas även för vissa andra typer av statliga fordringar.
Skatteverket får besluta att sätta ned betalningsskyldigheten för en fordran om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda. Ett nödvändigt krav är att övriga borgenärer gör på motsvarande sätt (5 § första stycket BorgL). Det innebär att alla fordringar i princip ska sättas ned i proportion till beloppet (prop. 1997/98:65 s. 78).
Genom kopplingen till skuldsaneringslagen avgränsas kretsen av gäldenärer som kan komma ifråga. Näringsidkare omfattas i den begränsade utsträckning som följer av 4 § SksanL (prop. 1997/98:65 s 78).
En ansökan om nedsättning av en fordran behöver inte se ut på ett visst sätt. Om det är oklart om handlingen avser en ansökan om ackord, nedsättning av fordran eller skuldsanering bör sökanden naturligtvis kontaktas. Detta är viktigt eftersom förfarandet och bedömningen skiljer sig åt beträffande de olika formerna av uppgörelser med Skatteverket.
Vid nedsättning av fordran gäller enbart att förutsättningarna för skuldsanering ska vara uppfyllda. Vid ett underhandsackord däremot gäller att ackordet kan anses vara ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna.
Sökanden ska i sin ansökan lämna så fullständiga uppgifter att det står klart att skuldsaneringslagens krav är uppfyllda. Skatteverket ska inte behöva göra någon egen utredning om detta. Är det oklart bör ansökningen genast avslås.
Vid prövningen ska Skatteverket tillämpa samma bedömningsgrunder som vid skuldsanering (4 § SksanL).
Om gäldenären har gjort ett misslyckat försök att träffa en uppgörelse med sina borgenärer kan han eller hon ändå ansöka om skuldsanering hos Kronofogden.
Om gäldenären tidigare har beviljats skuldsanering ska ansökan om nedsättning av fordran normalt inte beviljas (jfr 6 § SksanL).
Om frågan om nedsättning av en fordran avser en fordran som har överlämnats till Kronofogden för verkställighet ska Skatteverket underrätta Kronofogden (6 § 2 BorgF). Om Skatteverket överväger att fatta beslut om nedsättning av fordran så får Kronofogden avbryta indrivningen (jfr 7 § tredje stycket KFMFS 2008:1). Om det behövs ska Kronofogden hållas informerad om den fortsatta handläggningen hos Skatteverket.
På motsvarande sätt ska andra debiterande myndigheter underrättas om det är fråga om eventuell nedsättning av sådana fordringar där Skatteverket är borgenärsföreträdare (7 § BorgF).
En nedsättning av en fordran är en speciell form av underhandsackord. Normalt innebär det att gäldenären ska betala ett visst belopp men en nedsättning av fordran kan även innebära att ingen del av skulden ska betalas. Det är möjligt för Skatteverket att godta en avbetalningsplan, även om det inte finns något reglerat om detta i bestämmelsen om nedsättning av fordran (jfr 9 § sista stycket SksanL).
Sökanden ska lämna ett förslag till betalningsplan i sin ansökan. Skatteverket bedömer sedan om ansökan och den föreslagna planen kan godtas. Ett nödvändigt krav är att övriga borgenärer också godtar en avbetalningsplan för sina fordringar.
Skatteverket ska uppmärksama gäldenären på vad som händer i preskriptionshänseende om en ansökan om nedsättning av fordran beviljas. Om skulderna är överlämnade till Kronofogden för indrivning så medför nedsättningsbeslutet att indrivningsuppdraget återtas från Kronofogden.
Om Skatteverket återkallar nedsättningsbeslutet och skatten på nytt överlämnas för indrivning kommer ny ordinarie preskriptionstid att börja löpa enligt 3 § tredje stycket SPL.
Vid beslut om nedsättning av fordran kvarstår fordringar som inte omfattas av beslutet. Staten förlorar alltså inte rätten att göra gällande fordringar som inte omfattas av beslutet. Det finns alltså ingen preklusionseffekt som det finns vid skuldsanering. Av den anledningen måste skulderna vara noggrant specificerade i beslutet.
Om gäldenären avlider så bör situationen hanteras på samma sätt som vid en skuldsanering, d.v.s. en ansökan om nedsättning av fordran förfaller. Om gäldenären avlider efter det att Skatteverket har beslutat om nedsättning så gäller beslutet även för gäldenärens dödsbo. Om nedsättningsbeslutet innehåller en betalningsplan bör dödsboet kunna göra gällande det uppskov med betalningen som planen innebär.
Ärenden om nedsättning av fordran handläggs enligt förvaltningslagen. Det innebär bl.a. att allt som tillförs ärendet normalt måste kommuniceras med sökanden samt att avslagsbeslut måste motiveras.
Av beslutet ska det klart framgå vem som är gäldenär med uppgift om personnummer. Beslutet bör innehålla en kort beskrivning av vad som anförts i ansökan och vad som har kommit fram i ärendet. Ett bifall ska ange exakt vilka skulder som ingår i beslutet. Vid avslag räcker det med att en totalsumma anges. Vidare ska det framgå vilket belopp som ska betalas, när det ska betalas och till vilket konto. Vid avslag ska skälen för beslutet klart framgå.
Betalningen ska ske till Skatteverkets särskilda plusgiro och inte till gäldenärens skattekonto. Beslutet ska ange hur betalningen ska ske. Hur betalningen ska finansieras bör även i dessa fall vara klart innan Skatteverket fattar beslut.
Ett beslut om nedsättning av fordran får inte överklagas (11 § BorgL).
Om nedsättning av fordran beviljas ska det alltid anges i beslutet att nedsättningen förfaller om betalning inte sker i enlighet med beslutet eller om det lämnats en oriktig uppgift av väsentlig betydelse och som legat till grund för beslutet.