OBS: Detta är utgåva 2016.9. Sidan är avslutad 2023.
Undantag från mervärdesskatt gäller för omsättning i verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram under förutsättning att verksamheten huvudsakligen finansieras av statsanslag (3 kap. 20 § ML).
Undantaget gäller
Undantaget har motiverats med bolagens ställning som public serviceföretag och med sättet för finansieringen (prop. 1989/90:111 s. 95).
Kabel- och betaltelevisionsföretagens verksamhet omfattas inte av undantaget. Dessa företag är skattskyldiga för de avgifter de tar ut av kunderna.
I samband med införandet av skatteplikt för kommersiell radio- och televisionsverksamhet angavs i förarbetena att radio- och televisionsverksamhet som bedrivs med stöd av närradiolagen (1982:459) och lagen (1986:3) om rundradiosändningar av finländska televisionsprogram inte är ekonomisk verksamhet, varför skattskyldighet till mervärdesskatt inte föreligger (prop. 1989/90:111 s. 95). Uttalandet ska ses mot bakgrund av att närradioverksamhet och rundradiosändningar vid den tidpunkten i princip var bidragsfinansierade samt att det fanns begränsningar i rätten att använda kommersiell reklam (SOU 1989:35 s. 173). Det har skett ändringar i rätten att använda kommersiell reklam sedan detta skrevs varför det inte är självklart att ovan angivna verksamheter fortfarande inte ska anses vara ekonomiska. Radio- och televisionsverksamhet som finansieras med hjälp av reklam eller abonnemangsavgifter medför i de flesta fall skattskyldighet. Lagarna i fråga har ersatts av Radio- och TV-lagen (2010:696).
Undantaget i 3 kap. 20 § ML är s.k. okvalificerat undantag och ger därför inte rätt till återbetalning enligt 10 kap. 11 § ML.