När används förvaltningslagen?

Vid handläggning av ärenden

I förvaltningslagen (FL) finns allmänna bestäm­melser om hur förvaltningsmyndigheter, som t.ex. Skatteverket, ska handlägga ärenden och om hur domstolar ska handlägga förvaltnings­ärenden (1 § FL). Förvaltningslagens regler ska även tillämpas av de få affärsdrivande verken som finns kvar. I den verksamhet som är organiserad i privaträttslig form, t.ex. de statliga och kommunala bolagens verksamhet, gäller däremot inte förvaltningslagen.

Vissa regler gäller all förvaltningsverksamhet

Bestämmelserna om myndigheternas serviceskyldighet (4–5 §§ FL) och om samverkan mellan myndigheter (6 § FL) ska tillämpas vid all förvaltningsverksamhet hos myndigheterna och således inte bara vid handläggning av ärenden.

Undantag för viss verksamhet

Bestämmelserna i 8–30 §§ FL gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller polismyndigheternas, åklagarmyndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet (32 § FL). Bestämmelserna ska alltså inte tillämpas i skattebrottsenheternas verksamhet.

Regler som avviker från förvaltningslagen

Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestäm­melse som avviker från förvaltningslagen gäller den bestäm­mel­sen (3 § första stycket FL). Bestämmelserna i FL om över­klagande ska dock alltid tillämpas om det behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter eller skyldigheter enligt Europa­konventionen (3 § andra stycket FL).

Endast sådana avvikelser från förvalt­nings­lagen som klart framgår av den andra lagen eller förordningen har företräde.

Exempel: längre gående bestämmelser på beskattningsområdet

Bestämmelsen om kommunikation i 17 § FL gäller endast uppgifter som har tillförts ärendet av någon annan än den som ärendet gäller. I stället för att hänvisa till 17 § FL återges för skatteförfarandet relevanta delar av innehållet i den paragrafen direkt i 40 kap. 3 § SFL. Men SFL innehåller dessutom en regel som ger den som ärendet gäller en utökad möjlighet att yttra sig innan ärendet avgörs, om det enligt Skatteverkets övervägande kommer att avgöras till nackdel för denne. Regeln har tillkommit för att ge ett rättssäkerhetsskydd som går längre än vad förvaltningslagen föreskriver. Regeln fanns tidigare i 3 kap. 2 § TL och 14 kap. 1 § SBL. Skatteverket har således en skyldighet att ge den som ärendet gäller till­fälle att yttra sig bl.a. när verket överväger att avvika från uppgifter i dennes deklaration. Läs mer om Skatteverkets kommunikationsskyldighet enligt SFL här.

Förhållandet till EU-rätten m.m.

Observera att 3 § FL endast reglerar förvaltningslagens förhållande till inhemska författningar, inte förhållandet mellan förvaltnings­lagen och t.ex. EU-rätten eller konventioner som Sverige är folkrättsligt bundna av. Undantaget är det som stadgas i paragrafens andra stycke, om rätt till domstolsprövning.