Grov oaktsamhet

Hur kan man definiera grov oaktsamhet?

I betänkandet Företrädaransvar från år 2002 finns ett resonemang om vad som avses med grov oaktsamhet (SOU 2002:8 s. 77). Där framgår det att den som är medvetet oaktsam har tillfälle att rätta sig efter lagen. Han eller hon är mindre klandervärd än den som handlar uppsåtligt. När en oaktsamhet är medveten klassificeras den ofta som grov oaktsamhet.

Företrädaren har varit grovt oaktsam om han eller hon haft en sådan insikt att han eller hon borde räkna med att betalning av skatten eller avgiften inte skulle kunna ske i rätt tid.

Bedömningen bygger på praxis

Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har gjort skatteavdrag med rätt belopp eller anmälan om F-skatt enligt 10 kap. 14 § SFL, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala det belopp som den juridiska personen har gjorts ansvarig för (59 kap. 12 § SFL). Detta gäller också om företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift (59 kap. 13 § SFL).

På samma sätt som när det gäller uppsåt finns inget exakt svar på när företrädaren kan anses ha varit grovt oaktsam. För att få klarhet i vilka fall som omfattas behöver man gå tillbaka till den domstolspraxis som finns på området.

Typiska fall av grov oaktsamhet

Företrädaren har handlat grovt oaktsamt om han eller hon fortsatt verksamheten trots att han eller hon insett eller borde ha insett att det inte skulle finnas pengar att betala skatt eller avgift med på förfallodagen. Det är företrädarens ansvar att fortlöpande följa upp och kontrollera den ekonomiska ställningen i bolaget. Om den juridiska personen råkat ut för betalningssvårigheter och företrädaren fortsätter verksamheten trots att fortsatt drift kan innebära en påtaglig risk för att bolaget inte ska kunna fullgöra sina betalningar har företrädaren handlat grovt oaktsamt (NJA 1969 s. 326), (NJA 1971 b 27), (NJA 1974 s. 423) och (RÅ 2007 ref. 48).