Det finns olika typer av handlingar som i vissa situationer inte räknas som allmänna handlingar.
Brev av privat karaktär till en tjänsteman vid en myndighet är inte allmänna handlingar. När ett brev eller meddelande är adresserat till en befattningshavare och rör annat än myndighetens verksamhet, t.ex. fackliga frågor, är det inte heller en allmän handling (2 kap. 4 § TF).
En handling som förvaras hos en myndighet endast som ett led i teknisk bearbetning eller teknisk lagning för annans räkning anses inte som allmän handling hos den myndigheten (2 kap. 10 § första stycket TF).
Om en myndighet har överlämnat en handling till någon annan för teknisk bearbetning, t.ex. tryckning, kopiering eller teknisk lagring anses den tekniskt bearbetade produkten inte som inkommen när den återställs till den uppdragsgivande myndigheten (2 kap. 6 § tredje stycket TF).
En säkerhetskopia är en handling som en myndighet endast förvarar i syfte att kunna återskapa information som har gått förlorad i myndighetens ordinarie system för automatiserad behandling av information. Säkerhetskopior anses inte vara allmänna handlingar (2 kap. 10 § andra stycket TF).
Kravet på offentlighet innebär inte att all information som finns hos en myndighet ska kunna vara föremål för insyn från allmänheten. Säkerhetskopierad information behöver inte vara föremål för en sådan insyn (prop. 2007/08:38 s. 22).
Det är endast handlingar som förvaras i syfte att återskapa information som har gått förlorad på grund av tekniska fel, sabotage, extraordinära händelser som brand eller översvämning etc. som omfattas av undantaget. Det ska således vara fråga om en ofrivillig förlust av information. Det är syftet med förvaringen som är det avgörande för regelns tillämplighet. En myndighet får inte lagra och använda information från en säkerhetskopia för andra ändamål än för att återskapa information som gått förlorad. Om avsikten är att informationen ska kunna användas även för andra ändamål är 2 kap. 10 § TF inte tillämplig. Detsamma gäller om informationen tas om hand för arkivering.
Med ”information” avses den information i en myndighets ordinarie verksamhet som är föremål för säkerhetskopiering. Med begreppet "återskapa information" avses att myndigheten – genom bruk av säkerhetskopian – ersätter eller återställer data som tidigare funnits tillgänglig för myndigheten (prop. 2009/10:58 s. 38).
Säkerhetskopian behöver inte vara i elektronisk form. Även pappersutskrifter omfattas av bestämmelsen (prop. 2009/10:58 s. 38).
Bestämmelsen gäller även om det är en annan myndighet som sköter hanteringen av säkerhetskopieringen än den myndighet vars information är föremål för säkerhetskopiering. Handlingen blir då inte allmän hos den myndighet som sköter säkerhetskopieringen.
Tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan handling som ingår i bibliotek anses inte som allmän handling, den s.k. biblioteksregeln (2 kap. 11 § första stycket 3 TF).
För att en handling ska omfattats av bestämmelsen ska den ingå som en beståndsdel i en samling handlingar som är organiserad på ett sådant sätt att samlingen enligt vanligt språkbruk är att betrakta som ett ”bibliotek” (prop. 1975/76:160 s. 179 f.).
I begreppet bibliotek bör, förutom ”ordinära” bibliotek, rimligtvis inbegripas även s.k. närbibliotek och sådana littereratursamlingar som förvaras i tjänstemäns arbetsrum.
Ett exempel på handlingar som normalt ingår i myndighetens bibliotek är SFS. Eftersom författningssamlingen enligt den nämnda bestämmelsen inte är allmän handling finns inte någon rätt enligt TF att få ut en fotokopia av en författning i samlingen.
Biblioteksregeln tillämpas inte bara på traditionella pappershandlingar utan även på upptagningar för automatiserad behandling. Det innebär att externa databaser som ger myndigheter möjlighet att söka faktaunderlag i allmänhet, i rättsfallsreferenser, tidskriftsartiklar och dylikt omfattas om de används på samma sätt som böcker i ett bibliotek. Dessa upptagningar blir inte allmänna handlingar hos myndigheten (prop. 1990/91:60 s. 31).
Material som Skatteverket har producerat, t.ex. utbildningsmaterial och föreskrifterna i Skatteverkets författningssamling (SKVFS), är allmänna handlingar hos Skatteverket men inte hos andra myndigheter där materialet finns.
Externa databaser som en myndighet har tillgång till enligt avtal med en annan myndighet blir allmän handling om upptagningen är allmän handling hos den myndigheten (2 kap. 11 § andra stycket TF). Om en myndighet får tillgång till en databas som omfattas av biblioteksregeln via en annan myndighet, blir databasen inte allmän handling hos den anslutande myndigheten (prop. 2001/02:70 s. 38 f.).
De informationsmängder som en myndighet har tillgång till via internet anses som inkomna och förvarade handlingar hos myndigheten. I de allra flesta fall kan dock myndigheten tillämpa biblioteksregeln, eftersom internet till stor del används på samma sätt som andra databaser som ingår i en myndighets bibliotek. Det innebär att informationen som finns tillgänglig via internet i dessa fall inte är att anse som allmänna handlingar (prop. 2001/02:70 s. 18).
Om en myndighet för handläggning av ett mål eller ärende använder sig av en upptagning för automatiserad behandling, ska upptagningen tillföras handlingarna i målet eller ärendet i läsbar form, om det inte finns särskilda skäl mot det (4 kap. 3 § OSL). Det innebär att en sådan handling blir allmän handling hos myndigheten, även om den är hämtad från internet.
När Skatteverket lånar in originalhandlingar från t.ex. en enskild undantas handlingarna från att bli allmänna under förutsättning att det tydligt anges från Skatteverkets sida att det är fråga om ett lån. Om en handling enligt lag eller förordning ska återsändas till ingivaren kan handlingen inte anses inkommen till myndigheten. En sådan handling blir därför inte allmän handling. Detta undantag gäller t.ex. för inlånat bokföringsmaterial i samband med revision (41 kap 14 § SFL).
En handling som i ett sekretessmål har skickas till en domstol för prövning av om handlingen är allmän, anses inte som inkommen hos den domstol som ska pröva sekretessfrågan (RÅ 1996 ref. 19). Den anses inte heller som expedierad av den myndighet som har skickat in handlingen (RÅ 1992 ref. 63).