Att vara saklegitimerad innebär att man har rätten att som part föra talan i en viss bestämd sak, t.ex. sin egen beskattning.
Enligt ordalydelsen i 22 § FL får beslut ”överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas”. Detta innebär inte att det finns någon allmän klagorätt för var och en som är missnöjd med ett beslut. För att ha rätt att överklaga krävs att klaganden – det kan vara en fysisk eller en juridisk person – är saklegitimerad, d.v.s. att han eller hon har ett sådant intresse i saken att beslutet påverkar hans eller hennes rättsliga ställning, eller rör ett intresse som på något sätt erkänts av rättsordningen.
I allmänhet är det sällan några problem att avgöra vem som får klaga i ett ärende, d.v.s. vem som har saklegitimation. Den som exempelvis har sökt ett tillstånd och fått avslag har rätt att klaga. Däremot kan det uppstå problem när den som klagar inte har någon ställning som part men ändå berörs, t.ex. som granne. I sådana ärenden finns det oftast en klagorätt som framgår av speciallagstiftning och praxis.
I rättsfallet RÅ 1994 ref. 100 ansågs klagandens efterlämnade hustru ha rätt att överta den avlidnes talan i ett mål om disciplinpåföljd.
Skatteverkets beslut i en fråga som har betydelse för beskattningen, eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna, får överklagas av den som beslutet gäller. Den som beslutet gäller får överklaga även om beslutet inte är till nackdel för denna (67 kap. 2 § SFL).
I skatteförfarandet och för skatteprocessens del innebär detta att den skattskyldige, bortsett från fall då han eller hon är ombud eller ställföreträdare för en juridisk person, bara kan föra talan över den egna beskattningen. Ett undantag från principen att man endast kan föra talan över den egna beskattningen är att konkursförvaltare har rätt att initiera ärenden som rör konkursgäldenärens beskattning.
När Skatteverket har ansökt om företrädaransvar enligt 59 kap. 16 § SFL har ställföreträdaren av den juridiska personen ett betydande intresse av att få den skattefordran eller avgiftsfordran som ansökan gäller prövad i domstol. Företrädaren får överklaga på det sätt som gäller för den juridiska personen. Det innebär bl.a. att Skatteverket ska behandla ett överklagande från företrädaren på samma sätt som ett överklagande från den juridiska personen själv (67 kap. 4 § SFL).
När Skatteverket beslutar att vägra – helt eller delvis – en begäran om utbetalning, eller att avvisa en begäran om utbetalning i ärenden om hushållsnära tjänster (rut och rot), kan även köparen av tjänsterna överklaga, se sidan Skattereduktion för husarbete.
Hos Skatteverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga beslut som avses i 67 kap. 2 § SFL (67 kap. 3 § SFL).