Skatteverket är skyldigt att anmäla brott enligt SkBrL. Skatteverket är även skyldigt att anmäla vissa andra brott. Bestämmelser om detta finns i 17 § SkBrL och 18 kap. 8 § SFF. Någon anmälan om brott ska inte göras om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs.
Skatteverkets skyldighet att anmäla brott regleras dels i 17 § SkBrL (brott enligt skattebrottslagen), dels i 18 kap. 8 § SFF (vissa andra brott).
Så snart det finns anledning att anta att ett brott enligt skattebrottslagen har begåtts ska Skatteverket göra en anmäla till åklagaren. Anmälan får i stället göras till Skatteverkets skattebrottsenhet om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna brottet och har fyllt 21 år (17 § SkBrL).
Brottsanmälan ska ske så snart som det kan antas att ett brott enligt skattebrottslagen har begåtts. Skyldigheten att brottsanmäla knyter an till förutsättningarna för åklagaren att inleda en förundersökning. Meningen är alltså att anmälan ska äga rum så snart som det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning.
Någon skyldighet att anmäla ett misstänkt brott finns inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt skattebrottslagen (17 § SkBrL). Någon anmälan om brott ska därför inte göras om det enligt 13 § SkBrL krävs särskilda skäl för att väcka åtal för det misstänkta brottet och några särskilda skäl inte finns. För att bedöma om det finns särskilda skäl för att väcka åtal har storleken av det sammanlagda skatteundandragandet betydelse om det är fråga om flera misstänkta brott. Även omständigheter vid brottets begående, t.ex. användande av osanna handlingar, har betydelse vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för att väcka åtal.
Någon skyldighet att göra en brottsanmälan finns inte heller om det av annat skäl är uppenbart att någon anmälan inte behövs, t.ex. om åklagaren redan känner till det misstänkta brottet.
Skatteverket är skyldigt att göra en anmälan till åklagare så snart det finns anledning att anta att någon gjort sig skyldig till (18 kap. 8 § första stycket SFF):
Om det misstänkta brottet inte avser givande av muta eller grovt givande av muta får anmälan göras till Skatteverkets skattebrottsenhet i stället för till åklagare om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna brottet och har fyllt 21 år (18 kap. 8 § fjärde stycket SFF).
Brottsanmälan ska ske så snart som det kan antas att ett av de brott som räknas upp i 18 kap. 8 § SFF har begåtts. Skyldigheten att brottsanmäla knyter an till förutsättningarna för åklagaren att inleda en förundersökning. Meningen är alltså att anmälan ska äga rum så snart som det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning.
Någon anmälan ska inte ske om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs (18 kap. 8 § andra stycket SFF). Någon anmälan ska således inte göras om åklagaren t.ex. redan känner till det misstänkta brottet.
Skatteverket är inte skyldigt att anmäla några andra brott än de som omfattas av Skatteverkets anmälningsskyldighet i 17 § SkBrL eller 18 kap. 8 § SFF. Eftersom sekretess gäller för uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet får Skatteverket som huvudregel inte anmäla misstänkta brott som inte omfattas av anmälningsskyldigheten. En möjlighet finns dock att anmäla ett misstänkt brott som inte omfattas av Skatteverkets anmälningsskyldighet under förutsättning att fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter (10 kap. 24 § OSL).