Näringsförbud

Syfte med näringsförbud

Näringsförbudet har huvudsakligen två syften. Det ena syftet är att hindra personer från att bedriva näringsverksamhet sedan de har visat sig olämpliga för detta (”undanröja en skadehärd”). Det andra syftet är att utgöra en ”adekvat reaktion” mot ett klandervärt beteende (prop.1985/86:126 sid. 34 och 62) och (prop. 2013/14:215 sid. 49). Näringsförbud meddelas av allmän domstol.

Vem som kan få näringsförbud

De personer som driver enskild näringsverksamhet och de personer som utåt framträtt som ansvariga för en enskild näringsverksamhet får meddelas näringsförbud (2 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Näringsförbud kan vidare meddelas de personer som utövar den faktiska ledningen av en näringsverksamhet, oavsett i vilken juridisk form näringsverksamheten bedrivits (3 § lagen [2014:836] om näringsförbud). Det är den som ansöker om näringsförbud som ska visa att personen verkligen har utövat faktisk ledning av verksamheten för att frågan ska kunna prövas (prop. 2013/14:215 sid. 89).

För personer med vissa befattningar hos olika slag av juridiska personer gäller att dessa personer kan meddelas näringsförbud, oavsett om de faktiskt har utövat ledningen den juridiska personen (se uppräkning i 3 § andra stycket p 1-8 lagen [2014:836] om näringsförbud).

Förutsättningar för näringsförbud

Näringsförbud kan meddelas vid en rad olika former av otillbörliga förfaranden i näringsverksamhet och det är inte nödvändigt att en näringsidkare har gjort sig skyldig till brott för att ett förbud ska kunna meddelas. Ett näringsförbud har därmed inte karaktären av brottspåföljd eller särskild rättsverkan på grund av brott. Ett näringsförbud bör snarast uppfattas som en administrativ sanktion (prop. 2013/14:215 sid. 47).

Ett näringsförbud meddelat i Sverige gäller bara i Sverige. Det innebär att den som meddelats ett svenskt näringsförbud i princip är oförhindrad att driva näringsverksamhet i ett annat land. Det gäller även om verksamheten helt eller delvis riktas mot en svensk marknad, under förutsättning att verksamheten inte drivs på sådant sätt att den ska anses vara bedriven i Sverige (prop. 1995/96:98 sid. 16).

Brott

En person som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamheten och i det sammanhanget gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa ska meddelas näringsförbud, om det är påkallat från allmän synpunkt (4 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Konkurs

En person som handlat grovt otillbörligt mot borgenär eller på annat sätt grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med konkurs i en enskild näringsverksamhet eller i en juridisk person ska meddelas näringsförbud om det är påkallat från allmän synpunkt. Ett näringsförbud får endast meddelas personer som bedriver enskild näringsverksamhet och näringsverksamhet i juridiska personer vid tidpunkten för konkursbeslutet eller någon gång under året närmast innan konkursbeslutet. (5 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Underlåtenhet att betala skatt m.m.

En person som grovt åsidosatt sina skyldigheter i en näringsverksamhet att betala skatt, tull eller avgift som omfattas av bestämmelserna om betalningssäkring i skatteförfarandelagen i avsevärd omfattning ska meddelas näringsförbud om det är påkallat från allmän synpunkt (6 § lagen [2014:836] om näringsförbud och 46 kap. 2, 3 §§ SFL).

Kronofogden och Skatteverket ska särskilt uppmärksamma och anmäla till åklagare när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud på denna grund (25 § förordningen [2014:936] om näringsförbud).

Överträdelse av konkurrensbestämmelser

Överträdelse av konkurrenslagstiftningen kan medföra näringsförbud (7 § och 9 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Näringsförbud ska vara påkallat från allmän synpunkt

Vid bedömningen av om ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska särskild hänsyn tas till om åsidosättandet har varit systematiskt, syftat till betydande vinning eller orsakat eller varit ägnat att orsaka betydande skada eller om näringsidkaren tidigare dömts för brott i näringsverksamhet (8 § första stycket lagen [2014:836] om näringsförbud).

Om inte särskilda skäl talar emot det ska näringsförbudet alltid anses påkallat från allmän synpunkt om personen har gjort sig skyldig till brott i näringsverksamhet för vilket lägsta straff är fängelse i sex månader (8 § andra stycket lagen [2014:836] om näringsförbud). Med utgångspunkt i att en presumtion för näringsförbud gäller i dessa fall ska det göras en samlad avvägning av skälen för och emot förbud. I bedömningen ingår en bedömning av om personen i fortsättningen kan antas följa de regler som gäller för drivande av näringsverksamhet (NJA 2006 s. 346).

Näringsförbudets innebörd

En grundläggande princip i svensk rätt är att var och en har rätt att bedriva näringsverksamhet. Näringsfriheten är skyddad i grundlagen. Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen (2 kap. 17 § kungörelse [1974:152] om beslutad ny regeringsform). Näringsförbud är den mest ingripande inskränkningen, då förbudet i princip innebär att näringsidkaren måste upphöra att bedriva eller ta del i näringsverksamhet under viss tid.

Rättigheter som är skyddade av grundlag, t.ex. utövning av yttrandefriheten, mötesfriheten eller tryckfriheten får utövas av en enskild näringsidkare som har näringsförbud (14 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

11 § lagen [2014:836] om näringsförbud innehåller en uppräkning. Bland annat är den som har näringsförbud förhindrad att:

driva näringsverksamhet, exempelvis driva ett företag

faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet

vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag

ha styrelseuppdrag

vara firmatecknare

ha röstmajoritet i ett aktiebolag

ha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare eller en juridisk person, med undantag för ställningsfullmakt

vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående

vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i den näringsverksamhet näringsförbudet gäller

Domstolen kan meddela vissa undantag i näringsförbudet (35 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Tillfälligt näringsförbud

Om det är uppenbart att en person bör få näringsförbud kan domstolen bestämma om ett tillfälligt förbud tills ärendet är prövat (21 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Vem ansöker om näringsförbud

Åklagare kan föra talan om näringsförbud i samband med att åtal väckts för brott (15 § lagen [2014:836] om näringsförbud). Om yrkandet grundas på konkurs eller underlåtenhet att betala skatt m.m. och åklagaren avstår kan Kronofogden föra talan (16 § andra stycket lagen [2014:836] om näringsförbud). Konkurrensverket för talan om yrkandet grundas på överträdelse av konkurrensbestämmelser.

Tillsyn av näringsförbud

Kronofogden utövar tillsyn över att meddelade näringsförbud följs (41 § lagen [2014:836] om näringsförbud). Kronofogden har långtgående befogenheter i sin tillsyn. Bland annat är det obligatoriskt att den som har fått näringsförbud ska kallas till ett inledande samtal där han eller hon får information om näringsförbudets innehåll och där myndigheten kan få nödvändiga upplysningar om hur personen försörjer sig. Kronofogdemyndigheten får kalla till fler sådana samtal om det finns behov. Kallelse till samtal får förenas med vite (42-43 §§ lagen [2014:836] om näringsförbud).

Den som har näringsförbud kan föreläggas att lämna uppgift om anställningsförhållanden, inkomst och andra omständigheter som behövs för att klargöra försörjning. Kronofogden får också göra oanmälda besök hos en person som har näringsförbud. Även spaningsåtgärder kan tillgripas (44 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Kronofogden kan förelägga tredje man att lämna uppgifter om ekonomiska mellanhavanden som denne haft med en person som har näringsförbud. Ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite utom när den som föreläggandet riktar sig till är närstående till personen som har näringsförbud (45 § lagen [2014:836] om näringsförbud). En sådan lagstadgad uppgiftsskyldighet är långtgående och har till exempel företräde framför bestämmelser om tystnadsplikt i bankverksamhet (prop. 2013/14:215 sid. 74 ff.). Uppgiftsskyldigheten för kreditinstitut gäller inte för uppgifter som är äldre än ett år (45 § andra stycket lagen [2014:836] om näringsförbud).

Överträdelse av näringsförbud

Om någon överträder förbudet ska Kronofogden anmäla överträdelsen till åklagare (19 § och 24 § förordning [2014:936] om näringsförbud).

Den som uppsåtligen gör sig skyldig till överträdelse av näringsförbud kan dömas till fängelse i högst två år (47 § lagen [2014:836] om näringsförbud).

Skatteverket (Skattebrottsenheten) har rätt att på eget initiativ eller efter en begäran från åklagaren bedriva spaning och underrättelseverksamhet när det gäller överträdelse av näringsförbud (2 § lagen [1997:1024] om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar och prop. 2005/06:169 s. 69 f.). Om någon överträder näringsförbudet kan Skatteverket kan göra brottsanmälan till åklagare.

Näringsförbudsregister

Bolagsverket för register över näringsförbud (40 § lagen [2014:836] om näringsförbud). Skatteverket får löpande underrättelser om de uppgifter som förs in i registret och om de ändringar som sker i registret (8 § förordningen [1986:441] om underrättelser angående näringsförbud m.m.).