För en innehavare av en utländsk pensionsförsäkring beräknas underlaget för avkastningsskatt i två steg. Först beräknas ett kapitalunderlag och därefter ett skatteunderlag (3 § AvPL).
För en innehavare av en utländsk pensionsförsäkring är beskattningsåret för avkastningsskatt alltid kalenderår, oavsett om innehavaren är en juridisk person eller en näringsidkare med ett brutet räkenskapsår (12 § andra stycket AvPL).
Kapitalunderlaget motsvarar försäkringens värde vid beskattningsårets ingång (3 a § sjätte stycket AvPL).
Vad som avses med försäkringens värde är beroende av vilken slags försäkring som pensionsförsäkringen är.
För en traditionell försäkring består försäkringens värde av både
Värdet av pensionsförsäkringen påverkas inte av om den beräknade återbäringen är fördelad till försäkringen eller inte. Beräknad återbäring ska med andra ord alltid räknas in i försäkringens värde (prop. 1995/96:231 s. 52).
För en fondförsäkring är pensionsförsäkringens värde detsamma som marknadsvärdet på fondandelarna (prop. 1995/96:231 s. 52).
För en depåförsäkring är det Skatteverkets uppfattning att pensionsförsäkringens värde är detsamma som marknadsvärdet på tillgångarna i depån.
För utländska försäkringsavtal som är tecknade före den 1 januari 1997 gäller särskilda regler för att beräkna underlaget för avkastningsskatt.
Skatteunderlaget är en schablonmässig avkastning på kapitalunderlaget (prop. 1992/93:187 s. 162). Skatteunderlaget beräknas genom att multiplicera kapitalunderlaget med den genomsnittliga statslåneräntan kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret. Fr. o. m. 2017 gäller att skatteunderlaget som lägst ska beräknas till 0,5 procent av kapitalunderlaget. Det innebär att om den genomsnittliga statslåneräntan understiger 0,5 procent ska skatteunderlaget i stället beräknas till 0,5 procent av kapitalunderlaget (3 d § första stycket AvPL).
Skatteunderlaget avrundas nedåt till ett helt hundratal kronor (3 d § fjärde stycket AvPL).
Den som är innehavare av en utländsk pensionsförsäkring kan avtala med försäkringsgivaren att denne ska ta ut medel ur försäkringen för betalning av avkastningsskatten (58 kap. 18 a § IL). Denna möjlighet finns för att en innehavare av en utländsk pensionsförsäkring ska komma i samma läge som en innehavare av en svensk pensionsförsäkring där försäkringsgivaren är skattskyldig för avkastningsskatten. I det fallet tar försäkringsgivaren normalt ut en avgift ur pensionsförsäkringen motsvarande försäkringens andel av den totala avkastningsskatten.
Ett avtal att försäkringsgivaren ska ta ut medel ur en utländsk pensionsförsäkring ska vara skriftligt och får gälla flera år.
Uttaget ur försäkringen är ett tillåtet återköp och ska inte beskattas som pension om