En skattebefriad förbrukare är en fysisk eller juridisk person som fått ett godkännande av Skatteverket att från en skattskyldig i Sverige ta emot bränsle helt eller delvis utan skatt för att använda till ett skattebefriat ändamål.
En skattebefriad förbrukare är en fysisk eller juridisk person som fått ett godkännande av Skatteverket att från en skattskyldig i Sverige ta emot bränsle helt eller delvis utan skatt för att använda till ett skattebefriat ändamål (8 kap. 1 § LSE).
Den skattebefriade förbrukaren får ta emot bränsle utan skatt, eller med nedsatt skatt, endast i den omfattning bränslet är befriat från skatt enligt 6 a kap. LSE (8 kap. 1 § tredje stycket LSE).
Den skattebefriade förbrukaren kan ta emot och använda bränslet skattefritt, eller med nedsatt skatt, endast för det eller de ändamål som hans godkännande omfattar. Godkännandet avser endast den egna förbrukningen av bränsle. En skattebefriad förbrukare kan alltså inte ta emot bränslet skattefritt för vidareförsäljning. Det finns bestämmelser i LSE om skattskyldighet när en skattebefriad förbrukare använder bränslet för ett annat ändamål (4 kap. 1 § 7 LSE och 4 kap. 12 § 4 LSE).
Ett godkännande som skattebefriad förbrukare kan omfatta de flesta bränslen. De bränslen som inte kan omfattas av ett godkännande framgår av 6 a kap. 1 § 2–5 eller 10 LSE.
Den som är skattskyldig har rätt att göra avdrag för skatt på bränsle som tagits emot av en skattebefriad förbrukare.
Observera att för vissa ändamål behövs normalt inte något godkännande som skattebefriad förbrukare för att kunna köpa in bränslet utan skatt. Detta gäller vissa bränslen som tas emot för förbrukning i skepp, båtar med fiskelicens enligt fiskelagen, (som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten), båtar med medgivande enligt 2 kap. 9 § LSE eller luftfartyg. I dessa fall behöver köparen inte ha ett godkännande för att kunna köpa in bränsle utan skatt om bränslet tankas direkt ner i fartygets eller luftfartygets tank.
Från och med den 1 juli 2016 får som skattebefriad förbrukare godkännas den som förbrukar bränsle för de ändamål som anges i 6 a kap. 1 § 1-5,12 eller 16 LSE, om förbrukaren med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig (8 kap.1 § LSE).
Det finns ingen nedre beloppsgräns för att kunna bli godkänd som skattebefriad förbrukare (jfr prop. 2000/01:118 s. 87–88).
Systemet med skattebefriade förbrukare tillämpas för olika skattebefriade ändamål. Vissa skattebefrielser i LSE utgör statligt stöd enligt EU-rätten. Den 1 juli 2016 infördes ändringar i LSE för att uppfylla EU-rättens särskilda regler om statligt stöd.
Den skattebefrielse som gäller för förbrukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid yrkesmässig växthusodling utgör statligt stöd.
För att säkerställa att EU-rättens krav på offentliggörande och information om individuella stöd kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt bör en direktkontakt gälla melllan Skatteverket och en stödmottagare. Från och med den 1 juli 2016 är det därför inte längre möjligt att i egenskap av skattebefriad förbrukare ta emot bränsle med nedsatt skatt för förbrukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid yrkesmässig växthusodling. Sådan skattebefrielse åstadkoms i stället genom att en skattskyldig får göra avdrag för skatten vid egen förbrukning av bränsle medan övriga förbrukare får ansöka om återbetalning, (prop. 2015/16:159 s.51).
Ett godkännande som skattebefriad förbrukare förutsätter att den sökande ska förbruka bränslet för något eller några av de ändamål som anges i 6 a kap. 1 § 1–5, 10, 12 eller 16 LSE (punkten 10 gäller endast fram till den 1 juli 2016):
Ett godkännande som skattebefriad förbrukare förutsätter att den sökande är lämplig med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt (8 kap. 1 § första stycket LSE). Rekvisiten för lämplighetsprövningen är således desamma som är aktuella för samtliga aktörer inom uppskovsförfarandet som ska lämplighetsprövas (upplagshavare, registrerad avsändare och registrerad varumottagare). Lämplighetsbedömningar avseende andra aktörer, t.ex. godkända upplagshavare, kan därför ge viss ledning för bedömningen av om någon är lämplig att vara skattebefriad förbrukare. Även förarbetsuttalanden angående lämplighetsprövning av aktörerna inom uppskovsförfarandet kan ge viss ledning.
Även om rekvisiten för lämplighetsprövningen är likalydande för samtliga aktörer inom uppskovsförfarandet som ska lämplighetsprövas innebär inte detta att lämplighetsprövningen av de olika aktörerna ska vara identisk. Det ligger i sakens natur att lämplighetsprövningen kan behöva vara mer omfattande vid godkännande av den som avser att vara upplagshavare än för den som avser att vara registrerad varumottagare (jfr prop. 2009/10:40 s. 164 jämförd med s. 187). På motsvarande sätt bör omfattningen av lämplighetsprövningen av den som ansöker om godkännande som skattebefriad förbrukare anpassas efter vad som är relevant för en sådan aktör.
Ansökan om godkännande som skattebefriad förbrukare ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket (10 § FSE). Ansökan ska göras på blanketten ”Ansökan, Skattebefriad förbrukare, Bränsle” (SKV 5079).
Skatteverket prövar frågor om godkännande av skattebefriad förbrukare (5 § FSE). Om Skatteverket finner att förutsättningar för godkännande som skattebefriad förbrukare finns meddelar Skatteverket ett beslut om att den sökande har godkänts som skattebefriad förbrukare. Av beslutet framgår från och med vilket datum som godkännandet gäller.
Av beslutet ska framgå för vilket eller vilka av de skattebefriade ändamålen som den skattebefriade förbrukaren har rätt att ta emot bränsle utan skatt, d.v.s. vilket eller vilka av de skattebefriade ändamålen som godkännandet avser (16 § 1 FSE).
Av beslutet ska även framgå vilket eller vilka bränslen som får tas emot med skattebefrielse samt skattebefrielsens storlek (16 § 3 och 4 FSE).
Ett godkännande som skattebefriad förbrukare får meddelas för viss tid eller tills vidare. Godkännande tills vidare får meddelas den som tidigare har hanterat obeskattat bränsle utan anmärkning. Ett godkännande får också förenas med villkor (8 kap. 1 § andra stycket LSE). Om godkännandet är tidsbegränsat eller om godkännandet har förenats med några särskilda villkor ska detta framgå av beslutet (16 § 5 FSE).
Beslut om återkallelse av godkännande som skattebefriad förbrukare omfattas inte av SFL:s bestämmelser om överklagande utan överklagas i stället med stöd av 12 kap. 1 § LSE. Läs mer om överklagandebestämmelserna under Förvaltningsrätt & förfarande.
En skattebefriad förbrukare ska löpande bokföra inköp och förbrukning av bränsle som är helt eller delvis befriat från skatt. Denne ska även på lämpligt sätt se till att det finns underlag för kontroll av att bränsle som köpts in helt eller delvis utan skatt använts för det ändamål som var förutsättning för skattebefrielsen (8 kap. 2 § LSE).
Skatteverket har meddelat föreskrifter om skattebefriade förbrukares lagerbokföring och lagerinventering enligt LSE (SKVFS 2005:15). I föreskrifterna regleras bl.a. vad sådan lagerbokföring ska innehålla och när lagerinventering ska ske. I Skatteverkets meddelande SKV M 2005:24 finns kommentarer till dessa föreskrifter.
Den som har godkänts som skattebefriad förbrukare ska anmäla till Skatteverket om (8 § FSE):
Godkännandet som skattebefriad förbrukare får återkallas om
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (8 kap. 3 § andra stycket LSE).
Beslut om återkallelse av godkännande som skattebefriad förbrukare omfattas inte av SFL:s bestämmelser om överklagande utan överklagas i stället med stöd av 12 kap. 1 § LSE. Läs mer om överklagandebestämmelserna under Förvaltningsrätt & förfarande.
Skatteverket anser att ett företag kan vara godkänt både som upplagshavare och som skattebefriad förbrukare. Företaget måste då veta i vilken egenskap företaget tagit emot bränslet i varje enskilt fall.
Företaget ska då också ha två separata lagerbokföringar, d.v.s. en lagerbokföring för den verksamhet som företaget bedriver i egenskap av upplagshavare och en lagerbokföring för den verksamhet som företaget bedriver i egenskap av skattebefriad förbrukare (Skatteverkets ställningstagande Möjlighet att godkännas både som upplagshavare och som skattebefriad förbrukare).