OBS: Detta är utgåva 2017.7. Visa senaste utgåvan.
OBS: Detta är utgåva 2017.7. Visa senaste utgåvan.
Avdrag för arbetsresor medges med skäliga utgifter. För de flesta anställda krävs det att avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst 2 km för att de överhuvudtaget ska få avdrag. Avdrag medges bara med den del av utgifterna som överstiger 11 000 kr.
Bestämmelserna om avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats (arbetsresor) finns i 12 kap. 26–30 §§ IL. Skatteverket har också utfärdat allmänna råd (SKV A 2015:25) om sådana resor.
En person medges avdrag för skäliga utgifter för resor till och från arbetsplatsen om denna ligger på ett sådant avstånd från bostaden att hen behöver använda något transportmedel (12 kap. 26 § IL).
Avdrag medges bara när hen faktiskt har använt något transportmedel för sina arbetsresor. Den som yrkar avdraget ska göra sannolikt
vilka utgifter hen har haft.
Avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen ska vara minst 2 km för att man ska få avdrag ( SKV A 2015:25). Om avståndet är kortare än 2 km kan man ändå få avdrag i vissa fall, t.ex. vid hög ålder, sjukdom och funktionshinder.
Avdrag medges som regel för resor med det billigaste allmänna transportmedlet som man har kunnat använda (SKV A 2015:25).
Avdrag medges i regel endast för en resa i vardera riktningen per dag.
Men om arbetstiden är uppdelad i flera pass med minst några timmars mellanrum medges avdrag för resorna till de olika arbetspassen. Det förekommer t.ex. inom sjukvården. Kostnad för hemresa vid lunchrast eller för middagsmål vid övertidsarbete är dock inte avdragsgill.
Avdrag medges för två resor i vardera riktningen om en person behöver skjutsas till och från arbetsplatsen eftersom det saknas allmänna kommunikationer och personen inte själv kan köra (RÅ 1971 ref. 48).
Man får avdrag bara för resor till och från den ordinarie bostaden. Avdrag medges inte för resor till och från sommarstuga eller någon annan plats om kostnaderna därigenom ökar.
En person som har tillfälligt arbete eller dubbel bosättning får avdrag för dagliga resor mellan den tillfälliga bostaden och arbetsplatsen (RÅ 1978 1:100).
En person, som bodde på en ö, använde sin egen båt för en del av resan till och från arbetsplatsen på fastlandet. Han fick avdrag för resorna med båten trots att det fanns en allmän färjeförbindelse mellan ön och fastlandet. HFD ansåg att en viss jämförelse med tidsvinstreglerna för bil motiverade avdraget. Avdrag medgavs dock inte för kostnaden för själva båten utan endast för drivmedel och en båtplats på fastlandet (RÅ 1989 ref. 36).
En polisman bodde och arbetade i Stockholm. Han flyttade till Gotland, men arbetade kvar i Stockholm. HFD medgav avdrag för arbetsresor mellan Gotland och Stockholm med skäligt belopp (RÅ 1986 not. 826).
En annan polisman fick avdrag för arbetsresor mellan bostaden i Kristinehamn och arbetsplatsen i Göteborg trots att han där hade tillgång till ett litet övernattningsrum. Rummet var möblerat med i stort sett bara en säng och disponerades även av andra och räknades därför inte som bostad (RÅ 1989 ref. 69).
En anställd kan få avdrag för kostnaden för taxiresor om det finns risk för överfall. Detta gäller även om sträckan mellan arbetsplatsen och bostaden är kortare än två km och det finns allmänna transportmedel (RÅ 1990 ref. 61 I och II samt RÅ 1991 not. 218). Den anställde ska ha gjort resan mellan kl. 23:00 och 06:00 för att avdrag ska medges om det finns allmänna transportmedel (SKV A 2015:25 avsnitt 3).
En anställd kan också få avdrag för taxiresor, trots att det finns allmänna transportmedel, när hen snabbt tvingas att bege sig till ett tillfälligt tjänsteställe för ett akut ärende. Det kan t.ex. gälla en tolk som i ett brådskande fall kallas till ett sjukhus.
Avdrag för utgifter medges vanligen för det år man har haft utgiften (kontantprincipen). Köp av årskort för allmänt transportmedel är dock ett undantag från kontantprincipen.
En person som köper ett årskort i december år 1 som hen ska använda år 2 får göra avdrag för reskostnaden först när resorna är gjorda. Det innebär att hen inte kan yrka avdrag förrän i deklarationen för år 2 (RÅ 1985 1:3).
Om en person köper ett årskort år 1 som gäller för t.ex. tiden 1 juli år 1–30 juni år 2 får hen dra av halva kostnaden vid beskattningen för år 1 och andra halvan vid beskattningen år 2 (RÅ 1988 ref. 17).
Man får göra avdrag för arbetsresor bara för den del av utgifterna som under beskattningsåret överstiger 11 000 kr (12 kap. 2 § tredje stycket IL).
Om arbetsgivaren t.ex. låter de anställda åka gratis med arbetsgivarens buss till och från arbetet eller på annat sätt betalar de anställdas arbetsresor ska de anställda redovisa värdet av arbetsresorna i sin inkomstdeklaration. De anställda har sedan rätt till avdrag under samma förutsättningar som om de själva hade betalat resorna.