Utredning

Varför ska Skatteverket utreda?

En grundläggande bestämmelse för fastighetstaxeringsarbetet är att taxeringarna ska stämma överens med gällande föreskrifter. De ska dessutom vara likformiga och rättvisa (1 kap. 2 § FTL). Skatteverket har därför en skyldighet att se till att ärendena är tillräckligt utredda innan man fattar beslut (20 kap. 3 a § FTL). Vid utredningen ska verket ta hänsyn till alla omständigheter av betydelse – oavsett om dessa talar till fördel eller nackdel för fastighetsägaren.

Kommunala nämnder, länsstyrelsen och brandförsäkringsbolag ska lämna uppgifter

Utöver uppgifter som kommer från fastighetsägaren själv, finns det andra uppgifter som har betydelse för en fastighets taxeringsvärde. Det kan gälla uppgifter om art och omfattning av byggnadsverksamhet och liknande på en fastighet som kan ge ledning för bedömningen av fastighetens värde. I FTL regleras därför att kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet och länsstyrelsen ska lämna vissa uppgifter till Skatteverket (18 kap. 11 § FTL).

De uppgifter från de kommunala nämnderna det handlar om gäller uppgifter om bygglov, rivningslov, marklov, anmälan eller tillstånd enligt förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (2010:900) (18 kap. 11 § första stycket FTL). Länsstyrelsen ska lämna uppgifter som är av betydelse för fastighetstaxeringen (18 kap. 11 § tredje stycket FTL).

Uppgift som lämnas av de kommunala nämnderna ska lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats samt de anmälningar som kommit in under kvartalet (18 kap. 11 § andra stycket FTL).

Brandförsäkringsbolag ska efter föreläggande lämna uppgifter om försäkringsvärdet på byggnader som är försäkrade hos bolaget, till ledning vid allmän och förenklad fastighetstaxering (18 kap. 12 § FTL).

Förfrågan

Den vanligaste formen för utredning är genom en förfrågan. En förfrågan kan ske skriftligt eller muntligt. En myndighet anses enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer ha möjlighet att formlöst ställa frågor i sådana avseenden där föreläggande skulle kunna beslutas enligt lag. Det betyder att ett tänkt föreläggande ger ramen för vad man får fråga. Skatteverket ska därför inte begära in mer uppgifter i en förfrågan än vad som kan begäras in vid ett föreläggande. Det kan också uttryckas som att Skatteverket får göra formlösa förfrågningar inom ramen för fastighetsägarens upplysningsskyldighet. Om en förfrågan har skett muntligt är det viktigt att anteckningsskyldigheten i 15 § FL följs.

Utgångspunkten för en förfrågan är att utreda oklarheter i deklarationen, eller att ytterligare uppgifter behövs innan ett beslut kan fattas.

Om en fastighetsägare inte besvarar en förfrågan har Skatteverket rätt att i vissa situationer förelägga fastighetsägaren att lämna de begärda uppgifterna eller upplysningarna. Ett föreläggande innebär att den som har förelagts är skyldig att lämna de uppgifter eller upplysningar som har efterfrågats.

Besiktning

Uppgifter om förhållanden på en specifik fastighet får hämtas in genom besiktning. Skatteverket ska anteckna de uppgifter verket hämtar in genom besiktning och som har betydelse för utgången i ärendet om fastighetstaxering (15 § FL).

Frivillig besiktning

Frivillig besiktning föreligger när Skatteverket kommer överens med fastighetsägaren om en sådan besiktning (18 kap. 8 § FTL). Skatteverket och fastighetsägaren bestämmer tillsammans hur besiktningen ska ske och begränsas då av den ingångna överenskommelsen. Fotografering får ske endast om fastighetsägaren godkänt det. En frivillig besiktning kan avbrytas av fastighetsägaren.

Tvångsbesiktning

Skatteverket får besiktiga en fastighet utan att verket kommit överens med fastighetsägaren (18 kap. 29 § FTL). Det kan ske i följande fall

• om uppgift saknas som behövs för att taxera fastigheten eller om det finns en välgrundad anledning att anta att fastighetsägaren lämnat felaktig eller ofullständig uppgift
• om det inte är möjligt att på något annat sätt få en pålitlig uppgift utan väsentligt besvär
• om uppgiften är mycket viktigt för att kunna taxera fastigheten korrekt.

Det är förvaltningsrätten som beslutar om tvångsbesiktning. Det sker efter att Skatteverket har begärt en sådan besiktning (18 kap. 30 § FTL). Om Skatteverket har begärt en besiktning och den inte längre behövs ska verket genast anmäla detta till domstolen (18 kap. 32 § FTL). Förvaltningsrätten ska då omedelbart upphäva beslutet om besiktning (18 kap. 33 § FTL).

Innan besiktningen verkställs ska fastighetsägaren få tillfälle att närvara (18 kap. 34 § första stycket FTL). Om det finns en nyttjanderättshavare gäller detsamma denna. Kan inte fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren närvara utan att orsaka en större försening av besiktningen, får den ändå genomföras om det i stället finns ett särskilt vittne närvarande. Om besiktningen gäller ett bostadsutrymme får den ske utan närvaro av fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren, endast om det kan antas att den som besiktningen gäller försöker förhala besiktningen eller att det finns någon annan anledning till att besiktningen kommer att försenas (18 kap. 34 § andra stycket FTL).

Skatteverket, eller en konsulent, ska genomföra besiktningen så att den innebär minsta möjliga besvär för fastighetsägaren. Man får inte förorsaka skada på egendom – däremot får man bryta upp lås och annan stängningsanordning (18 kap. 36 § FTL). Det är Kronofogden som hjälper till när lås ska brytas upp.

Den som en besiktning ska ske hos, har rätt att tillkalla ett vittne. Det får dock inte innebära att besiktningen försenas i onödan (18 kap. 35 § FTL).

En besiktning av bostadsutrymmen får inte göras mellan kl. 19 och kl. 8 utan att den som det gäller har gett sitt medgivande till det (18 kap. 37 § FTL).

Fastighetsägaren är skyldig att lämna nödvändiga upplysningar och ge tillträde till fastigheten för att besiktningen ska kunna genomföras (18 kap. 39 § FTL).

Skatteverket ska lämna bevis att man genomfört ett beslut om besiktning. Verket ska lämna beviset till fastighetsägaren (18 kap. 40 § FTL). Om den som ska motta ett bevis inte är närvarande vid besiktningen ska beviset lämnas till någon som kan företräda personen. Är maken eller makan eller någon annan vuxen person i samma hushåll närvarande kan man lämna beviset till hen.