Begäran om inhibition vid överklagande av ett beslut

Beslut som gäller omedelbart kan inhiberas

En myndighet som ska pröva ett överklagande får bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla (48 § FL).

Många förvaltningsbeslut gäller omedelbart utan att tiden för överklagande har gått ut, se t.ex. 68 kap. 1 § SFL. I vissa lagar ges den beslutande myndigheten möjlighet att bestämma att beslutet ska gälla omedelbart, även om det överklagas (se t.ex. 26 kap. 26 § miljöbalken). För den som överklagar ett beslut kan det vara av stor betydelse att ett beslut inte blir gällande förrän saken har prövats slutgiltigt. Det kan t.o.m. vara så att verkningarna för den enskilda är sådana att det är svårt eller rent av omöjligt för hen att i efterhand – om beslutet sedan upphävs av högre instans – vinna kompensation för den förlust hen tillfogats genom det ursprungliga beslutet. Därför har den myndighet som ska pröva ett överklagande fått möjlighet att bestämma om inhibition.

Beslut som inte gäller omedelbart varken kan eller behöver inhiberas. Det kan därför vara viktigt för den överprövande instansen att kontrollera om beslutet ifråga gäller omedelbart.

Bedömningen av inhibitionsfrågan bör utgå ifrån betydelsen för den enskilda av att beslutet inte verkställs direkt och sannolikheten att överklagandet kan komma att bifallas.

Initiativ till inhibition

En fråga om inhibition kan tas upp antingen på begäran av klaganden eller självmant av den myndighet som ska pröva överklagandet.

Om det är oklart om den enskilda begär inhibition ska förvaltningsmyndigheten eller förvaltningsdomstolen utreda om den enskilda avsett att begära inhibition eller självmant besluta om inhibition, om det finns förutsättningar för ett sådant beslut. Detta ska göras med stöd av utredningsansvaret i 23 § FL resp. 8 § första stycket FPL och servicebestämmelsen i 6 § andra stycket FL resp. 8 § andra stycket FPL.

Skyndsam handläggning

Om den klagande har begärt inhibition ska den överprövande myndigheten skyndsamt pröva frågan om inhibition. Den myndighet som får in ett överklagande som innehåller ett inhibitionsyrkande ska därför som regel skyndsamt överlämna överklagandet till den överprövande instansen. Detta gäller även om beslutsmyndigheten omedelbart ändrar sitt beslut på det sätt som den enskilda begärt (jfr 46 § andra stycket FL).

Var ska inhibitionsyrkandet prövas?

Begäran om inhibition ska lämnas till den myndighet som ska besluta om inhibitionsyrkandet, d.v.s. till den myndighet som ska pröva överklagandet i sak. Den överprövande myndigheten får inte pröva ett inhibitionsyrkande förrän den myndigheten har fått in ett överklagande i sakfrågan.

Om ett beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol har den domstolen möjlighet att besluta om inhibition med stöd av 28 § FPL.

Beslut om inhibition gäller omedelbart

Om den överprövande myndigheten beslutar om inhibition så gäller inhibitionsbeslutet omedelbart. Det innebär, tills vidare och tills domstolen med stöd av 28 § FPL beslutar annat, att det inhiberade beslutet inte ska gälla.