Rättelse av skrivfel och liknande i myndigheternas beslut

Skrivfel, räknefel eller liknande förbiseenden, s.k. förbiseendefel

En myndighet har möjlighet att rätta ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, s.k. förbiseendefel (26 § första meningen FL). Det ska observeras att det är fråga om en möjlighet för myndigheten att göra en rättelse, inte en absolut skyldighet. Det ligger emellertid i sakens natur att om en part uttryckligen begärt att ett fel ska rättas så bör myndigheten följa denna begäran. Detta gäller även om myndig­heten ansett sig ha fog för att inte på eget initiativ företa en rättelse, t.ex. därför att det rör sig om ett bagatellartat fel av formell art. Ett bagatellartat fel kan vara felstavning av namn.

Även andra kan tänkas uppmärksamma myndigheten på felet, t.ex. överinstansen.

Med ”någon annans” förbiseende menas t.ex. att parten lämnat felaktiga uppgifter som myndigheten använder sig av i beslutet.

Förbiseendefel kan sägas föreligga om myndigheten fattat ett riktigt beslut men av misstag återgett det på ett felaktigt sätt.

För att en oriktighet ska bedömas som uppenbar ska den dels vara sådan att den kan upptäckas med normal iakttagelseförmåga, av beslutet eller vid en jämförelse av handlingarna i ärendet, dels vara odiskutabel. Det får därför inte råda tvivel om vad som egentligen har avsetts. Som exempel på uppenbar oriktighet kan nämnas misstag beträffande namn, personnummer, årtal, belopp och dylikt. Ytterligare exempel är att en del av texten som funnits med i ett förslag till beslut, men som uppenbarligen inte stämmer med den beslutade motsatta utgången, på grund av redigeringsmiss råkat komma med (JO 1999/200 s. 204) eller att det i beslutsledet inte tas med något som motiveringen otvivelaktigt utmynnar i (JO:s beslut 2007-12-21 dnr 4130-2007).

Bedömningsfel, d.v.s. fel som beror på t.ex. bristfällig utredning eller felaktig bedömning eller rättstillämpning, kan inte rättas med stöd av 26 § FL. Bedömningsfel föreligger t.ex. om myndigheten fattat ett oriktigt beslut. I sådana fall kan det i stället bli aktuellt att göra en omprövning av beslutet.

Myndigheten ska vara särskilt försiktig med att använda sig av rättelsebefogenheten då det är till nackdel för en enskild (Hellners- Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2010, s. 339).

Om rättelsen inte innebär en ändring i sak på fastställandet av skatt, har Högsta förvaltningsdomstolen godtagit en rättelse i ett skatteärende (RÅ 1975 ref. 105).

Tidpunkten för myndighetens rättelsemöjlighet i FL

Rättelsemöjligheten i 26 § FL avser den situationen att beslut är slutligen fattat och handlingen enligt 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen (TF) ska anses vara upprättad. Före denna tidpunkt kan alla materiella eller formella felaktigheter rättas om beslutet inte är justerat. Någon bortre tidsbegränsning i fråga om möjligheten att rätta förbiseendefel finns i princip inte. Kravet på uppenbart förbiseende innebär dock att det är ovanligt att felet upptäcks lång tid i efterhand.

Parts rätt att yttra sig innan rättelsen

Om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild ska den som är part beredas tillfälle att yttra sig innan rättelse sker om det inte är obehövligt (26 § andra meningen FL). Hörande av part kan därför underlåtas t.ex. i sådana fall då rättelsen inte är till men för parten, som kanske själv har påtalat felet, eller då denne inte kan antas ha några synpunkter som inverkar på beslutet om rättelse.

Hur en rättelse bör utformas

JO har i ett beslut behandlat frågan om hur självrättelse bör utföras. JO:s beslut avser visserligen rättelse av en domstols dom eller beslut men det bör ändå kunna tjäna som viss vägledning för hur förvaltningsmyndigheterna bör utföra självrättelser. JO anser att man skall stryka över felet, skriva till den riktiga uppgiften direkt på originalet och förse anteckningen med föreskrivna uppgifter om datum m.m. När man gjort detta kopierar man originalet i det nya skicket och expedierar det rättade beslutet till dem som tidigare fått en felaktig expedition (JO:s beslut 1981-03-27 dnr 1723-1980, 1724-1980, och 3270-1980). Rättelser ska med andra ord inte protokollföras om det rättade beslutet inte nedtecknats i ett protokoll (JO 1990/91 s. 135).

Rättelse kan även gälla en beslutsunderrättelse som inte stämmer med det fattade beslutet (JO 1997/98 s. 406).