Distansförsäljning till Sverige

Vad är distansförsäljning?

För att varor som förs till Sverige ska beskattas enligt bestämmelserna om distansförsäljning ska enligt 16 § första stycket LTS

• någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärva varorna
• varorna ha beskattats i ett annat EU-land
• varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning.

Ett exempel på distansförsäljning är postorderförsäljning.

Om varorna förs in till Sverige under andra omständigheter beskattas de enligt den s.k. för in eller tar emot-bestämmelsen.

Bestämmelser om distansförsäljning till Sverige finns i 16–16 c §§ LTS. Bestämmelserna grundar sig på artikel 36 i punktskattedirektivet.

Någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar varorna

Att varorna ska förvärvas av någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet innebär att bestämmelserna om distansförsäljning bara ska tillämpas vid försäljning till privatpersoner eller offentligrättsliga organ. Om en näringsidkare köper beskattade varor från ett annat EU-land tillämpas i stället bestämmelserna i 9 § första stycket 5 LTS och 17 § LTS, d.v.s. för in eller tar emot-bestämmelserna (jfr prop. 2009/10:40 s. 167).

Varorna har beskattats i ett annat EU-land

Skattskyldighet enligt bestämmelserna om distansförsäljning förutsätter att varorna släppts för konsumtion innan de förs in i Sverige. Den skatt som har betalats i avsändarlandet ska under vissa förutsättningar återbetalas (artikel 36.5 i punktskattedirektivet).

Varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning

För att bestämmelserna om distansförsäljning ska bli tillämpliga krävs att varorna finns i ett annat EU-land varifrån de flyttas till Sverige av säljaren eller för säljarens räkning. Det har däremot ingen betydelse för tillämpningen av bestämmelsen i vilket land säljaren befinner sig. Det är t.ex. fråga om distansförsäljning om en privatperson i Sverige via internet beställer varor från en säljare med säte i Norge, och där varorna finns i Spanien, om varorna flyttas till Sverige av eller på uppdrag av den norska distansförsäljaren. Däremot är det inte distansförsäljning till Sverige när privatpersonen i Sverige beställer varor som finns i Spanien, om säljaren flyttar varorna från Spanien till Danmark men där överlämnar varorna till en fraktförare som agerar på uppdrag av den svenska beställaren. Då förs varorna in till Sverige av beställaren, eller för beställarens räkning, och skattskyldigheten inträder för beställaren enligt för in eller tar emot-bestämmelsen. Det är inte heller fråga om distansförsäljning om säljaren flyttar varan från ett annat EU-land till t.ex. en filial eller ett lager i Sverige och därifrån flyttar varan vidare till en beställare i Sverige. I de fallen är säljaren i stället skattskyldig i Sverige enligt reglerna i 9 § första stycket 5 LTS (jfr prop. 2009/10:40 s. 168).

Eftersom det inte har någon betydelse för tillämpningen av bestämmelsen i vilket land säljaren befinner sig, är det frågan om distansförsäljning även när säljaren befinner sig i Sverige. Detta under förutsättning att varorna flyttas till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller för säljarens räkning. När köparen transporterar tobaksvaran till Sverige eller när varorna transporteras för köparens räkning är förutsättningarna för distansförsäljning inte uppfyllda. Då gäller i stället bestämmelserna i 9 § första stycket 5 LTS och 17 § LTS, dvs. för in eller tar emot-bestämmelsen.

Säljare som har ställt säkerhet är skattskyldig

En förutsättning för att säljaren ska vara skattskyldig vid distansförsäljning är att säljaren har ställt säkerhet. Om säljaren inte ställt säkerhet, men övriga förutsättningar för distansförsäljning är uppfyllda, är i stället mottagaren skattskyldig för varor som förs in till Sverige.

En säljare som ställt säkerhet och som alltså är skattskyldig för varor som förs in till Sverige genom distansförsäljning kan välja mellan två olika förfaranden. Det ena regleras i 16 § LTS (regelbunden distansförsäljning) och det andra regleras i 16 b § LTS (distansförsäljning vid enstaka tillfälle).

Regelbunden distansförsäljning

En säljare som ställt säkerhet är skattskyldig om någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattade varor och varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (16 § första stycket jämförd med 16 c § LTS).

Säljarens säkerhet ska uppgå till ett belopp som beräknas utifrån den årliga tobaksskatten

Vid distansförsäljning enligt 16 § LTS ska säljaren ställa säkerhet hos Skatteverket för betalning av tobaksskatten på de varor som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den beräknade årliga tobaksskatten på varorna (16 § andra stycket LTS).

Säljaren ska företrädas av en godkänd representant i Sverige

Vid distansförsäljning enligt 16 § LTS ska säljaren företrädas av en representant som är etablerad i Sverige (16 a § LTS). Begreppet ”etablerad” ska ha samma innebörd som i ML och SFL (prop. 2009/10:40 s. 168).

Representanten ska vara godkänd av Skatteverket. Ett sådant godkännande får ges när säljaren har ställt säkerhet för skatten. Representanten ska som ombud för säljaren svara för redovisning av tobaksskatt. Representanten ska också företräda säljaren i övriga frågor som gäller tobaksskatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen ska finnas tillgänglig hos representanten. Däremot är representanten inte skattskyldig (prop. 1994/95:56 s. 90).

Det bakomliggande syftet med att utse en representant är att det ska finnas en person på plats i Sverige (prop. 2009/10:40 s. 168).

Skatteverket anser att en säljare som är etablerad i Sverige och bedriver distansförsäljning till Sverige kan godkännas som representant för sin egen distansförsäljning. Ett godkännande kräver även att övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda.

Skatteverket kan återkalla representantens godkännande om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om representanten begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (16 a § andra stycket LTS).

Så länge förutsättningarna för distansförsäljning är uppfyllda och säljaren har ställt en säkerhet är säljaren skattskyldig, även om denne inte längre företräds av en representant. Har säljaren däremot inte längre en säkerhet ställd hos Skatteverket för betalning av tobaksskatten är i stället mottagaren skattskyldig.

Distansförsäljaren ska registreras

Skatteverket ska registrera den som är skattskyldig enligt 16 § första stycket LTS (7 kap. 1 § SFL). Den som avser att bedriva sådan verksamhet ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket (7 kap. 2 § SFL).

Anmälan och ansökan på fastställt formulär

Den som avser att sälja varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 § LTS ska anmäla detta till Skatteverket (7 § FTS). I och med att sådan anmälan lämnas är även anmälningskravet i 7 kap. 2 § SFL uppfyllt.

Anmälan om regelbunden distansförsäljning och ansökan om godkännande av representant ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställts av Skatteverket (SKV 5336) (11 § FTS).

Deklarationer

Den som är registrerad ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod (26 kap. 6 § SFL). Om en registrerad distansförsäljare inte företräds av en representant som är godkänd av Skatteverket ska säljaren i stället redovisa tobaksskatten i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet. Den särskilda skattedeklarationen ska ha kommit in till Skatteverket senast när varorna förs in till Sverige (26 kap. 8 § 2 jämförd med 35 § SFL).

Distansförsäljning vid enstaka tillfälle

Den som endast vid ett enstaka tillfälle säljer tobaksvaror till någon i Sverige genom distansförsäljning ska, i stället för vad som anges i 16 och 16 a §§ LTS, anmäla sig till Skatteverket och ställa säkerhet för skatten innan varorna sänds från det andra EU-landet. Den distansförsäljningen regleras i 16 b § LTS.

När det handlar om distansförsäljning vid ett enstaka tillfälle kan det uppfattas som onödigt betungande att utse en representant och därför ställs inget sådant krav (jfr prop. 2009/10:40 s. 169).

Anmälan på fastställt formulär

Anmälan om distansförsäljning vid enstaka tillfälle ska göras skriftlig på blankett enligt formulär som fastställts av Skatteverket (SKV 5372) (11 § FTS).

Deklarationer

Distansförsäljaren ska redovisa tobaksskatten i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet. Deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket senast fem dagar efter att varorna förts in till Sverige (26 kap. 8 § 1 jämförd med 35 § SFL).

Överföringar utan vinstsyfte

Bestämmelserna om distansförsäljning i 16 § första och andra styckena LTS samt i 16 b § LTS omfattar även sådana överföringar av tobaksvaror som sker utan vinstsyfte och som inte utgör gåvoförsändelser (16 § tredje stycket LTS).

I förarbetena anges att tobaksvaror som sänds från en privatperson i ett EU-land till en privatperson i Sverige beskattas enligt reglerna om distans­försäljning även om avsändaren inte gör någon ekonomisk vinst på att överföra varorna. Detta under förutsättning att det inte är fråga om en ren gåva (jfr prop. 2009/10:40 s. 145).

Om säljaren inte ställt säkerhet är mottagaren skattskyldig

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten vid distansförsäljning till Sverige är den som tar emot varorna skattskyldig i stället för säljaren (9 § första stycket 4 och 16 c § LTS).

Bestämmelsen grundar sig på artikel 36.3 i punktskattedirektivet. Enligt denna artikel kan destinationsmedlemsstaten föreskriva att mottagaren av varorna vid distansförsäljning under vissa förutsättningar ska vara skattskyldig i stället för säljaren. Mottagaren kan enligt direktivet utses som skattskyldig om säljaren inte har följt kraven på registrering och ställande av säkerhet för skatten. Härigenom ger direktivet upphov till en situation där mottagaren av varorna har ett intresse av att förvissa sig om att säljaren fullgör sina skyldigheter avseende skattebetalning i destinationsmedlemsstaten. Mot denna bakgrund har det föreskrivits i 16 c § LTS att mottagaren av varorna ska vara skattskyldig för de varor som hen tar emot, om säljaren inte har ställt säkerhet för den svenska skatten på varorna (prop. 2009/10:40 s. 169).

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten och det alltså är mottagaren som är skattskyldig, ska mottagaren redovisa skatten i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet. Deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket senast när varorna förs in till Sverige (26 kap. 8 och 37 §§ SFL). Skulle säljaren trots det ändå betala skatten på varorna ska beloppet återbetalas till säljaren. Detta följer av allmänna rättsgrundsatser (prop. 2009/10:40 s. 169).

Transportkontroll

Om säkerhet inte ställts får varorna inte transporteras. Enligt bestämmelser i LPK får Tullverket omhänderta en vara som flyttas utan att säkerhet ställts och ska besluta om skatten i stället för Skatteverket för de varorna. I LPK finns även straffbestämmelser för den som transporterar varor utan att dessa krav är uppfyllda.