Företag i intressegemenskap

När är företag i intressegemenskap?

Den definition av intressegemenskap som tillämpas för de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna finns i 24 kap. 16 § andra stycket IL. Av denna definition framgår att företag är i intressegemenskap med varandra om någon av följande förutsättningar är uppfylld:

• Ett av företagen har, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt ett väsentligt inflytande i det andra företaget.
• Företagen står under i huvudsak gemensam ledning.

Definitionen av vilka företag som ska anses vara i intressegemenskap är densamma som i 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler. Denna definition kritiserades i remissyttranden till den nuvarande lagstiftningen. Flera remissinstanser ansåg att definitionen var oklar och menade att Skatteverket tillämpade den extensivt (prop. 2017/18:245 s. 200). Regeringen ansåg dock inte att definitionen behövde ändras utan menade att de skäl som fördes fram i förarbetena till 2013 års ränteavdrags begränsningsregler fortfarande är giltiga.

Du kan läsa om mer om definitionen på sidan Vad är intressegemenskap?

Väsentligt inflytande, direkt eller indirekt genom ägarandel eller på annat sätt

Företag som är moderföretag och dotterföretag anses vara i intressegemenskap med varandra enligt första strecksatsen i 24 kap. 16 § andra stycket IL. Formuleringen ”direkt eller indirekt” innebär vidare bl.a. att alla företag som ett moderföretag äger via andra dotterföretag ingår i intressegemenskapen (se prop. 2012/13:1 s. 239 och prop. 2008/09:65 s. 83)

Skatteverket har utvecklat sin syn på när ett företag kan tänkas ha ett väsentligt inflytande i ett annat företag vid tillämpning av 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler (se Skatteverkets ställnings­tagande om tillämpning av reglerna om ränteavdragsbegränsning, väsentligt inflytande och undantaget från 10 procentsregeln och ventilen, avsnitt 3.2 och 4.2). Skatteverkets uppfattning i detta ställningstagande avseende begreppet väsentligt inflytande gäller även vid tillämning av 24 kap. 16 andra stycket IL.

Begreppet, ”står under i huvudsak gemensam ledning”

Begreppet ”står under i huvudsak gemensam ledning” finns sedan lång tid tillbaka i flera lagrum i IL. Det används när det med hänsyn till skiftande förhållanden inte har varit möjligt att definiera de fall som avses på ett exakt eller uttömmande sätt (prop. 2008/09:65 s. 48).

Det betonas i tidigare förarbeten att det är det faktiska inflytandet och inte de formella förhållandena som är avgörande (prop. 1999/2000:2, del 2 s. 335 och prop. 1986/87:42 s. 35). Även i rättspraxis har det faktiska inflytandet legat till grund för bedömningen (RÅ 2003 not. 138, mål nr 2978-2002 och RÅ 1983 Aa 225). Avsikten med begreppet ”står under i huvudsak gemensam ledning” är att man vill ha en generell beskrivning i lagtexten för att reglerna inte ska kunna kringgås. Tidigare förarbetsuttalanden är fortfarande giltiga (prop. 2017/18:245 s. 201, prop. 2012/13:1 s. 239 och prop. 2008/09:65 s. 48).

Tolkning av begreppet intressegemenskap vid samverkan i vissa fondstrukturer

För att de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna ska vara tillämpliga måste låntagande och långivande företag vara i intressegemenskap. Hur begreppet intressegemenskap tolkas blir därför avgörande.

Tolkningen av begreppet intressegemenskap har särskilt aktualiseras vid lån till svenska bolag i fall där de lånande medlen har kommit från en s.k. riskkapitalfond. Fonderna har inte varit juridiska personer och har alltså inte haft möjlighet att ingå avtal eller äga tillgångar. De har inte heller varit skattesubjekt. Exempelvis har det rört sig om fonder som bildats på avtalsrättslig grund genom limited partnerships på Jersey. Fonderna har företrätts av s.k. förvaltarbolag. När fonden har varit ett limited parnership på Jersey har förvaltaren varit en general partner i partnerskapet.

Avgöranden från Kammarrätten i Stockholm

Kammarrätten har i februari 2019 avgjort ett antal ärenden där frågan om intressegemenskap vid samverkan i riskkapitalstrukturer har varit uppe till bedömning (se exempelvis KRNS 2019-02-28, mål nr 273-18 m.fl. och KRNS 2019-02-28, mål nr 7627-17). Det har varit fråga om att tillämpa 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler.

I dessa ärenden har de låntagande bolagen haft uppfattningen att deras långivare är respektive enskild investerare i fonden med hänvisning till att fonderna ska ses som enkla bolag där delägarna äger del av varje tillgång. Eftersom investerarna var och en haft små ägarandelar i fonden kan de inte anses vara i intresse­gemenskap med det låntagande bolaget.

Skatteverket har haft uppfattningen att långivare är det bolag som har angetts som låntagande bolags motpart i låneavtalen. I regel har fondens förvaltarbolag stått som långivare i låneavtalen. Att det i vissa låneavtal har angetts att förvaltarbolaget har ingått avtalet för fondens räkning eller dylikt har inte förändrat denna bedömning. Förvaltarbolagen har också i normalfallet varit det bolag som angetts som ägare till de låntagande bolagen, direkt eller indirekt, och som utövat de väsentliga ägarfunktionerna avseende de låntagande bolagen. Skatteverket har därför uppfattningen att förvaltarbolagen är i intressegemenskap med de låntagande bolagen.

Kammarrätten har gett uttryck för uppfattningen att den, i enlighet med Skatteverket, anser att långivare i dessa strukturer har varit förvaltarbolaget och att detta bolag har varit i intressegemenskap med det låntagande bolaget.

Kammarrätten har också i vissa av dessa avgöranden angett att den inte anser att de enskilda investerarna i aktuell fond är i intresse­gemenskap med det låntagande bolaget. Investerarna har enligt kammarrätten haft mycket begränsade formella möjligheter att ha inflytande över verksamheten och partnerskapet (fonden) och i de verksamheter som partnerskapet stått som ägare för. Enligt kammarrätten hade det inte kommit fram något som visade att någon av investerarna, vare sig enskilt eller genom samverkan, hade haft ett väsentligt inflytande över låntagande bolag eller att låntagande bolag och investerarna stått under i huvudsak gemensam ledning. Se exempelvis KRNS 2019-02-28, mål nr 273-18 m.fl. och KRNS 2019-02-28, mål nr 4319-4321-17. Kammarrättens avgöranden från februari 2019 har inte vunnit laga kraft. Avgörandet i mål nr 273-18 m.fl. är överklagat till Högsta förvaltnings­domstolen.

Samverkan mellan förvaltarbolag kan medföra ett väsentligt inflytande

I vissa av de riskkapitalstrukturer som varit föremål för Kammarrättens bedömning har olika förvaltarbolag samverkat på ett sådant sätt att förvaltarbolagen var och en ansetts ha haft ett väsentligt inflytande över låntagande bolag.

Exempelvis, i Kammarrättens avgörande den 28 februari 2018, mål nr 273-18 m.fl., företräddes de fem partnerskapen som tillsammans bildade en fond av två olika förvaltarbolag. Ett förvaltarbolag företrädde fyra av partnerskapen vilket motsvarade 97,28 procent av fonden och ett förvaltarbolag företrädde ett av partnerskapen vilket motsvarande 2,72 procent av fonden. Enligt kammarrätten hade de två förvaltarbolagen samverkat på ett sådant sätt att båda förvaltarbolagen måste anses ha ett väsentlig inflytande över det låntagande bolaget.

Skatterättsnämndens bedömning avseende intressegemenskap i en riskkapitalsturktur

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked gällande 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler ansett att respektive investerare, inklusive förvaltarbolaget, i en fondstruktur (limited partnership på Jersey) varit långivare till det låntagande bolaget. Nämnden fann också att var och en av de enskilda investerarna och förvaltar­bolaget i den mening som avsågs i ränteavdrags­begränsnings­reglerna hade ett väsentligt inflytande i det låntagande bolaget genom sin samverkan enligt limited partnership agreement (SRN dnr 151-13/D).

I förhandsbeskedet uttalar Skatterättsnämnden också att samarbetet i fonden och dess partnership hade likheter med det som förekommer i kommanditbolag och andra bolagsformer utan att fonden eller något partnership för den skull utgör ett företag enligt ränteavdragsbegränsningsreglerna. Även om den samarbetsform som valts – partnership – därmed i sig inte kan omfattas av en intressegemenskap fick den enligt Skatterättsnämndens mening ändå anses vara av sådant slag som reglerna om ränteavdragsbegränsning hade till syfte att täcka.

Förhandsbeskedet överklagades och HFD bedömde att det fanns oklarheter i de faktiska sakförhållandena som innebar att Skatterättsnämnden borde ha avvisat ansökan. HFD undanröjde därför förhandsbeskedet (HFD 2016 not. 14, mål nr 2585-15).

Skatteverkets uppfattning om samverkan och väsentligt inflytande

Skatteverkets uppfattning är att samverkan mellan flera parter kan innebära att samtliga samverkande parter har ett väsentligt inflytande. Denna uppfattning framgår också av ställningstagandet gällande 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler (Tillämpning av reglerna om ränteavdragsbegränsning, väsentligt inflytande och undantaget från 10-procentsreglen och ventilen, avsnitt 3.2 och 4.2).

Vilka typer av företag kan ingå i en intressegemenskap?

I de här reglerna omfattar begreppet ”företag” juridiska personer och svenska handelsbolag (24 kap. 16 § första stycket IL). Det innebär att även staten, kommuner och landsting kan anses ingå i en intressegemenskap. Fysiska personer kan inte ingå i intressegemenskapen, men två företag som ägs av samma fysiska personer är i intressegemenskap med varandra, eftersom företagen står under i huvudsak gemensam ledning.

Även motsvarande utländska företag omfattas av reglerna (se 2 kap. 2 § IL). Ett utländskt företag med ett fast driftställe i Sverige som dragit av räntor till ett annat företag i intressegemenskapen kan därför komma att omfattas av dessa regler.