Vem kan inte bli godkänd för F-skatt?

Alla ska inte bli godkända för F-skatt

Under vissa förutsättningar kan Skatteverket inte godkänna en sökande för F-skatt, se 9 kap. 1 § andra stycket 1–3 SFL.

Sökanden bedriver inte näringsverksamhet

Om det finns skälig anledning att anta att den sökande varken bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet ska Skatteverket inte godkänna sökanden för F-skatt. Det är så gott som uteslutande i samband med ansökningar från fysiska personer som det kan uppstå tveksamheter om huruvida den beskrivna verksamheten ska bedömas som näringsverksamhet eller inte. Det kan finnas skäl till ett sådant antagande i följande situationer:

• om det framgår av sökandens uppgifter att verksamheten inte kan betraktas som näringsverksamhet
• om sökanden inte har lämnat tillräckliga uppgifter om vilken verksamhet som ska bedrivas
• om sökanden inte har lämnat några uppgifter alls, se prop. 1997/98:33 s. 41.

Om uppgifterna är så bristfälliga att Skatteverket inte kan göra någon bedömning om verksamheten, ska den sökande ges tillfälle att komplettera ansökan.

Undantag: lagerbolag bedriver inte näringsverksamhet

För aktiebolag finns i SKV A 2012:6 ett undantag från huvudregeln att alla aktiebolag anses bedriva näringsverksamhet, nämligen s.k. lagerbolag. Ett lagerbolag är ett aktiebolag som har bildats för att överlåtas och först därefter starta egen verksamhet. Ett sådant bolag ska normalt inte kunna godkännas för F-skatt förrän tidigast när lagerbolaget sålts, de nya ägarna tillträtt och bolaget därmed upphört att vara ett lagerbolag. Dessförinnan har det inte visats någon verklig avsikt att bedriva näringsverksamhet.

Sökanden bedriver inte näringsverksamhet i Sverige

För att sökanden ska kunna godkännas för F-skatt krävs det att näringsverksamheten fysiskt bedrivs i Sverige. Enbart den omständigheten att en näringsverksamhet som bedrivs från utlandet riktas mot personer som befinner sig i Sverige medför inte att kravet på att näringsverksamheten ska bedrivas i Sverige är uppfyllt.

Sökanden är delägare i ett handelsbolag eller kommanditbolag

Om den sökande är delägare i ett svenskt handelsbolag eller kommanditbolag ska Skatteverket inte besluta om godkännande för F-skatt om sökandens inkomster bara grundar sig på intäkter från bolaget. Delägaren måste alltså också bedriva enskild näringsverksamhet för att för egen del bli godkänd för F-skatt.

Sökanden är medhjälpande make

Om två makar driver näringsverksamhet tillsammans och den ena maken är företagsledare och den andra är medhjälpande make anses endast företagsledaren enligt 60 kap. 6 § IL bedriva näringsverksamhet. Endast den företagsledande maken kan alltså godkännas för F-skatt.

Sökanden är omyndig

Den som är under 16 år får inte enligt 13 kap 13 § Föräldrabalken bedriva näringsverksamhet. En sökande som inte fyllt 16 år kan därför inte godkännas för F-skatt. Den som fyllt 16 år men inte är myndig får driva näringsverksamhet om föräldrarna fått överförmyndarens samtycke. En sökande som har sådant samtycke kan godkännas för F-skatt.

Sökanden eller annan som ska prövas har missbrukat ett godkännande för F-skatt

Skatteverket ska inte besluta om godkännande för F-skatt om sökanden, eller annan som ska prövas enligt reglerna om smitta i 9 kap. 2 § SFL, inom de senaste två åren

• har brutit mot villkor som har meddelats enligt 9 kap. 3 § SFL, om att godkännandet för F-skatt bara får åberopas i innehavarens näringsverksamhet, och missbruket inte är obetydligt

eller

• har missbrukat ett godkännande för F-skatt på annat sätt och missbruket inte är obetydligt.

Med missbruk av ett godkännande för F-skatt med villkor (FA-skatt) avses t.ex. när F-skatten åberopas i ett uppenbart anställningsförhållande och innehavaren borde ha insett att hen därmed bröt mot villkoret.

Ett annat sätt att missbruka en F-skatt kan vara att den som är godkänd för F-skatt låter någon annan använda sin identitet och F-skatt.

Med missbruk som inte är obetydligt menas att det belopp som utbetalaren borde ha gjort skatteavdrag med uppgår till minst tio procent av den beräknade slutliga skatten, dock lägst ett prisbasbelopp, se SKV A 2012:6.

Missbruk av godkännande för F-skatt som inte är obetydligt leder till att Skatteverket inte kan besluta om ett nytt godkännande under en tvåårsperiod. Tiden räknas från det senaste missbrukstillfället, d.v.s. från datumet för den senaste utfärdade fakturan eller annan motsvarande handling då godkännandet för F-skatt missbrukades, se SKV A 2012:6.

Sökanden eller annan som ska prövas brister i redovisning eller betalning av skatter eller avgifter

Om sökanden, eller annan som ska prövas enligt reglerna om smitta i 9 kap. 2 § SFL, inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt SFL eller motsvarande utländska skatter och avgifter ska Skatteverket enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL inte godkänna den sökande för F-skatt. Den sökande kan dock bli godkänd för F-skatt om betalnings- och/eller redovisningsbristen är obetydlig.

Observera att beslut om att inte godkänna sökanden för F-skatt med anledning av brister hos företagsledare eller andra fåmansföretag bara kan komma i fråga om bristerna är tillräckliga för att återkalla ett godkännande för F-skatt för den som smittar. Denna prövning görs med andra ord utifrån återkallelsegrunderna och omfattar därmed inte enstaka unga skulder, (prop. 1991/92:112 sid. 121).

Bedömningen av betalnings- och redovisningsbrister vid ansökan

Vid ansökan om godkännande för F-skatt anser Skatteverket att det med brister i redovisning och/eller betalning av skatter i en utsträckning som inte är obetydlig avses försummelser av minst nedanstående omfattning:

• Skulder som överstiger 20 000 kr, oavsett om skulden är hänförlig till en eller flera betalningsbrister och oavsett om skulden är ny eller har funnits en längre tid, se SKV A 2012:6,

  eller

• fyra eller fler brister i redovisning och/eller betalning, oavsett om skuldbeloppet inte överstiger 20 000 kr.

En utebliven betalning enligt redovisning i en arbetsgivardeklaration och en utebliven betalning enligt redovisning i en mervärdesskattedeklaration samt en försummelse att betala debiterad skatt, räknas i detta sammanhang som tre brister, se SKV A 2012:6.

Om en betalningsbrist beror på en obetald skatt som Skatteverket har beslutat i ett samlingsbeslut eller ett integrerat beslut, räknas varje skatteslag för sig och varje beskattningsår för sig som en brist.

En utebliven arbetsgivardeklaration räknas som en brist även om den avser både avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. För övriga skatter och avgifter som omfattas av SFL:s regler gäller att varje enskild utebliven betalning ska ses som en brist var för sig. Ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om skatt eller avgift är ingen egen brist. Inte heller är ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om ansvar enligt 59 kap. 2 § SFL en egen brist. Det är dock en egen brist om beslutet om skattetillägg fattas utan att höra ihop med ett beslut om ansvar. Det kan därför bara bli aktuellt att räkna ett beslut om skattetillägg som en egen brist när skattetillägg tas ut med 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha gjorts (49 kap. 18 § SFL). Ett sådant skattetillägg tas inte ut på grund av oriktig uppgift, utan för att säkerställa effektiviteten i preliminärskattesystemet.

Ett förslag till beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt på grund av redovisnings- och/eller betalningsbrister ska innehålla alla brister:

•redovisningsbrister

•avstämda betalningsbrister

•förfallna ej avstämda betalningsbrister.

Ett beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt kan dock inte fattas förrän de sammanlagda bristerna är tillräckliga för att inte anses obetydliga. Vid den bedömningen får endast avstämda betalningsbrister medräknas.

När man beräknar antalet brister ska man lägga ihop brister i redovisning och betalning. Sökanden kan, efter att Skatteverket har skickat ut förslag om att inte godkänna sökanden för F-skatt, betala eller redovisa sina skatter i en sådan utsträckning att de kvarvarande bristerna anses som ringa. Om sökanden har fyra brister men skuldbeloppet understiger 20 000 kr och sökanden betalar eller redovisar sina skatter så att det vid beslutstillfället endast finns högst två kvarvarande brister, ska det ses som en sådan ringa brist som inte ska hindra ett godkännande för F-skatt. Det skulle exempelvis kunna vara en oredovisad arbetsgivardeklaration och en obetald mervärdesskatt.

Eftersom det inte går att bestämma vilka skulder som betalas på skattekontot så måste hela skulden regleras för att betalningsbristerna ska anses åtgärdade. Redovisningsbrister kan emellertid åtgärdas var för sig.

Skatteverket anser emellertid att även en ej avstämd betalningsbrist kan läggas till grund för att inte godkänna sökanden för F-skatt om sökanden under ett helt års tid ”rullat” en skatteskuld som inte är obetydlig genom att fortlöpande betala endast tidigare förfallna skatter samtidigt som sökanden låter bli att betala innevarande månads skatter. Om sökanden på så sätt har ”rullat” en skatteskuld som inte är obetydlig så att beloppet har funnits vid Skatteverkets månatliga avstämning under minst tolv månader i följd är det skäl att inte godkänna sökanden för F-skatt. Mervärdesskatteskyldiga som har ett beskattningsunderlag som uppgår till högst en miljon kr får redovisa mervärdesskatten för ett beskattningsår i en mervärdesskattedeklaration. Om sökanden inte har lämnat en sådan deklaration och Skatteverket har fattat beslut om skönsbeskattning för perioden ska sökanden inte godkännas för F-skatt trots att antalet brister inte uppgår till fyra. För att vi ska avslå en ansökan på den grunden ska vi emellertid först ha gjort bedömningen att det finns momspliktig omsättning att redovisa och vi ska därmed också ha fastställt momsen skönsmässigt.

Enskilda näringsidkare som inte är bosatta i Sverige ska visa intyg om skuldfrihet

Enskilda näringsidkare som inte är bosatta i Sverige och som inte heller vistas här stadigvarande, bör genom intyg eller på annat sätt visa att de inte har skatteskulder i sitt hemland. Detsamma gäller personer som två år innan de ansökte om godkännande för F-skatt inte var bosatta i Sverige eller stadigvarande vistades här.

Utländska juridiska personer ska visa intyg om skuldfrihet

Utländska juridiska personer som ansöker om godkännande för F-skatt bör visa att de inte har skatteskulder i det land där företaget har sitt säte. De kan göra det genom att komma in med intyg eller på något annat sätt. Detta gäller oavsett om den juridiska personen har fast driftställe i Sverige eller inte. Om den sökande är en juridisk person som kan jämställas med ett svenskt fåmansföretag ska även företagsledaren intyga att hen inte har skatteskulder i utlandet.

Sökanden eller annan som ska prövas har inte lämnat inkomstdeklaration eller särskild uppgift som kan läggas till grund för beskattning

Om sökanden, eller annan som ska prövas enligt reglerna om smitta i 9 kap. 2 § SFL, som varit deklarationsskyldig enligt 30 kap SFL, inte har följt ett föreläggande att lämna inkomstdeklaration ska Skatteverket inte godkänna sökanden för F-skatt. Detsamma gäller om deklarationen är så bristfällig att den inte kan ligga till grund för beskattning. Ett exempel på en bristfällig uppgift kan vara att man inte har lämnat näringsbilaga trots att man bedrivit näringsverksamhet.

Handelsbolag är normalt inte deklarationsskyldiga men ska till ledning för delägarnas beskattning lämna särskilda uppgifter enligt 33 kap. 6 § SFL. Om bolaget trots föreläggande inte lämnat sådana uppgifter, kan Skatteverket inte besluta om godkännande för F-skatt. Detsamma gäller om uppgifterna är så bristfälliga att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning.

Sökanden eller annan som ska prövas har näringsförbud

Om sökanden, eller annan som ska prövas enligt reglerna om smitta i 9 kap. 2 § SFL, har näringsförbud ska Skatteverket inte godkänna sökanden för F-skatt. Det gäller även om beslutet om näringsförbud har överklagats.

Sökanden eller annan som ska prövas är försatt i konkurs

Om sökanden, eller annan som ska prövas enligt reglerna om smitta i 9 kap. 2 § SFL, är försatt i konkurs ska Skatteverket inte godkänna sökanden för F-skatt. En person som är försatt i konkurs får inte bedriva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen under konkursen.

Alla brister som kan läggas till grund för ett beslut om att inte godkänna sökanden för F-skatt ska redovisas såväl i förslaget till beslut som i beslutet

Alla brister som kan läggas till grund för ett beslut om att inte godkänna sökanden för F-skatt ska redovisas såväl i förslaget till beslut som i beslutet.

Särskilda skäl att bli godkänd för F-skatt

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket besluta om godkännande för F-skatt trots att någon eller några av förutsättningarna i 9 kap. 1 § andra stycket 3 inte är uppfyllda, se 9 kap. 1 § tredje stycket SFL. Innan Skatteverket fattar beslut om att avslå en ansökan om godkännande för F-skatt ska Skatteverket alltid pröva om det finns särskilda skäl att inte avslå ansökan. Några omständigheter ses alltid som sådana särskilda skäl som medför att Skatteverket godkänner sökanden, se nedan. Även andra skäl kan vara särskilda så att Skatteverket ska godkänna sökanden. Det kan handla om olika omständigheter som sökanden inte kunnat råda över.

Sökanden har avbetalningsplan eller annan betalningsuppgörelse

Ett särskilt skäl att godkänna sökanden för F-skatt kan vara att sökanden, eller annan som ska prövas enligt reglerna om smitta i 9 kap. 2 § SFL, har gjort upp om en avbetalningsplan eller annan betalningsuppgörelse med Kronofogden. För att Skatteverket ska kunna besluta om godkännande för F-skatt i dessa fall bör det dock krävas att den totala skatteskulden blir betald inom rimlig tid. Med rimlig tid menar Skatteverket normalt ett år eller inom tiden för betalningsuppgörelsen, om det med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet rör sig om ett förhållandevis stort skuldbelopp. Ett godkännande förutsätter också att den skattskyldige följer betalningsuppgörelsen. En person som har stora restförda skulder kan under vissa förhållanden beviljas skuldsanering hos Kronofogden. Om någon del av skulderna som omfattas av skuldsaneringen är skatteskulder, kan det finnas särskilda skäl att godkänna hen för F-skatt. Detta kan även gälla en näringsidkare som har råkat i ekonomiska svårigheter men som fått beslut om skuldsanering eller F-skuldsanering efter att hens godkännande för F-skatt har återkallats.

I dessa fall bör Skatteverket alltid kontakta Kronofogden för att kontrollera att skatteskulden kommer att vara betald inom ett år.

Den som har dispens från näringsförbud

Om verksamheten är grundlagsskyddad, som t.ex. utgivning av publikationer enligt tryckfrihetsförordningen, kan den som har näringsförbud få dispens att bedriva näringsverksamheten trots näringsförbud. En sådan dispens utgör emellertid inte i sig grund för att Skatteverket ska godkänna sökanden för F-skatt. För att det under dessa förutsättningar ska anses föreligga särskilda skäl att godkänna sökanden för F-skatt ska sökanden visa att syftet med dispensen motverkas av att sökanden inte godkänns för F-skatt. Utländsk näringsidkare som inte lämnat intyg om att skatteskulder saknas

Ett särskilt skäl att godkänna sökanden för F-skatt kan vara att en utländsk näringsidkare har begränsad möjlighet att få intyg från hemlandet om att hen inte har skatteskulder där.

Prövningen ska i vissa fall även omfatta annan än sökanden (smitta).

Om sökanden är ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 eller 4 § IL ska prövningen enligt 9 kap. 2 § 1 SFL även omfatta

• den som är företagsledare i företaget enligt 56 kap. 6 § andra stycket IL
• andra fåmansföretag som sökanden har varit företagsledare i de senaste två åren.

Om sökanden är eller under de senaste två åren varit företagsledare ska prövningen enligt 9 kap. 2 § 2 SFL även omfatta

• fåmansföretaget som hen är eller har varit företagsledare i.

Smitta med anledning av brister hos företagsledare eller fåmansföretag kan bara komma i fråga om bristerna är tillräckliga för att återkalla fåmansföretagets eller företagsledarens eget godkännande för F-skatt. (prop. 2010/11;165 sid. 330)

Prövningen ska enligt 9 kap. 2 § andra stycket SFL bara avse missförhållanden som kan hänföras till företagsledaren. En redovisnings- och en betalningsbrist som avser skatt anses alltid kunna hänföras till företagsledaren.

En skatteskuld som inte förfallit till betalning före beslut om konkurs, alternativt före fristdagen, den dag som ansökan om konkurs på egen begäran kom in till tingsrätten, är inte en betalningsbrist. Det som sägs om fåmansföretag gäller också fåmanshandelsbolag, se 9 kap. 2 § 3 SFL. Vilka brister som inte är obetydliga vid denna prövning ska bestämmas på samma sätt som om prövningen avsett sökanden själv

Om ett fåmansföretag försatts i konkurs och konkursen är avslutad ska det fåmansföretaget inte ingå i prövningen enligt 9 kap. 2 § SFL.

Exempel: brister hos företagsledaren och fåmansföretaget (smitta)

Förutsättningarna är att fåmansföretaget AB NY ansöker om godkännande för F-skatt. Företagsledare i AB NY är Anders som också är företagsledare i fåmansföretaget AB Gammal. Eventuella brister i AB Gammal förutsetts vara hänförliga till Anders.

Om AB Gammal har en oredovisad och två obetalda momsperioder och Anders själv har en gammal obetald slutlig skatt så utgör antalet brister inget hinder för att godkänna AB NY för F-skatt. Detta eftersom det varken finns tillräckligt många brister i AB Gammal (3 st.) eller hos Anders (1 st.) för att återkalla deras godkännande för F-skatt.

Om AB Gammal däremot har två oredovisade och två obetalda momsperioder medan Anders inte har några brister, då kan Skatteverket skicka ut förslag till beslut om att inte godkänna AB Ny för F-skatt. Detta eftersom det finns tillräckligt många brister i AB Gammal för att återkalla deras godkännande för F-skatt.