OBS: Detta är utgåva 2020.13. Sidan är avslutad 2023.
Telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person är omsatta inom landet om köparen av tjänsterna är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. Det gäller dock inte för tjänster som är omsatta i ett annat EU-land enligt det landets regler om beskattningslandströskel, se nedan (5 kap. 16 § ML).
Bestämmelsen motsvaras av artikel 58 i mervärdesskattedirektivet.
I rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011 finns närmare bestämmelser om
Dessutom finns det ett dokument som har tagits fram av Europeiska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och näringslivet, ”Förklarande anmärkningar om de ändringar av EU:s mervärdesskattebestämmelser om platsen för tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster” (nedan kallat förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.). Dokumentet är inte rättsligt bindande utan ska ses som en vägledning till hur reglerna ska tillämpas i praktiken (förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m. s. 3). De svenska reglerna ska tolkas i enlighet med de förklarande anmärkningarna så långt det är möjligt (prop. 2013/14:224 s. 68).
Det är alltid säljaren som är skattskyldig för omsättningen (1 kap. 2 § första stycket 1 ML). Om säljaren är etablerad i ett annat land än det där köparen är etablerad kan säljaren välja att redovisa omsättningen enligt en särskild ordning i stället för enligt allmänna regler. Ska omsättningen redovisas enligt den särskilda ordningen, och den som omsätter tjänsten är en mervärdesskattegrupp i ett annat EU-land, är det mervärdesskattegruppen som är skattskyldig (1 kap. 2 § första stycket 1 a ML).
Från den 1 januari 2019 gäller en tröskel på 99 680 kronor för bestämmande av beskattningsland för telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster. Bestämmelserna innebär att omsättningen är gjord inom landet trots att köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat EU-land, när följande förutsättningar är uppfyllda (5 kap. 16 a § ML):
Tröskelvärdet ska beräknas exklusive mervärdesskatt. Om beloppet överskrids är tjänsterna omsatta utomlands från och med den omsättning som medför att beloppet överskrids (5 kap. 16 b § första stycket ML).
Det är frivilligt att tillämpa beskattningslandströskeln. En säljare vars omsättning inte överstiger tröskelvärdet kan begära att omsättningarna anses gjorda i det land där köparen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas. Skatteverket ska då besluta att tjänsterna är omsatta utomlands. För den som fått ett sådant beslut gäller en karens på två år som innebär att beskattningslandströskeln inte får tillämpas igen förrän efter utgången av det andra kalenderåret efter det kalenderår då beslutet fattades (5 kap. 16 b § andra stycket ML).
Den som den 1 januari 2019 omfattades av den särskilda ordningen för elektroniska tjänster får inte automatiskt tillämpa bestämmelserna i 5 kap. 16 a och 16 b §§ ML. Men Skatteverket ska på begäran besluta att beskattningslandströskeln ska tillämpas om förutsättningarna är uppfyllda (övergångsbestämmelserna till SFS 2018:1868, punkt 2).
Bestämmelsen i 5 kap. 16 § ML reglerar bara tjänster som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person.
Om sådana tjänster tillhandahålls någon som är en beskattningsbar person bestäms beskattningsland i stället av huvudregeln i 5 kap. 5 § ML. Beskattningsresultatet blir dock detsamma eftersom beskattningsland enligt den huvudregeln också beror på var köparen är etablerad. Skillnaden är att i detta fall är det köparen som är skattskyldig för omsättningen om säljaren är en utländsk beskattningsbar person (1 kap. 2 § första stycket 2 ML).
Med telekommunikationstjänster menas tjänster som tillhandahålls på följande sätt (5 kap. 16 § andra stycket ML):
Bestämmelsen motsvaras av artikel 24.2 i mervärdesskattedirektivet.
Följande är exempel på telekommunikationstjänster (artikel 6a.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
tillgång till internet, inklusive world wide web (www).
Artikeln innehåller ytterligare exempel på vad som omfattas av telekommunikationstjänster. Listan är inte uttömmande.
Rådgivningstjänster per telefon (s.k. helpdesk-tjänster) bör normalt inte betraktas som telekommunikationstjänster (prop. 2013/14:224 s. 57).
Användarstödtjänster som ges till användarna bara för att hjälpa till vid problem med telekommunikationsnätet, radio- eller tv-nätet eller liknande elektroniska nät och som faktureras separat får ses som ett sätt att få mer ut av den huvudtjänst som tillhandahålls. Om tjänsten tillhandhålls av nätleverantören kan den kvalificeras som en anknuten tjänst som beskattas på samma sätt som huvudtjänsten. Det innebär att användarstödtjänsten under sådana omständigheter ska ses som en telekommunikationstjänst (punkt 2.4.1.1 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
En telekommunikationstjänst avser bara själva överföringen via kommunikationsnätet och inte det egentliga innehållet i tjänsten. Innehållstjänsten är den del som man köper via överföringen t.ex. en ljudbok eller en applikation. Innehållstjänsten via kommunikationsnät är som regel att anse som en elektronisk tjänst. Undantaget är om innehållet i stället är en sändningstjänst (prop. 2013/14:224 s. 57).
Radio- och tv-sändningstjänster kallas sändningstjänster (artikel 6a.2 b i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).
Sändningstjänster ska omfatta tjänster som uppfyller samtliga krav i artikel 6b.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011:
sänds för samtidigt lyssnande eller tittande enligt en programtablå.
Tillämpningsområdet för begreppet är avsett att vara snävt (prop. 2013/14:224 s. 58).
Följande är exempel på sändningstjänster (artikel 6b.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
Listan är inte uttömmande.
Följande är exempel på vad som inte är sändningstjänster (artikel 6b.3 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
I artikeln finns fler exempel på vad som inte är sändningstjänster. Listan är inte uttömmande.
Programmen behöver inte tillhandahållas till alla. Överföringen eller återöverföringen kan vara begränsad till allmänheten i ett visst land, eller till och med i bara en viss del av landet. Även i de situationer där bara de köpare som betalar för tjänsten har tillgång till programmen, anses överföringen eller återöverföringen tillhandahållas allmänheten (punkt 2.4.2.1 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Ett sändningsföretag som tillhandahåller sportkanaler och som har det redaktionella ansvaret för dem anses tillhandahålla sändningstjänster. Om rätten till samma kanaler tillhandahålls av en aktör som köper sändningsrättigheterna i grossistledet och sedan vidarebefordrar signalerna utan att ha ett redaktionellt ansvar för innehållet, ska aktören anses tillhandahålla elektroniska tjänster och inte sändningstjänster (punkt 2.3.2 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Begreppet samtidigt lyssnande eller tittande innefattar även nästan samtidigt lyssnande eller tittande. Att köpare kan spela in ett visst radio- eller tv-program för att lyssna eller titta på programmet i efterhand påverkar inte bedömningen av att det är en sändningstjänst (punkt 2.3.2 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Vid pay per view överförs eller återöverförs programmet normalt av tillhandahållaren. Kunden avgör om hen ska se det genom att betala eller inte betala avgiften. De kunder som betalar avgiften kommer att se programmet samtidigt. Tjänsten är en sändningstjänst (punkt 2.4.2.3 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Vissa företag sänder inte program enligt en programtablå utan låter kunderna beställa t.ex. en film från ett tillgängligt utbud och titta på den när det passar. Det innebär att programmet inte sänds för samtidigt lyssnande eller tittande. Därför är det inte en sändningstjänst utan en elektronisk tjänst (punkt 2.4.2.3 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m. och punkt 4 i bilaga 1 till rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).
Företag kan tillhandahålla abonnemang som ger kunden möjlighet att både titta på program som sänds samtidigt enligt en programtablå (sändningstjänst) och beställa program att titta på när kunden så önskar (elektronisk tjänst). Om allt tillhandahålls inom abonnemanget utan någon extra betalning för den elektroniska tjänsten kan allt hanteras som en sändningstjänst. Skulle företaget däremot ta speciellt betalt för programmen som kunden kan beställa är det en elektronisk tjänst.
Begreppet tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg ska inbegripa tjänster som tillhandahålls via internet eller ett elektroniskt nät och som till sin natur är sådana att tillhandahållandet uppfyller följande krav (artikel 7.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):
Elektroniska tjänster är tillhandahållande av (5 kap. 16 § tredje stycket ML):
Bestämmelsen motsvaras av uppräkningen i bilaga II till mervärdesskattedirektivet.
Bara för att en tjänst tillhandahålls via elektronisk post innebär det inte att tjänsten är en elektronisk tjänst (18 c § MF).
Normalt beskattas elektroniska tjänster med skattesatsen 25 procent. Från och med den 1 juli 2019 omfattas dock vissa elektroniska publikationer av den lägre skattesatsen 6 procent. Det gäller för produkter som kan anses jämförbara med sådana publikationer i fysisk form som avses i 7 kap. 1 § tredje stycket 1–4 (7 kap. 1 § tredje stycket 5 ML).
Den uppräkning som finns i 5 kap. 16 § tredje stycket ML och i bilaga II till mervärdesskattedirektivet utvecklas i bilaga I till rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Exempel på tjänster som finns i den uppräkningen är
Bilagan innehåller ytterligare exempel på elektroniska tjänster och det finns även fler exempel i artikel 7.2 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Listan är inte uttömmande.
En beskattningsbar person som i en ekonomisk verksamhet mot ersättning tillhandahåller ett internetbaserat onlinespel med eller utan tillgång till en virtuell värld tillhandahåller sådana elektroniska tjänster som finns exemplifierade i 5 kap. 16 § tredje stycket ML och artikel 7 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Även en deltagares försäljning av en virtuell vara (t.ex. design av ett vapen, s.k. skins) mot ersättning till en annan deltagare i ett onlinespel är en omsättning av en elektronisk tjänst om ersättningen kan uttryckas i pengar. En deltagare i ett onlinespel bedriver i allmänhet inte en ekonomisk verksamhet.
Det finns även en uppräkning av tjänster som inte anses vara elektroniska. Exempel på sådana är (artikel 7.3 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011)
Även denna artikel innehåller fler exempel än de som räknats upp ovan och listan är inte uttömmande.
För att tjänster ska anses vara liknande logi osv. måste det röra sig om tjänster som huvudsakligen och vanligen genomförs som en del av de berörda branschernas verksamhet. Begreppet skulle därför kunna innefatta exempelvis en tjänst som består av att hyra ut båtar (punkt 2.4.3.2 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Online-bokning kan göras av en person som använder vilken slags utrustning som helst som medger bokning via internet eller något annat elektroniskt nät. Det innefattar utrustning som datorer, smarta telefoner, surfplattor, smarta klockor eller smarta glasögon (punkt 2.4.3.3 i förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.).
Beskattningsland för telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster bedöms på samma sätt. Det innebär att det ur den aspekten inte är viktigt om en tjänst t.ex. är en sändningstjänst eller en elektronisk tjänst. Det kan däremot vara av betydelse vid bedömningen av om en presumtion för var köparen är etablerad gäller.