Automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Ett gränsöverskridande arrangemang är rapporteringspliktigt om det syftar till att kringgå kontrolluppgiftsskyldigheten vid ett automatiskt utbyte av uppgifter om finansiella konton, eller annars leder till ett sådant kringgående (22 b kap. SFL), eller motsvarande skyldighet i ett annat land. Arrangemanget blir även rapporteringspliktigt om det utnyttjar avsaknaden av en sådan rapporteringsskyldighet (21 § RAL).

Eftersom skyldigheten att lämna kontrolluppgift enligt DAC 2 och CRS implementerades i svensk rätt genom 22 b kap. SFL hänvisar lagtexten till arrangemang som leder till att detta kapitel kringgås eller har till syfte att kringgå kapitlet.

Kännetecknet omfattar inte endast kringgåenden av DAC 2, utan även kringgående av utbyte mellan medlemsstater och tredjeländer (CRS). Det finns även avtal mellan EU och länder vid sidan av CRS. Ett sådant avtal omfattas också om avtalet anses motsvara CRS, d.v.s. i allt väsentligt bygger på CRS.

Samtliga medlemsstater har även ingått s.k. FATCA-avtal med USA. FATCA-avtalen är inte sådana som motsvarar CRS och omfattas därmed inte av kännetecknet. Däremot kan FATCA-avtalen i vissa fall ha betydelse för om kännetecknet blir tillämpligt. Det kan exempelvis inträffa om uppgifter som annars skulle ha utbytts med stöd av DAC 2 i stället utbyts med stöd av FATCA-avtal. I ett sådant fall kan arrangemanget inte anses undergräva DAC 2 (prop. 2019/20:74 s. 108).

Kännetecknet träffar arrangemang som är utformade för att kringgå rapportering av upplysningar om finansiella konton och bygger huvudsakligen på de modellregler som OECD tagit fram för att ta itu med arrangemang för att undvika CRS och för att skapa icke-transparenta utländska ägarstrukturer. Dessa modellregler samt kommentaren till dessa får användas som en källa till illustration eller tolkning av kännetecknet (prop. 2019/20:74 s. 107).

Rapporteringsplikt även om det inte uppkommer någon skatteförmån

Ett arrangemang som uppvisar det här kännetecknet är rapporteringspliktigt även om en skatteförmån inte är den huvudsakliga eller en av de huvudsakliga fördelarna som en person rimligen kan förvänta sig av arrangemanget (12 § andra stycket RAL).