En person som får skattefri ersättning får i vissa situationer inte göra avdrag för de utgifter som ersättningen är avsedd att täcka. Om inte ersättningen täcker hela den avdragsgilla utgiften kan dock avdrag medges för den överskjutande delen i vissa fall.
En person får i vissa situationer inte dra av utgifter om hen samtidigt har fått en skattefri ersättning som är avsedd att täcka dessa utgifter (12 kap. 3 § första och andra styckena IL). Detta gäller i följande situationer:
Om den skattefria ersättningen är avsedd att täcka endast en viss del av kostnaderna anser Skatteverket att man har rätt till avdrag för den del av kostnaden som överstiger den ersättning, som man har fått.
Om däremot ersättningen är avsedd att täcka hela kostnaden får inte den kostnad som överstiger ersättningen dras av. Denna situation kan t.ex. uppkomma om en anställd vid en utlandsstationering har valt en dyrare bostad än vad den anställda och arbetsgivaren kom överens om.
Utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner får inte göra avdrag för utgifter som de samtidigt har fått skattefri ersättning för (12 kap. 3 § tredje stycket IL).
Dagbarnvårdare får inte heller göra avdrag för utgifter som de samtidigt har fått skattefri ersättning för (12 kap. 3 § tredje stycket IL).
Avdrag medges dock för den del av de avdragsgilla utgifterna som överstiger den kostnadsersättning som den anställda har fått.
Skatteverket anser att det avgörande för avdragsrätten i dessa situationer är om ersättningen täcker utgiften eller inte. Avsikten med den utbetalda ersättningen är alltså betydelselös.