OBS: Detta är utgåva 2021.11. Visa senaste utgåvan.

Två personer som vill ingå äktenskap enligt svensk lagstiftning i Sverige ska ansöka om hindersprövning hos Skatteverket. För att Skatteverket ska godkänna en sådan ansökan måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Vilka förutsättningar som är aktuella beror bl.a. på om personerna är folkbokförda i Sverige eller inte.

Svenska medborgare som är folkbokförda i Sverige och vill ingå äktenskap inför en utländsk myndighet utanför Norden kan ansöka om äktenskapscertifikat i stället för hindersprövning.

Personerna ska ansöka om hindersprövning och lämna en försäkran

De som vill ingå äktenskap enligt svensk lagstiftning ska gemensamt ansöka om hindersprövning hos Skatteverket. Skatteverket ska pröva om det finns några rättsliga hinder mot äktenskapet (3 kap. 1 och 2 §§ ÄktB).

Reglerna om äktenskapshinder och hindersprövning finns i

När personerna ansöker om hindersprövning ska de underteckna en skriftlig försäkran. Personerna lämnar denna försäkran på heder och samvete och under straffansvar (3 kap. 3 § ÄktB).

I de aktuella bestämmelserna saknas det formkrav för hur personerna ska göra själva ansökan om hindersprövningen. Skatteverket har dock tagit fram en blankett som personerna kan fylla i. En korrekt ifylld blankett innehåller både en ansökan om hindersprövning och den obligatoriska försäkran från varje person. När personerna fyller i blanketten blir deras respektive ansökan och försäkran skriftligt dokumenterade (förordning [2009:265] om försäkran vid hindersprövning).

Personlig inställelse och identitetskontroll

Skatteverket ska kontrollera de uppgifter som en folkbokförd person har lämnat i sin ansökan om hindersprövning mot de uppgifter som finns registrerade om personen i folkbokföringsdatabasen. Skatteverket kan då utgå från att de registrerade uppgifterna om personen är riktiga och att personens identitet är styrkt.

Den person som inte är folkbokförd och som ansöker om hindersprövning ska styrka sin identitet vid ett personligt besök på ett servicekontor. Kravet på att en sådan personlig inställelse måste ske står inte uttryckligen i lagtexten. Skatteverkets uppfattning i denna fråga har dock stöd i rättspraxis (KRNJ 2010-07-13, mål nr. 3405-09 och KRSU 2017-10-30, mål nr. 841-17).

Personen ska i första hand styrka sin identitet med ett hemlandspass eller ett annat tillförlitligt identitetsdokument i original. Mer information om hur en person kan styrka sin identitet finns här.

Om en eller båda personerna inte kan styrka sina identiteter ska Skatteverket inte godkänna deras ansökan om hindersprövning.

Behörighet att ingå äktenskap

En person som inte är folkbokförd och som ansöker om hindersprövning ska visa upp ett intyg från landet där personen bor (har hemvist) om att hen är behörig att ingå äktenskap. Detta under förutsättning att det i regel går att få ett sådant intyg i det landet (3 kap. 2 § ÄktB).

Skatteverket ska pröva frågan om personen kan få intyget utifrån hur registreringen av befolkningen är ordnad i det aktuella landet. Intyget ska innehålla uppgifter om personens aktuella civilstånd. Det ska i första hand vara ett registerutdrag eller en motsvarande handling från en folkbokföringsmyndighet i personens hemvistland. Det kan även vara ett utdrag ur landets äktenskapsregister där det framgår om personen tidigare har registrerat ett äktenskap.

Ett godtagbart intyg om civilstånd ska innehålla aktuella uppgifter. Skatteverkets uppfattning är att intyget i regel ska ha utfärdats inom fyra månader före tidpunkten för ansökan. Det motsvarar giltighetstiden för en svensk hindersprövning.

En person som aldrig har varit folkbokförd i Sverige och som tidigare har varit gift eller registrerad partner ska vid ansökan om hindersprövning styrka att det tidigare äktenskapet eller partnerskapet har upplösts. (3 kap. 3 § andra stycket ÄktB).

Att personens tidigare äktenskap har upplösts kan t.ex. framgå av ett registerutdrag från hemvistlandets folkbokföringsmyndighet, av en skilsmässodom som fått laga kraft, eller ett dödbevis som gäller personens tidigare make.

Hindersprövning vid en svensk ambassad

När två personer vill gifta sig inför en svensk vigselförrättare i utlandet kan hindersprövningen göras av en svensk ambassad eller ett svenskt lönat konsulat. Ett svenskt olönat konsulat får inte göra hindersprövningen utan ett uttryckligt uppdrag från regeringen.

När en folkbokförd person ansöker om hindersprövning hos en svensk ambassad eller ett konsulat ska personen i regel lämna in ett utdrag från den svenska folkbokföringen (personbevis) med uppgifter om personens medborgarskap och civilstånd (3–4 §§ förordning [2009:264] om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands).

Intyg om hindersprövning gäller i fyra månader

Om det inte finns några hinder mot att personerna ingår äktenskap med varandra ska Skatteverket utfärda ett intyg om hindersprövning. Intyget är giltigt i fyra månader från och med dagen för Skatteverkets beslut.

Om personerna inte gifter sig inom den tid som intyget är giltigt måste de ansöka om en ny hindersprövning för att kunna gifta sig. Skatteverket kan alltså inte förlänga giltighetstiden för ett redan utfärdat hindersprövningsintyg (3 kap. 4 § ÄktB och 4 kap. 5 § ÄktB).

Den som har fått ett intyg om hindersprövning tillsammans med en person kan ansöka om en ny hindersprövning med en annan person. Detta under förutsättning att personen inte redan har gift sig med den första personen.

Hindersprövning enligt svensk lag

Två personer som vill gifta sig inför en svensk vigselförrättare ska uppfylla de krav som finns i den svenska lagstiftningen för att få ingå äktenskap. Undantag gäller i vissa fall för nordiska medborgare som i stället följer reglerna i NÄF. Om ingen av personerna har en stark anknytning till Sverige, det vill säga genom hemvist eller medborgarskap, ska Skatteverket tillämpa både svensk och utländsk lag vid hindersprövningen (1 kap. 1 § IÄL).

Äktenskapshinder enligt svensk lag

Vid hindersprövningen prövar Skatteverket om det finns några sådana hinder mot det tilltänkta äktenskapet som uppställs i 2 kap. ÄktB.

Underårighet

Äktenskapsåldern i Sverige är 18 år (2 kap. 1 § ÄktB). En person under 18 år får inte ingå äktenskap. Sedan den 1 juli 2014 är det inte längre möjligt att ansöka om dispens från ålderskravet.

Släktskap

Två personer som är släkt i rakt upp- eller nedstigande led eller som är helsyskon får inte ingå äktenskap med varandra. Detta äktenskapshinder gäller oavsett om personernas släktskap är biologiskt eller grundar sig på adoption.

Två helsyskon kan dock få tillstånd av länsstyrelsen att ingå äktenskap med varandra om deras släktskap grundar sig på adoption. Två halvsyskon kan också få tillstånd av länsstyrelsen att ingå äktenskap, oavsett om deras släktskap är biologiskt eller grundar sig på adoption (2 kap. 3 § ÄktB).

Länsstyrelsen i det län där en eller båda personerna är folkbokförda prövar deras ansökan om tillstånd för syskon att ingå äktenskap. Om ingen av personerna är folkbokförd prövas ansökan av Länsstyrelsen i Stockholms län (15 kap. 1 § ÄktB).

Pågående äktenskap eller registrerat partnerskap

Den person som redan är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå ett ytterligare äktenskap med någon annan (2 kap. 4 § ÄktB).

Om den sökande personen tidigare har varit gift och det inte framgår av folkbokföringsdatabasen att äktenskapet har blivit upplöst ska personen visa det (3 kap 3 § andra stycket ÄktB).

Om personens tidigare äktenskap har upplösts genom ett utländskt beslut om skilsmässa eller motsvarande krävs att beslutet är giltigt i Sverige, läs mer under Utländsk dom eller beslut om äktenskapsskillnad.

Om personens tidigare äktenskap har upplösts genom den andra makens död ska personen visa det med ett dödsbevis eller en motsvarande handling.

Två personer som har ingått ett registrerat partnerskap enligt svensk lagstiftning har möjlighet att omvandla partnerskapet till ett äktenskap genom att gifta sig med varandra. En sådan vigsel ska ske utan en föregående hindersprövning (3 § lagen [2009:260] om upphävande av lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap).

Hindersprövning enligt nordisk lag

I NÄF finns det bestämmelser om hindersprövning för nordiska medborgare. Skatteverket ska bara tillämpa NÄF när de sökande personerna är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Skatteverket ska som huvudregel tillämpa svensk lagstiftning vid hindersprövning av två personer med nordiska medborgarskap som har hemvist i Sverige. Om ingen av personerna har hemvist i Sverige ska Skatteverket istället tillämpa lagarna i de nordiska länder där personerna är medborgare. När personen begär det ska Skatteverket emellertid alltid tillämpa lagen i det nordiska land där personen är medborgare vid hindersprövningen (1 § NÄF).

Ett giltigt intyg om hindersprövning från en myndighet i något av de andra nordiska länderna gäller för vigsel inför en svensk vigselförrättare. På motsvarande sätt gäller ett svenskt intyg om hindersprövning för vigsel inför en dansk, finländsk, isländsk eller norsk myndighet. Det nordiska hindersprövningsintyget gäller i Sverige oavsett om personen är medborgare i ett nordiskt land eller inte.

Hindersprövning enligt utländsk lag om anknytningen till Sverige är svag

Bestämmelser om hindersprövning i Sverige enligt utländsk lag finns i IÄL. När ingen av de sökande personerna har en stark anknytning till Sverige, det vill säga när ingen av dem är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, ska Skatteverket för var och en av personerna tillämpa både svensk lag och den utländska lag som respektive person har anknytning till genom medborgarskap eller hemvist. Personen kan själv välja om Skatteverket ska tillämpa lagen i personens medborgarskapsland eller hemvistland. (1 kap. 1 § IÄL). Skatteverket ska pröva var och en av de sökande personerna individuellt. Båda ska alltså styrka sin identitet och visa ett intyg om sin behörighet att ingå äktenskap. Den ena personens utländska medborgarskap eller hemvist är inte bestämmande för båda.

Det är den sökande personen som ska lämna in det underlag som Skatteverket behöver för att kunna tillämpa den utländska lagen vid hindersprövningen (2 § andra stycket 2 förordning [2004:146] om utredning angående rätt att ingå äktenskap enligt lagen i en annan stat).

Hemvist enligt IÄL

Den person som är bosatt i ett visst land ska också anses ha sin hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens längd och omständigheterna i övrigt kan anses som stadigvarande. Om personen inte är eller ska vara folkbokförd i Sverige kan personen i regel inte heller anses ha sin hemvist här (7 kap 2 § IÄL).

Den som har hemvist och medborgarskap i olika länder eller flera medborgarskap får välja lagen i ett av de berörda länderna. Den utländska lag som tillämpas vid hindersprövningen registreras i ärendet. Den som även ska prövas enligt lagen i ett annat land måste visa att hen har anknytning till det landet genom medborgarskap eller hemvist.

Hindersprövning för flyktingar och statslösa

För en person som är flykting är lagen i flyktingens hemvistland den enda utländska lag som Skatteverket ska tillämpa vid hindersprövningen (7 kap. 3 § IÄL).

Samma sak gäller för statslösa personer och personer med okänt medborgarskap. Om den som är statslös eller har okänt medborgarskap inte har hemvist i något land tillämpas i stället lagen i det land där personen vistas. Vistas personen i Sverige utan att ha hemvist någon annan stans ska personen jämställas med en svensk medborgare vid hindersprövningen. Det innebär i så fall att Skatteverket endast ska tillämpa svensk lag vid hindersprövningen och detta gäller för båda de blivande makarna (7 kap. 3 § IÄL).

Sökande av samma kön och tillämpning av utländsk lag

Den utländska lag som Skatteverket ska tillämpa vid hindersprövningen kan ibland innehålla hinder för de sökande att ingå äktenskap med varandra. Så är exempelvis fallet om de sökande personerna har samma könstillhörighet och den utländska lagen inte tillåter samkönade äktenskap. Personerna kan i så fall inte ingå äktenskap i Sverige. Det betyder att Skatteverket i regel ska avslå deras ansökan om hindersprövning.

Undantag från regeln att Skatteverket ska tillämpa utländsk lag

Skatteverket kan meddela undantag (dispens) från regeln att verket även ska tillämpa utländsk lag om de sökande personerna begär det och det finns särskilda skäl. Skatteverket tillämpar i så fall endast svensk lag vid hindersprövningen.

Det kan i vissa situationer vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public) om Skatteverket skulle tillämpa ett visst innehåll i utländsk lag vid hindersprövningen. Skatteverket ska i så fall bortse från det hindret som den utländska lagen uppställer. Exempel på sådana hinder är om den utländska lagstiftningen skulle ställa upp förbud mot äktenskap mellan personer av olika ras eller nationalitet (7 kap. 4 § IÄL).

Exempel på tillämplig lag vid hindersprövning

Här följer några exempel på vilket lands lag som är tillämplig i olika situationer där de blivande makarna har olika medborgarskap och hemvist.

Medborgarskap och hemvist

Tillämplig lag

En svensk man och en fransk kvinna. Båda folkbokförda i Sverige.

Svensk lag tillämpas för båda eftersom båda har hemvist i Sverige, 1 kap. 1 § IÄL.

En svensk kvinna och en tysk man. Ingen av dem är folkbokförd i Sverige.

Svensk lag tillämpas för båda eftersom kvinnan är svensk medborgare, 1 kap. 1 § IÄL.

En svensk man och en finländsk kvinna. Båda folkbokförda i Sverige.

Svensk lag tillämpas för båda eftersom de har hemvist i Sverige, 1 kap. 1 § IÄL. Den finländska kvinnan kan begära att finländsk lag ska tillämpas för henne eftersom hon är finsk medborgare, 1 § första stycket NÄF.

En tysk kvinna och en fransk man. Båda bosatta i Frankrike.

Svensk lag tillämpas för båda eftersom äktenskapet ska ingås inför svensk myndighet, 1 kap. 1 § första stycket IÄL. Dessutom tillämpas tysk lag för kvinnan och fransk lag för mannen. Den tyska kvinnan kan begära att fransk lag ska tillämpas för henne, 1 kap. 1 § andra stycket IÄL.

En belgisk man och en nederländsk man. Båda bosatta i Nederländerna.

Svensk lag tillämpas för båda eftersom äktenskapet ska ingås inför svensk myndighet, 1 kap. 1 § första stycket IÄL. Dessutom tillämpas för var och en av dem belgisk respektive nederländsk lag. Den belgiske mannen kan begära tillämpning av nederländsk lag, 1 kap. 1 § andra stycket IÄL.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap [1] [2]
  • Förordning (2004:146) om utredning angående rätt att ingå äktenskap enligt lagen i annan stat [1]
  • Förordning (2009:264) om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands [1]
  • Förordning (2009:265) om försäkran vid hindersprövning [1]
  • Lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]
  • Lag (2009:260) om upphävande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap [1]
  • Äktenskapsbalk (1987:230) [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13]