Restföringsgräns

Olika beloppsgränser för företagare och privatpersoner

För en betalningsskyldig som ska lämna skattedeklaration eller är godkänd för F-skatt gäller att Skatteverket kan begära indrivning (restföring) om det obetalda beloppet uppgår till minst 10 000 kr. För andra betalningsskyldiga, d.v.s. normalt privatpersoner, är den lägsta beloppsgränsen för att begära indrivning 2 000 kr (70 kap. 1 § SFL).

När kan beloppsgränsen sänkas från 10 000 kr till 2 000 kr?

För betalningsskyldiga där beloppsgränsen är 10 000 kr kan den lägre beloppsgränsen tillämpas. Mindre belopp ska lämnas för indrivning om ett belopp på minst 2 000 kr har varit obetalt under en längre tid trots att den betalningsskyldiga har uppmanats att betala beloppet. Uppmaningen ska ha gjorts i form av ett utskickat betalningskrav. Med längre tid bör som utgångspunkt avses minst sex månader (prop. 2010/11:165 s. 1182).

När kan beloppsgränsen höjas?

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket avstå från att lämna en fordran för indrivning (70 kap. 2 § SFL). Av förarbetena framgår att det finns situationer när Skatteverket bör kunna ha en möjlighet att avstå från restföring. Om betalningen till Skatteverket t.ex. görs i anslutning till avstämningen av skattekontot, men så sent att beloppet inte hinner bokföras på Skatteverkets särskilda konto för skatteinbetalningar (62 kap. 2 § SFL) före restföringstidpunkten kan det finnas skäl att avvakta med restföringen om det är troligt att försummelsen är en engångsföreteelse. Det bör bara gälla vid ett enstaka tillfälle och inte om den betalningsskyldiga tidigare varit restförd (prop. 2010/11:165 s. 1183).

Skatteverket anser att för att den sena inbetalningen ska vara en engångsföreteelse ska personen inte ha medgivits höjd restföringsgräns under de senaste två åren.