Skalbolagsreglerna har kommit till för att säkra förstaledsbeskattningen i den svenska dubbelbeskattningen.
Ett företag som avyttras räknas som skalbolag om summan av marknadsvärdet av företagets likvida tillgångar vid tidpunkten för avyttringen överstiger ett jämförelsebelopp. Definitionen av skalbolag när det gäller fysiska personer finns i 49 a kap. 6 § IL och när det gäller juridiska personer i 25 a kap. 9 § IL. Reglerna skiljer sig åt beroende på om det är en fysisk eller en juridisk person som avyttrar andelarna och regelsystemet när det gäller fysiska personer finns i 49 a kap. IL och när det gäller juridiska personer i 25 a kap. IL
Anledningen till att man tar hänsyn till företagets likvida tillgångar är att de företag som är av intresse på skalbolagsmarknaden kännetecknas av att de i allt väsentligt innehåller kontanta medel och andra tillgångar som lätt kan säljas.
Regeln mot skalbolagstransaktioner har därför inriktats mot avyttringar där summan av de likvida tillgångarna hos det avyttrade företaget är väsentliga i förhållande till värdet på företaget, vid tidpunkten för avyttringen.
Regelns utformning har medfört att inte bara rena skalbolag, d.v.s. bolag med i princip bara likvida medel i, utan även vanliga rörelsedrivande företag kan komma att omfattas, t.ex. i de fall företaget innehåller mycket likvida tillgångar i förhållande till samtliga tillgångar i företaget (hela substansen).
Skalbolagsreglerna har bara ett enda syfte: att säkerställa att den svenska dubbelbeskattningen inte kringgås. Med dubbelbeskattning avses att bolaget betalar sin inkomstskatt på vinsten (första ledet i dubbelbeskningen) och att den fysiska personen betalar sin inkomstskatt på det som delas ut från bolaget (andra ledet i dubbelbeskattningen). Skalbolagsreglerna är till för att säkra det första ledet.
1998 begärde dåvarande RSV att regeringen skulle vidta lagstiftningsåtgärder mot den ökande handeln med skalbolag. Priset för obeskattade vinstmedel i ett aktiebolag kunde ligga kring 85–90 procent av den obeskattade vinsten. Priset bestämdes utifrån antagandet att skalbolaget inte skulle betala bolagsskatten efter ägarövergången. Köparen och säljaren skulle dela på den ”vinsten” och förloraren blev det allmänna som inte fick in bolagsskatten. Syftet med en skalbolagstransaktion var således att eliminera det första ledet (bolagsskatten) i dubbelbeskattningen. I flertalet fall utsattes skalbolag för rena plundringen. Bolag tömdes på likvida medel. En s.k. målvakt var vanligt förekommande som företrädare för skalbolaget. I andra fall eliminerades obeskattad vinst mot outnyttjat avdragsutrymme hos köparbolaget.
Vid denna tidpunkt var det inte lönsamt för juridiska personer att sälja skalbolag eftersom försäljningen av näringsbetingade andelar inte var skattefri.
Genom den införda lagstiftningen ville man se till att även det första ledet i dubbelbeskattningen skulle säkerställas. Betalade inte skalbolaget sin inkomstskatt fick i princip säljaren betala den, i och med att vinsten skulle beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet i stället för i kapital eller tjänst.
När kapitalvinstbeskattningen av näringsbetingade andelar avskaffades var det nödvändigt med regler som motverkade handeln med skalbolag även inom bolagssektorn – en skalbolagsregel. Före dess var det ointressant för juridiska personer att sälja skalbolag eftersom kapitalvinsten beskattats, medan inkomst i form av utdelning var skattefri. I och med att kapitalvinster på näringsbetingade andelar blev skattefria kunde även en juridisk person sälja ett skalbolag till en bolagsplundrare. På så vis skulle det första ledet i dubbelbeskattningen undvikas. Det säljande företaget beskattades inte och det sålda företaget betalade inte den skatt som belöper på det obeskattade kapitalet i bolaget, utan plundrades på sitt innehåll.
Genom den införda lagstiftningen ville man säkerställa det första ledet i dubbelbeskattningen även när det var en juridisk person som avyttrade ett skalbolag. Om inte skalbolaget betalade sin inkomstskatt fick i princip säljaren betala den genom att köpeskillingen blev skattepliktig, vilket den inte hade varit om man sålt ett vanligt bolag och inte ett skalbolag.