OBS: Detta är utgåva 2021.4. Visa senaste utgåvan.

Skatteverket har i vissa fall möjlighet att sätta ned betalningsskyldigheten för fordringar om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda. Detta gäller både vid ”vanlig” skuldsanering och vid F-skuldsanering.

Hur det går till att sätta ned en fordran

Som ett alternativ till att ansöka om skuldsanering hos Kronofogden finns det en möjlighet för en gäldenär att på egen hand försöka få en uppgörelse med sina borgenärer som motsvarar en skuldsanering och som gör att gäldenären endast behöver betala en mindre del av sina skulder. För Skatteverkets del träffas en sådan uppgörelse genom att Skatteverket beslutar att sätta ned en fordran. Det är i regel fråga om skattefordringar men inget hindrar att en sådan uppgörelse träffas även för vissa andra typer av statliga fordringar.

Skatteverket får besluta att sätta ned betalningsskyldigheten för en fordran om förutsättningarna för skuld­sanering eller F-skuldsanering är uppfyllda. Ett nödvändigt krav är att övriga borgenärer gör på motsvarande sätt (5 § första stycket BorgL). Det innebär att alla fordringar i princip ska sättas ned i proportion till beloppet (prop. 1997/98:65 s. 78).

Inte minst på grund av att alla berörda borgenärer ska gå med på att göra samma eftergift så är det i praktiken mycket ovanligt att en gäldenär ansöker om nedsättning av en fordran. Att möjligheten finns hänger samman med att när skuldsaneringssystemet för första gången infördes år 1994 var det uppbyggt i tre steg. I det första steget skulle gäldenären själv försöka komma överens med sina borgenärer. Om inte det lyckades så kunde gäldenären gå vidare och ansöka om skuldsanering hos Kronofogden, som hade möjlighet att fastställa en frivillig skuldsanering (som innebar att samtliga borgenärer skulle godta skuldsaneringsförslaget). Om någon borgenär motsatte sig förslaget så överlämnades prövningen till tingsrätten, som hade möjlighet att besluta om skuldsanering, även mot någon borgenärs vilja.

Detta trestegssystem försvann genom 2006 års skuldsaneringslag (2006:548). Kravet på egenförsök från gäldenärens sida togs bort och Kronofogden kunde som första instans pröva en ansökan om skuldsanering och besluta om skuldsanering även om någon borgenär motsatte sig detta. Härigenom kom det tidigare första steget att tappa i betydelse, och det har i praktiken så gott som upphört. Formellt kvarstår dock möjligheten att själv försöka träffa en skuldsaneringsuppgörelse och detta gäller numera såväl vid ”vanlig” skuldsanering enligt NSksanL som vid F-skuldsanering enligt FSksanL.

Inga särskilda formkrav

En ansökan om nedsättning av en fordran behöver inte se ut på ett visst sätt. Om det är oklart om handlingen avser en ansökan om ackord, nedsättning av fordran eller skuldsanering bör sökanden naturligtvis kontaktas. Detta är viktigt eftersom förfarandet och bedömningen skiljer sig åt beträffande de olika formerna av uppgörelser med Skatteverket.

Samma förutsättningar som skuldsanering

Vid nedsättning av fordran gäller enbart att förutsättningarna för skuldsanering respektive F-skuldsanering ska vara uppfyllda. Vid ett underhandsackord krävs däremot att ackordet kan anses vara ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna.

Sökanden ska i sin ansökan lämna så fullständiga uppgifter att det står klart att kraven i NSksanL respektive FSksanL är uppfyllda. Skatteverket ska inte behöva göra någon egen utredning om detta. Är det oklart bör ansökningen genast avslås.

Vid prövningen ska Skatteverket tillämpa samma bedömningsgrunder som vid skuldsanering respektive F-skuldsanering.

Om gäldenären har gjort ett misslyckat försök att träffa en uppgörelse med sina borgenärer kan gäldenären ändå ansöka om skuldsanering eller F-skuldsanering hos Kronofogden.

Om gäldenären tidigare har beviljats skuldsanering kan en ansökan om nedsättning av fordran beviljas endast om det finns särskilda skäl (jfr 10 § NSksanL respektive 11 § FSksanL).

Underrätta Kronofogden och andra myndigheter

Om frågan om ned­sätt­ning av en fordran avser en fordran som har överlämnats till Kronofogden för verkställighet ska Skatteverket underrätta Kronofogden (6 § första stycket 2 BorgF). Om Skatteverket överväger att fatta beslut om nedsättning av fordran så får Kronofogden avbryta indrivningen (jfr 7 § tredje stycket KFMFS 2008:1). Om det behövs ska Kronofogden hållas informerad om den fort­satta handläggningen hos Skatteverket.

På motsvarande sätt ska andra debiterande myndig­heter underrättas om det är fråga om eventuell nedsättning av sådana fordringar där Skatteverket är borgenärs­företrädare (7 § BorgF).

Vad det innebär att Skatteverket har satt ned sin fordran

En nedsättning av en fordran är en speciell form av underhandsackord. Vid ”vanlig” skuldsanering innebär detta att gäldenären normalt ska betala ett visst belopp, men en nedsättning av fordran kan i detta fall även innebära att ingen del av skulden ska betalas. I F-skuldsaneringsfallen innebär en nedsättning av fordran att gäldenären alltid ska betala en del av skulden (jfr 9 § 3 FSksanL).

Sökanden ska lämna ett förslag till betalningsplan i sin ansökan. Skatteverket bedömer sedan om ansökan och den föreslagna planen kan godtas. Ett nödvändigt krav är att övriga borgenärer också godtar en avbetalningsplan för sina fordringar.

Preskriptionseffekt vid nedsättning av fordran

Skatteverket ska uppmärksamma gäldenären på vad som händer i preskriptionshänseende om en ansökan om nedsättning av fordran beviljas. Om skulderna är överlämnade till Kronofogden för indrivning så medför nedsättningsbeslutet att indrivningsuppdraget återtas från Kronofogden.

Om Skatteverket återkallar nedsättningsbeslutet (se nedan) och skatten på nytt överlämnas för indrivning kommer ny ordinarie preskriptionstid att börja löpa enligt 3 § tredje stycket SPL.

Ingen preklusionseffekt

Vid beslut om nedsättning av fordran förlorar staten inte rätten att göra gällande fordringar som inte omfattas av beslutet. Det finns alltså ingen preklusionseffekt som det finns vid skuldsanering. Av den anledningen måste skulderna vara noggrant specificerade i beslutet.

Vad händer om gäldenären avlider

Om gäldenären avlider så bör situationen hanteras på samma sätt som vid en skuldsanering, d.v.s. en ansökan om nedsättning av fordran förfaller. Om gäldenären avlider efter det att Skatteverket har beslutat om nedsättning så gäller beslutet även för gäldenärens dödsbo. Om nedsättningsbeslutet innehåller en betalningsplan bör dödsboet kunna göra gällande det uppskov med betalningen som planen innebär.

Nedsättningsbeslutet

Ärenden om nedsättning av fordran handläggs enligt förvaltningslagen. Det innebär bl.a. att allt som tillförs ärendet normalt måste kommuniceras med sökanden samt att avslagsbeslut måste motiveras.

Beslutet får inte överklagas

Ett beslut om nedsättning av fordran får inte överklagas (11 § BorgL).

Nedsättning av fordran kan återkallas

Om nedsättning av fordran beviljas ska det alltid anges i beslutet att nedsättningen förfaller om betalning inte sker i enlighet med beslutet eller om det lämnats en oriktig uppgift av väsentlig betydelse och som legat till grund för beslutet.

Kompletterande innehåll

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förordning (2007:789) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1] [2]
  • Lag (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. [1]
  • Lag (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1] [2]
  • Lag (2016:676) om skuldsanering för företagare [1] [2] [3]
  • Skuldsaneringslag (2016:675) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m. [1]

Övrigt

  • KFMFS 2008:1 Kronofogdemyndighetens föreskrifter om hantering av vissa borgenärsuppgifter [1]
  • Kronofogden.se [1]