Du kan läsa mer om hur en stiftelse bildas och hur den ska förvaltas.
Vid likvidation av en stiftelse ska borgenärerna ges tillfälle att bevaka sina fordringar och skulderna ska betalas. Ett eventuellt överskott ska användas till stiftelsens ändamål eller ett motsvarande ändamål. Om detta inte är möjligt ska överskottet tillfalla allmänna arvsfonden (7 kap. 11 § SL).
Som företrädare för staten som borgenär har Skatteverket i uppgift att vidta vissa borgenärsåtgärder i samband med likvidation.
En stiftelse kan inte upphöra så länge den kan uppfylla sitt ändamål. Det finns inga bestämmelser om frivillig likvidation av en stiftelse motsvarande de som gäller för aktiebolag.
Om stiftelsen utövar näringsverksamhet och det finns anledning att anta att stiftelsens skulder överstiger värdet av stiftelsens tillgångar ska styrelsen eller förvaltaren omedelbart upprätta en särskild balansräkning. Detsamma gäller om en utredning från Kronofogden visar att bolaget saknar tillgångar för att betala sina skulder. (7 kap. 1 § SL).
Om den särskilda balansräkningen visar att värdet av tillgångarna är lägre än skulderna ska styrelsen eller förvaltaren lämna in en ansökan om likvidation till tingsrätten. Ansökan kan också göras av styrelseledamot eller revisor.
Om styrelseledamöterna och förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 7 kap. 1 § stiftelselagen riskerar de att bli personligt betalningsansvariga för uppkommande skulder.
Domstolen ska kalla stiftelsen och eventuella borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig hos domstolen en bestämd dag, då likvidationsfrågan ska prövas. Kallelsen ska delges stiftelsen och kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (7 kap. 5 § SL).
Om det inte finns en balansräkning som granskats av bolagets revisor och godkänts av länsstyrelsen och som visar att tillgångar överstiger skulderna ska tingsrätten besluta att stiftelsen ska träda i likvidation (7 kap. 4 § SL).
Om en stiftelse som bedriver näringsverksamhet är försatt i konkurs och konkursen avslutas med överskott, ska styrelsen eller förvaltaren inom en månad besluta att stiftelsen ska träda i likvidation. Beslutet ska anmälas till tingsrätten. Om detta inte sker ska tingsrätten fatta beslut om likvidation (7 kap. 16 och 17 §§ SL).
Bestämmelserna om likvidatorns skyldigheter och genomförandet av likvidationen överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för likvidation av aktiebolag.
En skillnad mot likvidation av aktiebolag finns dock när det gäller likvidatorns skyldighet att ansöka om konkurs. Vid likvidation av en stiftelse är likvidatorn endast skyldig att ansöka om konkurs om stiftelsen är på obestånd och det dessutom framgår att den inte kan betala sina likvidationskostnader. Om stiftelsen är på obestånd men kan betala sina likvidationskostnader finns det ingen skyldighet att ansöka om konkurs.
När likvidatorn har genomfört sitt uppdrag ska en slutredovisning upprättas och granskas av en revisor. Efter granskningen ska slutredovisningen sändas till länsstyrelsen. När detta har skett är stiftelsen upplöst (7 kap. 12 och 13 §§ SL).
Om det efter detta finns behov av ytterligare likvidationsåtgärder ska likvidationen fortsätta (7 kap. 14 § SL).
Det finns möjlighet för en stiftelse med mindre förmögenhet att upphöra utan likvidation (6 kap. 5 § SL). Till exempel om den löpande avkastningen inte längre räcker till för att främja stiftelsens ändamål eller om det inte går att hitta någon förmånstagare (destinatär). Styrelsen eller förvaltaren kan då besluta att använda tillgångarna för stiftelsens ändamål eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar detta. Ett sådant beslut får fattas om stiftelsen bildades för mer än 20 år sedan och inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren. Vidare krävs att värdet på tillgångarna under de tre senaste åren har varit lägre än tio prisbasbelopp samt att stiftelsen saknar skulder.
Ett beslut om att upphöra kräver tillstånd av tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen. En stiftelse upphör sedan i och med att samtliga tillgångar i stiftelsen förbrukas.
En tryggandestiftelse ska träda i likvidation om något av följande inträffar:
Punkt a) innebär att pensionsstiftelsen inte längre fyller någon funktion eftersom stiftelsens tillgångar är obetydliga i förhållande till de pensionsåtaganden som ska tryggas.
Punkt b) innebär den omvända situationen, d.v.s. att stiftelsens förmögenhet inte längre behövs för att trygga åtaganden för pensioner. Anledningen kan t.ex. vara att stiftelsen inte längre har några destinatärer. Om destinatärskretsen är alltför snäv kan stiftelsen begära ändring av stiftelseurkunden hos tillsynsmyndigheten. Läs mer om att ändra stadgarna eller byta arbetsgivarföretag.
Likvidationen ombesörjs av stiftelsens styrelse (19–20 §§ TrL).
Vid likvidation av en pensionsstiftelse ska styrelsen först avsätta tillgångar för att täcka stiftelsens egna skulder. Därefter ska återstående medel i första hand användas till inköp av försäkring för arbetstagares och efterlevandes pensionsfordringar eller, om tillsynsmyndigheten medger det, betalning av sådana fordringar. I andra hand används medel motsvarande skälig pension för arbetstagare motsvarande anställningstid och anställningsförmåner till understöd åt arbetstagare och efterlevande. Skulle även därefter medel finnas kvar i stiftelsen, användes dessa till välgörande eller annat allmännyttigt ändamål som tillsynsmyndigheten bestämmer (21 § TrL).
När en personalstiftelse likvideras ska styrelsen först avsätta tillgångar till stiftelsens egna skulder och därefter till att främja välfärd för dem som omfattas av stiftelsens ändamål (30 § TrL).