Vem kan få F-skuldsanering?

Vilka personer kan få F-skuldsanering?

Enbart fysiska personer kan få F-skuldsanering. Bolag och andra juridiska personer med ekonomiska problem är hänvisade till konkurs eller företagsrekonstruktion.

Även om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet kan beviljas en företagsrekonstruktion så finns det en grundläggande skillnad i förhållande till F-skuldsanering på så vis att F-skuldsaneringen syftar till en ekonomisk rehabilitering av den fysiska personen och inte till att rekonstruera näringsverksamheten (prop. 2016/16:125 s. 106). Vid F-skuldsanering är det alltså personens ekonomi som saneras, inte företagets.

En person som tidigare har beviljats någon form av skuldsanering kan bara få F-skuldsanering om det finns särskilda skäl (11 § FSksanL). Utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet får det prövas om det finns omständigheter som med tillräcklig styrka talar för att en skuldsanering ska beviljas på nytt (prop. 2015/16:125 s. 209).

Gäldenären ska vara företagare eller närstående till en företagare

För att få F-skuldsanering måste gäldenären vara företagare eller närstående till en företagare. Med företagare menas en fysisk person som är eller har varit engagerad i en näringsverksamhet. Det kan vara fråga om att personen driver eller har drivit en enskild näringsverksamhet eller att personen är eller har varit företrädare för en juridisk person som driver eller har drivit näringsverksamhet (2 § första stycket FSksanL).

Som närstående till en företagare räknas företagarens make, sambo, syskon eller barn samt barn till företagarens make eller sambo (2 § andra stycket FSksanL).

Begreppet företrädare omfattar både legala och faktiska företrädare för en juridisk person. Vid tillämpning av begreppet kan ledning hämtas från förarbeten och praxis rörande bestämmelserna om företrädaransvar (prop. 2015/16:125 s. 238–239).

Villkor vid tidigare bedriven näringsverksamhet

För att företagaren ska kunna medges F-skuldsanering för en tidigare bedriven verksamhet, så krävs det att företagarens skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till denna verksamhet (6 § 1 FSksanL).

För att huvudsaklighetskriteriet ska vara uppfyllt krävs det som regel att minst 70 procent av gäldenärens totala skuldbörda har anknytning till näringsverksamheten. Det har ingen betydelse om skulderna härrör från en enskild näringsverksamhet som företagaren har drivit eller från en verksamhet som har drivits av en juridisk person som företagaren har varit företrädare för. Det viktiga är att skulderna kan knytas till företagarens tidigare engagemang i en näringsverksamhet och kan härledas till den tid som hen var engagerad i verksamheten.

Skulderna kan avse såväl ett eget direkt ansvar för näringsverksamhetens skulder som ett borgensansvar som har löst ut. Även andra skulder som indirekt kan hänföras till näringsverksamheten kan anses näringsrelaterade. Det kan t.ex. vara fråga om en företagare som har ådragit sig skulder på grund av att näringsverksamheten under en period har haft lägre omsättning än normalt eller till och med stått helt stilla. Det kan också vara fråga om skulder som har uppkommit på grund av företagarens sjukdom, ett olycksfall eller förändringar i omvärlden. Om en företagare under en period inte har kunnat ta ut lön och i stället har tagit privata lån för att klara sitt uppehälle så kan alltså även dessa skulder anses ha anknytning till näringsverksamheten. Det krävs dock att lånen har varit nödvändiga för att ge företagaren en skälig levnadsstandard och inte t.ex. har gått till överkonsumtion (prop. 2015/16:125 s. 241–242).

Det är gäldenären som ska visa att en skuld har anknytning till den näringsverksamhet som gäldenären har varit engagerad i.

Villkor vid pågående näringsverksamhet

Om företagaren är engagerad i en pågående näringsverksamhet så krävs det för F-skuldsanering att verksamheten är solvent. Med detta förstås att de skulder som uppkommer i näringsverksamheten i princip kan betalas löpande när de förfaller till betalning och att en eventuell betalningsoförmåga endast får vara tillfällig (6 § 2 FSksanL). Kravet på att en aktiv näringsverksamhet ska vara solvent hänger samman med att det vid F-skuldsanering inte är fråga om att rekonstruera näringsverksamheten i sig, utan att sanera företagarens privata ekonomi. Om näringsverksamheten går med förlust och löpande ger nya skulder så ska en F-skuldsanering inte beviljas.

Grundförutsättningen är att näringsverksamheten ska kunna betala sina skulder allt eftersom de förfaller. Därför ska sådana skatte- och avgiftsfordringar som uppkommit före inledandet men som fastställs eller förfaller till betalning först därefter undantas från F-skuldsaneringen med stöd av 34 § FSksanL.

Det är gäldenären som ska visa att näringsverksamheten är solvent. Som ett led i detta är gäldenären skyldig att lämna in en årsredovisning eller ett årsbokslut för det senast avslutade räkenskapsåret. Om det finns en revisionsberättelse så ska även denna lämnas in (14 § FSksanL).

Krav på närståendes skuldbörda

För att en närstående till en företagare ska kunna medges F-skuldsanering så krävs det att den närståendes skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till företagarens näringsverksamhet (6 § 3 FSksanL). Detta gäller oavsett om företagaren är eller har varit engagerad i näringsverksamheten. I båda fallen krävs det som regel att minst 70 procent av den totala skuldbördan har anknytning till företagarens näringsverksamhet.

Krav på anknytning till Sverige

För F-skuldsanering krävs det att gäldenären har sina huvudsakliga intressen i Sverige (7 § FSksanL).

Detta anknytningskrav har sitt ursprung i uttrycket ”platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen”, som finns i EU:s insolvensförordning 2015/848. Insolvensförordningen ska tillämpas även på svenska skuldsaneringsförfaranden (se sidan EU:s insolvensförordning).

Detta innebär att en gäldenär förutsätts ha sina huvudsakliga intressen i Sverige, om gäldenären har sin hemvist här. Om gäldenären skulle ha sin hemvist i en annan stat så kan anknytningskravet till Sverige ändå vara uppfyllt om gäldenären av andra skäl kan anses ha sina huvudsakliga intressen här.

Vid F-skuldsanering är det av särskild betydelse att en gäldenär som driver enskild näringsverksamhet förutsätts ha sina huvudsakliga intressen i Sverige, om det huvudsakliga verksamhetsstället finns här.

Vid bedömningen av om gäldenären har sin hemvist i Sverige är folkbokföringen en omständighet som ska beaktas. Om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen inte kan bestämmas utifrån hemvisten så måste en samlad bedömning göras och hänsyn tas till samtliga föreliggande omständigheter, t.ex. sådant som medborgarskap, folkbokföring, bosättning, inkomstkälla, beskattningsland, var tillgångar finns och skulder har uppkommit samt var exekutiva åtgärder pågår (prop. 2015/16:125 s. 205).

En person med näringsförbud kan inte få skuldsanering

En gäldenär som har näringsförbud får inte beviljas F-skuldsanering (9 § 2 FSksanL). Detta gäller oavsett om gäldenären är en företagare eller en närstående. Om gäldenären tidigare har haft ett näringsförbud som senare upphävts så ska Kronofogden pröva om det ändå vid en helhetsbedömning är skäligt att bevilja skuldsanering.

Ansökan om ”vanlig” skuldsanering och F-skuldsanering kan inte hanteras parallellt.

En fysisk person som bedriver näringsverksamhet kan beviljas ”vanlig” skuldsanering under förutsättning att de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten är enkla att utreda (8 § NSksanL). Likaså kan en före detta näringsidkare ansöka om ”vanlig” skuldsanering. En ansökan om ”vanlig” skuldsanering och F-skuldsanering kan dock inte behandlas samtidigt. Det innebär att en ansökan om F-skuldsanering ska avvisas om gäldenären har ansökt om ”vanlig” skuldsanering (16 § FSksanL).

Verksamheten ska drivas eller ha drivits seriöst

F-skuldsanering får inte beviljas om företagarens näringsverksamhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt (9 § 1 FSksanL). Detta diskvalificerar inte bara företagaren från att beviljas F-skuldsanering utan även en närstående, oavsett om den närstående i sig är en skötsam person.

Att misskötsamheten ska vara oförsvarlig innebär att den ska vara av allvarligare slag. Ett olämpligt agerande som inte når upp till oförsvarligt kan i stället komma att beaktas inom ramen för den allmänna skälighetsbedömningen (se nedan).

Enbart det förhållandet att företaget är eller har varit i dröjsmål med betalning av skulder eller visat annan misskötsamhet mot någon enskild eller allmän borgenär innebär inte att verksamheten drivs eller har drivits oförsvarligt. Det krävs att misskötsamheten är av viss omfattning, vilket innebär att t.ex. skuldernas storlek, den tid som misskötsamheten har varat och antalet företeelser måste beaktas.

I förarbetena nämns följande som exempel på händelser som normalt kan anses som diskvalificerande:

• att det i ett aktiebolag har förekommit förbjudna lån eller andra former av otillåtna värdeöverföringar
• att vissa borgenärer har gynnats på bekostnad av andra eller att det har genomförts transaktioner som skulle kunna återvinnas i en konkurs
• att näringsverksamheten har skötts särskilt riskfyllt eller att någon företrädare har blivit personligen ansvarig på grund av kapitalbrist i ett bolag.

Dock kan omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. hur företaget i övrigt har skötts och hur företagets ledning har agerat för att undvika eller komma till rätta med misskötsamheten, medföra att misskötsamheten inte är att se som oförsvarlig.

Ytterligare exempel på när F-skuldsanering normalt inte ska beviljas är när det har förekommit en s.k. målvakt eller att verksamheten medvetet har överlåtits till någon som har haft till syfte att ”plundra” företaget (prop. 2015/16:125 s. 246).

Vidare ska gäldenären normalt vara diskvalificerad från F-skuldsanering om det finns sådana brister i redovisning och betalning av skatt att det finns förutsättningarna för att återkalla ett godkännande för F-skatt. Även här kan det dock finnas omständigheter som – vid en samlad bedömning i det enskilda ärendet – medför att verksamheten ändå inte ska anses ha drivits oseriöst (prop. 2015/16:125 s. 123).

Om det har fastställts ett skatterättsligt företrädaransvar för någon företrädare för verksamheten, är det normalt sett också diskvalificerande. För att frångå denna bedömning måste det komma fram nya omständigheter som inte tidigare har beaktats i företrädaransvarsärendet och som medför att agerandet trots allt inte ska bedömas som så allvarligt att det diskvalificerar gäldenären från F-skuldsanering (prop. 2015/16:125 s. 246). Här bör dock noteras de uttalanden som högsta domstolen har gjort i NJA 2021 s 10 (I) (se nedan Rättsfall: Har näringsverksamheten bedrivits på ett oförsvarligt sätt?).

Misskötsamhet med bokföringen utgör normalt sett också hinder mot F-skuldsanering. Om misskötsamheten skett under en begränsad tidsperiod, t.ex. i anslutning till att en verksamhet har avvecklats, kan den dock ofta anses ursäktlig (prop. 2015/16:125 s. 246).

Brottsliga ageranden och brottsmisstankar utgör normalt sett hinder mot F-skuldsanering. Ringa brottslighet behöver dock inte vara diskvalificerande. Sådan brottslighet – och brottslighet som inte har anknytning till verksamheten – kan i stället komma att beaktas inom ramen för den allmänna skälighetsbedömningen (se nedan) (prop. 2015/16:125 s. 247).

Rättsfall: Har näringsverksamheten bedrivits på ett oförsvarligt sätt?

Det finns enligt Högsta domstolen ingen presumtion för att näringsverksamheten vid ett ådömt företrädaransvar ska ses som oförsvarlig enligt 9 § 1 FSksanL. Vid oförsvarlighetsprövningen ska en helhetsbedömning göras där frågan om företrädaransvar endast är en del av de samlade omständigheterna. I det aktuella fallet hade gäldenären drivit sin verksamhet klanderfritt under många år. De uteblivna betalningarna kunde huvudsakligen förklaras med att en stor kund hade ställt in sina betalningar. Högsta domstolen ansåg inte att verksamheten hade bedrivits oförsvarligt. Gäldenären beviljades F-skuldsanering eftersom Högsta domstolen ansåg det skäligt (NJA 2021 s. 10 [I]).

Även om en verksamhet inte har bedrivits på ett oförsvarligt sätt har Högsta domstolen ansett att det varit oskäligt att bevilja F-skuldsanering. Vid skälighetsbedömningen hade det betydelse att anmärkningarna varit återkommande, av flera olika slag och avsett regler av central betydelse för borgenärerna och det allmänna. Högsta domstolen beaktade även att de ekonomiska problemen hade byggts upp under en lång tid och att gäldenären gjorts uppmärksam på detta utan att vidta verksamma åtgärder (NJA 2021 s. 10 [II]).

Visst betalningsutrymme måste finnas

För att F-skuldsanering ska beviljas krävs det att gäldenären har ett betalningsutrymme som per kvartal uppgår till minst en sjundedel av prisbasbeloppet (9 § 3 FSksanL). Detta gör att det vid F-skuldsanering inte är möjligt att besluta om en s.k. nollplan, till skillnad från vid ”vanlig” skuldsanering.

Gäldenärens ansökan och Kronofogdens utredning

Gäldenärens ansökan ska vara skriftlig. Det går att lämna in en ansökan även på elektronisk väg (12 § FSksanL).

F-skuldsanering riktar sig till en annan målgrupp än ”vanlig” skuldsanering. Vid F-skuldsanering har därför gäldenären ett större ansvar när det gäller att redovisa skuldförhållandena. Enligt 13 § första stycket 2–8 FSksanL ska gäldenären i sin ansökan på heder och samvete lämna uppgift om

• inkomster och utgifter
• tillgångar och skulder, med namn och kontaktuppgift för varje borgenär
• vilka skulder som har anknytning till företagarens näringsverksamhet
• huruvida den person som driver eller har drivit näringsverksamheten är eller har varit försatt i konkurs eller har genomgått en förhandling om offentligt ackord
• hur näringsverksamheten drivs eller har drivits
• omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar som gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga
• gäldenärens och dennes familjs personliga eller ekonomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för prövningen av ärendet.

Gäldenären är även skyldig att bifoga en årsredovisning eller ett årsbokslut för det senast avslutade räkenskapsåret. Om det finns en revisionsberättelse så ska även denna ges in (14 § FSksanL).

Kronofogden ansvarar för att utreda och kontrollera gäldenärens uppgifter och vid behov begära in kompletterande underlag. Kronofogden ska i den utsträckning det behövs göra en kontroll mot innehållet i Kronofogdens register samt inhämta upplysningar från andra myndigheter om gäldenärens personliga förhållanden (17 § första stycket FSksanL). I det enskilda fallet har Kronofogden även möjlighet att kalla gäldenären till ett sammanträde för att avgöra om en skuldsanering ska inledas (17 § andra stycket FSksanL).

Om Kronofogden anser att gäldenärens ansökan är bristfällig i något avseende så ska gäldenären föreläggas att komplettera sin ansökan. Om ansökan är så bristfällig att den inte kan prövas i sak och om gäldenären inte har följt ett föreläggande att avhjälpa bristen så ska ansökan avvisas (15 § FSksanL).

Gäldenären ska vara svårt överskuldsatt

Kravet på kvalificerad insolvens är detsamma som vid ”vanlig” skuldsanering. Det innebär att bedömningen av vad som är ”överskådlig tid” ska ske nyanserat och inte enbart utifrån en matematisk beräkning av hur lång tid det skulle ta för en gäldenär med en viss inkomstnivå att betala sina skulder. En sådan beräkning måste följas av en realistisk prognos över gäldenärens förutsättningar, med beaktande av samtliga kända omständigheter. Förutom skuldernas storlek måste omständigheter som ålder, hälsa och arbetssituation beaktas. Vad som utgör överskådlig tid kan komma att variera mellan olika gäldenärer. Någon statisk tidsperiod kan därför inte tillämpas.

Ett särskilt problem när det gäller sådana företagare som tänker fortsätta att engagera sig i en näringsverksamhet eller starta upp en ny, är att de ofta har en osäker framtida inkomst. För att inte utesluta dessa från F-skuldsanering föreskrivs det särskilt att en bedömning av om gäldenären är kvalificerat insolvent ska göras även om gäldenärens framtida inkomstförhållanden är oklara (8 § andra stycket FSksanL). Gäldenären ska alltså inte få avslag på sin ansökan enbart av det skälet att gäldenären har en osäker inkomstprognos.

I förarbetena anges att vid oklara inkomstförhållanden bör prognosen baseras på en skönsmässig inkomst som grundar sig dels på aktuell inkomst, dels på en bedömning av gäldenärens framtida inkomst. Kronofogden bör normalt utgå från en försiktigt beräknad marknadsmässig lön för en person i motsvarande ställning och bransch, med beaktande av att den förväntade inkomsten vanligtvis inte aktualiseras under uppstartsfasen av ett nytt företag. Vidare kan gäldenärens egen uppskattning av sin framtida inkomst normalt godtas, om den inte framstår som överdriven eller på annat sätt felaktig. Till hjälp vid bedömningen av om gäldenären uppfyller kravet på kvalificerad insolvens kan Kronofogden använda sig av en tumregel: Hur ser prognosen ut för gäldenären vid en fördubbling av inkomsten? Om gäldenären trots en sådan inkomstökning ändå inte skulle klara av att betala sina skulder inom överskådlig tid, är det kvalificerade insolvensrekvisitet sannolikt uppfyllt (prop. 2015/16:125 s. 244).

Det måste vara skäligt att bevilja skuldsanering

Kronofogden får bara bevilja en F-skuldsanering om det kan anses skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (10 § första stycket FSksanL).

Vid denna bedömning ska Kronofogden särskilt beakta omständigheterna vid skuldernas tillkomst, gäldenärens ansträngningar för att fullgöra sina förpliktelser, hur gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering samt F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga (10 § andra stycket FSksanL).

Skälighetskravet innebär att Kronofogden ska göra en samlad bedömning av alla relevanta omständigheter kring gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. En företagare har ofta en komplex skuldsituation och det går inte att i förväg förutse alla omständigheter som kan tala för eller mot en F-skuldsanering. Exempelvis kan gäldenärens agerande i ett föregående konkursförfarande ha betydelse. Det kan även ha betydelse hur gäldenären driver eller har drivit näringsverksamheten, exempelvis oseriöst eller illojalt agerande som inte är av sådan omfattning att det är oförsvarligt och därmed leder till diskvalificering (se ovan) enligt 9 § 1 FSksanL.

Vid skälighetsbedömningen ska Kronofogden särskilt beakta hur och varför en skuld har uppkommit. Skulder på grund av t.ex. lyxkonsumtion, misslyckad spekulation eller skadestånd på grund av brott kan tala emot en skuldsanering.

Även F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga ska särskilt beaktas. Om gäldenären kan visa att en F-skuldsanering förbättrar gäldenärens förutsättningar att fortsätta driften av en verksamhet så talar det för att F-skuldsanering ska beviljas. Och för en före detta företagare är det positivt om F-skuldsaneringen kan öka gäldenärens möjlighet att återgå till företagande eller att få en anställning. Men det krävs då att gäldenären kan visa att de skulder som gäldenären har utgör ett reellt och påvisbart hinder mot att t.ex. starta upp en ny verksamhet (prop. 2015/16:125 s. 248).