Förutsättningar för godkännande

Vilka krav måste en arbetsgivare uppfylla för att få stöd?

För att en arbetsgivare ska godkännas för stöd vid korttidsarbete krävs enligt 5 a § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete, att

• arbetsgivaren har fått tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter
• svårigheterna är orsakade av något förhållande utom arbetsgivarens kontroll
• svårigheterna inte har kunnat förutses eller undvikas
• arbetsgivaren har använt sig av andra tillgängliga åtgärder för att minska kostnaden för arbetskraft.

De olika kraven beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Stöd enligt denna bestämmelse ska alltså kunna sökas av arbetsgivare som behöver införa korttidsarbete på grund av tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter. Systemet har utformats så att det inte ska motverka strukturomvandling i ekonomin. Villkoren för godkännande för stöd har därför givits en strikt utformning. Det innebär att stöd enligt detta permanenta system bara bör kunna lämnas i särskilda fall.

Tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter

En arbetsgivare ska ha fått tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter för att kunna godkännas för stöd (5 a § andra stycket 1 lagen [2013:948] om stöd vid korttidsarbete).

Det innebär att de ekonomiska svårigheterna ska vara övergående. För att stöd ska kunna lämnas krävs att arbetsgivaren kan uppvisa en trendmässigt hållbar utveckling. Detta innebär emellertid inte att arbetsgivaren måste uppvisa genomgående positiva indikatorer över tid. Tillfälliga nedgångar eller vissa finansiella svagheter utesluter inte att verksamheten är långsiktigt hållbar så länge det finns kompensatoriska faktorer.

En helhetsbedömning ska göras, vilket också betyder att man ska beakta villkoren och utvecklingen för branschen. Om arbetsgivaren har haft problem med minskad orderingång eller försäljning under en längre tid eller en, för branschen, riskfylld skuldsättning bör en ansökan om godkännande inte beviljas. Arbetsgivaren bör även kunna visa på ett tydligt negativt trendbrott som tidsmässigt sammanfaller med en oförutsedd omvärldshändelse.

I kravet på tillfällighet ligger också att arbetsgivaren bör kunna göra sannolikt att man har för avsikt att återgå till full produktion och ordinarie arbetstider efter perioden med korttidsarbete. Om omvärldshändelsen på ett mer permanent sätt har förändrat de grundläggande förutsättningarna för en arbetsgivares verksamhet bör stöd inte lämnas. Denna bedömning görs utifrån arbetsgivarens beskrivning och bedömning av de omvärldsfaktorer som orsakat svårigheterna samt relevanta underlag.

För att de ekonomiska svårigheterna ska anses allvarliga bör behovet av arbetstidsförkortning vara betydande. Arbetsgivaren ska vara tvingad att genomföra omfattande uppsägningar utan stödet. Händelser som kan anses ligga inom normal affärsrisk, normala konjunktursvängningar och de krav på anpassning som möter företag på globala marknader, bör därför inte berättiga till stöd.

Bedömningen av detta måste ske utifrån förhållandena i det enskilda fallet beroende på hur arbetsgivaren valt att strukturera sin verksamhet. Enligt förarbetena kan ett riktmärke vid bedömning emellertid vara att behovet av arbetstidsförkortning ska omfatta en tredjedel av arbetstagarna när arbetstidsminskningen är 20 procent (1/6 med 40 procent och 1/9 vid 60 procent). Om behovet av arbetstidsminskning betydligt understiger riktmärket kan det finnas skäl att ställa krav på att arbetsgivaren särskilt kan utveckla varför svårigheterna ändå ska betraktas som tillräckligt allvarliga (prop. 2019/20:132 s. 86).

Ett förhållande utom arbetsgivarens kontroll

De allvarliga ekonomiska svårigheter som arbetsgivaren drabbats av ska ha orsakats av något förhållande utom dennes kontroll, en exceptionell störning (5 a § andra stycket 2 lagen [2013:948] om stöd vid korttidsarbete). Det kan röra sig om plötsliga fall i global efterfrågan, begränsningar i arbetsgivarens tillträde till viktiga marknader (t.ex. genom oväntat införande av tullar eller andra handelshinder) eller störningar i leveranser av viktiga insatsvaror.

Det kan också röra sig om plötsliga natur- eller väderhändelser, pandemier samt andra exceptionella störningar. En allmän lågkonjunktur räknas inte som en exceptionell störning som ger rätt till stöd. Ekonomiska problem eller störningar i verksamheten som bedöms bero på interna organisatoriska eller ledningsmässiga faktorer i företaget berättigar inte heller till stöd. Strategiska felbeslut som får oväntat stora negativa konsekvenser för ett företag är typiskt sett hänförligt till arbetsgivarens interna förhållanden. Det är tänkbart att negativa konsekvenser kan uppstå till följd av en kombination av strategiska beslut och vissa förändringar i omvärlden. För att fråga om stöd i ett sådant fall ska bli aktuellt får en bedömning göras av vad som är den huvudsakliga orsaken till de uppkomna problemen. Att det fattats ett internt beslut som först vid inträffandet av en oväntad omvärldshändelse får negativa konsekvenser behöver inte innebära hinder för att stöd ska lämnas.

Att en arbetsgivare förlorar en omfattande order till en konkurrent bör inte betraktas som en sådan extern omvärldshändelse som anses ligga utom arbetsgivarens kontroll (prop. 2019/20:132 s. 87).

Svårigheterna har inte kunnat förutses eller undvikas

De ekonomiska svårigheterna som har uppstått till följd av en omvärldshändelse ska inte heller ha kunnat förutses eller undvikas (5 a § andra stycket 3 lag [2013:948] om stöd vid korttidsarbete). Det är alltså inte tillräckligt att den ursprungliga omvärldshändelsen ligger utanför arbetsgivarens kontroll. De ekonomiska svårigheterna ska inte heller ha varit möjliga att undvika eller lindra. Om omvärldshändelsen på ett mer permanent sätt förändrat de grundläggande förutsättningarna för en arbetsgivares verksamhet bör stöd inte lämnas.

Denna bedömning måste ske utifrån arbetsgivarens beskrivning och bedömning av de omvärldsfaktorer som orsakat svårigheterna samt relevanta underlag. Förändringar i verksamheter som normalt är säsongsberoende eller uppvisar andra cykliska variationer bör inte berättiga till stöd. Det ska med andra ord inte vara möjligt för arbetsgivare verksamma inom t.ex. besöks- eller turistnäringen att få godkännande för stöd för korttidsarbete under verksamhetens lågsäsong.

I samband med riksdagens behandling av bestämmelsen uttalade finansutskottet den 30 mars 2020 att även företag vars verksamhet syftar till att möta andra arbetsgivares tillfälliga och kortsiktiga behov av arbetskraft (t.ex. bemanningsföretag och konsultföretag) kan ställas inför omfattande fall i efterfrågan (exempelvis vid en ekonomisk kris) som inte har kunnat förutses eller undvikas. Efterfrågefall som är så omfattande att de klart går utöver vad som normalt kan förväntas för en arbetsgivare i en bransch av detta slag kan alltså betraktas som oförutsedda och oundvikliga i lagstiftningens mening. Synsättet, som bifölls av riksdagen, utgör en nyansering av det uttalande som återfinns i regeringens proposition om att stöd inte bör kunna ges till arbetsgivare vars verksamhet syftar till att möta andra arbetsgivares tillfälliga och kortsiktiga behov av arbetskraft (prop. 2019/20:132 s. 53 och s. 87).

Åtgärder för att minska kostnaden för arbetskraft

En arbetsgivare som ansöker om godkännande för stöd vid korttidsarbete ska även ha använt sig av andra tillgängliga åtgärder för att minska kostnaden för arbetskraft (5 a § andra stycket 4 lag [2013:948] om stöd vid korttidsarbete). Sådana åtgärder kan handla om att genomföra förändringar i skiftläggningen samt uppsägning av personal som inte är tillsvidareanställd och som inte bedöms vara verksamhetskritisk, t.ex. konsulter, inhyrd personal eller tillfälligt anställd personal.

Under beredningen av bestämmelsen uttalade finansutskottet att det avgörande för bedömningen är personens roll och funktion i arbetsgivarens verksamhet. Även konsulter, inhyrd personal eller tillfälligt anställd personal kan därför vara verksamhetskritiska och det finns inget generellt krav på att säga upp konsulter och inhyrd personal för att kunna ta emot stöd. Det avgörande för bedömningen är således personalens roll och funktion i verksamheten. Huruvida det finns förutsättningar för att bevilja stöd får därför prövas i varje enskilt fall med beaktande av förhållandena hos den aktuella arbetsgivaren.

Särskilt om vinstutdelning och värdeöverföringar

Vad som utgör en värdeöverföring definieras i 17 kap. ABL och i 12 kap. EFL. En av de grundläggande förutsättningarna för att en arbetsgivare ska ha rätt till stöd för korttidsarbete är att arbetsgivaren har fått tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter. Om den stödsökande arbetsgivaren genomför en värdeöverföring som minskar arbetsgivarens tillgångar är detta en tydlig indikation på att denne inte ansåg sig befinna sig i allvarliga ekonomiska svårigheter när beslutet om utdelning eller liknande värdeöverföring fattades (KRNS 2021-11-19, mål nr 3726-21, 3591-21, 3909-21, 3823-21, 3947-21 och 3784-21).

Aktieutdelning

En aktieutdelning anses genomförd vid tidpunkten för utbetalning eller vid tidpunkten för beslut om utdelning.

Skatteverket tar hänsyn till aktieutdelningar och övriga former av värdeöverföringar vid prövningen av varje arbetsgivares ansökan om stöd vid korttidsarbete. Bedömningen ska göras i varje enskilt fall om en aktieutdelning kan tillåtas eller ej i förhållande till kraven i lagen.

Koncernbidrag

När det gäller koncernbidrag så kontrolleras det i bokslut som inträffar under företagets stödperiod.

Enligt Skatteverkets bedömning är ett lämnat koncernbidrag som inte är att betrakta som en värdeöverföring inte heller något hinder för att korttidsstöd ska beviljas. Exempelvis är ett koncernbidrag inte en värdeöverföring om det koncernbolag som lämnar koncernbidraget får värdeöverföringen neutraliserad genom att det i samband med koncernbidraget mottar ett motsvarande tillskott. För att vara ett motsvarande tillskott ska överföringen motsvara nettot, d.v.s. koncernbidraget minskat med bolagsskatten hänförlig till koncernbidraget.

Särskilt om prövningen av godkännande när karensen för ytterligare stöd tillfälligt slopats

Med anledning av de nya restriktioner som infördes i december 2021 och i januari 2022 har lagstiftaren infört ett undantag från bestämmelsen om att ett beslut om godkännande tidigast får fattas 24 månader efter att en tidigare stödperiod löpt ut. När karensen tillfälligt slopats så finns det arbetsgivare som tidigare fått stöd och som nu befinner sig i karens som på nytt kan bli godkända för stöd efter den 1 april 2022 (prop. 2021/22:113 s. 41 f.).

När det gäller prövningen av ett godkännande när karensen för stöd tillfälligt slopats så är det Skatteverkets uppfattning att när den tidigare stödperioden löpt ut och därmed de tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheterna förbättrats så har verksamheten återgått till det normala. Därefter har verksamheten på nytt drabbats av de nya restriktionerna som införts. I det läget måste en arbetsgivare återigen anpassa sin verksamhet efter rådande omständigheter och om man trots detta befinner sig i en tillfällig och allvarlig ekonomisk situation så kan ett nytt godkännande för stöd beviljas.

Ytterligare villkor för godkännande

Ett godkännande för stöd får enligt 5 b § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete inte lämnas till en arbetsgivare som vid tidpunkten för ansök­an

• är skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning,
• är föremål för företagsrekonstruktion, eller
• är på obestånd.

Bestämmelsen utgår från grundbestämmelsen i 5 a § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete som förutsätter att arbetsgivarens ekonomiska svårigheter ska vara tillfälliga.