Tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023

En tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag

Bestämmelser om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 har införts i en ny lag, lag (2022:1843) om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 (prop. 2022/23:20). Det är enbart juridiska personer med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen som är skattskyldiga enligt den nya lagen, se nedan.

Den tillfälliga lagen träder i kraft den 1 januari 2023 och ska tillämpas för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2023, men gäller dock fortfarande för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022. Den tillfälliga skatten är alltså tidsbegränsad och gäller endast för ett beskattningsår. Lagen gäller både för företag som har kalenderår som räkenskapsår och beskattningsår och företag som har ett brutet räkenskapsår och beskattningsår (prop. 2022/23:20 s. 38–39).

Ord och uttryck som används i lagen har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen, om inget annat anges i lagen (3 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Vad som avses med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen och beskattningsbar inkomst regleras särskilt, se nedan.

Skatten ska behandlas som en statlig inkomstskatt

Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska betalas till staten och ska behandlas som en statlig inkomstskatt för juridiska personer. Skatten ska anses utgöra statlig inkomstskatt vid avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt (2 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Skatten ska alltså ses som en tillkommande bolagsskatt utöver den skatt som följer av inkomstskattelagen och skatten kommer därmed att påverka utrymmet för avräkning av utländsk skatt på samma sätt som i dag gäller i fråga om bolagsskatten (prop. 2022/23:20 s. 15).

Att skatten ska behandlas som en statlig inkomstskatt innebär t.ex. att skatten inte får dras av enligt 9 kap. 4 § IL (prop. 2022/23:20 s. 44).

Varför har den tillfälliga skatten på extraordinära vinster för vissa företag införts?

Europeiska unionens råd enades den 30 september 2022 om flera åtgärder för att bemöta de höga energipriserna. Åtgärderna infördes genom rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EU-förordningen). En av åtgärderna i EU-förordningen är ett tillfälligt s.k. solidaritetsbidrag som ska betalas av vissa företag inom sektorn för fossila bränslen. Bestämmelserna är obligatoriska för medlemsländerna och ska ha införts senast den 31 december 2022 (prop. 2022/23:20 s. 8–11).

Det mest lämpliga alternativet har bedömts vara att införa en tillfällig heltäckande lag med regler som motsvarar EU-förordningens bestämmelser om solidaritetsbidrag. EU-förordningen medger nämligen att medlemsstaterna antingen tillämpar reglerna om solidaritetsbidrag i förordningen (och kompletterar dem i nationell rätt vid behov) eller inför motsvarande nationella bestämmelser som tillämpas istället. Ur svensk rättslig synvinkel är det solidaritetsbidrag som följer av EU-förordningen en skatt. EU-förordningen har heller inte bedömts vara tillräckligt detaljerad för att ensam kunna ligga till grund för uttag av skatt och den innehåller dessutom olika valmöjligheter för medlemsstaterna (prop. 2022/23:20 s. 12–14).

Det är endast juridiska personer med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen som är skattskyldiga

En juridisk person som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen är skattskyldig till den tillfälliga skatten. Detsamma gäller en utländsk juridisk person som bedriver sådan verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (5 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Detta innebär att de företag som är skattskyldiga för sin verksamhet i Sverige enligt inkomstskattelagen, se 6 kap. 3, 7 och 11 §§ IL, omfattas.

Det är bara företag som själva bedriver avsedd verksamhet och som är skattskyldiga enligt inkomstskattelagen som är skattskyldiga enligt den nya lagen. Det innebär att ett svenskt handelsbolag som bedriver avsedd verksamhet inte är skattskyldig för den tillfälliga skatten och inte heller en juridisk person som är delägare i ett handelsbolag som bedriver sådan verksamhet. Detsamma gäller för i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige där avsedd verksamhet bedrivs, i den mån den utländska juridiska personen inte själv är skattskyldig för verksamheten i Sverige, och dess delägare (prop. 2022/23:20 s. 16–17).

För att en utländsk juridisk person ska vara skattskyldig för den tillfälliga skatten krävs inte bara att den utländska juridiska personen bedriver verksamhet från fast driftställe i Sverige utan även att inkomsten från det fasta driftstället härrör från verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Ett utländskt företag som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen i den stat där det hör hemma och som har ett fast driftställe i Sverige där annan verksamhet bedrivs är därmed inte skattskyldig enligt denna lag (prop. 2022/23:20 s. 45–46).

Vad räknas som verksamhet inom sektorn för fossila bränslen?

Med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen menas näringsverksamhet där minst 75 procent av nettoomsättningen kommer från ett eller flera av följande verksamhetsområden (4 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023):

• utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol
• petroleumraffinering
• tillverkning av stenkolsprodukter.

Med näringsverksamhet menas förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt, se 13 kap. 1 § IL. Vid bedömningen av om omsättningskravet är uppfyllt ska all verksamhet som är hänförlig till de uppräknade verksamheterna räknas med. För att ett företag ska bli skattskyldigt krävs att minst 75 procent av företagets nettoomsättning är hänförlig till en eller flera av de uppräknade verksamheterna. Det är verksamheten under det beskattningsår som lagen gäller, se ovan, som ska uppfylla detta krav (prop. 2022/23:20 s. 17).

Uttrycket nettoomsättning har samma innebörd som motsvarande term har i 1 kap. 3 § första stycket 3 ÅRL. Där anges att nettoomsättningen utgörs av intäkter från sålda varor och utförda tjänster som ingår i företagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen. Uppgift om nettoomsättning lämnas i ruta 3.1 på räkenskapsschemat, blankett INK2R. Omsättning som är hänförlig till export ingår i nettoomsättningen (prop. 2022/23:20 s. 17).

I förarbetena finns ett exempel på hur beräkningen av hur stor del av nettoomsättningen som avser verksamhet inom sektorn för fossila bränslen ska göras (prop. 2022/23:20 s. 18).

SNI-koder kan användas som stöd för bedömningen

SNI-koderna inom den statistiska näringsgrensindelningen kan användas som vägledning för bedömningen av vilken verksamhet ett visst företag bedriver. Vilka uppgifter som rapporteras för statistikändamål har dock inte någon självständig betydelse för skattskyldigheten (prop. 2022/23:20 s. 18).

Vad som i lagen menas med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen utgår från definitionen i artikel 2.17 i EU-förordningen. När det gäller de olika ekonomiska verksamheterna som omfattas hänvisas i förordningen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden. Den förordningen ligger till grund för den svenska näringsgrensindelningen SNI 2007. De aktuella verksamheterna har enligt SNI 2007 beteckningarna SNI 05.100 (utvinning av stenkol), SNI 05.200 (utvinning av brunkol), SNI 06.100 (utvinning av råpetroleum), SNI 06.200 (utvinning av naturgas), SNI 19.100 (tillverkning av stenkolsprodukter) och SNI 19.200 (petroleumraffinering) (prop. 2022/23:20 s. 16).

Hur beräknas den tillfälliga skatten?

Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster är 33 procent av beskattningsunderlaget (8 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Skatten tas ut utöver den ordinarie bolagsskatten om 20,6 procent. Detta innebär att skattesatsen för den del av den beskattningsbara inkomsten som träffas av den tillfälliga skatten på extraordinära vinster sammantaget kommer att uppgå till 53,6 procent (prop. 2022/23:20 s. 23).

Beskattningsunderlaget

Beskattningsunderlaget utgörs av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 120 procent av ett jämförelsetal. Med beskattningsbar inkomst avses underlaget för statlig inkomstskatt enligt 65 kap. 10 § IL (6 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Med beskattningsbar inkomst avses alltså samma underlag som ligger till grund för uttag av den ordinarie bolagsskatten. Lagrådet påpekade att den omständigheten att skatten i fråga ska träffa det enskilda företagets beskattningsunderlag vid uttaget av statlig inkomstskatt som överstiger en viss nivå innebär att det enskilda företaget genom olika åtgärder, t.ex. genom koncernbidrag till ett eller flera koncernföretag som bedriver annan verksamhet, helt kan eliminera sitt beskattningsunderlag (prop. 2022/23:20 s. 20).

Jämförelsetalet

För att bestämma storleken på de extraordinära vinster som ska beskattas med den tillfälliga skatten ska således den beskattningsbara inkomsten, för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022, sättas i relation till ett jämförelsetal. Jämförelsetalet uppgår till ett belopp som motsvarar den skattskyldigas genomsnittliga beskattningsbara inkomst under en period om fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Uppgifter om beskattningsbar inkomst framgår av beslut om slutlig skatt för respektive beskattningsår. Med slutlig skatt avses även skatt som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol (12 § andra stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Perioden om fyra på varandra följande beskattningsår ska dock bara omfatta beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 2022. Om den skattskyldiga inte har bedrivit näringsverksamhet under fyra på varandra följande beskattningsår under den angivna perioden, ska jämförelsetalet beräknas baserat på de beskattningsår som omfattas av perioden enligt ovan (7 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023).

För skattskyldiga som har kalenderår som räkenskapsår, och därmed också beskattningsår (se 1 kap. 15 § IL), innebär det att jämförelsetalet ska beräknas på den beskattningsbara inkomsten för åren 2018–2021. För skattskyldiga som har s.k. brutet räkenskapsår ska jämförelsetalet beräknas baserat på den beskattningsbara inkomsten för de beskattningsår som påbörjas under perioden den 1 januari 2018-31 december 2021. Exempelvis ska jämförelsetalet för ett företag med bokslut den 30 juni beräknas baserat på den beskattningsbara inkomsten beskattningsåren juli 2018–juni 2019, juli 2019–juni 2020, juli 2020–juni 2021 och juli 2021–juni 2022 (prop. 2022/23:20 s. 46–47).

Om ett företag som ska beräkna jämförelsetalet skulle sakna resultat för ett eller flera av beskattningsåren, t.ex. för att företaget bildades under 2019, ska jämförelsetalet beräknas med hänsyn till resultatet för de beskattningsår inom perioden som är möjliga att räkna. Det innebär t.ex. att om verksamheten startas upp den 1 januari 2020 ska jämförelsetalet beräknas med stöd av två beskattningsår, 2020 och 2021. Det ska inte ske någon justering för eventuella förkortade eller förlängda beskattningsår under perioden. Vid beräkningen av jämförelsetalet har begreppet beskattningsbar inkomst samma betydelse som enligt 6 § lag (2022:1843) om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023. Det finns, till skillnad från vad som gäller under det beskattningsår vilket den tillfälliga skatten utgår för, inte något krav avseende vilken verksamhet som ska ha bedrivits av det aktuella företaget under jämförelseåren (prop. 2022/23:20 s. 22).

Om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten är negativ ska jämförelsetalet anses vara 0 kronor (7 § andra stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Avrundning till 0 kronor ska inte göras för varje beskattningsår som ingår i perioden utan, utan bara om den totala genomsnittliga inkomsten blir negativ. I förarbetena finns ett exempel på hur jämförelsetalet ska beräknas (prop. 2022/23:20 s. 22–23).

Uppgifter ska lämnas på Skatteverkets begäran

Den som kan antas vara skattskyldig är på begäran av Skatteverket skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att verket ska kunna bedöma skattskyldigheten (9 § första stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Uppgiftsskyldigheten omfattar alltså inte de uppgifter som behövs för att bedöma beskattningsunderlaget eftersom förfarandet i denna del regleras i skatteförfarandelagen och tillämpas inom ramen för ärende om beslut om slutlig skatt (prop. 2022/23:20 s. 47).

Företagen ifråga ska alltså inte lämna in uppgifterna på eget initiativ vid en viss tidpunkt eller på ett fastställt formulär, utan uppgiftsskyldigheten inträder först efter att Skatteverket har begärt in uppgifterna (prop. 2022/23:20 s. 25). Det hindrar inte att företaget upplyser Skatteverket om att man själv bedömer sig vara skattskyldig.

Uppgiftsskyldiga är de juridiska personer som Skatteverket bedömer kan antas vara skattskyldiga. Kan antas innebär ett lågt ställt beviskrav som medför att Skatteverket har goda möjligheter att inhämta de uppgifter verket behöver för att kunna bedöma skattskyldigheten (prop. 2022/23:20 s. 48). Det ankommer på Skatteverket att närmare utreda vilka företag som kan komma ifråga och därefter framställa sin begäran om kompletterande uppgifter. Som utgångspunkt kan Skatteverket t.ex. använda de SNI-koder som företag uppgett i samband med registrering av sin verksamhet (prop. 2022/23:20 s. 25 och prop. 2022/23:20 s. 48).

Skatteverket får förelägga och besluta om revision

Skatteverket får begära in de uppgifter som behövs för att kunna bedöma skattskyldigheten genom ett föreläggande (9 § andra stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023).

Skatteverket får även förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift om en rättshandling med den som kan antas vara skattskyldig (s.k. tredjemansföreläggande). Syftet med ett sådant tredjemansföreläggande ska vara att få fram uppgifter om förhållanden som är av betydelse för kontroll av den som kan antas vara skattskyldig (10 § första stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Föreläggandet ska avse uppgifter om en ingången rättshandling och gälla uppgifter som den som föreläggs faktiskt har tillgång till (prop. 2022/23:20 s. 27).

Förelägganden som riktas mot den som kan antas vara skattskyldig och tredjemansförelägganden får förenas med vite för att säkerställa att föreläggandet följs (9 § tredje stycket och 10 § andra stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023), och då gäller bestämmelserna i 44 kap. 3 och 4 §§ SFL.

Förelägganden och vitesförelägganden gäller omedelbart (14 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 jämfört med 68 kap. 1 § SFL) vilket gör att möjligheterna att förhala processen genom att överklaga är begränsade. Förvaltningsdomstol kan dock vid ett överklagande besluta att beslutet tills vidare inte ska gälla, s.k. inhibition (prop. 2022/23:20 s. 48).

Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera den som kan antas vara skattskyldig (11 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Syftet med revisionen är att kontrollera om skattskyldighet enligt lagen föreligger. Beslut om revision med stöd av paragrafen kan således inte omfatta kontroll av uppgifter som behövs för att bedöma beskattningsunderlaget. Möjlighet till kontroll avseende dessa uppgifter regleras i skatteförfarandelagen och omfattas av förfarandet inom ramen för ärende om beslut om slutlig skatt (prop. 2022/23:20 s. 49).

Skatteverket får även besluta om revision för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras (s.k. tredjemansrevision).

Vid revision gäller bl.a. bestämmelserna i skatteförfarandelagen om beslut om revision, samverkan, revisorns befogenheter, den reviderades skyldigheter samt revisionens avslutande. Vid beslut om revision gäller även den lagens bestämmelser om vitesföreläggande i tillämpliga delar (11 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023).

Beslut och underrättelse om den tillfälliga skatten

Skatteverket ska besluta om storleken på den tillfälliga skatten på grundval av de uppgifter som har lämnats av den skattskyldiga på Skatteverkets begäran enligt 9 § lag (2022:1843) om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023, på grundval av uppgifter lämnade i inkomstdeklarationen vid den årliga beskattningen och vad som i övrigt har kommit fram vid utredning, som t.ex. efter föreläggande eller revision (12 § första stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023).

Underrättelse om beslut om den tillfälliga skatten ska skickas till den skattskyldiga senast den 15:e i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång (12 § tredje stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023). Om Skatteverket inte skulle hinna fatta beslut om den tillfälliga skatten före den tidpunkten är det Skatteverkets uppfattning att Skatteverket får besluta om skatten på det sätt och inom den tid som gäller för omprövning (14 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 jämfört med 66 kap. 2 § andra stycket SFL).

Betalning av den tillfälliga skatten

Den tillfälliga skatten ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om skatt fattades (13 § första stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023).

Tidsfristen är alltså densamma som den som i normalfallet gäller vid betalning av slutlig skatt enligt skatteförfarandelagen. Genom en hänvisning till 62 kap. 9 § SFL tydliggörs att det även är motsvarande förfallodagar som avses (13 § andra stycket lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023).

Förfarandet i övrigt

För att underlätta för skattskyldiga och för Skatteverket har lagstiftaren funnit det lämpligt att låta skatteförfarandelagen gälla i så stor utsträckning som möjligt för den tillfälliga skatten som tas ut enligt den nya lagen (jfr 14 § lag [2022:1843] om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 och prop. 2022/23:20 s. 34). I fråga om handläggning i övrigt enligt denna lag gäller därför i tillämpliga delar det som sägs i skatteförfarandelagen om

• proportionalitetsprincipen i 2 kap. 5 § SFL
• Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera i 40 kap. SFL
• ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap. SFL
• bevissäkring i 45 kap. SFL. och 69 kap. 2-12 §§ SFL
• betalningssäkring i 46 kap. SFL och 69 kap. 13-18 §§ SFL
• uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap. SFL
• skattetillägg i 49 kap. SFL

• befrielse från särskilda avgifter i 51 kap. SFL

• beslut om särskilda avgifter i 52 kap. SFL
• företrädaransvar i 59 kap. 12–21 §§ SFL
• betalning och återbetalning av skatter i 61–65 kap. SFL
• omprövning, överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal i 66 och 67 kap. SFL
• besluts verkställbarhet i 68 kap. SFL
• indrivning i 70 kap. SFL
• verkställighet i 71 kap. SFL.