Vem som ska anses framställa el enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att när flera aktörer är inblandade i framställning av el i en elproduktionsanläggning ska den som främst är ansvarig för och råder över elproduktionen anses framställa el enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande ”Vem som ska anses framställa el enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi” den 15 december 2010, dnr 131 433401-10/111. Det nya ställningstagandet innebär en ändrad bedömning av vem som ska anses framställa el när flera aktörer är inblandade i elproduktionen. Det tidigare ställningstagandet ska fortfarande tillämpas avseende tidigare förhållanden, dvs. vid tillämpning av den lagstiftning som gällde till och med den 31 december 2017.

2 Frågeställning

Det förekommer att flera aktörer är inblandade i framställning av el i en elproduktionsanläggning. Frågan är vilken av dessa aktörer som ska anses framställa elen i den mening som avses i 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE.

I samband med att elleverantörernas roll som skattskyldiga för leveranser till förbrukarna den 1 januari 2018 fördes över till nätinnehavarna ändrades bestämmelsen om skattskyldighetens inträde i 11 kap. 7 § första stycket 1 LSE. Tidigare inträdde skattskyldighet när el levererades till en förbrukare som inte var skattskyldig enligt 11 kap. 5 § första stycket 1, 2 eller 5 (producent, leverantör eller frivilligt skattskyldig) eller togs i anspråk för annat ändamål än försäljning. Numera inträder skattskyldigheten istället när el överförs till någon som inte är skattskyldig enligt 11 kap. 5 § första stycket 1, 2 eller 3 (producent, nätinnehavare eller frivilligt skattskyldig) eller förbrukas av den skattskyldige.

Skatteverket har tidigare bedömt att den som ursprungligen hade rätt att förfoga över elen, dvs. den ursprunglige ägaren, skulle anses framställa elen i den mening som avses i 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE (Skatteverkets ställningstagande ”Vem som ska anses framställa el enligt lagen [1994:1776] om skatt på energi” den 15 december 2010, dnr 131 433401-10/111). Mot bakgrund av att det gjorts vissa förändringar i LSE, bl.a. har bestämmelsen om skattskyldighetens inträde ändrats, och att Skatterättsnämnden och kammarrätten i ett antal avgöranden gjort en annan bedömning än den som gjordes i Skatteverkets tidigare ställningstagande finns det anledning för Skatteverket att göra en översyn av det tidigare ställningstagandet.

3 Gällande rätt m.m.

Den som i Sverige framställer skattepliktig el (producent) är skyldig att betala energiskatt (skattskyldig), (11 kap. 5 § första stycket 1 LSE).

Skatterättsnämnden har bedömt att ett företag som skulle leasa en ideell andel av ett vindkraftverk inte kunde anses framställa el enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE. I det aktuella fallet skulle ägaren av vindkraftverket leasa ut ideella andelar till leasingtagare. Ägaren skulle administrera produktionen och företräda leasingtagarna mot tredje man och myndigheter avseende drift, försäljning m.m. Skatterättsnämnden bedömde att ägaren i realiteten inte skulle överföra en fullständig förfoganderätt till vindkraftverket till leasingtagarna och att den ekonomiska risken för vindkraftverkets verksamhet i egentlig mening skulle ligga kvar hos ägaren. Ägaren av vindkraftverket ansågs vara den som skulle framställa elen (SRN 20180509, dnr 2317/I).

Kammarrätten har bedömt att ett företag som leasade ett solkraftverk inte skulle anses framställa el enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE. I det aktuella fallet ansvarade ägaren av solkraftverket för förvaltning och service av anläggningen samt för att det fanns avtal med tredje man om arrende och försäkring av kraftverket. Företaget hade, i egenskap av elanvändare, avtal med elhandlare och nätägare. Vid eventuella fel i kraftverket och produktionsstopp skulle ägaren vara ansvarig för anläggningen och elproduktionen. Vid produktionsstopp skulle ingen betalning utgå från leasingtagaren efter 72 timmar fram till dess att produktionen skulle återupptas. Kammarrätten bedömde att ägaren inte överfört någon fullständig förfoganderätt till företaget och att den ekonomiska risken för solkraftsverkets verksamhet i egentlig mening låg kvar hos ägaren. Ägaren ansågs vara den som framställde elen (KRSU 2020-11-26, mål nr 2239-20).

Kammarrätten har bedömt att ett företag som leasade ett vindkraftverk inte skulle anses framställa el enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE. I det aktuella fallet hade företaget inte visat att det i realiteten förfogade över vindkraftverket och den producerade elen eller att det kunde anses stå de ekonomiska riskerna för verksamheten. Avtalskonstruktionerna, sett i ett sammanhang, talade inte heller för att de syftat till att företaget faktiskt skulle bedriva elproduktion. Kammarrätten konstaterade att företaget ingått avtal om skötsel och administration av vindkraftverket med ett företag med samma företrädare och adress som leasinggivaren och som såvitt framkommit var i intressegemenskap med denne. Detta företag gavs även möjlighet att kontraktera någon annan att sköta hela eller delar av administrationen (KRSU 2023-10-19, mål nr 1072-22).

4 Bedömning

När flera aktörer är inblandade i framställning av el i en elproduktionsanläggning ger bestämmelsen i 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE inget entydigt svar på frågan om vilken av dessa aktörer som ska anses framställa el. Skatteverket anser att i en sådan situation ska den som främst är ansvarig för och råder över elproduktionen anses framställa el enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE.

Vem som främst är ansvarig för och råder över elproduktionen får avgöras utifrån en sammantagen bedömning. Sådant ansvar och sådan rådighet förutsätter i de flesta fall rätt att vidta åtgärder avseende elproduktionsanläggningen och tillträde till anläggningen. I många fall är det ägaren av elproduktionsanläggningen som uppfyller förutsättningarna för att anses vara den som framställer el, men i vissa fall är det någon annan än ägaren.

Mot bakgrund av vad som angetts i de ovan nämnda avgörandena anser Skatteverket att exempelvis följande omständigheter har betydelse för bedömningen av vem som främst är ansvarig för och råder över elproduktionen

• vem som ansvarar för förvaltning och service av elproduktionsanläggningen,
• vem som ansvarar för elproduktionsanläggningen och elproduktionen vid eventuella fel i anläggningen och produktionsstopp,
• vem som har rätt att ingå avtal avseende försäljning av elen, arrende, försäkring av anläggningen, m.m.,
• vem som ansvarar för att elproduktionsanläggningen uppfyller gällande krav avseende elsäkerhet.

5 Detta ställningstagande ersätter tidigare ställningstagande

Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande ”Vem som ska anses framställa el enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi” den 15 december 2010, dnr 131 433401-10/111. Det nya ställningstagandet innebär en ändrad bedömning av vem som ska anses framställa el när flera aktörer är inblandade i elproduktionen. Det tidigare ställningstagandet ska fortfarande tillämpas avseende tidigare förhållanden, dvs. vid tillämpning av den lagstiftning som gällde till och med den 31 december 2017.