Blankning

Vad menas med blankning?

En blankningsaffär är typiskt sett en transaktion där en person, blankaren, lånar värdepapper av en annan person, långivaren, och säljer dem till någon utomstående till marknadspris. Vid blankningstidens slut köper blankaren likadana värdepapper som de hen lånat i ett täckningsköp och lämnar tillbaka dessa värdepapper till långivaren. Blankaren säljer alltså först och köper senare (prop. 1989/90:110 s. 450 och prop. 1975/76:180 s 164).

Skillnaden mellan en terminsaffär och en blankningsaffär är att vid en terminsaffär sker inget lån av värdepapper. I stället säljer en person värdepapper med senare leverans vid en bestämd tidpunkt. Inför leveransen köper personen värdepapper på marknaden eller levererar värdepapper som hen redan äger.

I en blankningsaffär kan lånet av värdepapper ske både före och efter avyttringen av dem. Det kan också förekomma lån av värdepapper på mycket kort sikt, t.ex. på grund av att någon som själv ska leverera ett visst slag av värdepapper inte har tillgång till dem. Detta kan bero på att hen själv köpt dem nyligen, men att säljaren ännu inte levererat dem.

Den som lånar betalar normalt en ersättning, en så kallad blankningspremie, för lånet till långivaren. Blankaren brukar också få kompensera långivaren för förlorad utdelning under lånetiden, en så kallad utdelningsersättning.

Blankningsaffärer löper vanligen över en mycket kort tid. Oftast lånar man aktier som har stora kurssvängningar, men det förekommer också att man lånar andra delägarrätter eller fordringsrätter.

Varför blankas tillgångar?

För blankaren uppkommer en vinst om värdet på lånade värdepapper sjunker under lånetiden med ett belopp som är högre än transaktionskostnaderna. Blankaren satsar alltså i normalfallet på en fallande kurs (prop. 2011/12:175 s. 1).

För den som lånar ut värdepapper ligger vinsten i att hen får en intäkt trots att man efter transaktionen har kvar lika många värdepapper av samma slag och sort som tidigare.

Hur beskattas blankning?

Blankaren och långivaren beskattas enligt olika regler.

När någon lånar ut egendom som går att byta ut, s.k. fungibel egendom, anses egendomen normalt avyttrad (RÅ 1965 ref. 19). Skatterättsligt gäller ett undantag när aktier, andra delägarrätter eller fordringsrätter lånas ut för blankning (44 kap. 9 och 29 §§ IL).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att förutsättningarna för att tillämpa 44 kap 9 § IL bara föreligger om låntagaren (blankaren) har ett syfte att avyttra aktierna innan de återlämnas. Med detta synsätt skulle även situationer där en sådan avsikt finns, men en avyttring av någon anledning ändå inte sker, kunna omfattas av bestämmelsen. Domstolen ansåg inte att utlåningen hade skett i syfte att avyttra aktierna. Det var inte tillräckligt att låntagaren hade möjlighet att avyttra aktierna. Lånet skedde inte för att låntagaren skulle avyttra aktierna utan för att låntagaren ville ha finansiell handlingsfrihet (HFD 2015 ref. 23).

Skatteverket anser att den som lånar ut aktier genom ett standardiserat avtal om aktielån kan förutsätta att lånet har skett i syfte att genomföra en blankningsaffär. När lånet sker genom ett individuellt upprättat avtal mellan två parter får en bedömning göras av syftet med lånet utifrån förutsättningarna i ärendet.

Det förekommer att aktier lånas ut utan att låntagarens syfte är att spekulera i en värdenedgång. Till exempel kan en bank i samband med en börsnotering låna aktier av befintliga aktieägare för att kunna leverera aktier på betalningsdagen till investerarna.

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked meddelat att en banks aktielån i samband med en börsnotering inte ska beskattas som en avyttring av aktierna hos långivaren (26 maj 2000, dnr 69-00/D, rättsfallsprotokoll 23/00). Av förhandsbeskedet framgår det att banken saknade spekulationssyfte för huvuddelen av de lånade aktierna. Förhandsbeskedet överklagades inte av Skatteverket.

Av 44 kap. 29 § IL framgår när en kapitalvinst på grund av att en lånad delägarrätt avyttras (blankningsaffär) ska tas upp som intäkt. Det framgår inte av lagtexten att det finns något krav på att låntagarens syfte ska vara att spekulera i en kursnedgång för att det ska anses vara en blankningsaffär. Enligt Skatteverket framgår inte heller något sådant krav av 44 kap. 9 § IL eller av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2015 ref. 23. Enligt Skatteverket omfattas därför även ett aktielån utan spekulationssyfte av blankningsundantaget i 44 kap. 9 § IL när syftet med lånet av aktierna är att låntagaren ska avyttra aktierna.

Den som lånar ut (långivaren)

Den som lånar ut värdepapper beskattas löpande för den ersättning hen får från blankaren för att få låna värdepapper. Ersättningen ska beskattas som inkomst av en tillgång (prop. 1989/90:110 s. 710 och 42 kap. 1 § IL). Se även prop.1999/2000:2 del 2, s. 526–527 och 529–540).

Utlånaren beskattas däremot inte för någon kapitalvinst. Med avyttring menas nämligen inte utlåning av delägarrätter och fordringsrätter för blankning (44 kap. 9 § IL).

Av denna regel följer att

• den som lånar ut värdepapperna inte ska beskattas för en avyttring
• någon kapitalvinstbeskattning av fordringen på värdepapper under blankningsaffärens löptid inte ska göras
• de värdepapper utlånaren får tillbaka har kvar sitt gamla omkostnadsbelopp när hen säljer dem igen.

Ett undantag är om bolaget som gett ut aktierna blir uppköpt under lånetiden eller om aktierna av annan anledning inte lämnas tillbaka utan långivaren får kontanter eller andra tillgångar som återbetalning av lånet i stället.

Skatteverket anser att om en person lånar ut värdepapper för blankning och sedan under utlåningstiden både köper och säljer andra värdepapper av samma slag och sort, ska hen räkna med anskaffningsutgiften för de utlånade värdepapperna vid genomsnittsberäkningen av anskaffningsutgifterna för de sålda värdepapperna (Skatteverkets ställningstagande Kapitalbeskattning vid blankning).

Den som lånar (blankaren)

Blankaren ska beskattas för sin kapitalvinst vid blankningsaffären. Vinsten blir försäljningspriset för de lånade värdepapperna minus anskaffningsutgiften för de återlämnade, när aktier av samma slag och sort inte innehades innan lånet. Den eventuella ersättning (utdelningsersättning) som blankaren får betala till utlånaren för utdelning som denne går miste om under utlåningstiden är enligt Högsta förvaltningsdomstolen en sådan utgift som i vissa fall ska räknas med i kapitalvinstberäkningen (HFD 2013 ref. 20). Blankaren anses som ägare till de lånade aktierna för tid innan dessa säljs vidare. Det är därmed blankaren som under denna tid har rätt till och ska beskattas för utdelning (42 kap. 12 § IL). Skatteverket anser att om blankaren själv får utdelningen ska utdelningsersättningen i stället dras av som en löpande utgift i inkomstslaget kapital (42 kap. 1 § andra stycket IL).

Om blankaren inte har likadana värdepapper som de hen har lånat, ska beskattning ske först när täckningsköp och återlämnande har skett, dock senast för beskattningsåret efter det år avyttringen skedde (44 kap. 29 § IL).

Vid blankningsaffärer som sträcker sig över två årsskiften ska blankaren ta upp hela försäljningslikviden till beskattning beskattningsåret efter det år som hen säljer de lånade aktierna. Blankaren får dra av anskaffningsutgiften som en kapitalförlust först det år då återlämnandet skett. Det betyder att hen inte automatiskt får en full kvittning mot försäljningspriset utan avdragsbegränsningen på 70 procent kan bli tillämplig om det inte går att kvitta kapitalförlusten motsvarande anskaffningsutgiften mot andra kapitalvinster (48 kap. 20 – 24 §§ IL, prop. 1989/90:110 s. 452 och 714).

Om blankaren redan äger likadana värdepapper som hen lånar, ska de först nämnda anses vara sålda i första hand (44 kap. 29 § IL). Kapitalvinsten ska i det fallet tas upp till beskattning vid försäljningstidpunkten och beräknas på vanligt sätt (prop. 1989/90:110 s. 452 och 713–714). Om blankaren enbart säljer de aktier hen ägde innan lånet är det följaktligen de aktier hen har lånat som återlämnas. När blankaren återlämnar aktierna ska hen därför inte göra någon kapitalvinstberäkning. Anskaffningsutgiften för de aktier som köps efter lånet är därmed anskaffningsutgiften för de aktier man har kvar efter blankningsaffären.

Till den del blankaren säljer fler aktier än dem hen har sedan tidigare, får dels en vanlig kapitalvinstberäkning ske för de aktier som hen hade innan lånet dels får en beräkning av kapitalvinst ske enligt de regler som gäller för blankning för resterande aktier.

Om en blankare lånar och säljer värdepapper för blankning och efter försäljningen köper fler värdepapper av samma slag och sort än de hen ska återlämna, anser Skatteverket att genomsnittsmetoden ska användas för att beräkna resultatet av blankningsaffären (Skatteverkets ställningstagande Kapitalbeskattning vid blankning).

Skatteverket anser att den ersättning blankaren betalar för att få låna värdepapper (blankningspremien) får dras av som en löpande utgift (42 kap. 1 §, andra stycket IL och prop. 1989/90:110 s. 451).

Exempel på fall då blankaren redan har värdepapper

Bo äger 100 aktier i AB X som han köpt för 20 kr per aktie. Han lånar 100 aktier i AB X och säljer dessa den 5 december beskattningsår 1 för 100 kr per aktie. Senare köper Bo 100 aktier i samma bolag för 80 kr per aktie. Han lämnar tillbaka de lånade aktierna den 10 januari beskattningsår 2. Bo anses ha sålt de aktier han köpt för 20 kr per aktie och ska beskattas för en kapitalvinst för beskattningsår 1 med 8 000 kr (10 000 - 2 000). Anskaffningsutgiften för de 100 aktier som han äger i bolaget efter blankningsaffären är 80 kr per aktie.

Om Bo istället bara hade haft 30 aktier i AB X tidigare och sen lånar 100 samt säljer 100, ska försäljning av 30 aktier beskattas under beskattningsår 1. Han ska då redovisa en kapitalvinst med 2 400 kr (3 000 – 600). Återstående 70 aktier som ingår i blankningsaffären ska beskattas vid återlämnandet av de 100 lånade aktierna. Beskattningsår 2 redovisar han därför en kapitalvinst med 1 400 kr (7 000 - 5 600). Anskaffningsutgiften för de 30 aktier som han äger i bolaget efter blankningsaffären är 80 kr per aktie.

Exempel på vilket beskattningsår blankaren ska redovisa försäljningen

År 1 lånar Tess 100 aktier i AB Y som hon säljer direkt för 20 000 kr. Hon köper tillbaka aktierna för 18 000 kr den 29 december och lämnar tillbaka dem till långivaren samma dag. Hon äger inte själv några andra aktier i AB Y. Hon ska redovisa en kapitalvinst på aktierna i AB Y på 2 000 kr när hon deklarerar för beskattningsår 1.

Om Tess istället hade lämnat tillbaka aktierna den 3 januari år 2 ska hon i stället redovisa kapitalvinsten på 2 000 kr när hon deklarerar för beskattningsår 2. Det är det år som hon lämnar tillbaka aktierna till långivaren som hon ska redovisa aktieförsäljningen (44 kap. 29 § IL).

Om hon inte lämnar tillbaka de lånade aktierna under hela beskattningsår 2 ska hon dock ta upp försäljningsintäkten (20 000 kr) som en kapitalvinst när hon deklarerar för beskattningsår 2 (44 kap. 29 § IL). Om hon köper och lämnar tillbaka aktierna under beskattningsår 3 ska hon dra av hela anskaffningsutgiften för aktierna (18 000 kr) i en kapitalvinstberäkning för detta år. Då ersättningen redan är upptagen i en kapitalvinstberäkning för beskattningsår 2 leder beräkningen för år 3 till en kapitalförlust lika stor som anskaffningsutgiften. Den förlusten får sedan dras av helt eller delvis i enlighet med de regler som gäller för avdragsrätt för kapitalförluster på aktier.

Uppköp under blankningstiden

I vissa fall kan blankaren inte lämna tillbaka de värdepapper hen lånat. Det kan t.ex. röra sig om aktier i ett bolag som köpts upp under blankningstiden. Blankaren återlämnar då oftast kontanter eller kanske aktier i ett annat bolag som lämnats i utbyte vid uppköpet. I dessa fall får långivaren anses ha sålt de ursprungligen utlånade aktierna och ska beskattas för kapitalvinst. Betalningen är de kontanter eller värdet på de värdepapper blankaren återlämnar. För blankaren är ersättningen hen betalar till långivaren anskaffningsutgift vid kapitalvinstberäkningen.

Beskattning bör ske vid den slutliga regleringen av förhållandet mellan blankaren och långivaren. Innan dess kan det vara svårt att bedöma hur denna slutreglering kommer att ske. De ursprungligen lånade aktierna kan till exempel komma ut på marknaden igen.

Skattepliktig och avdragsgill del

Vinster är skattepliktiga och förluster avdragsgilla enligt de regler som i övrigt gäller för den egendom blankningsaffären avser.