EMCS är ett datoriserat transportkontrollsystem som ska användas när cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak flyttas under uppskovsförfarandet.
EMCS ska även användas vid flyttningar av beskattade varor under förfarandet för beskattade varor.
Vid flyttningar av cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak under uppskovsförfarandet ska ”det datoriserade systemet” användas (5 kap. 2 § LTS).
Med ”det datoriserade systemet” avses det datoriserade system som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 av den 15 januari 2020 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (1 kap. 11 § LTS). Detta system benämns Excise Movement and Control System (EMCS).
Bestämmelserna om EMCS vid flyttning av varor under uppskovsförfarandet finns i 5 kap. LTS och i 14–20 §§ FTS.
I 5 kap. 2 § första stycket LTS anges vilka dokument som ska hanteras i EMCS i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet.
Bestämmelser om dokument och om hanteringen av dokument i EMCS finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1637 (13 § FTS).
När EMCS inte är tillgängligt används ett reservsystem.
Bestämmelserna i 5 kap. 4–6, 8 och 9 §§ LTS om avsändande av varor gäller upplagshavare och registrerade avsändare (5 kap. 2 § fjärde stycket LTS).
Följande dokument och uppgifter ska enligt 5 kap. 2 § LTS hanteras i EMCS i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet:
Den som upprättar ett elektroniskt administrativt dokument, en mottagningsrapport eller en exportrapport via EMCS ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande (5 kap. 3 § första stycket LTS).
För att en aktör ska få använda EMCS krävs att aktören kan verifieras elektroniskt av Skatteverket. Innan aktören börjar upprätta dokument i EMCS ankommer det därför på denne att efter instruktion från Skatteverket se till att möjligheten till elektronisk verifikation ordnas. Detta kan ordnas genom att aktören använder en personlig e-legitimation eller en organisationslegitimation (prop. 2009/10:40 s. 174 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358).
Uppgifter som lämnats för en juridisk person i EMCS ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen (5 kap. 3 § andra stycket LTS). Skatteverket ska normalt kunna lita på att den som upprättar dokument via EMCS och därmed lämnar uppgifter för en juridisk person är behörig att göra det (prop. 2009/10:40 s. 174 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358).
Innan en sådan flyttning under ett uppskovsförfarande av varor som avses i 4 kap. 3–6 §§ påbörjas ska avsändaren via EMCS lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket (5 kap. 4 § första stycket LTS).
Ett elektroniskt administrativt dokument ska enligt artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla de krav som fastställts i de tillämpliga bestämmelserna i tabell 1 i bilaga I i samma förordning.
Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet. Om uppgifterna i dokumentet är giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren (5 kap. 4 § andra och tredje stycket LTS).
Skatteverket tilldelar dokumentet den administrativa referenskoden om dokumentet är formellt korrekt, i den utsträckning som kan kontrolleras elektroniskt. Eftersom hanteringen sker elektroniskt i EMCS tar kontrollen och tilldelningen av referenskod endast några sekunder, under förutsättning att dokumentet är rätt ifyllt. Därefter får den fysiska varuflyttningen under uppskov påbörjas (prop. 2009/10:40 s. 175 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358).
Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga ska Skatteverket, utan dröjsmål, underrätta avsändaren om det (5 kap. 4 § tredje stycket LTS).
Underrättelsen om att uppgifterna i dokumentet inte är giltiga sker elektroniskt via EMCS. Det blir aktuellt t.ex. när den angivna mottagaren inte finns registrerad som upplagshavare eller varumottagare i SEED eller om det angivna varuslaget inte överensstämmer med mottagarens godkännande. Avsändaren får då korrigera dokumentet och sända det på nytt till Skatteverket för en ny elektronisk kontroll (prop. 2009/10:40 s. 175 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358).
I artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1637 föreskrivs att ett elektroniskt administrativt dokument får upprättas i EMCS tidigast sju dagar före den dag som på dokumentet anges som avsändningsdag för de punktskattepliktiga varorna.
Avsändaren får återkalla det elektroniska administrativa dokumentet så länge flyttningen av varorna inte påbörjats (5 kap. 4 § första stycket LTS).
Ett meddelande om återkallande av ett elektroniskt administrativt dokument ska enligt artikel 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla kraven i tabell 2 i bilaga I i samma förordning.
Syftet med bestämmelsen är att klargöra att en avsändare inte är bunden att flytta varorna om förutsättningarna för en flyttning ändras efter det att avsändaren lämnat ett dokument via EMCS. Bestämmelsen innebär samtidigt att när flyttningen väl har påbörjats kan avsändaren inte återkalla dokumentet. Det är däremot tillåtet att ändra destination via EMCS efter det att flyttningen påbörjats (prop. 2009/10:40 s. 175 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358).
När Skatteverket tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra dokumentet via EMCS till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten (14 § FTS). Bestämmelsen genomför artikel 20.4 i punktskattedirektivet av vilken det också framgår att de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska vidarebefordra dokumentet till mottagaren.
Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument som är ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige till mottagaren via EMCS (17 § FTS). Bestämmelsen genomför artikel 20.4 i punktskattedirektivet.
Avsändaren ska lämna den administrativa referenskoden till den person som medför varorna, eller om ingen person medför varorna, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen (5 kap. 5 § LTS). Bestämmelsen genomför artikel 20.5 i punktskattedirektivet.
Begreppen transportör eller fraktförare är inte definierade i direktivet. Tillsammans omfattar de båda begreppen dock såväl den som utför transporten eller befordringen av varorna, som den som ingår avtalet med avsändaren om att transportera eller befordra varorna (jfr prop. 2021/22:61 s. 358).
Samtliga personer som transporterar eller fraktar varor under uppskov måste försäkra sig om att koden medföljer varorna under transporten. Oavsett om koden lämnats till den som medför varorna eller en transportör eller fraktförare, måste koden således överlämnas till de personer som sedan faktiskt transporterar eller fraktar varorna (t.ex. föraren av ett vägfordon eller kaptenen på ett fartyg) för att dessa ska kunna uppvisa den vid en kontroll (prop. 2021/22:61 s. 358 f.).
Den som avsänt varor under ett uppskovsförfarande får ändra flyttningens destination via EMCS. Den nya platsen eller mottagaren måste vara en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller en direkt leveransplats (5 kap. 6 § första stycket LTS).
Bestämmelsen genomför artikel 20.7 i punktskattedirektivet.
De destinationer som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1–4 LTS är ett annat skatteupplag, en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU eller ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering.
Ett meddelande om destinationsändring ska enligt artikel 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla kraven i tabellerna 3 och 4 i bilaga I i samma förordning.
När avsändaren har ändrat destinationen ansvarar denne för skatten under flyttningen till dess att varorna tas emot på den nya destinationen. Denna procedur kan användas t.ex. när mottagaren inte accepterar samtliga varor och en del av varorna i den ursprungliga flyttningen därför behöver flyttas tillbaka till det skatteupplag där flyttningen startat eller vidare till en annan destination (jfr prop. 2009/10:40 s. 176 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 359).
Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för varor som omfattas av en flyttning under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 LTS, ska deklaranten lämna den administrativa referenskoden för de skattepliktiga varor som avses i exportdeklarationen till Tullverket (5 kap. 7 § LTS). Bestämmelsen genomför artikel 21.2 i punktskattedirektivet.
Bestämmelsen innehåller en ny informationsskyldighet när varor flyttas under uppskovsförfarandet, till den plats där varorna lämnar EU eller till ett utförseltullkontor som utgör avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, och en exportdeklaration för varorna har ingetts till Tullverket. Det kan förekomma att varor som omfattas av en och samma flyttning under uppskovsförfarandet omfattas av flera exportdeklarationer. I det fallet får den administrativa referenskoden för flyttningen lämnas i samband med samtliga exportdeklarationer. På motsvarande sätt kan flera administrativa referenskoder behöva lämnas om varor som omfattas av olika uppskovsflyttningar hanteras i en och samma exportdeklaration. Med deklarant avses enligt 1 kap. 10 § LTS samma sak som i tullagstiftningen. Om exportdeklarationen ingetts i en annan medlemsstat följer det av direktivet att den administrativa referenskoden i stället lämnas till det landets behöriga myndigheter (jfr prop. 2021/22:61 s. 359).
Om varor har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 LTS från en plats i Sverige och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att varorna inte längre ska föras ut från unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta avsändaren om detta (5 kap. 8 § första stycket LTS).
De destinationer som avses är dels en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU, dels ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering.
I detta fall är Sverige såväl den medlemsstat från vilken varorna har avsänts under uppskovsförfarandet som den medlemsstat där exportdeklaration getts in för varorna enligt tullagstiftningen. En underrättelse om att varor inte längre ska föras ut ur unionens tullområde lämnas till avsändaren via EMCS (jfr prop. 2021/22:61 s. 360).
Om en exportdeklaration för varorna har getts in i ett annat EU-land och Skatteverket från de behöriga myndigheterna i det landet får en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra denna underrättelse till avsändaren (5 kap. 8 § andra stycket LTS). Detta gäller den situation där varorna har avsänts från en avsändare i Sverige men där exportdeklarationen har getts in i ett annat EU-land (jfr prop. 2021/22:61 s. 360).
När en underrättelse enligt 5 kap. 8 § första eller andra stycket LTS har tagits emot ska avsändaren, beroende på vad som är lämpligt, återkalla det elektroniska administrativa dokumentet enligt 5 kap. 4 § första stycket LTS eller ändra flyttningens destination enligt 5 kap. 6 § LTS (5 kap. 8 § tredje stycket LTS). För att det ska vara möjligt att återkalla det elektroniska administrativa dokumentet måste dock förutsättningarna i 5 kap. 4 § LTS vara uppfyllda, dvs. flyttningen av varorna får inte ha påbörjats (jfr prop. 2021/22:61 s. 360).
Den som på en sådan destination som avses 4 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 5 § LTS tar emot varor som flyttats under ett uppskovsförfarande ska via EMCS lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport). Mottagningsrapporten ska lämnas utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet (5 kap. 10 § LTS). Bestämmelsen genomför artikel 24 i punktskattedirektivet.
En mottagningsrapport ska enligt artikel 8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla de krav som fastställts i tabell 6 i bilaga I i samma förordning.
En mottagningsrapport är ett bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 5 § LTS (5 kap. 12 § första stycket LTS). Bestämmelsen genomför artikel 28.1 i punktskattedirektivet.
Det är inte förenligt med punktskattedirektivet att upprätta en mottagningsrapport om varorna fysiskt tas emot på ett annat ställe än en sådan destination som avses i 4 kap. 3, 5 eller 6 § LTS. Situationen kan då komma att bedömas enligt reglerna om beskattning vid oegentlighet (prop. 2009/10:40 s. 176 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 360 f).
Även om det t.ex. är fel varor som anlänt och mottagaren därför egentligen inte tar emot varorna ska detta rapporteras via EMCS. Sådana felaktigheter ska rapporteras i mottagningsrapporten, vilken då kan sägas ha karaktären av en ”avvisningsrapport”. Det ankommer i dessa fall på avsändaren att fortsatt ansvara för skatten på varorna. Avsändaren kan då t.ex. flytta tillbaka varorna till skatteupplaget genom att via EMCS ändra flyttningens destination (prop. 2009/10:40 s. 176 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 360).
Skatteverket ska vidarebefordra en mottagningsrapport för varor som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten via EMCS. Om uppgifterna i mot-tagningsrapporten inte är giltiga ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om det (16 § FTS). Dessa bestämmelser genomför artikel 24.3 i punktskattedirektivet.
Av artikel 24.4 i punktskattedirektivet framgår att de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra mottagningsrapporten till avsändaren.
För den som är godkänd som upplagshavare eller registrerad varumottagare kan upprepad underlåtenhet att lämna mottagningsrapport inom föreskriven tid vara grund för att godkännandet återkallas (jfr prop. 2009/10:40 s. 177 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 360).
Skatteverket ska vidarebefordra en mottagningsrapport som är ställd till en upplagshavare eller en registrerad avsändare i Sverige till upplagshavaren eller den registrerade avsändaren via EMCS (17 § FTS). Denna bestämmelse genomför artikel 24.4 i punktskattedirektivet.
Det finns särskilda bestämmelser om att mottagaren ska rapportera att varorna tagits emot genom att lämna ett ersättningsdokument till Skatteverket när EMCS inte är tillgängligt.
Det finns även bestämmelser om alternativt bevis för att varorna har nått den angivna destinationen, när det inte har lämnats en mottagningsrapport genom EMCS.
Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 LTS ska Skatteverket, efter att ett intyg tagits emot från Tullverket om att varorna lämnat EU, via EMCS lämna en rapport om att varorna har exporterats (exportrapport) (5 kap. 11 § första stycket LTS).
Bestämmelsen omfattar samtliga flyttningar som har som destination en plats där bränslet lämnar EU, oavsett om flyttningen sker från ett skatteupplag eller platsen för import (jfr prop. 2021/22:61 s. 361).
Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 4 LTS ska Skatteverket, efter det att uppgifter tagits emot från Tullverket om att varorna hänförts till förfarandet för extern transitering, lämna en exportrapport via EMCS (5 kap. 11 § andra stycket LTS). Bestämmelsen avser flyttningar som avslutas mot tullförfarandet extern transitering.
Vid export ska den behöriga myndigheten i exportmedlemsstaten upprätta en exportrapport (jfr art. 25.1–2 punktskattedirektivet). När Sverige är exportmedlemsstat ska exportrapporten grundas på den underrättelse om att varorna lämnat unionens territorium respektive om att varor övergått till förfarandet för extern transitering som lämnas av det aktuella utfartstullkontoret. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i underrättelsen och sända exportrapporten till den behöriga myndigheten i avsändarlandet via EMCS (jfr 18 § FTS). Det framgår av artikel 25.3 i punktskattedirektivet att de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra exportrapporten till avsändaren. Har varorna avsänts från Sverige ska Skatteverket i stället vidarebefordra exportrapporten via EMCS till den som avsänt varorna (18 § tredje stycket FTS).
En exportrapport ska enligt artikel 8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla de krav som fastställts i tabell 6 i bilaga I i samma förordning.
En exportrapport är ett bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 LTS (5 kap. 12 § första stycket LTS). Bestämmelsen genomför artikel 28.1 i punktskattedirektivet.
Det finns särskilda bestämmelser om exportrapport enligt det s.k. reservsystemet, när EMCS inte är tillgängligt. Det finns även bestämmelser om alternativt bevis när en exportrapport inte kan utfärdas via EMCS.
Bestämmelserna om dokumenthantering i 5 kap. LTS omfattar vissa flyttningar under uppskovsförfarande till fartyg eller luftfartyg. Det gäller dels flyttningar från ett skatteupplag eller från en importplats i ett annat EU-land till ett fartyg eller luftfartyg i Sverige, dels flyttningar av varor från ett skatteupplag eller en importplats i Sverige till ett fartyg eller luftfartyg i ett annat EU-land.
Sådana flyttningar får endast ske under uppskovsförfarande om varorna får tas emot för skattebefriad förbrukning eller försäljning ombord på fartyget eller luftfartyget enligt nationell lagstiftning i det EU-land där varorna tas emot.
Vid en flyttning under uppskovsförfarandet från ett skatteupplag eller platsen för import i Sverige till ett fartyg eller luftfartyg i ett annat EU-land ska Skatteverket via EMCS lämna en rapport om att flyttningen avslutats. En sådan rapport lämnas efter att ett intyg tagits emot från Tullverket om att varorna tagits emot på fartyget eller luftfartyget. Rapporten lämnas i form av en exportrapport (jfr 5 kap. 11 § tredje stycket LTS).
När motsvarande bestämmelser i tidigare LTS infördes uttalades följande. Flyttningen hanteras i EMCS på samma sätt som en export. Genom det s.k. exportkontrollsystemet (ECS) kommer Tullverket att få bekräftat att varorna tagits emot på fartyget eller luftfartyget. Ett sådant intyg lämnas av tullmyndigheten i den medlemsstat där provianteringen sker. Att utfartstullkontoret har intygat att exporten avslutats får normalt anses tillräckligt för att ligga till grund för bedömningen av om provianteringen har skett i enlighet med mottagarlandets lagstiftning. Intyget kan ligga till grund för den rapport som avslutar flytten av varorna i EMCS. Användandet av formaliteterna för export innebär inte att varorna faktiskt anses exporterade i punktskattedirektivets mening (prop. 2010/11:48 s. 26 f.).
Vid flyttning av varor till mottagare som avses i 4 kap. 3 § första stycket 5 LTS, ska varorna åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för varorna i det andra EU-landet (5 kap. 9 § LTS). De mottagare som avses i 4 kap. 3 § första stycket 5 LTS är exempelvis en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, vissa internationella organisationer och vissa väpnade styrkor.
Bestämmelsen genomför artikel 12.1 i punktskattedirektivet.
Närmare bestämmelser om innehållet i intyget finns i artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1637.
Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom EMCS, får Skatteverket intyga att varorna har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att varorna nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset (5 kap. 12 § andra stycket LTS).
Ett alternativt bevis kan bli aktuellt t.ex. om den som är behörig att kvittera att varorna tagits emot är allvarligt sjuk eller skadad och det inte finns någon annan person som är behörig att kvittera mottagandet i EMCS (prop. 2009/10:40 s. 178 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 362).
Ett ersättningsdokument enligt 5 kap. 16 § LTS utgör enligt punktskattedirektivet ett tillfredställande bevis som kan ligga till grund för ett intygande från Skatteverket (jfr. prop. 2021/22:61 s. 361).
När Skatteverket har tagit emot ett sådant alternativt bevis från en behörig myndighet i ett annat EU-land, ska Skatteverket avsluta flyttningen i EMCS (5 kap. 12 § tredje stycket LTS).
Bestämmelserna om alternativt bevis i 5 kap. 12 § andra stycket LTS gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas i EMCS. Tullverket ska i ett sådant fall lämna ett intyg enligt 5 kap. 11 § LTS till Skatteverket (5 kap. 13 § LTS).
När en exportrapport inte kan lämnas ska en bekräftelse av de behöriga myndigheterna, i den medlemsstat där utförseltullkontoret är beläget, av att de punktskattepliktiga varorna har lämnat unionens territorium eller att varorna hänförts till ett förfarande för extern transitering alltid betraktas som tillfredställande bevis (jfr artikel 28.4 a i punktskattedirektivet och prop. 2021/22:61 s. 361).
I artikel 28.4 b i punktskattedirektivet anges att avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter i dessa fall får beakta varje kombination av följande bevis:
Att direktivet anger att varje kombination av de uppräknade bevisen får beaktas kan inte anses utgöra ett hinder för att myndigheten i ett enskilt fall anser att ett av de uppräknade bevisen ensamt är tillräckligt (prop. 2021/22:61 s. 361 f.).
EMCS är kopplat till SEED-registret. Det innebär att uppgifter om godkända upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare och registrerade avsändare hämtas från SEED-registret till EMCS. Det punktskattenummer varje aktör tilldelas i samband med godkännandet är av central betydelse för att korrekta uppgifter ska överföras. När avsändaren av varor, d.v.s. en godkänd upplagshavare eller registrerad avsändare, upprättar ett elektroniskt administrativt dokument i EMCS fyller avsändaren i mottagarens punktskattenummer. Punktskattenumret kommer sedan automatiskt via EMCS att matchas mot mottagarens namn och adress i SEED och hämtas in till det elektroniska administrativa dokument som avsändaren upprättar (prop. 2009/10:40 s. 115).
Skatteverket har genom bestämmelserna i SdbL givits de formella förutsättningarna att föra en s.k. beskattningsdatabas, innehållande en samling uppgifter som används i verksamheten. Uppgifter och handlingar som finns i EMCS får behandlas i beskattningsdatabasen (2 kap. 4 a § SdbL).
Tullverket har direktåtkomst till uppgifter och handlingar som ingår i EMCS med stöd av 2 kap. 8 § tredje stycket SdbL.