En kooperativ ekonomisk förening enligt IL är en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 4 kap. 1 och 2 § EFL och som tillämpar lika rösträtt.
En ekonomisk förening måste uppfylla kraven i EFL för att kunna registreras. Ett av kraven är att föreningens ändamål ska vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar (1 kap. 4 § EFL). Föreningen ska i huvudsak bedriva kooperativ verksamhet för att registreras som en ekonomisk förening. Detta innebär att alla registrerade ekonomiska föreningar till sin natur är kooperativa.
Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 4 kap. 1 och 2 § EFL och som tillämpar lika rösträtt (39 kap. 21 § första stycket IL). Även äldre föreningar (registrerade före 1 januari 1953) som inte omfattas av kravet på öppenhet i 4 kap 1 och 2 § EFL, måste vara öppna på det sättet för att anses som kooperativa när man tillämpar IL (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 455). Kravet på lika rösträtt innebär som huvudregel att varje medlem ska ha en röst (SOU 2010:90 s. 670).
Om en förening har investerande medlemmar ska värdet av dessa medlemmars röster i vissa fall sättas ner (6 kap. 3 § tredje stycket EFL). Denna regel kan leda till att en investerande medlems röst i ett enskilt fall inte är lika mycket värd som en annan medlems röst. En sådan begränsning av rösträtten ska inte påverka bedömningen av om föreningen tillämpar lika rösträtt (39 kap. 21 § andra stycket IL samt prop. 2015/16:4 s. 197).
När det gäller öppenheten så finns det ett tillägg i IL. Om en ekonomisk förening bedriver försäljning till utomstående som inte tillåts bli medlemmar i föreningen för att de inte uppfyller kraven för inträde, ska föreningen för att anses öppen ge dem samma rätt till återbäring på köpta varor som medlemmarna får (39 kap. 21 § första stycket IL).
Kooperativa föreningars centralorganisationer anses som öppna även om de beviljar inträde bara för sådana lokala föreningar som uppfyller centralorganisationens krav på stadgar, skötsel och solidaritet, och även om bara ett enda företag inom varje område antas som medlem (39 kap. 21 § tredje stycket IL).
En centralorganisation anses fortfarande vara kooperativ, även om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar – föreningarna – utövas i förhållande till föreningarnas medlemsantal (39 kap. 21 § tredje stycket IL).
En så kallad ”oäkta” bostadsrättsförening är en bostadsrättsförening som inte uppfyller villkoren i 2 kap. 17 § IL för att vara ett privatbostadsföretag. Skatteverkets uppfattning är att sådana bostadsrättsföreningar inte är kooperativa föreningar enligt 39 kap. 21 § IL. Detta styrks av äldre och numera upphävd lagstiftning.
Den äldre och numera upphävda lagstiftningen är de s.k. lättnadsreglerna som infördes 1998. Dessa regler innebar att en viss del av utdelningen och kapitalvinsten på andelar, lättnadsbeloppet, kunde vara skattefri. Reglerna gällde inte för andelar i kooperativa föreningar. När lättnadsreglerna upphävdes 2006, reglerades det i en övergångsbestämmelse att reglerna skulle fortsätta att tillämpas till och med utgången av 2008 på andelar i bostadsrättsföreningar som inte uppfyllde villkoren i 2 kap. 17 § IL (SFS 2005:1136). Eftersom reglerna inte gällde för kooperativa föreningar, men kunde tillämpas på oäkta bostadsrättsföreningar, är oäkta bostadsrättsföreningar alltså inte kooperativa föreningar enligt 39 kap. 21 § IL.
En så kallad medlemsfrämjande förening är en kooperativ förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, genom att verka för att de deltar i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra ekonomiska föreningar bedriver. Dess tillgångar ska till övervägande del bestå av andelar i den eller de andra föreningarna (39 kap. 21 a § IL samt prop. 1999/2000:88).