Ett utländskt beslut om adoption kan erkännas i Sverige om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Frågan om en utländsk adoption är giltig också i Sverige blir i första hand aktuell när en person flyttar in till Sverige. Utländska adoptionsbeslut kan erkännas med stöd av bestämmelser i någon av följande författningar.
I förhållande till de nordiska länderna Danmark, Finland, Island och Norge finns särskilda bestämmelser om erkännande av adoptionsbeslut i NÄF. Enligt 22 § NÄF gäller ett adoptionsbeslut från dessa länder automatiskt i Sverige om följande krav är uppfyllda:
Enligt bestämmelserna i NÄF kan även ett beslut från ett annat nordiskt land om att häva en adoption erkännas i Sverige. Ett sådant beslut gäller automatiskt när det har fått laga kraft under förutsättning att både adoptivbarnet och adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna är nordiska medborgare (22 § NÄF).
Syftet med 1993 års Haagkonvention är att skapa garantier för att internationella adoptioner genomförs med hänsyn till barnets bästa och att adoptioner som sker i ett av de anslutna länderna erkänns i de övriga. Konventionen ska tillämpas när ett barn med hemvist i ett konventionsland ska flyttas över till ett annat konventionsland i samband med en adoption (art. 2.1 1993 års Haagkonvention). Konventionen gäller för adoptioner som sker efter det att konventionen har trätt i kraft i den mottagande staten och i ursprungsstaten (art. 41 1993 års Haagkonvention).
1993 års Haagkonvention trädde i kraft i Sverige den 1 september 1997 genom lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. På Haagkonferensens webbplats finns en förteckning över de länder som anslutit sig till konventionen. Av förteckningen framgår även vilket datum som konventionen trädde i kraft i respektive land.
Ett adoptionsbeslut enligt 1993 års Haagkonvention som har meddelats i någon av konventionsstaterna erkänns automatiskt i Sverige. Detta gäller under förutsättning att en behörig myndighet i beslutsstaten har utfärdat ett intyg om att adoptionen har genomförts i enlighet med konventionen (Haagintyg) (art. 23.1 1993 års Haagkonvention). Intyget kan i vissa fall vara en särskild handling som finns bifogad till adoptionsbeslutet. I andra fall kan intygandet finnas intaget i adoptionsbeslutet. I dessa fall saknas en särskild intygshandling.
En adoption enligt 1993 års Haagkonvention innebär inte alltid att rättsförhållandet mellan adoptivbarnet och de tidigare föräldrarna helt upphör (art. 26 1993 års Haagkonvention). Det spelar inte någon roll för registreringen i folkbokföringen om rättsförhållandet till de tidigare föräldrarna har upphört eller inte. Alla adoptioner som erkänns enligt 1993 års Haagkonvention ska alltså registreras på samma sätt.
En adoption som har erkänts i Sverige utan att det rättsliga förhållandet mellan adoptivbarnet och dess tidigare släkt har upphört kan omvandlas så att den får samma verkan som en svensk adoption. En omvandling innebär att alla kvarstående rättsliga band mellan adoptivbarnet och de tidigare föräldrarna helt upphör. Beslut om omvandling fattas av en svensk domstol på ansökan av adoptivföräldrarna (5 § lag [1997:191] med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner). Ett beslut om omvandling påverkar inte den tidigare gjorda registreringen av adoptionen i folkbokföringen.
Bestämmelserna i LAIS kan tillämpas vid erkännandeprövning av samtliga utländska adoptionsbeslut oberoende av i vilket land det har fattats. LAIS tillämpas på utländska adoptionsbeslut som har meddelats den 1 september 2018 eller senare, d.v.s. efter det att lagen trädde ikraft. För äldre beslut gäller istället bestämmelserna i LIA (punkt 2-3 i övergångsbestämmelserna till LAIS). Reglerna om LIA beskrivs under Övriga utländska beslut i tidigare utgåvor av Rättslig vägledning.
Till skillnad från beslut enligt Haagkonventionen, NÄF och LIA, där prövningen är av mer förenklad karaktär, är en prövning enligt LAIS mer utförlig enligt vad som framgår nedan.
För att ett utländskt adoptionsbeslut ska erkännas i Sverige måste det uppfylla två allmänna krav enligt 4 § LAIS:
De två kraven beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) kan besluta att ett utländskt adoptionsbeslut ska vara giltigt i Sverige trots att det inte uppfyller de allmänna kraven (7 § LAIS). Om MFoF fattar ett sådant beslut är myndigheten skyldig att underrätta Skatteverket om beslutet (2 § FAIS). Underrättelsen kan då ligga till grund för registrering av adoptionen i folkbokföringen.
Ett adoptionsbeslut som har meddelats eller som gäller i adoptivbarnets eller en adoptivförälders hemviststat och som har fått laga kraft erkänns automatiskt i Sverige. En förutsättning för erkännande är dock att det utländska avgörandet har meddelats av en domstol eller myndighet.
Med adoptivbarnets hemviststat avses den stat där hen var bosatt när adoptionsförfarandet inleddes. Ett adoptionsförfarande anses normalt ha inletts när en ansökan om adoption lämnades in till den domstol eller myndighet som prövat ärendet. Ett adoptionsbeslut kan alltså erkännas även om adoptivbarnet fått ny hemvist efter att förfarandet har inletts, t.ex. genom en flytt till Sverige.
Med adoptivförälders hemviststat avses den stat där hen var bosatt när beslutet om adoption meddelades. Det betyder att den som har genomfört en adoption i sitt tidigare hemland ska anses som förälder till adoptivbarnet även efter en flytt till Sverige.
Innebörden av hemvistbegreppet klargörs inte närmare i LAIS. Ledning vid bedömningen av en persons hemvist kan dock hämtas i 7 kap. 2 § IÄL. Enligt denna bestämmelse ska den som är bosatt i ett visst land också anses ha sin hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens längd och omständigheterna i övrigt kan anses vara stadigvarande. Enligt förarbetena är särskilt personens avsikt att stanna kvar i landet av betydelse vid bedömningen av om personen har hemvist i landet (prop. 2017/18:121 s. 116).
Ett ytterligare allmänt krav för erkännande är att det utländska beslutet kan jämställas med en svensk adoption. Med det avses inte att beslutet måsta ha samma rättsverkningar som en svensk adoption. Enbart den omständigheten att en utländsk adoption kan hävas utesluter inte att den kan jämställas med en svensk adoption. Det måste dock vara fråga om en situation som karaktäriseras av att adoptivföräldrarna varaktigt har upptagit den adopterade som sitt barn.
Den omständigheten att hela föräldraansvaret har övergått till adoptivföräldrarna i samband med adoptionen talar för att den utländska adoptionen kan erkännas. Detsamma gäller om syftet – såväl med bestämmelserna i den utländska lagen som hos berörda parter – är att adoptionsförhållandet ska bestå.
Frågan vad som krävs för att en adoption ska kunna erkännas måste avgöras i varje enskilt fall. Om det utländska adoptionsbeslutet är tidsbegränsat eller har karaktär av ett vårdnadsförhållande ska det normalt inte erkännas (prop. 2017/18:121 s. 122 och KRS 2018-08-30, mål nr 3873-18).
Om det utländska beslutet gäller ett barn med hemvist utomlands som har adopterats av någon med hemvist i Sverige, ställs särskilda krav för att beslutet ska gälla i Sverige. I dessa fall är det inte tillräckligt att de allmänna kraven i 4 § LAIS är uppfyllda, utan Skatteverket måste också kontrollera att adoptionen har genomförts i enlighet med bestämmelserna i LIF (5 § första stycket LAIS).
En adoption har, enligt 4 § LIF, genomförts i enlighet med LIF
Det är MFoF som beslutar vilka sammanslutningar som har auktorisation för att arbeta med internationell adoptionsförmedling (5 § LIF). Auktorisation får ges endast om det står klart att sammanslutningen kommer att förmedla adoptioner på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och med barnets bästa som främsta riktmärke. Sammanslutningarna måste också bedriva sin verksamhet utan vinstintresse (6 § LIF). Vilka sammanslutningar som har gällande auktorisationer och för vilka länder listas på MFoF:s webbplats (under Internationella adoptioner > Auktorisation). Om det inte framgår av adoptionsbeslutet att en adoptionssammanslutning har anlitats, kan adoptivföräldrarna i stället lämna in handlingar från den aktuella sammanslutningen för att visa att regelverket har följts.
MFoF kan lämna tillstånd till enskild adoption i enstaka fall där myndigheten anser att det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl räknas till exempel att en adoptivförälder själv har sitt ursprung i landet eller att det rör sig om ett släktingbarn (4 § LIF). MFoF är inte skyldigt att underrätta Skatteverket om beslut om tillstånd till enskild adoption, utan adoptivföräldrarna måste själva lämna beslutet till Skatteverket.
Om en internationell adoption har genomförts i strid mot bestämmelserna i LIF, så kan MFoF fatta ett särskilt beslut om att adoptionen ändå ska vara giltig i Sverige (5 § andra stycket LAIS). MFoF får bara fatta ett sådant beslut om det finns synnerliga skäl. Det kan röra sig om situationer där det finns en rimlig förklaring till att reglerna i LIF inte har följts och det med hänsyn till barnets bästa skulle vara stötande om adoptionen inte erkändes i Sverige. När MFoF har fattat ett sådant särskilt beslut ska myndigheten underrätta Skatteverket om beslutet (2 § FAIS). Underrättelsen från MFoF kan då ligga till grund för registreringen i folkbokföringen.
Om det utländska beslutet gäller adoption av en svensk medborgare eller av en person med hemvist i Sverige, ställs särskilda krav för att beslutet ska vara giltigt i Sverige. I dessa fall är det inte tillräckligt att de allmänna kraven i 4 § LAIS är uppfyllda, utan det krävs dessutom att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) har godkänt att beslutet ska gälla i Sverige (6 § LAIS). När MFoF har fattat beslut om godkännande skickar myndigheten en underrättelse till Skatteverket (2 § FAIS). Underrättelsen från MFoF kan då ligga till grund för registreringen i folkbokföringen.
Skatteverket eller annan myndighet kan vägra att erkänna ett utländskt beslut som strider mot ordre public, d.v.s. om ett erkännande skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (8 § LAIS).
Ett utländskt adoptionsbeslut som kan erkännas i Sverige anses vara gällande från och med den dag beslutet fick laga kraft. Detta gäller oavsett om det har krävts ett godkännande från MFoF eller inte.
Ett adoptionsbeslut kan även få följder för barnets medborgarskap, vårdnad och namn:
Nedan ges exempel på hur olika typer av utländska adoptionsbeslut kan hanteras. Samtliga beslut i exemplen har meddelats den 1 september 2018 eller senare, d.v.s. efter det att LAIS trädde i kraft.
En dansk myndighet har beslutat om adoption av ett svenskt barn där adoptivföräldrarna är danska medborgare med hemvist i Danmark. Eftersom alla inblandade är medborgare i ett nordiskt land är NÄF tillämplig och adoptionen är giltig i Sverige.
En rysk myndighet har beslutat om adoption av ett ryskt barn där adoptivföräldrarna är svenska medborgare med hemvist i Sverige. Ryssland har inte tillträtt Haagkonventionen och erkännande av adoptionen ska därför bedömas utifrån LAIS.
Adoptionsbeslutet uppfyller de allmänna kraven för erkännande eftersom det har meddelats i adoptivbarnets hemviststat och avser en stark adoption. Eftersom det är en adoption av ett utländskt barn till Sverige, ställs dessutom krav på att adoptionen ska ha skett enligt reglerna i LIF. I detta fall är kravet uppfyllt då adoptionen har förmedlats av en auktoriserad sammanslutning. Det ryska beslutet kan därmed erkännas i Sverige.