I vissa situationer kan det vara svårt att avgöra om en näringsverksamhet är avslutad eller inte.
Om inte definitionen på näringsverksamhet är uppfylld
Inkomstskattelagen definierar vad som räknas och ska anses som näringsverksamhet för en enskild näringsidkare (jfr 13 kap. 1-1a och 11 §§ IL).
Är inte definitionen på näringsverksamhet uppfylld så bedrivs inte näringsverksamhet. I vissa situationer kan det dock vara svårt att avgöra om en näringsverksamhet är avslutad eller inte.
En något vidare syn på när näringsverksamheten skattemässigt ska anses ha upphört
En näringsverksamhet bör enligt Skatteverket inte alltid skattemässigt ha upphört vid den tidpunkt som anges i BFNAR 2004:2. Rådet behandlar bokföringsskyldighetens upphörande i enskild näringsverksamhet i de fall när en enskild näringsidkare avslutar sin näringsverksamhet genom att lägga ner verksamheten. Även om en individuell prövning måste göras i varje enskilt fall anser Skatteverket att det finns fog för att ha en något vidare syn på när näringsverksamheten skattemässigt ska anses ha upphört jämfört med vad som gäller bokföringsmässigt enligt BFNAR 2004:2.
Kammarrätten i Göteborg har i en dom från 2003 ansett att en näringsverksamhet inte upphört under det år näringsfastigheten avyttrades. Näringsfastigheten utgjorde den enda tillgången. Det fanns dock låneskulder kvar som man året efter erhöll ackord på (KRNG 2003-08-18, mål nr 347−348-02).
En betalningsplan som upprättas vid överlåtelse av avverkningsrätt till skog kan inte överlåtas med skatterättslig verkan (se HFD 2020 ref. 9 och Skatteverkets rättsfallskommentar). En överlåtelse av en skogsfastighet medför därmed inte att näringsverksamheten helt upphör så länge en sådan betalningsplan fortsätter att generera intäkter.
Exempel: när näringsverksamheten inte kan anses avslutad
Följande situationer är exempel på när näringsverksamheten inte kan anses avslutad skattemässigt trots att den är avslutad bokföringsmässigt i samband med att den lagts ned (Skatteverkets ställningstagande När ska en enskild näringsverksamhet anses avslutad):
- Om näringsidkaren innehar skogskontomedel. Sådant innehav medför att näringsverksamheten inte kan anses ha upphört.
- Om näringsidkaren uppbär sjukpenning som ska redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet.
- Om det finns tillgångar eller skulder kvar som kan generera rörelseresultat anses en näringsverksamhet normalt inte skattemässigt omedelbart avslutad.
Följande situationer är exempel på när näringsverksamheten kan anses avslutad skattemässigt (Skatteverkets ställningstagande När ska en enskild näringsverksamhet anses avslutad):
- Om enbart avstämning av egenavgifter kvarstår. Ett annat synsätt skulle nämligen medföra att avsättningar till vissa fonder som t.ex. periodiseringsfond aldrig skulle kunna återföras enligt den aktuella regeln i 30 kap. 9 § IL eftersom återföringen normalt leder till avstämning det följande året, och igen året därefter etc.
- Skatteverket anser att om tillgångar eller skulder finns kvar ett helt räkenskapsår utan att de i övrigt förekommer någon aktivitet som t.ex. omsättning ska näringsverksamheten normalt anses ha upphört senast vid detta räkenskapsårs utgång. Det gäller även om fråga är om exempelvis kundfordringar eller leverantörsskulder. Tillgångar och skulder får då anses ha tagits ut ur näringsverksamheten av den skattskyldige senast vid denna tidpunkt. Om t.ex. ingen aktivitet förekommit från och med den 1/8 år 1 anses näringsverksamheten normalt ha upphört senast den 31/12 år 2. Med aktivitet i övrigt avses även fall där det exempelvis finns stora skulder och förhandling om ackord pågår (jfr. KRNG 2003-08-18, mål nr 347−348-02). Med aktivitet i övrigt menas däremot inte att exempelvis en periodiseringsfond delvis återförs.
Bokföringsskyldighetens upphörande enligt BFNAR 2004:2
BFNAR 2004:2 tillämpas av en fysisk person som är bokföringsskyldig enligt BFL. Rådet behandlar bokföringsskyldighetens upphörande i enskild näringsverksamhet i de fall när en enskild näringsidkare avslutar sin näringsverksamhet genom att lägga ner verksamheten.
I BFNAR 2004:2 uttalas bl.a. följande:
- Skyldigheten att bokföra affärshändelser enligt bokföringslagen upphör när den fysiska personen inte längre bedriver näringsverksamhet (punkt 2, BFNAR 2004:2).
- I princip kan man säga att näringsverksamheten inte längre bedrivs när personen faktiskt har slutat med den aktivitet som utgjorde näringsverksamhet (kommentaren till punkt 2, BFNAR 2004:2).
- Om personen inte längre bedriver någon verksamhet och inte heller har några konkreta planer på att fortsätta, så bör näringsverksamheten anses vara avslutad (kommentaren till punkt 2, BFNAR 2004:2).
- Varken registrering av näringsverksamheten, innehav av de tillgångar som använts i näringsverksamheten (andra fall än då innehavet i sig konstituerar näringsverksverksamhet) eller att det återstår att redovisa vissa poster till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet, t.ex. skogskonto, leder alltså till att näringsverksamheten i bokföringslagens mening ska anses bedriven (kommentaren till punkt 2, BFNAR 2004:2).
- Den sista affärshändelsen i en enskild näringsverksamhet som inte ska drivas vidare på något annat sätt är att tillgångar och skulder överförs från näringsverksamheten (kommentaren till punkt 3, BFNAR 2004:2).