Avfallsskatt kan i vissa fall återbetalas.
I LSA finns bestämmelser om återbetalning av tidigare betald skatt för avfall som förs ut från en anläggning som upphört att vara skattepliktig.
Avfallsskatt ska betalas för avfall som förs in till en anläggning som är skattepliktig enligt LSA.
Avdrag får göras för skatt på avfall som förs ut från en skattepliktig anläggning. I de fall utgrävning av avfall sker vid en anläggning som är skattepliktig får avdrag göras för såväl material som kan återvinnas som restavfall som uppstår vid utgrävningen, när materialet respektive restavfallet förs ut från anläggningen.
När restavfall från utgrävning av en avfallsanläggning förs in på en anläggning som är skattepliktig enligt LSA för att återdeponeras inträder skattskyldighet för restavfallet. Om förutsättningarna enligt någon av bestämmelserna om undantag eller avdrag är uppfyllda kan bestämmelsen tillämpas på restavfallet (jfr prop. 2019/20:124 s. 17 f.).
Om utgrävning sker av en anläggning som tidigare har omfattats av LSA men som upphört att utgöra en skattepliktig anläggning enligt LSA finns det ingen möjlighet att göra avdrag för skatt på avfall som förs ut från anläggningen. Avfall som förts in eller uppkommit på en anläggning medan den var skattepliktig och som förts ut när anläggningen upphört att vara skattepliktig belastas därmed fortfarande med den skatt som betalades i samband med att avfallet fördes in eller uppkom på den tidigare skattepliktiga anläggningen. Det innebär att restavfallet kommer att beskattas två gånger. Det material som återvinns belastas också med den skatt som betalades i samband med att avfallet ursprungligen fördes in eller uppkom på den tidigare skattepliktiga anläggningen (jfr prop. 2019/20:124 s. 18).
I förarbeten anges följande.
Skatt på avfall som ska syfta till att minska mängden avfall som deponeras skulle alltså i ett sådant fall träffa material som återvinns, vilket inte är i linje med skattens syfte. Vidare skulle det restavfall som måste återdeponeras efter utvinning av det återvinningsbara materialet, dubbelbeskattas, eftersom avfallsmängden beskattas igen när den förs in till en skattepliktig avfallsanläggning. Regeringen föreslår därför att en möjlighet till återbetalning av avfallsskatt införs för skatt som tidigare betalats för avfall som förs ut från en anläggning som upphört att vara skattepliktig (prop. 2019/20:124 s. 20).
Om avfall som tidigare har beskattats flyttas från ett område som har upphört att vara en sådan skattepliktig anläggning som avses i 1 § första eller andra stycket LSA, ska återbetalning enligt 12 § LSA medges om minst ett av följande kriterier är uppfyllt:
Detta innebär att om avfall som beskattats vid deponeringen flyttas från en anläggning som inte längre är skattepliktig kan skatten på avfallet återbetalas om avfallet förs in på en skattepliktig anläggning eller tas emot för att förbrännas eller behandlas för materialåtervinning. Syftet med bestämmelsen är att undvika dubbelbeskattning.
Återbetalning medges inte om möjlighet till avdrag följer enligt andra bestämmelser i LSA. I förarbeten uttalas följande:
Om den som bedrev verksamheten på den anläggning som sedermera upphört att vara skattepliktig inte yrkat avdraget i sin punktskattedeklaration är denne hänvisad till möjligheten att begära omprövning av skattebeslutet för den redovisningsperiod där avdraget skulle ha yrkats. Detta innebär bl.a. att det inte kan bli aktuellt med återbetalning enligt denna paragraf för de avfallsslag som omfattats av rätt till avdrag enligt 11 § (prop. 2019/20:124 s. 27).
Återbetalning medges inte för avfall som fanns på anläggningen innan lagen trädde i kraft. Det följer av allmänna principer att återbetalning inte kan medges med större belopp än som motsvarar den skatt som tidigare betalats för avfallet (jfr prop. 2019/20:124 s. 20 f).
Den som var skattskyldig enligt 7 § LSA vid den tidpunkt då området upphörde att vara en skattepliktig avfallsanläggning enligt 1 § LSA kan ansöka om återbetalning (12 § andra stycket LSA). Det innebär att det är den som senast var skattskyldig för anläggningen och ansökte om avregistrering som kan ansöka återbetalning . Detta gäller även om skatten betalats av någon annan som tidigare bedrivit verksamheten på anläggningen (jfr prop. 2019/20:124 s. 27).
Den naturliga utgångspunkten för bedömningen av när ett område upphört att vara en sådan anläggning som avses i 1 § LSA är när en avregistrering skett hos Skatteverket på grund av att verksamheten upphört. Det kan dock finnas flera situationer när det inte är möjligt att lägga en avregistrering till grund för bedömning av när en anläggning upphört. Ett sådant fall kan vara när en skattskyldig har flera anläggningar som är skattepliktiga och endast en av dessa upphört att vara en skattepliktig anläggning på grund av att den inte uppfyller kraven i 1 § LSA. Den skattskyldige är i den situationen fortfarande registrerad, men ett specifikt område har upphört att vara en anläggning enligt 1 § LSA. En bedömning behöver då göras i det enskilda fallet där andra faktorer än avregistreringen vägs in (jfr prop. 2019/20:124 s. 26).
Ansökan om återbetalning ska omfatta en period om ett kalenderkvartal (13 § LSA). Ansökan om återbetalning ska lämnas skriftligt (12 § andra stycket LSA).
Ansökan om återbetalning ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter utgången av kalenderkvartalet (13 § LSA).
Rätt till återbetalning föreligger endast när skatten för ett kalenderkvartal uppgår till minst 1000 kronor (13 § LSA). Hela beloppet, d.v.s. från första kronan, återbetalas när gränsen 1000 kronor uppnåtts (jfr prop. 2019/20:124 s. 27).