I flera skatteavtal finns särskilda regler om personer som arbetar med forskning eller undervisning (en s.k. professorsregel). Reglernas utformning varierar varför det är viktigt att noga läsa det aktuella avtalet. Här beskrivs hur reglerna kan vara utformade och ges exempel (avtal och artikel).

Vad innebär professorsregeln?

Professorsregeln innebär att en inkomst undantas från beskattning i arbetsstaten under vissa förutsättningar. Reglerna ser olika ut i olika skatteavtal och det är därför viktigt att noga läsa vilka förutsättningar som gäller för de olika skatteavtalen. Nedan följer en genomgång av hur de olika förutsättningarna kan vara utformade och ger exempel på skatteavtal (land och inkomstartikel) där just den företeelsen kan ses.

Artikelns rubrik

I många skatteavtal brukar de olika artiklarna få en rubrik så att det blir lättare att hitta i avtalet. Det är dock inte rubriken utan själva artikeltexten som avgör vad som gäller, se t.ex. nedan om personkrets.

Personkretsen som omfattas

I professorsregeln anges vilken personkrets som omfattas. I vissa skatteavtal anges endast att den omfattar personer eller fysiska personer som bedriver t.ex. undervisning eller forskning (t.ex. Egypten artikel 21, Thailand artikel 20). I andra skatteavtal anges även att personen ska vara t.ex. professor, lärare eller forskare (t.ex. Nederländerna artikel 20, Indonesien artikel 21). Vissa artiklar omfattar även studerande eller praktikanter (t.ex. Bangladesh artikel 21, Ryssland artikel 20). Villkoren för att dessa ska omfattas kan vara annorlunda.

Tidsperioden som avses

I alla avtal med en professorsregel avgränsas tidsperioden för vistelse eller arbete eller uppdrag i arbetsstaten för vilken regeln kan tillämpas och tidsperioden kan vara ett till fem år (t.ex. Italien artikel 20). Regeln är oftast utformad så att om vistelsen eller arbetet eller uppdraget överstiger den angivna tiden är regeln inte tillämplig på inkomsten under någon del av vistelsen.

I skatteavtalet med Indien (artikel 21) är den tillåtna vistelsetiden i arbetsstaten tre år men det är bara under det första året som inkomster med källa i arbetsstaten är undantagna från skatt i denna stat. De följande åren är det bara inkomster med källa utanför arbetsstaten som är undantagna från skatt i denna stat.

Hemviststat före vistelsen i arbetsstaten

För att professorsregeln ska vara tillämplig krävs oftast att personen ifråga har eller omedelbart före vistelsen i arbetsstaten hade hemvist i den andra avtalsslutande staten (t.ex. Bangladesh artikel 21).

Skattskyldig i den tidigare hemviststaten

I många av de aktuella skatteavtalen krävs att personen ifråga är skattskyldig för inkomsten i den nuvarande eller den tidigare hemviststaten för att inkomsten ska vara skattebefriad i arbetsstaten (t.ex. Sri Lanka artikel 19).

Arbetsuppgifter i arbetsstaten

Professorsregeln tillämpas oftast bara om personen ifråga utför vissa specifika arbetsuppgifter i arbetsstaten, t.ex. undervisning (t.ex. Saudiarabien artikel 21).

Inbjudan från en viss arbetsgivare

Professorsregeln kräver många gånger att vistelsen i arbetsstaten sker efter en inbjudan av en arbetsgivare i arbetsstaten. Inbjudan ska komma från en specifik arbetsgivare, t.ex. ett universitet (t.ex. Spanien artikel XXI).

I vissa skatteavtal krävs att den inbjudande institutionen har fått ett godkännande av behörig myndighet i arbetsstaten (t.ex. Indien artikel 21, Ryssland artikel 20). I skatteavtalet med Indien är Skatteverket behörig myndighet (SFS 2006:1201).

Allmänt intresse eller vinstsyfte

Ibland krävs det att forskning i samband med professorsregeln ska bedrivas i allmänt intresse och att forskningen inte bedrivs huvudsakligen till förmån för en eller flera specifika personer (t.ex. Nigeria artikel 20).

Inkomstens källa

I några få skatteavtal krävs att inkomsten har sin källa utanför arbetsstaten för att professorsregeln ska kunna tillämpas. I dessa sammanhang har en inkomst inte sin källa i den stat där arbetet utförs utan i den stat varifrån inkomsten utbetalas (t.ex. Saudiarabien artikel 21).

Begränsning av hur stor inkomst som kan skattebefrias

I några få skatteavtal finns också en begränsning av hur stor inkomst som kan befrias från beskattning i arbetsstaten. Det gäller då ersättning för arbete som utförs i arbetsstaten och ett fastställt belopp per år. Om beloppsgränsen överskrids beskattas inkomsten från första kronan (t.ex. Singapore artikel XVI, Republiken Korea [Sydkorea] artikel 20).