Resning och återställande av försutten tid

Ny prövning av domar och beslut som fått laga kraft

När en dom eller ett beslut inte har överklagats i rätt tid, eller har överklagats så långt det går, har domen eller beslutet fått laga kraft och ska normalt inte kunna prövas på nytt. Domen eller beslutet kan då bara bli föremål för en ny prövning genom ett extraordinärt förfarande. De två möjligheter som finns enligt FPL är resning och återställande av försutten tid.

Det finns några undantag som gör att extraordinära rättsmedel inte behöver tillämpas. Om ett beslut fattats enligt skatteförfarandelagen får Skatteverket ompröva det på eget intiativ till fördel för den enskilda utan tidsbegränsning. I vissa fall kan Skatteverket också ompröva frågor som en domstol har avgjort. Det finns även bestämmelser i förvaltningslagen som gör att Skatteverket i vissa fall får eller ska ompröva uppenbart felaktiga beslut utan begränsning i tiden.

Resning – rätta till beslut med fel och ta hänsyn till nya omständigheter

En domstol får besluta om resning i ett mål eller ett ärende om det finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt, på grund av något särskilt förhållande (37 b § FPL). Genom resning blir det möjligt att på nytt pröva ett beslut med allvarliga fel och att ta hänsyn till nya omständigheter som inte kunnat beaktas i det ursprungliga beslutet.

Återställande av försutten tid – när en överklagandetid eller omprövningstid har gått ut

Med återställande av försutten tid menas att en överklagandetid eller omprövningstid som har gått ut återställs. Domstolen bestämmer en ny tidsfrist inom vilken parten måste överklaga eller begära omprövning. En domstol kan besluta om återställande av försutten tid om det finns en giltig ursäkt för att sökanden inte har överklagat eller begärt omprövning i rätt tid (37 c § FPL).

Ansökan om resning av Skatteverket

I ett skatteärende kan Skatteverket ansöka om resning såväl till förmån som till nackdel för en enskild.

När det gäller resning till nackdel för en enskild framgår det av rättspraxis att det krävs mycket starka skäl för resning (RÅ 1992 ref. 105 och RÅ 2006 ref. 76). Det förstnämnda rättsfallet gällde en resningsansökan av Riksskatteverket i ett skattemål. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade där att en grundläggande förutsättning för resning då normalt måste vara att det är på grund av den enskilda som beskattningen blivit i väsentlig mån oriktig, och att det som kan läggas den enskilda till last framstår som uppenbart otillbörligt.

En myndighet kan också ansöka om återställande av försutten tid om myndigheten inte har överklagat i tid. Liksom vid resning till nackdel för en enskild är det bara i mycket speciella situationer som en sådan ansökan kan antas bli framgångsrik.

Vem prövar ansökan?

En förvaltningsdomstol ska pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid i ärenden för vilka regeringen, en förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans (11 kap. 13 § regeringsformen). Ansökningarna ska prövas av kammarrätten om målet eller ärendet slutligt har avgjorts av en förvaltningsrätt eller en förvaltningsmyndighet (8 § första stycket 3 LAFD) och annars av Högsta förvaltningsdomstolen (2 § första stycket 3 LAFD).