Biobränslen för uppvärmning eller motordrift

Biogas och biogasol som förbrukats eller sålts som bränsle för uppvärmning

För biogas och biogasol som förbrukas som bränsle för uppvärmning medges befrielse från både energiskatt och koldioxidskatt med 100 procent (6 a kap. 2 c § första stycket LSE).

När förbrukaren själv är skattskyldig för biogasen eller biogasolen åstadkoms skattebefrielsen enligt 6 a kap. 2 c § LSE genom att den skattskyldiga gör avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE. När förbrukaren inte är skattskyldig för biogasen eller biogasolen åstadkoms skattebefrielsen i de flesta fall i stället genom att förbrukaren ansöker om återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE. Sådan återbetalning medges bara om avdragsrätt inte följer av 7 kap. 3 § LSE (9 kap. 2 § tredje stycket LSE).

När någon som är skattskyldig sålt biogas eller biogasol för uppvärmning till någon som inte är en stödmottagare får den skattskyldiga göra avdrag för både energiskatt och koldioxidskatt med 100 procent (7 kap. 3 § LSE). I dessa fall medges därför inte återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE (9 kap. 2 § tredje stycket LSE). I praktiken rör det sig om försäljning till privatpersoner (prop. 2015/16:159 s. 76).

I försäljningsfallet är det tillräckligt att försäljningen sker i avsikt att bränslet ska förbrukas för uppvärmning. Det ställs alltså inte något krav på att bränslet faktiskt ska ha förbrukats av annan för uppvärmning (jfr prop. 2006/07:13 s. 60 och prop. 2009/10:41 s. 199).

Skattebefrielsen enligt 6 a kap. 2 c § LSE omfattas av reglerna om statligt stöd och utgör en stödordning enligt 1 kap. 11 a § 5 LSE. Det finns därför vissa statsstödsrelaterade förutsättningar för att biogas och biogasol ska kunna skattebefrias med stöd av 6 a kap. 2 c § LSE. Det krävs dessutom att en miljörelaterad förutsättning är uppfylld. För vissa anläggningar krävs att ytterligare en miljörelaterad förutsättning är uppfylld.

Statligt stöd i form av skattebefrielse enligt 6 a kap. 2 c § LSE medges för närvarande inte

Tribunalen har i en dom den 21 december 2022 (T-626/20, Landwärme) beslutat att ogiltigförklara två beslut fattade av EU-kommissionen. I de ogiltigförklarade besluten fann EU-kommissionen att de åtgärder som anmälts av Sverige avser statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 i EUF-fördraget. Besluten utgör rättslig grund för bestämmelserna i 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 4 § LSE om statligt stöd i form av skattebefrielse för biogas och biogasol.

Enligt Tribunalen hade EU-kommissionen inte utrett frågan tillräckligt utan skulle ha inlett en fördjupad granskning av de aktuella stödordningarna.

EU-kommissionen har i ett pressmeddelande den 30 januari 2024 informerat om att EU-kommissionen har beslutat att inleda en fördjupad granskning av de aktuella stödordningarna. Längst ned i pressmeddelandet finns länkar till mer information, se pressmeddelandet EU-kommissionen inleder en fördjupad granskning av statsstöd genom svenska skattebefrielser för biogas och biopropan för annat än livsmedel.

I avvaktan på EU-kommissionens beslut är Skatteverket förhindrat att medge statligt stöd i form av skattebefrielse enligt 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 4 § LSE. Skatteverket medger därför för närvarande inte statligt stöd i form av avdrag eller återbetalning enligt de aktuella bestämmelserna.

Vad som avses med biogas

Med biogas förstås ett vätskeformigt eller gasformigt bränsle som framställts av biomassa och vars energiinnehåll till övervägande del härrör från metan (1 kap. 9 § andra stycket LSE).

Skatteverket anser att den skattebefrielse för biogas som följer av 7 kap. 1 § första stycket 2 eller 9 kap. 2 § LSE, med stöd av 6 a kap. 2 c § LSE, eller av 7 kap. 3 § LSE inte är begränsad till sådan gas som faktiskt konstaterats vara biogas. Skattebefrielsen kan även omfatta sådan gas som vid en skattemässig bedömning ansetts vara gasformig eller flytande biogas (Skatteverkets ställningstagande Gas som matas ut från ett naturgasnät i ett annat EU-land och transporteras till Sverige kan anses vara biogas enligt lagen om skatt på energi).

Skatteverket anser att följande ska gälla vid tillämpningen av LSE avseende sådan gas som för en godkänd lagerhållares räkning anses ha förts in på det svenska naturgasnätet via kopplingen till det danska naturgasnätet.

Om gasen med hjälp av inköpsavtal m.m. kan härledas tillbaka till en inmatning på naturgassystemet av en motsvarande mängd gas av en viss typ anses gasen vara av denna typ. I annat fall anses gasen vara naturgas. Bedömningen ska följa gasen vid fördelningen enligt 2 kap. 2 a § LSE.

Sådan gas som vid tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE anses vara biogas, ska anses vara biogas även vid tillämpningen av 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 3 § LSE (Skatteverkets ställningstagande Gas som för en godkänd lagerhållares räkning anses ha förts in till Sverige via rörledning från Danmark).

I avsnittet Gas som levereras via rörledning finns mer information om när gas för en godkänd lagerhållares räkning ska kunna anses ha förts in på det svenska naturgasnätet via kopplingen till det danska naturgasnätet.

Om gas som vid en skattemässig bedömning har ansetts vara gasformig biogas därefter övergått till flytande form, ska den flytande gasen anses vara biogas i den bemärkelse som avses i 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 3 § LSE.

I Sverige finns i nuläget inget ursprungsregister avseende biogas. Det saknas därför möjlighet att överföra ett utländskt biogascertifikat till ett svenskt biogasregister. Det finns inte heller några särskilda bestämmelser i LSE om att en godkänd lagerhållare med stöd av utländska biogascertifikat/ursprungsgaranti ska kunna betrakta förvärvad naturgas som biogas vid beskattningen av gasen enligt LSE. I nuläget saknas därmed förutsättningar för ett sådant skattemässigt utbyte vid tillämpningen av LSE. Innehav av utländska biogascertifikat/ursprungsgarantier medför alltså inte någon rätt att betrakta förvärvad naturgas som biogas vid tillämpningen av bestämmelserna i 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 3 § LSE.

Rättsfall: Krav på spårbarhet - biogasen ska kunna följas genom hela inköpskedjan

Kammarrätten har prövat frågan om den gas som via en sådan rörledning som avses i 2 kap. 2 a § LSE levererats till ett bolag som förbrukat gasen för uppvärmning, ska anses vara biogas som är skattebefriad enligt avdragsbestämmelser i LSE. Kammarrätten konstaterade att det är bolaget som ska bevisa sin rätt till avdrag för skatten. Kammarrätten kom sammanfattningsvis fram till att bolaget inte visat att det har rätt till skattebefrielse för biogas enligt LSE och att ett sådant ställningstagande inte strider mot EU-rätten.

Kammarrätten bedömde att för rätt till avdrag finns ett krav på spårbarhet så att biogasen kan följas genom hela inköpskedjan och att detta måste visas med avtal eller andra åberopade handlingar.

I det aktuella målet hade bolaget köpt gas från ett företag som i sin tur köpt gasen från en säljare i ett annat EU-land. När det gäller det första köpet lämnade bolaget uppgift om att det inte framgår av inköpsavtal eller faktura att köpet avser biogas, vilket innebär att det avtalsmässigt inte är möjligt att spåra inköpt mängd biogas genom hela inköpskedjan.

De avtal och biogascertifikat som bolaget hänförde sig till utgjorde inte processmaterial i målet. Kammarrätten bedömde att den information kammarrätten hade om handlingarna inte var tillräckligt för en slutsats att kravet på spårbarhet var uppfyllt. Kammarrätten ansåg därför att bolaget inte hade visat att aktuell leverans via inmatning på nätet var kopplad till utmatning av biogas hos bolaget (KRSU 2023-11-10, mål nr 3397-21).

Bolaget har begärt prövningstillstånd hos Högsta förvaltningsdomstolen.

Vad som avses med biogasol

Med biogasol förstås ett vätskeformigt eller gasformigt bränsle som framställts av biomassa och vars energiinnehåll till övervägande del härrör från propan eller butan (1 kap. 9 § tredje stycket LSE).

Vad som avses med biomassa

Med biomassa förstås den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter från jordbruk (inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk och därmed förknippad industri, samt den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall (1 kap. 9 § första stycket LSE).

Anläggningsbesked är en miljörelaterad förutsättning

Skattebefrielsen enligt 6 a kap. 2 c § LSE för biogas och biogasol som förbrukas som bränsle för uppvärmning gäller endast om bränslet vid skattskyldighetens inträde omfattas av ett anläggningsbesked enligt 3 a kap. HBL (6 a kap. 2 c § andra stycket LSE).

Kravet gäller oavsett om den skattskyldiga själv gör avdrag i sin deklaration eller om någon som inte är skattskyldig ansöker om återbetalning. Att bränslet omfattas av ett anläggningsbesked innebär antingen att en skattskyldig har ett eget anläggningsbesked som visar rätten till skattebefrielse eller att en icke skattskyldig kan hänvisa till ett anläggningsbesked som innehas av en leverantör eller producent som är skattskyldig och som visar rätten till skattebefrielse. Någon av dessa situationer måste vara uppfylld för att skattebefrielse ska kunna medges. (prop. 2020/21:1 s. 421).

Den som är skattskyldig kan själv begära ett anläggningsbesked. Detta anläggningsbesked är en förutsättning för skattebefrielse (prop. 2020/21:1 s. 374).

Det är alltså bara den som inte är skattskyldig, och därför inte kan ansöka om ett eget anläggningsbesked, som kan hänvisa till ett anläggningsbesked som innehas av en leverantör eller producent som är skattskyldig. Den som är skattskyldig måste ha ett eget anläggningsbesked för att kunna göra avdrag i sin deklaration.

När anläggningsbeskedet utfärdats efter skattskyldighetens inträde

Skatteverket gör följande bedömning avseende hur 6 a kap. 2 c § LSE ska tillämpas när anläggningsbeskedet som avser bränslet utfärdats efter att skattskyldigheten för bränslet redan inträtt.

Bränslet omfattas av anläggningsbeskedet vid skattskyldighetens inträde om det i anläggningsbeskedet som avser bränslet anges att anläggningsbeskedet gäller även för en viss tidsperiod innan det utfärdades och skattskyldigheten för bränslet inträdde under denna tidsperiod.

Omständigheten att anläggningsbeskedet utfärdats först efter att skattskyldigheten för bränslet redan inträtt saknar alltså i sig betydelse för bedömningen av om bränslet vid skattskyldighetens inträde omfattas av ett anläggningsbesked.

Vad som avses med anläggningsbesked

Med anläggningsbesked avses ett beslut av tillsynsmyndigheten (Energimyndigheten) om att det finns ett kontrollsystem som visar att ett bränsle eller den anläggning där bränslet har producerats uppfyller de krav som följer av 3 a kap. HBL (3 a kap. 1 § andra stycket HBL).

Hållbarhetsbesked är en miljörelaterad förutsättning för vissa anläggningar

Om biogas eller biogasol förbrukas i en sådan anläggning som avses i 1 kap. 3 a § HBL gäller skattebefrielsen endast om förbrukaren vid förbrukningstillfället innehar ett hållbarhetsbesked som omfattar bränslet (6 a kap. 2 c § tredje stycket LSE).

De anläggningar som avses i 1 kap. 3 a § HBL är anläggningar med en viss minsta sammanlagd installerad tillförd effekt; för gasformiga biobränslen minst 2 megawatt (jfr 1 kap. 3 a § HBL). Med gasformiga biobränslen avses i HBL att bränslet i rumstemperatur och normalt lufttryck uppträder i gasform. Med gasformiga biobränslen avses därmed även gaser som komprimerats till vätskeform (prop. 2020/21:185 s. 61).

Kravet på att vid förbrukningstillfället inneha ett hållbarhetsbesked som omfattar bränslet gäller oavsett om den skattskyldiga gör avdrag i sin egen deklaration eller om någon som inte är skattskyldig ansöker om återbetalning (jfr prop.2020/21:185 s. 73).

Vad som avses med hållbarhetsbesked

Med hållbarhetsbesked avses ett särskilt beslut i vilket tillsynsmyndigheten (Energimyndigheten) fastställer att den rapporteringsskyldigas kontrollsystem för bränslenas hållbarhet uppfyller de krav som ställs i HBL (jfr 3 kap. 1 b § HBL).

Vissa statsstödsrelaterade förutsättningar för skattebefrielse

Det finns även vissa statsstödsrelaterade förutsättningar för skattebefrielse enligt 6 a kap. 2 c § LSE. Dessa förutsättningar framgår dock inte av 6 a kap. 2 c § LSE, utan av bestämmelserna om avdrag och återbetalning. För att avdrag respektive återbetalning ska kunna medges krävs att den skattskyldiga respektive sökanden inte är ett företag utan rätt till statligt stöd (7 kap. 1 § andra stycket och 9 kap. 2 § andra stycket LSE). I vissa fall av återbetalning krävs dessutom att sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet (9 kap. 2 § andra stycket LSE).

Vissa motorbränslen som framställts av biomassa

I 7 kap. LSE finns bestämmelser om avdrag för skatt på vissa bränslen som framställts av biomassa och som den skattskyldiga förbrukat eller sålt som motorbränsle. Villkoren för skattebefrielsen är olika beroende på vilken typ av bränsle det är fråga om.

Skattebefrielsen kan bara åstadkommas genom att den som är skattskyldig för bränslet gör avdrag i sin deklaration.

Den skattskyldiga får göra avdrag både för bränsle som den skattskyldiga själv förbrukat som motorbränsle och bränsle som denna sålt som motorbränsle. I försäljningsfallet är det tillräckligt att försäljningen sker i avsikt att bränslet ska förbrukas som motorbränsle. Det ställs alltså inte något krav på att bränslet faktiskt ska ha förbrukats av annan som motorbränsle (jfr prop. 2009/10:41 s. 199).

Skattebefrielsens storlek regleras för de flesta bränslena i 7 kap. 3 a § eller 3 b § LSE. Avdrag får i dessa fall göras endast om vissa miljörelaterade och vissa statsstödsrelaterade förutsättningar är uppfyllda. Dessa förutsättningar framgår av 7 kap. 3 c § LSE.

När det gäller biogas och biogasol regleras skattebefrielsens storlek i 7 kap. 4 § LSE. Även avseende biogas och biogasol måste vissa miljörelaterade och vissa statsstödsrelaterade förutsättningar vara uppfyllda för att avdraget ska får göras. Både de statsstödsrelaterade och de miljörelaterade förutsättningarna framgår av 7 kap. 4 § LSE.

Med anledning av en dom från Tribunalen är Skatteverket för närvarande förhindrat att medge statligt stöd i form av skattebefrielse enligt 7 kap. 4 § LSE för biogas och biogasol.

Bränslen som anges i 2 kap. 1 första stycket 1, 2 eller 3 LSE

För sådana bränslen som anges i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 LSE och som till mer än 98 volymprocent framställts av biomassa och som en skattskyldig har förbrukat eller sålt som motorbränsle får den skattskyldiga göra avdrag för energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent. Den skattskyldiga får dock bara göra avdrag på den andel av motorbränslet som utgörs av en eller flera beståndsdelar som framställts av biomassa (7 kap. 3 a § LSE).

Avdrag får alltså inte göras för skatten på den andel av motorbränslet som består av t.ex. tändförbättrare och andra bränsletillsatser som inte är framställda av biomassa och som ingår i motorbränslet. I författningskommentaren till 7 kap. 3 a § LSE kommenteras detta på följande sätt:

Ett bränsle som omfattas av paragrafen kan innehålla mindre bränslebeståndsdelar, som inte har sitt ursprung i biomassa. Genom begränsningen, att bränslet till mer än 98 volymprocent har framställts av biomassa, följer att dessa beståndsdelar motsvarar mindre än två procent av den totala bränslevolymen. Det kan exempelvis röra sig om fossila produkter som tillsatts som denaturerings- eller smörjmedel. Avdraget omfattar endast den andel av motorbränslet som utgörs av en eller flera beståndsdelar som framställts av biomassa (prop. 2017/18:1 s. 653).

Avdrag får göras endast om vissa miljörelaterade och vissa statsstödsrelaterade förutsättningar är uppfyllda. Dessa förutsättningar framgår av 7 kap. 3 c § LSE.

Vissa motorbränslen som innehåller beståndsdelar som framställts av biomassa är reduktionspliktiga drivmedel enligt lagen (2017:1201) om reduktion av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin och dieselbränslen. En förutsättning för att införa ett reduktionspliktssystem som ett långsiktigt styrmedel är att bensin och dieselbränsle som omfattas av reduktionspliktssystemet beskattas på ett sådant sätt som inte innebär att statligt stöd i EU-rättslig mening ges för de andelar av motorbränslet som framställts av biomassa. När reduktionspliktssystemet infördes slopades därför rätten till avdrag för energi- och koldioxidskatt på de beståndsdelar av bensin och dieselbränsle som framställts av biomassa. Ett bränsle som utgör bensin eller dieselbränsle och som till mer än 98 volymprocent framställts av biomassa, och därför inte omfattas av reduktionspliktssystemet, omfattas dock fortfarande av skattebefrielse (jfr prop. 2017/18:1 s. 368 f.).

Andra bränslen än biogas, biogasol eller de som anges i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 LSE

För andra bränslen än biogas, biogasol eller de som anges i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 LSE, d.v.s. andra bränslen än biogas, biogasol, bensin och dieselolja m.m., får en skattskyldig som har förbrukat eller sålt bränslet som motorbränsle göra avdrag för

1. energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent på den andel av motorbränslet som framställts av biomassa och som utgör fettsyrametylester (Fame) enligt KN-nr 3824 90 99 (7 kap. 3 b § 1 LSE)
2. energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent på den andel av ett motorbränsle för gnisttända motorer enligt KN-nr 3824 90 99 som framställts av biomassa och som utgör etanol (7 kap. 3 b § 2 LSE)
3. energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent på den andel av motorbränslet som utgörs av någon annan beståndsdel än som anges i 1 eller 2 och som framställts av biomassa (7 kap. 3 b § 3 LSE).

Avdrag får göras endast om vissa miljörelaterade och vissa statsstödsrelaterade förutsättningar är uppfyllda. Dessa förutsättningar framgår av 7 kap. 3 c § LSE.

Avdragsrätten omfattar endast skatten på de andelar av motorbränslet som framställts av biomassa. Avdrag medges alltså inte för skatten på den andel av motorbränslet som består av t.ex. tändförbättrare och andra bränsletillsatser som inte är framställda av biomassa och som ingår i olika typer av biodrivmedel.

I författningskommentaren till 7 kap. 3 b § LSE (tidigare 3 a §) uttalas följande:

Paragrafen reglerar skattebefrielse i form av en avdragsrätt för den beståndsdel som framställts av biomassa och som ingår i andra motorbränslen än de som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3. Exempel på motorbränslen som omfattas av paragrafen är E85 och höginblandad Fame.

I förekommande fall innehåller bränslebeståndsdelar även delar som inte är av biomasseursprung. Det kan exempelvis röra sig om fossila denatureringsmedel i etanol eller en andel av Fame som framställts av fossil metanol. Exempelvis tillverkas RME, som är en typ av Fame, genom att metanol används för att förestra rapsolja till RME och glycerol. Glycerolen i rapsoljan byts ut mot metanol, vilket innebär att en av de 19 kolatomerna i RME kommer från metanol som oftast är fossil. Detta kan även uttryckas som att 5,3 procent av kolatomerna i RME är fossila i det fall att fossil metanol används vid tillverkningen. Avdraget ska endast omfatta den del av beståndsdelen som härrör från biomassa (prop. 2014/15:1 s. 341).

Biogas och biogasol

Den som är skattskyldig får göra avdrag för energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent på biogas och biogasol som den skattskyldiga har förbrukat eller sålt som motorbränsle (7 kap. 4 § första stycket LSE).

Avdrag får göras endast om vissa miljörelaterade förutsättningar och vissa statsstödsrelaterade förutsättningar är uppfyllda. Både de miljörelaterade och de statsstödsrelaterade förutsättningarna framgår av 7 kap. 4 § LSE.

I samband med införandet av bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE om beräkning av skatt när både biogas och andra skattepliktiga gasformiga bränslen levereras via rörledning, uttalades det i förarbetena att den paragrafen även har betydelse för avdragsmöjligheterna, bl.a. rätten till avdrag för skatt på biogas enligt 7 kap. 4 § LSE. Enligt förarbetena innebär bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE att avdrag inte får göras för en större mängd biogas än som faktiskt har tillförts rörledningen, antingen av den skattskyldiga själv eller av någon annan för den skattskyldigas räkning (jfr prop. 2009/10:144 s. 35).

Statligt stöd i form av avdrag enligt 7 kap. 4 § LSE medges för närvarande inte

Tribunalen har i en dom den 21 december 2022 (T-626/20, Landwärme) beslutat att ogiltigförklara två beslut fattade av EU-kommissionen. I de ogiltigförklarade besluten fann EU-kommissionen att de åtgärder som anmälts av Sverige avser statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 EUF-fördraget. Besluten utgör rättslig grund för bestämmelserna i 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 4 § LSE om statligt stöd i form av skattebefrielse för biogas och biogasol.

Enligt Tribunalen hade EU-kommissionen inte utrett frågan tillräckligt utan skulle ha inlett en fördjupad granskning av de aktuella stödordningarna.

EU-kommissionen har i ett pressmeddelande den 30 januari 2024 informerat om att EU-kommissionen har beslutat att inleda en fördjupad granskning av de aktuella stödordningarna. Längst ned i pressmeddelandet finns länkar till mer information, se pressmeddelandet EU-kommissionen inleder en fördjupad granskning av statsstöd genom svenska skattebefrielser för biogas och biopropan för annat än livsmedel.

I avvaktan på EU-kommissionens beslut är Skatteverket förhindrat att medge statligt stöd i form av skattebefrielse enligt 6 a kap. 2 c § och 7 kap. 4 § LSE. Skatteverket medger därför för närvarande inte statligt stöd i form av avdrag eller återbetalning enligt de aktuella bestämmelserna.

Vad som avses med biogas

Med biogas förstås ett vätskeformigt eller gasformigt bränsle som framställts av biomassa och vars energiinnehåll till övervägande del härrör från metan (1 kap. 9 § andra stycket LSE).

Av förarbetena till 2 kap. 2 a § LSE framgår att avdragsrätten enligt 7 kap. 4 § LSE inte är begränsad till sådan gas som faktiskt konstaterats vara biogas (jfr prop. 2009/10:144 s. 35). Bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE omfattar visserligen bara gasformiga bränslen, men bestämmelserna i 7 kap. 4 § LSE är gemensamma för både flytande och gasformig biogas. Skatteverket anser därför att skattebefrielsen enligt 7 kap. 4 § LSE inte är begränsad till sådan gas som faktiskt konstaterats vara biogas, utan även kan omfatta sådan gas som vid en skattemässig bedömning ansetts vara gasformig eller flytande biogas (Skatteverkets ställningstagande Gas som matas ut från ett naturgasnät i ett annat EU-land och transporteras till Sverige kan anses vara biogas enligt lagen om skatt på energi).

Skatteverket anser att följande ska gälla vid tillämpningen av LSE avseende sådan gas som för en godkänd lagerhållares räkning anses ha förts in på det svenska naturgasnätet via kopplingen till det danska naturgasnätet.

Om gasen med hjälp av inköpsavtal m.m. kan härledas tillbaka till en inmatning på det naturgassystem som det svenska naturgasnätet är en del av, av en motsvarande mängd gas av en viss typ anses gasen vara av denna typ. I annat fall anses gasen vara naturgas. Bedömningen ska följa gasen vid fördelningen enligt 2 kap. 2 a § LSE.

Sådan gas som vid tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE anses vara biogas, ska anses vara biogas även vid tillämpningen av 7 kap. 4 § LSE (Skatteverkets ställningstagande Gas som för en godkänd lagerhållares räkning anses ha förts in till Sverige via rörledning från Danmark).

Se avsnittet ovan avseende kammarrättens bedömning att det krävs spårbarhet så att biogasen kan följas genom hela inköpskedjan.

I avsnittet Gas som levereras via rörledning finns mer information om när gas för en godkänd lagerhållares räkning ska kunna anses ha förts in på det svenska naturgasnätet via kopplingen till det danska naturgasnätet.

Om gas som vid en skattemässig bedömning har ansetts vara gasformig biogas därefter övergått till flytande form, ska den flytande gasen anses vara biogas i den bemärkelse som avses i 7 kap. 4 § LSE.

I Sverige finns i nuläget inget ursprungsregister avseende biogas. Det saknas därför möjlighet att överföra ett utländskt biogascertifikat till ett svenskt biogasregister. Det finns inte heller några särskilda bestämmelser i LSE om att en godkänd lagerhållare med stöd av utländska biogascertifikat/ ursprungsgaranti ska kunna betrakta förvärvad naturgas som biogas vid beskattningen av gasen enligt LSE. I nuläget saknas därmed förutsättningar för ett sådant skattemässigt utbyte vid tillämpningen av LSE. Innehav av utländska biogascertifikat/ ursprungsgarantier medför alltså inte någon rätt att betrakta förvärvad naturgas som biogas vid tillämpningen av bestämmelserna i 7 kap. 4 § LSE.

Vad som avses med biogasol

Med biogasol förstås ett vätskeformigt eller gasformigt bränsle som framställts av biomassa och vars energiinnehåll till övervägande del härrör från propan eller butan (1 kap. 9 § tredje stycket LSE).

Vissa miljörelaterade förutsättningar

Den skattskyldiga får göra avdrag enligt 7 kap. 3 a och 3 b §§ LSE endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. HBL och av ett anläggningsbesked enligt 3 a kap. samma lag (7 kap. 3 c § 1 LSE).

För biogas och biogasol som den skattskyldiga har förbrukat eller sålt som motorbränsle får den skattskyldiga göra avdrag enligt 7 kap. 4 § LSE endast om biogasen eller biogasolen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. HBL och av ett anläggningsbesked enligt 3 a kap. samma lag (7 kap. 4 § andra stycket LSE).

Hållbarhetsbesked och anläggningsbesked utfärdas av Energimyndigheten.

Hållbarhetsbesked

Hållbarhetsbesked är ett särskilt beslut i vilket tillsynsmyndigheten (Energimyndigheten) fastställer att den rapporteringsskyldigas kontrollsystem för bränslenas hållbarhet uppfyller de krav som ställs i HBL (jfr 3 kap. 1 b § HBL).

Anläggningsbesked

Med anläggningsbesked avses ett beslut av tillsynsmyndigheten (Energimyndigheten) om att det finns ett kontrollsystem som visar att ett bränsle eller den anläggning där bränslet har producerats uppfyller de krav som följer av 3 a kap. HBL (3 a kap. 1 § andra stycket HBL).

Vissa statsstödsrelaterade förutsättningar

Den skattskyldiga får göra avdrag enligt 7 kap. 3 a, 3 b och 4 §§ LSE endast om

• stödmottagaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd (7 kap. 3 c § 2 och 4 § andra stycket 1 LSE), och
• uppgift lämnas om avdragets fördelning på stödmottagare (7 kap. 3 c § 3 och 4 § andra stycket 2 LSE).