OBS: Detta är utgåva 2024.3. Visa senaste utgåvan.

Skatteverket registrerar den person som fött ett barn som mor eller far i folkbokföringen. Föräldraskapet gäller automatiskt från och med barnets födelse.

En kvinna som föder ett barn är mor till barnet

Enligt en oskriven rättsprincip gäller att den kvinna som föder ett barn alltid ska presumeras (antas) vara barnets mor i rättsligt hänseende. Denna princip kommer från gammal romersk rätt som anger att ”mater semper certa est” (det är alltid säkert vem som är mor) och ”mater est quam gestatio demonstrat” (mor är den som födandet visar).

Om en kvinna föder ett barn som kommit till med ett donerat ägg som befruktats utanför kroppen och därefter förts in i kvinnans kropp, ska kvinnan anses som barnets mor enligt en uttrycklig bestämmelse i lag (1 kap. 7 § FB).

Moderskapet uppstår automatiskt och formlöst för kvinnan när barnet föds och gäller alltså direkt från och med tidpunkten för barnets födelse.

En man som föder ett barn är far till barnet

När en person som har ändrat sin könstillhörighet till man föder ett barn ska han alltid presumeras (antas) vara barnets far. För mannen gäller dock det som sägs om mor och moderskap i 1 kap. 4, 4 a, 5 och 8 §§ FB och i övriga kapitel i föräldrabalken samt i andra författningar (1 kap. 11, 13 och 14 §§ FB). Detta innebär till exempel

  • att bestämmelsen om att en bekräftelse av faderskap, moderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB som enligt 1 kap. 4–4 a §§ FB ska godkännas av modern gäller på samma sätt för mannen, det vill säga att en bekräftelse ska godkännas av fadern som fött barnet,
  • att bestämmelsen om ensam vårdnad för en ogift mor i 6 kap. 3 § FB ska gälla på motsvarande sätt för en ogift far som fött barn, det vill säga att fadern får ensam vårdnad om barnet från dess födelse, och
  • att bestämmelsen i 2 § FOL om att ett barn som föds levande ska folkbokföras om modern är folkbokförd ska tillämpas så att barnet ska folkbokföras om fadern som fött barnet är folkbokförd.

Skatteverket registrerar uppgift om föräldraskap i folkbokföringen

För folkbokförda personer registrerar Skatteverket uppgift om föräldraskap och relationen till barnet i enlighet med 1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § FdbL.

När det gäller barn som föds i Sverige och som inte är folkbokförda registreras födelsen och uppgift om föräldraskapet med stöd av 1 § andra stycket FOL och 2 kap. 3 § FdbL.

Uppgift om föräldraskap i födelseanmälan

Uppgift om vem som är förälder för att personen fött barnet inkommer vanligtvis för ett nyfött barn till Skatteverket i samband med födelseanmälan.

Uppgift om föräldraskap i dom

Om det råder ovisshet om vem som, genom att ha fött barnet, är barnets förälder kan en talan om att moderskapet eller faderskapet ska fastställas föras i domstol under vissa omständigheter. Domstolen kan då fastställa att en person är, eller inte är, mor eller far till ett barn (13 kap. 2 § RB, NJA 2007 s. 684).

När en dom som avser en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § RB har fått laga kraft kan Skatteverket registrera det förhållande som har fastställts i domen i folkbokföringen. Ett moderskap eller faderskap som har fastställts i en sådan dom registreras som gällande från och med barnets födelse. Om domen innebär att domstolen fastställt att en viss person inte är mor eller far till barnet, avslutar Skatteverket registreringen av föräldraskapet i folkbokföringen.

När uppgift om föräldraskap för ett barn saknas

Om ett barn saknar uppgift om förälder i folkbokföringen skickar Skatteverket en underrättelse till socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är folkbokfört, där barnet har fötts (jfr 7 § FdbF). 

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • NJA 2007 s. 684 [1]

Lagar & förordningar

  • Folkbokföringslag (1991:481) [1] [2] [3]
  • Förordning (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet [1]
  • Föräldrabalk (1949:381) [1] [2] [3] [4] [5]
  • Lag (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet [1] [2]
  • Rättegångsbalk (1942:740) [1] [2]