Vad är likvida tillgångar?

Likvida tillgångar är kontanter, värdepapper och liknande

Med likvida tillgångar avses i skalbolagssammanhang kontanter, värdepapper och liknande tillgångar. Som likvida tillgångar räknas också andra tillgångar som uppfyller följande tre kriterier (25 a kap. 14 § IL):

• tillgångarna har anskaffats tidigast två år före avyttringen
• tillgångarna saknar affärsmässigt samband med verk­sam­heten så som den bedrevs fram till två år före avyttringen
• det framgår inte att anskaffningen skett i något annat syfte än att till­gångarna lätt skulle kunna avyttras efter avytt­ringen av andelen.

Det är marknadsvärdet på de likvida tillgångarna som ska beaktas och inte det bokförda värdet (25 a kap. 9 § IL).

Vad räknas som värdepapper?

Till värdepapper borde i praktiken främst räknas marknadsnoterade värde­pap­per. För att förhindra att man kringgår skalbolagsreglerna har någon sådan begräns­ning dock inte införts.

En fordran behöver inte nöd­vändigt­vis ha karak­tären av ett värdepapper.

Kundfordringar som avser sålda varor och tjänster

Kundfordringar som avser sålda varor och tjänster bör normalt undantas (prop. 2001/02:165 s. 50).

Kundfordringar som hänför sig till en försäljning som är ett led i en avveckling

Om fordringen hänför sig till en försäljning som framstår som ett led i avveck­lingen av verksamheten, ska man beakta fordringen.

Fordran på återbetalning av skatt

Det kan, bero­ende på omständigheterna, vara nödvändigt att beakta en fordran på återbetalning av skatt. Fordran kan t.ex. ha sin grund i en omoti­verat stor inbetalning på skattekontot.

Koncerninterna fordringar

S.k. koncerninterna fordringar, som blivit intäktsförda men inte gett upphov till någon värdeöverföring i form av kontanter eller värdepapper, beaktas genom att man tar hänsyn till säljarens indirekt ägda tillgångar hos det avyttrade bolagets dotter­bolag (prop. 2002/03:96 s. 117).

Enligt Skatte­verkets uppfattning ska däremot exempelvis en fordran på moderbolaget, som upp­kommit på grund av ett koncernbidrag till dotterbolaget, räknas med när moderbolaget säljer dotter­bolaget. En motsvarande fordran som ett dotterbolag däremot har på ett dotter­dotterbolag ska inte med­räknas, om det är dotter­bolaget med dotter­dotter­bolag som säljs.

Anledningen är att den fordran som dotter­bolaget har på dotterdotter­bolaget ändå kommer att beaktas genom att de likvida tillgångarna i dotter­dotter­bolaget ju ska beaktas. Annars hade sådana tillgång­ar kunnat bli med­räknade två gånger.

Utgångs­punkten när det gäl­ler koncern­interna fordringar bör alltså, enligt Skatte­verkets upp­fattning, vara att de inte ska beaktas om det skulle innebära att till­gångar däri­genom skulle kunna bli medräknade två gånger när man beräknar de lik­vida tillgångarnas storlek i den avyttrade ”underkoncernen”.

Fordran på grund av lån

En fordran på grund av att det avyttrade företaget har lånat ut pengar till ägaren, eller till fysiska och juridiska personer som är närstående till ägaren, räknas också som ”liknande tillgångar”, oavsett om någon revers har ställts ut eller inte (prop. 2001/02:165 s.51). Det innebär att en sådan fordran ska medräknas när man beräknar de likvida medlen.

Lager i värdepappersrörelse är inte likvida tillgångar

Värdepapper som är lager i en värde­pappers­rörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska inte räknas som likvida tillgångar enligt 25 a kap. 15 § IL. Detsamma gäller i stort även för lager i en utländsk mot­svarighet till värdepappersrörelsen ovan (25 a kap. 15 § andra stycket IL).

Enligt definitionen i sista stycket i 1 kap. 4 c § i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden räknas verksamhet som består i att man yrkes­mässigt tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet som värdepappersrörelse. Av 2 kap. 1 § i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden framgår det att en värdepappersrörelse får drivas endast efter tillstånd från Finans­inspektionen. Därmed omfattas exempelvis en värde­pappers­rörelse som bedrivs av en fond­kommissionär.

Undantag: företag som bedriver handel med värdepapper för egen räkning

Ett lager av värdepapper som innehas av ett företag som bedriver handel med värdepapper för egen räk­ning omfattas inte av den nya bestämmelsen enligt Skatte­verkets upp­fattning. Ett sådant lager är i stället att betrakta som likvida till­gångar (RÅ 2003 ref. 68).

Andelar i företag i intressegemenskap

Som likvida tillgångar räknas inte andelar i företag i intresse­gemenskap som omfattas av definitionen i 25 a kap. 2 § p. 1 IL (25 a kap. 15 § IL). Om ett företag i intressegemenskap innehar likvida medel ska dessa inkluderas när man beräknar mark­nads­värdet av de lik­vida tillgångarna. Om intresseföretaget inte är helägt ska man bara beakta de likvida tillgångarna som motsvarar det avyttrade företa­gets ägarandel i intresseföretaget (25 a kap. 16 § IL).

Exempel: beräkna likvida tillgångar i företag i intressegemenskap

AB A har ett helägt dotterbolag AB B. AB B äger i sin tur 80 procent av AB C. AB B har likvida tillgångar på 2 mnkr och AB C har likvida tillgångar på 1 mnkr. AB A ska sälja AB B med dess dotterbolag. Hur mycket likvida tillgångar finns det i den sålda koncernen?

AB B har själv 2 mnkr. Eftersom AB B äger 80 procent av AB C ska 80 procent av de likvida tillgångarna i AB C eller 800 000 kr (1 mnkr x 80 %) medräknas. Totalt uppgår de likvida till­gångarna i den sålda koncernen till 2 800 000 kr.

Vad är ett företag i intressegemenskap?

Med företag i intressegemenskap avses i detta sammanhang ett företag som det avyttrade företaget, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i (25 a kap. 2 § 1 IL).

Ett väsentligt inflytande i ett företag som det avyttrade företaget direkt eller indirekt äger en del i kan således följa av ägarandelens storlek eller av andra omständigheter (prop. 2002/03:96 s. 171). Med begreppet ”väsentligt” avses i IL normalt minst 40 procent (prop. 1999/2000:2 del 1 s. 498 f). Något krav på att innehavet ska vara av en viss procentuell storlek ställs emellertid inte upp. Däremot är det ett krav att det ska finnas en intressegemenskap mellan företagen.

Man kan således ha ett väsentligt inflytande även om ägandet understiger den angivna procentsatsen ovan. Bestämmelsen täcker bl.a. det fallet att ett antal samverkande juridiska personer äger ett och samma skalbolag, även om ägarbolagens respektive ägarandel i skalbolaget är liten.

Skatteverket anser att man normalt kan utgå från att en ägarandel på 40 procent och därutöver medför väsentligt inflytande. Om ägarandelen är mindre än 40 procent måste man alltid göra en bedömning av om det finns andra omständigheter som ändå gör att inflytandet kan anses vara väsentligt. Detta kan vara fallet även om ägarandelen är långt under 40 procent, och då särskilt när fler delägare samverkar, öppet eller dolt, och de därigenom allihop har ett väsentligt inflytande. Vid bedömningen måste alla omständigheter vägas in: delägarnas inbördes relationer, förekomsten av formella och informella delägaravtal, faktiskt agerande m.m.

Bestämmelsen avser inte bara sådana företag som avses i 25 a kap. 3 § 1–5 IL. Även exempelvis ett svenskt handelsbolag eller en delägarbeskattad utländsk juridisk person som hör hemma i en stat inom EES kan vara företag i intressegemenskap. Det kan säkert finnas ytterligare företagstyper som kan ingå i en intressegemenskap.

Andel i handelsbolag

När det gäller ett delägt handelsbolag kan det vara svårare att fastställa vilka likvida tillgångar som ska medräknas i skalbolagssammanhang. När man bedömer i vilken utsträckning likvida till­gångar som ägs genom ett handels­bolag ska räknas med, är man hän­visad till att göra en helhets­bedömning av innehållet i bolags­avtalet och av andra relevanta om­ständigheter.

Nyanskaffade tillgångar likställs ibland med likvida tillgångar

Tillgångar som anskaffats tidigast två år före avyttringen och som saknar affärsmässigt samband med verksamheten så som den bedrevs fram till två år före avyttringen, ska ses som likvida tillgångar, om det inte framgår att anskaff­ningen skett i ett annat syfte än att tillgångarna lätt skulle kunna avyttras efter avyttringen av andelen.

Om den bestämmelsen inte hade funnits hade man inför en avyttring av skalbolaget kunnat köpa exempelvis guldtackor som lätt kunnat avyttras senare, eller lagerbevis avseende metallager som är främmande för den egentliga näringsverksamheten.

Man kan även tänka sig att tillgångar av olika slag som redan har sålts på termin – öppet eller dolt – kan omfattas. På så sätt hade man kunnat kringgå regelsystemet eftersom tillgångarna då inte betraktats som likvida tillgångar.

Fastig­het som paketerats i ett aktiebolag inför en försäljning

Även andra tillgångar kan i detta sammanhang komma att betraktas som likvida tillgångar. Skatterättsnämnden har i ett inte överklagat förhandsbesked (SRN 2007-07-06) ansett att en fastig­het som paketerats i ett aktiebolag inför en försäljning till en bostads­rättsförening var att betrakta som en likvid tillgång. Fastig­heten skulle, efter försäljningen av aktiebolaget, avyttras till bostadsrättsföreningen.

Huruvida ventilen var tillämplig i det aktuella fallet framgår inte eftersom den frågan inte ställdes i förhandsbeskedsärendet. Enligt Skatte­verkets uppfattning bör ventilen ofta vara tillämplig vid denna typ av paketeringar.

Pantsatta tillgångar

Det har ingen betydelse om de likvida tillgångarna är pantsatta eller inte. Det framgår av RÅ 2004 ref. 137, där Högsta förvalt­nings­domstolen gjorde samma bedömning som Skatterätts­nämnden. Pantsatta kapitalförsäkringar ska anses som likvida tillgångar.

Skulder påverkar inte likvida tillgångar

Man tar ingen hänsyn till skuldsidan när man beräknar de lik­vida tillgångarna. Detta gäller även om vissa specifika likvida till­gångar pantsatts som säkerhet för skulden i fråga. Detta kan verka orimligt, men utmärkande för handeln med skalbolag är ofta att köpa­ren är beredd att betala ett högt pris just för att man inte tänker betala företagets skulder, i praktiken skatte­skulder. Dessutom kan ett skalbolag, som ju per definition innehåller likvida medel, reg­lera skuld­sidan före avyttrings­tidpunkten, för att på så sätt minska sina lik­vi­da medel och därigenom undvika att betraktas som ett skalbolag.