Förutsättningar för att återvinna rättshandlingar till ett konkursbo

Vad är återvinning?

Det finns särskilda regler i konkurslagen som ska förhindra att en gäldenär som är eller riskerar att komma på obestånd gör sina tillgångar oåtkomliga för borgenärerna. För att inte någon borgenär ska kunna agera för att få betalt före andra och därmed förändra borgenärernas inbördes ställning kan vissa rättshandlingar återvinnas om de har gjorts kort tid före konkursen. Återvinning i konkurs innebär att en viss rättshandling (t.ex. betalning eller gåva) som gäldenären gjort före konkursen återgår.

Konkursförvaltaren ska utreda om det finns återvinningsbara transaktioner.

Rättshandlingen ska ha varit till nackdel

Rättshandlingen måste ha varit till nackdel för en eller flera borgenärer för att den ska kunna återvinnas. För att nackdelskravet ska vara uppfyllt räcker det att rättshandlingen försämrat utdelningen för åtminstone någon borgenär.

Återvinningsförbud för förfallna skatter m.m.

Det finns flera undantag från återvinning enligt 4 kap. 1 § KonkL. Återvinning får inte ske av betalning av

• skatt eller avgift som omfattas av SFL
• skatt enligt VSL eller LSBF
• tull
• ränta på skatt eller avgift som omfattas av SFL, VSL eller LSBF eller avser tull
• betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt ÄktB eller FB, om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och den underhållsberättigade inte har gynnats på ett otillbörligt sätt.

En förutsättning för att en betalning ska undantas från återvinning är dels att beloppet varit förfallet till betalning, dels att betalningen har gjorts före konkursbeslutet. En förtidsbetalning kan därför återvinnas på vanligt sätt. Men även om gäldenären betalar före förfallodagen, d.v.s. i förtid, kan betalningen inte återvinnas om den ändå kan ses som normal. Efter konkursbeslutet får en fordran inte längre betalas av gäldenären.

Normala inbetalningar som gjorts innan förfallodagen

Vid bedömningen av om en betalning som gjorts innan förfallodagen är normal eller inte har domstolarna tagit hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (NJA 1987 s. 872). Av förarbetena framgår att betalning av praktiska skäl kan ha skett kort före förfallodagen och då anses vara korrekt (prop. 1975:6 s. 224 f.).

Återvinningsbestämmelsen är avsedd att träffa sådana betalningar som avviker från det normala. Som normal betalning har ansetts betalningar som objektivt sett inte har något med gäldenärens betalningssvårigheter och förestående konkurs att göra. Omständigheterna i det enskilda fallet ska vara sådana att en utomstående inte ska kunna misstänka att borgenären känt till gäldenärens betalningssvårigheter (NJA 1995 s. 688).

Inbetalning till skattekontot innan förfallodagen

Det är ovanligt att en skattebetalare betalar långt innan förfallodagen till skattekontot. Detta gäller särskilt för bolag som är på gränsen till konkurs. Det förekommer dock att en skattebetalare (oftast en fysisk person) som vet med sig att en kvarstående skatt ska betalas gör en inbetalning några månader före utsatt förfallodag.

En konsekvens av skattekontosystemets konstruktion är att även om skattebetalaren avser att betala en löpande skatt (d.v.s. i rätt tid och ordning), kan inbetalningen komma att avräknas mot en gammal skuld. Det kan alltså vara svårt att avgöra om ett visst skattebelopp över huvud taget är betalt eller inte.

Skatteverket anser att om en inbetalning på skattekontot görs under den månad som skatten eller avgiften förfaller till betalning är inbetalningen generellt sett att se som normal och därmed inte återvinningsbar. Vid bedömningen är det viktigt att titta på skattebetalarens tidigare betalningsmönster.

Gör skattebetalaren en inbetalning långt innan förfallodagen kan återvinning komma att ske beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Ett exempel där betalningen bör kunna anses normal är om en skattebetalare varje år har betalat månaden innan sommarsemestern och nu återigen har gjort på samma sätt trots att skatteskuldens förfallodag infaller långt senare.

Vid efterbeskattning är det den faktiska och inte den ursprungliga förfallodagen som ska vara avgörande för bedömningen om en inbetalning till skattekontot har skett i förtid eller inte.

Återvinning av förmånsrätt genom utmätning

Återvinningsförbudet avseende betalning av skatt hindrar inte återvinning av en förmånsrätt som har vunnits genom utmätning. Om utmätningen har lett till att belopp influtit i ärendet och Kronofogden hunnit kreditera skattefordringen innan gäldenären försatts i konkurs träder däremot återvinningsförbudet in. Själva betalningen som utmätningsbeslutet medfört kan därmed inte återvinnas.

Fristdag

Reglerna om återvinning är kopplade till en fristdag (4 kap. 2 § KonkL). Denna dag är utgångspunkt för beräkning av den tid inom vilken en rättshandling (t.ex. betalningen eller gåvan) ska ha skett före konkursen för att kunna återvinnas. Normalt är fristdagen den dag då konkursansökan kom in till tingsrätten.

I fyra fall infaller fristdagen tidigare än dagen för konkursansökan:

• Dagen för ansökan om företagsrekonstruktion är fristdag när en konkursansökan har gjorts under rekonstruktionen eller inom tre veckor från det rätten beslutat att denna ska upphöra.
• Dagen för ansökan om skuldsanering eller F-skuldsanering är fristdag när en konkursansökan har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering eller F-skuldsanering avgjordes.
• Dagen för ansökan om boutredningsman för ett dödsbo är fristdag när en konkursansökan har gjorts inom tre månader från domstolens förordnande av boutredningsman.
• Dagen för beslut om resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution är fristdag när en konkursansökan har gjorts inom tre veckor från det att resolutionsmyndigheten (Riksgäldskontoret) beslutat att resolutionen ska upphöra.

Att beräkna tidsfristen

Vid beräkning av tidsfristen kan denna ibland bli någon dag längre (se 1–2 §§ lagen [1930:173] om beräkning av lagstadgad tid). Se följande exempel:

Om en återvinningsbar betalning skett den 10 maj måste konkursansökan ges in senast den 9 augusti för att betalningen ska anses ha skett senare än tre månader innan konkursansökan. Ges ansökan in den 10 augusti har återvinningsfristen löpt ut. Infaller den 9 augusti på en lördag ligger betalningen inom återvinningsfristen även om konkursansökan ges in först måndagen den 11 augusti. Har å andra sidan en betalning skett den 30 november måste konkursansökan in till tingsrätten senast den 28 februari för att inte de tre månaderna ska ha passerats eftersom det inte finns 30 dagar i februari (se NJA 1974 s. 173).

Olika tidsfrister för olika återvinningssituationer

Tidsfristerna varierar beroende på vilken bestämmelse som är aktuell och vem som är mottagare av egendomen. I de olika situationerna anges i första hand en kortare tidsfrist där återvinning kan ske om rättshandlingen ägt rum inom denna tid. Den kortare fristen är sex månader beträffande rättshandlingar av gåvoliknande natur och tre månader i fråga om övriga rättshandlingar. Genomgående föreskrivs en längre tidsfrist som kan åberopas mot närstående till gäldenären men med möjlighet för den närstående att föra motbevisning.

Närstående till gäldenären

Det finns regler som anger vilka som anses vara närstående till gäldenären (4 kap. 3 § KonkL). I första hand omfattas:

• maka och make
• syskon
• föräldrar och far- och morföräldrar
• barn och barnbarn
• svåger och svägerska
• svärdotter och svärson
• svärföräldrar.

Utöver de i lagtexten angivna släktskapsförhållandena omfattas också den som på annat sätt står gäldenären personligen särskilt nära. Hit hör bl.a. sambo, förutvarande make och fosterbarn. Det krävs nästan undantagslöst ett förhållande som är grundat på familjeband för att någon ska anses personligen närstående.

Gäldenären är näringsidkare eller juridisk person

Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person omfattar närståendekretsen vidare många ekonomiska intressenter. Dessa ska ha eller ha haft en väsentlig ekonomisk gemenskap med gäldenären. Det bör normalt vara fråga om ett förhållande där den närstående haft del i rörelsens ekonomiska vinst eller förlust.

De flesta kopplingar mellan företag täcks in av bestämmelserna om närstående, t.ex. mellan moderbolag och dotterbolag eller mellan systerbolag som har samma ägare. Man kan också tänka sig att en person har haft t.ex. ekonomiska förmåner från en familjestiftelse. Att någon är vanlig kreditgivare räcker däremot inte. En företagsledare i den verksamhet som gäldenären bedrivit räknas som närstående om denne har eller har haft en kvalificerad ställning i företaget. Verkställande direktörer omfattas därför normalt men däremot inte vanliga arbetsledare. I vissa fall kan styrelseledamöter komma ifråga.

Till kretsen räknas också den som är ”närstående till närstående”. På grund av detta blir t.ex. en företagsledare i ett dotterbolag närstående till moderbolaget och en make till ensamägare av aktier i ett bolag närstående till bolaget.

Återvinning av en otillbörlig rättshandling

Genom den allmänna bestämmelsen i 4 kap. 5 § KonkL ges en möjlighet att återvinna rättshandlingar där en borgenär på ett otillbörligt sätt har gynnats framför andra, gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller gäldenärens skulder har ökat. Alla slags rättshandlingar omfattas, t.ex. gåva, betalning, pantsättning eller uppsägning av avtal. Även rättshandlingar som gjorts långt före konkursen kan återvinnas eftersom tidsfristen för återvinning gentemot närstående är obegränsad och för andra är tidsfristen fem år.

En borgenär har gynnats framför andra borgenärer

För att en borgenär ska ha gynnats framför andra räcker det med att en annan borgenär har blivit lidande. Om gäldenären betalar en borgenär ett betydande belopp en kort tid före konkursutbrottet torde det anses vara otillbörligt. Att en borgenär får betalt och andra inte, behöver dock inte vara otillbörligt. Borgenärens fordran kan ju vara förenad med sådan förmånsrätt att den under alla omständigheter skulle ha fått utdelning i en konkurs.

Även en borgenär med en latent fordran kan bli lidande med återvinning som följd (se prop. 1986/87:90 s. 123 ff. och Lennander 2013, Återvinning i konkurs s. 124). Detta är ofta fallet med skattefordringar som ännu inte har blivit debiterade, se NJA 2003 s. 37.

Gäldenären gör sig av med egendom eller ökar skulderna

Gäldenären får inte göra sig av med en tillgång på ett otillbörligt sätt. Att gäldenären säljer viss egendom för sin dagliga försörjning är inte otillbörligt. Däremot kan det vara otillbörligt att hen säljer viss egendom för att istället skaffa sig egendom som inte kan utmätas.

Gäldenären får inte heller låna pengar på villkor som är mycket ogynnsamma för honom eller henne. Det kan emellertid inte vara otillbörligt att gäldenären köper varor på kredit för normal konsumtion.

Gäldenären var eller blev på obestånd

För att kunna återvinna rättshandlingen krävs att gäldenären var på obestånd (insolvent) eller blev det genom förfarandet. Det är tillräckligt att borgenärerna tillfogats skada indirekt, d.v.s. att skadan uppstått till följd av rättshandlingen i förening med andra omständigheter.

Ond tro

Det krävs att gäldenärens medpart var i ond tro för att det ska gå att återvinna rättshandlingen. Denne ska ha känt till eller bort känna till dels att gäldenären var eller skulle komma på obestånd, dels de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Medparten behöver inte själv ha bedömt rättshandlingen som otillbörlig.

Om medparten är en närstående till gäldenären förutsätts denne vara i ond tro. Den närstående måste då, för att undvika återvinning, göra sannolikt att hen inte hade eller borde ha haft kännedom om de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Vad som krävs för att presumtionen ska brytas får bedömas från fall till fall. Transaktionens art och syfte samt vilken relation den närstående har till gäldenären är omständigheter av betydelse.

Rättsfall: mottagaren av överbetalningar borde ha förstått att konkursgäldenären var insolvent och att betalningarna var otillbörliga

Ett bolag hade under tiden närmast före konkursen fått betalningar från konkursgäldenären som med betydande belopp översteg vad bolaget hade fakturerat. Ägaren till bolaget hade även varit verksam i konkursgäldenären under tiden före konkursen. Hovrätten ansåg att ägaren borde ha förstått att konkursgäldenären var på obestånd och att överbetalningarna var otillbörliga (HovR VS 2014-06-05 i mål T 1999-13).

Rättsfall: domstolen ansåg inte att borgenären borde ha känt till att oförmågan att betala inte var endast tillfällig

En borgenär hade mottagit försenade betalningar från en gäldenär och frågan var om borgenären vid betalningsmottagandet borde ha känt till gäldenärens obestånd (insolvens). Högsta domstolen inledde med att konstatera att ondtrosrekvisitet i 4 kap. 5 § KonkL motsvarar det allmänna ondtrosrekvisit som finns inom förmögenhetsrätten. Det innebär i princip att borgenären anses vara i ond tro om hen till följd av oaktsamhet inte har insett förhållandena.

Det ställs alltså ett krav på aktsamhet för att rättshandlingen ska godtas. Aktsamhetskravet kan, beroende på omständigheterna, leda till att borgenären har en undersökningsplikt i fråga om gäldenärens insolvens. En undersökningsplikt får anses finnas i sådana fall där omständigheterna är ägnade att väcka misstankar om att gäldenären är insolvent. När det finns en undersökningsplikt och en undersökning skulle ha visat att gäldenären var insolvent, kan det anses oaktsamt av borgenären att inte ha reagerat. Borgenären borde då ha känt till gäldenärens insolvens och får därmed anses vara i ond tro.

I det aktuella fallet ansåg domstolen att borgenären borde ha känt till att gäldenären inte kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning. Däremot ansåg domstolen inte att borgenären även borde ha känt till att det fanns en beaktansvärd risk för att gäldenären inte inom en godtagbar tid kunde förväntas få en så förbättrad ekonomi att gäldenären rätteligen skulle kunna betala sina skulder (d.v.s. att oförmågan att betala inte var endast tillfällig). Kravet på ond tro om gäldenärens insolvens ansågs därmed inte uppfyllt (NJA 2017 s 882).

Återvinning av gåva

En gåva kan återvinnas om den har fullbordats senare än sex månader före den fristdag (se ovan) som bestäms i 4 kap. 2 § KonkL (4 kap. 6 § KonkL). Med gåva menas alla slags benefika transaktioner (förvärv av egendom utan krav på motprestation). Det behöver inte innebära att mottagaren får äganderätt till ett visst objekt. Att någon oåterkalleligt sätts in som förmånstagare i en livförsäkring kan alltså utgöra en gåva.

Överstiger skulderna de utmätningsbara tillgångarna?

Har gåvan fullbordats tidigare än sex månader men senare än ett år före fristdagen kan återvinning endast ske om gäldenären var eller blev insufficient genom gåvan. Om gåvotagaren är närstående till gäldenären (se ovan) gäller en återvinningsfrist av tre år.

Med insufficiens menas att någon saknar utmätningsbar egendom som motsvarar hens skulder. Det ska göras en prövning för att se om gäldenärens kvarvarande utmätningsbara egendom uppenbart överstiger skulderna (prop. 1986/87:90 s. 132). För bevisning om insufficiens får man utgå från konkurs­bouppteckningen och, om gäldenären varit bokföringsskyldig, till räkenskapsmaterialet för den aktuella perioden. Om gäldenären inte var bokföringsskyldig är man hänvisad till gäldenärens deklarationshandlingar. De skulder som bör beaktas är sådana som uppkommit före gåvotransaktionen (prop. 1986/87:90 s. 217). När det gäller skatteskulder som är uppkomna men ännu ej fastställda får man utgå från vilka skulder gäldenären vid gåvotillfället hade anledning att räkna med att bli betalningsskyldig för.

Gåvoavsikt

Avgörande för att en rättshandling ska anses vara en gåva är att den utåt sett verkar vara gjord med gåvoavsikt. Avsikten måste finnas redan vid tidpunkten för själva rättshandlingen även om sakrättsligt skydd uppnås först senare. Med gåvoavsikt förstås att gäldenären medvetet velat ge medparten en förmån. Det måste finnas en avsevärd skillnad i fråga om prestationernas värden för att man ska anse att en transaktion delvis har karaktär av gåva.

Blandade avtal

Med gåva likställs sådana avtal där det genom missförhållandet mellan vad parterna har lovat är uppenbart att avtalet delvis har egenskap av gåva (gåvoköp m.m.). Det kan t.ex. vara transaktioner mellan två koncernbolag där egendom överlåts mot otillräcklig ersättning. Det måste dock finnas en verklig gåvoavsikt från konkursgäldenärens sida och inte bara vara fråga om en dålig affär.

Arvsavstående

Om en gäldenär avstår från arvsandel i dödsbo eller efter testators död avstår från sin rätt på grund av testamente kan återvinning komma i fråga enligt reglerna för återvinning av gåva (se vidare Lennander 2013, Återvinning i konkurs, s. 193 f.).

Undantag från återvinning

Understöd och sedvanliga gåvor är undantagna från återvinning, om de inte står i missförhållande till gäldenärens ekonomiska ställning (4 kap. 6 § tredje stycket KonkL). En person som är på obestånd får inte ge dyrbara gåvor.

Återvinning av rätt vid bodelning

Om gäldenären vid en bodelning har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mot att en fordran mot honom eller henne har lagts ut på hans eller hennes lott, kan återvinning ske (4 kap. 7 § KonkL). Återvinning kan bara ske om bodelningshandlingen inte har getts in till rätten eller om den har getts in senare än tre år före fristdagen. Makar kan undvika återvinning genom att visa att gäldenären hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade skulderna.

Som exempel på fall där en gäldenär avstått från egendom mot att fordran lagt på gäldenärens lott är att make A varit skyldig den andra maken B 100 000 kr. Denna skuld har i bodelningen lagts på make A:s lott medan make A:s aktier till motsvarande värde har tillskiftats make B. Ett undantag från återvinning i dessa fall gäller om en make till förmån för den andra har avstått från makarnas gemensamma bostad eller bohag med stöd av 11 kap. 8 § ÄktB.

Rättsfall: gäldenären kände till sina skatteskulder

Ena maken (gäldenären) hade inte sett till att hen fick täckning för sådana skatter som vid tidpunkten för bodelningen ännu inte var fastställda. Hen argumenterade för att detta inte heller var nödvändigt eftersom dessa skatteskulder uppkom först när de debiterades. I målet var det ostridigt att åtgärder för revisionen vidtogs ca ett år efter det att bodelningshandlingen upprättades. Högsta domstolen slog dock fast att skatteskulderna skulle anses vara uppkomna före bodelningshandlingen varför den centrala frågan var om gäldenären redan vid bodelningen hade haft anledning att räkna med att hen skulle bli betalningsskyldig för dessa skatteskulder som ännu inte debiterats. Högsta domstolen fann att så var fallet och återvinning beviljades (NJA 1971 s. 85).

Återvinning av oskäligt höga löner m.m.

Ett inte ovanligt återvinningsfall är att gäldenären har betalat oskäligt höga löner, arvoden eller pensioner (4 kap. 8 § KonkL). En förutsättning för återvinning är att betalningen har skett senare än sex månader före fristdagen och att den uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till den gjorda arbetsinsatsen, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. En helhetsbedömning måste göras. Arbetsinsatsen kan i det särskilda fallet ha varit så kvalificerad att en hög lön varit motiverad. Bestämmelsen kan användas även mot juridiska personer, t.ex. i fråga om ett oskäligt högt konsultarvode till ett dotterföretag. Det som kan återvinnas är den del av utbetalningen som är oskälig.

Förlängd återvinningsfrist med möjlighet till befrielse

Återvinning kan även ske om gäldenären har gjort betalningen tidigare än sex månader men senare än ett år före fristdagen (4 kap. 8 § andra stycket KonkL). Svaranden kan dock undvika återvinning om hen visar att gäldenären efter betalning hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade skulderna, d.v.s. att gäldenären var sufficient. För betalning till närstående är fristen tre år.

Kan fordran göras gällande i konkurs?

Den del av fordran på lön, arvode eller pension som återuppstår efter återvinning enligt denna bestämmelse kan inte göras gällande i konkursen. Har utbetalningen ännu inte skett blir det inte fråga om återvinning. I stället får denna fordran göras gällande i en konkurs till den del den inte är oskälig (5 kap. 2 § KonkL).

Återvinning av överförda medel till pensionsstiftelse

Gäldenärens överföring av medel till en pensionsstiftelse kan under vissa förutsättningar återvinnas (4 kap. 9 § KonkL). Huvudprinciperna är att en överföring som gäldenären inte varit skyldig att göra likställs med gåva medan andra överföringar återvinns enligt reglerna om betalning av skuld. I bestämmelsen nämns också att vissa försäkringspremier kan återkrävas enligt 15 kap. 8 § FAL.

Återvinning av betalning av skuld

Frågan om återvinning av betalning av skuld är av stort praktiskt intresse (4 kap. 10 § KonkL). Kontantaffärer (betalning vid kontantköp) omfattas inte. För att återvinning ska kunna ske krävs att betalningen har skett antingen med ovanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. Betalningen ska ha skett senare än tre månader före fristdagen eller senare än två år om det är till en närstående.

Bestämmelsen om återvinning av en betalning omfattar bara betalning av gäldenärens skuld till den egna borgenären. Gäldenären måste alltså ha ett självständigt betalningsansvar som medför att betalningsmottagaren i sin tur kan kräva gäldenären direkt (NJA 2019 s. 468).

Ovanliga betalningsmedel

Frågan om betalning har skett med ovanliga betalningsmedel avgörs främst med hänsyn till hur parternas affärsförhållande sett ut och vad som är brukligt inom branschen. Att betala en skuld med varor av olika slag kan inte vara vanligt betalningsmedel annat än i undantagsfall (NJA 2010 s. 154).

Betalning i förtid

Med betalning i förtid avses inte bara att betalning har skett före en förfallodag. Som förtida betalning måste nämligen också räknas bl.a. en betalning som har skett efter det att borgenären har använt sig av en klausul som föreskriver omedelbar betalning, om gäldenären kommer på obestånd eller försummar en betalning. På samma sätt bör det bedömas om borgenären vägrat förlängning av ett lån som klart förutsatts ska förlängas.

Gäldenärens ekonomiska ställning är försämrad

För att återvinning ska kunna ske krävs att betalningen har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning avsevärt. Beloppet måste med hänsyn till gäldenärens förhållanden ha varit relativt betydande. Det som avses är gäldenärens förmåga att göra rätt för sig och i princip är det tillgångarnas storlek vid tiden för betalningen som är avgörande. Uppgifterna i konkursbouppteckningen kan också ofta vara vägledande. Om en borgenär under återvinningsfristen fått mer än en betalning ska beloppen läggas samman och en totalbedömning göras. När betalning görs samtidigt till flera borgenärer ska däremot varje borgenär bedömas för sig (NJA 2008 s. 1208).

Normal betalning

Återvinningsmöjligheterna är begränsade till onormala betalningar. Normala betalningar är sådana vilka objektivt sett inte har något med gäldenärens betalningssvårigheter och hotande konkurs att göra. Normala betalningar står sig även om de har gjorts strax före konkursen (se Skatteverkets rättsfallskommentar Återvinning i konkurs av betalning av skuld).

Tanken är att vanliga löpande betalningar, t.ex. amorteringar på lån eller hyresinbetalningar m.m. ska vara skyddade mot återvinning. Även löpande betalningar som inte fullgörs förrän någon tid efter förfallodagen bör kunna godtas, t.ex. om gäldenären haft för vana att göra rätt för sig i efterhand.

Rättsfall: oregelbundet betalningsmönster

Betalningsmönstret mellan konkursgäldenären och borgenären hade varit oregelbundet på så sätt att det hade varierat hur många dagar efter fakturornas förfallodag som konkursbolaget hade betalat fakturorna. Flera belopp hade dock varit återkommande. Hovrätten fann att betalningarna hade varit normala i affärsförhållandet mellan bolagen och att dessa därför måste anses vara ordinära (Svea HovR 2014-05-16, mål nr T 4287-13).

Rättsfall: betalningen har ansetts affärsmässigt motiverad

Hovrätten konstaterade att en betalning som konkursgäldenären gjort som ett led i en fyrpartsöverenskommelse både hade skett i förtid och avsevärt försämrat bolagets ekonomiska ställning. Hovrätten kom dock fram till att någon återvinning inte skulle ske. Konkursboet hade inte kunnat styrka att det fanns ett sådant samband mellan den förestående konkursen och den aktuella transaktionen som gjorde att betalningen sedd i sitt sammanhang var att betrakta som icke ordinär (Svea HovR 2015-11-16, mål nr T 2083-15).

Annan än gäldenären betalar

En förutsättning för återvinning är att betalningen har gjorts av gäldenären själv. Om någon annan har betalat någon av gäldenärens skulder strax före konkursen måste det godtas om det inte kan visas att det är fråga om en s.k. medelbar betalning (se vidare Lennander 2013, Återvinning i konkurs, s. 211 f.).

Kvittning

Om en borgenär får kvitta under konkursen enligt 5 kap. 15 § KonkL kan kvittning före konkursen givetvis inte återvinnas. Hade hen däremot inte fått kvitta under konkursen jämställs kvittningen med en betalning (4 kap. 10 § andra stycket KonkL). För återvinning krävs att rättshandlingen medfört att åtminstone någon borgenär fått för lite utdelning i konkursen (se Skatteverkets rättsfallskommentar När kvittning är tillåten i en konkurs kan en kvittning som gjorts innan konkursen aldrig vara till nackdel för övriga borgenärer).

Återvinning av betalning för växel eller check

Återvinning av betalning för en växel eller check är reglerat i en specialbestämmelse (4 kap. 11 § KonkL). Bestämmelsen är en komplettering till 4 kap. 10 § KonkL. Grunden till den speciella regleringen beträffande växel är att det normalt krävs protest för att växelrätten ska bevaras (se mer i Lennander 2013, Återvinning i konkurs, s. 407 f.). Om betalning för förfallen växel alltid skulle kunna återvinnas enligt de allmänna reglerna, skulle följden bli att en växelinnehavare kunde gå miste om sin växelrätt vare sig han eller hon tog emot eller avböjde betalning. Motsvarande gäller betalning för check.

Återvinning av panträtt och annan säkerhet

Konkurslagen innehåller regler för återvinning av panträtt och andra ställda säkerheter och tidsfristerna är desamma som för återvinning av betalning (4 kap. 12 § KonkL).

För att gäldenärens medpart ska undvika återvinning krävs att säkerheten såväl var bestämd vid skuldens tillkomst som att den överlämnats utan dröjsmål efter denna. Om säkerheten förutsätter ansökan om inskrivning är man i dröjsmål om ansökan har gjorts senare än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst. Högsta domstolen har konstaterat att återvinning inte kan ske när en gäldenär ställt säkerhet för någon annans skuld (NJA 1985 s. 117).

En säkerhet som ställs vid omsättning av lån innebär inte att den kan anses ha tillkommit i samband med den ursprungliga skulden. En säkerhet måste nämligen ha bestämts när gäldenären ursprungligen fick lånesumman för att inte kunna återvinnas.

Om säkerheten däremot byts ut medan ett lån löper bör utbytet kunna godtas. Man måste alltså skilja detta från det fall att en kompletterande säkerhet ställs för en gammal skuld. En sådan säkerhet måste alltid bedömas för sig.

Återvinning av förmånsrätt eller betalning genom utmätning

Utmätning ger förmånsrätt och leder oftast till betalning av en större eller mindre del av den fordran för vilken utmätningen har skett. Såväl förmånsrätten som betalningen kan bli föremål för återvinning (4 kap. 13 § KonkL). Detsamma gäller förmånsrätt som uppkommit genom att betalning till Kronofogden anses som utmätt i målet (4 kap. 28 § UB). Förmånsrätten ska ha inträtt inom tre månader före fristdagen för att återvinning ska få ske. När det gäller utmätning för närståendes (se ovan) fordran gäller en tvåårsregel med möjlighet till motbevisning.

Om utmätning har skett före ett konkursbeslut ska verkställigheten i princip fortsätta utan hinder av konkursen. De pengar som kommer in vid den exekutiva försäljningen ska (efter avdrag för försäljningskostnaderna) redovisas till förvaltaren om utmätningssökanden inte hade panträtt. Den förmånsrätt som hen fått genom utmätningen ska gå åter. I annat fall redovisas pengarna i princip till utmätningssökanden enligt vanliga rutiner (3 kap. 8 § KonkL).

Om förmånsrätten ska återvinnas kan förvaltaren som ett alternativ begära att hela utmätningen ska gå åter.

Har en exekutiv försäljning redan ägt rum innan konkursbeslutet så påverkas denna inte av återvinningsregeln i 4 kap. 13 § KonkL. Om pengarna redan har redovisats till borgenären så blir denne återbetalningsskyldig till konkursboet. Det kan aldrig bli fråga om återvinning om borgenären på någon annan grund än utmätning hade sådan förmånsrätt att han vid en konkurs skulle ha fått full betalning. Återvinningsfristerna räknas från den dag då förmånsrätten inträdde, vare sig borgenären hunnit få betalning eller inte.

Kompletterande information

• Reglerna om återvinning i 4 kap. konkurslagen är utförligt behandlade i Lennander 2013, Återvinning i konkurs.
• För mer information om respektive återvinningsbestämmelse samt om den praxis som finns på området hänvisas till Savin, Konkurslagen (28 juli 2023, JUNO), kommentar till 4 kap.