Ideella föreningar och registrerade trossamfund

Vilka verksamheter räknas inte som ekonomiska verksamheter?

En förenings eller trossamfunds verksamhet räknas inte som en ekonomisk verksamhet om den är frikallad från inkomstskatt enligt 7 kap. 3 § IL (4 kap. 6 § ML). Allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund är i vissa fall befriade från att betala inkomstskatt för sin verksamhet (7 kap. 3 § IL).

När en förening bedriver en verksamhet som inte räknas som en ekonomisk verksamhet är den inte heller en beskattningsbar person. Det innebär att föreningen eller trossamfundet inte ska betala någon mervärdesskatt för egna försäljningar av varor och tjänster som görs i en sådan verksamhet. Föreningen eller trossamfundet har inte heller rätt till avdrag för mervärdesskatt när den köper in varor och tjänster för en sådan verksamhet.

En förening eller ett trossamfund som bedriver näringsverksamhet som undantas från inkomstskatt behandlas dock som en beskattningsbar person när den köper tjänster från andra länder.

En och samma förening eller trossamfund kan vara frikallad från inkomstskatt för en verksamhet samtidigt som den är skattskyldig till inkomstskatt för en annan verksamhet. I så fall gäller bestämmelsen i 4 kap. 6 § ML bara för den verksamhet som föreningen inte är skattskyldig till inkomstskatt för.

De särskilda reglerna för allmännyttiga ideella föreningar gäller också för vissa äldre ekonomiska föreningar (4 kap. 6 § andra stycket ML). Sådana föreningar har u.p.a. i sitt namn.

Rättsfall: ridundervisning och tävlingsverksamhet i en allmännyttig ideell förening ansågs inte vara ekonomisk verksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en allmännyttig ideell förening inte var betalningsskyldig för mervärdesskatt för tillhandahållande av ridundervisning och tävlingsverksamhet. Detta trots avvikande regleringar i ML i förhållande till mervärdesskattedirektivet. Enligt direktivet är föreningen en beskattningsbar person, men av direktivet följer också att tillhandahållandena ska undantas från skatteplikt om föreningen anses vara en organisation utan vinstsyfte (artikel 132.1 m mervärdesskattedirektivet).

Domstolen ansåg att en tolkning enligt direktivet leder till att tillhandahållandena ska undantas från skatteplikt och att bestämmelserna i ML ledde till samma resultat, d.v.s. att föreningen inte var betalningsskyldig för mervärdesskatt för tillhandahållandena i fråga (RÅ 2010 ref. 54).

Bestämmelserna gäller inte för stiftelser

De särskilda reglerna i 4 kap. 6 § ML för allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund gäller inte för stiftelser. Verksamheter som bedrivs av en stiftelse ska bedömas enligt de allmänna reglerna för ekonomisk verksamhet.

Betalningsskyldighet vid inköp av varor och tjänster från andra länder

Både allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund är juridiska personer. Deras inköp av varor från andra EU-länder kan därför bli föremål för mervärdesskatt och beskattas såsom unionsinterna förvärv (16 kap. 17 § ML). Detta gäller även om föreningen eller trossamfundet inte är en beskattningsbar person.

En allmännyttig ideell förening eller ett registrerat trossamfund som inte bedriver ekonomisk verksamhet enligt 4 kap. 6 § ML kan vid inköp av tjänster från utlandet omfattas av omvänd betalningsskyldighet (16 kap. 9 § ML).

Andra ideella föreningar

Ideella föreningar som inte räknas som allmännyttiga omfattas inte av några särskilda mervärdesskatteregler. Deras verksamhet ska därför bedömas på samma sätt som för andra juridiska personer. Det måste bedömas i varje enskilt fall av om föreningen bedriver en ekonomisk verksamhet enligt 4 kap. 2 § ML.

Rättsfall: verksamhet för att tillvarata medlemmarnas allmänna intressen var inte ekonomisk

EU-domstolen har ansett att en verksamhet som bestod i att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen inom jordbrukssektorn inte var någon ekonomisk verksamhet. Detta eftersom verksamheten inte bestod av försäljning av varor eller tjänster (C-515/07, VNLTO).

Rättsfall: politisk organisation bedrev inte ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har ansett att en avdelning inom ett politiskt parti inte bedrev någon ekonomisk verksamhet när den genomförde partimöten och levererade marknadsföringsmaterial till partiets lokalavdelningar. Inkomsterna bestod av medlemsavgifter och statliga bidrag. Avdelningen ansågs bedriva politisk opinion i syfte att delta i det politiska maktutövandet och den var inte verksam på någon marknad (C-267/08, SPÖ Landesorganisation Kärnten).

Samfälligheter

Samfälligheter är en särskild typ av fastighetsbildning. En samfällighet består av mark, anläggningar eller andra tillgångar som tillhör flera fastigheter gemensamt. Det kan till exempel handla om att flera fastigheter har gemensam skog eller en gemensam väg.

En samfällighet kan förvaltas antingen av en förening som har bildats för att förvalta samfälligheten (samfällighetsförening) eller av fastighetsägarna tillsammans (ägarförvaltning).

Samfällighetsföreningar

En samfällighetsförening bildas av medlemmarna i föreningen och föreningen får i uppdrag att förvalta den gemensamhetsanläggning som bildas i samband med att ett anläggningsbeslut fattas. En samfällighetsförening kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och är därför en självständig juridisk person med egen rättskapacitet som kan vara ett skattesubjekt i mervärdesskattehänseende.

Rättsfall: en samfällighetsförenings leverans av värme till sina medlemmar

En samfällighetsförening uppförde ett värmekraftverk som bland annat skulle förse föreningens medlemmar med leverans av värme. Samfällighetsföreningen ansågs bedriva en självständig ekonomisk verksamhet. Leveransen av värme mot ersättning till medlemmarna utgjorde leverans av vara som var föremål för mervärdesskatt (C-449/19, WEG Tevesstrasse, punkt 38).

Rättsfall: vägsamfällighetsförening upplåtelse av väg till utomstående var ekonomisk verksamhet

En vägsamhällighetsförening som mot ersättning upplät skogsvägar till företag som transporterade virke ansågs tillhandahålla skattepliktiga tjänster mot ersättning (RÅ 2002 ref. 13).

Rättsfall: uthyrning av garageplatser till fastighetsägarnas hyresgäster var en ekonomisk verksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om en samfällighetsförenings uthyrning av garageplatser var en ekonomisk verksamhet. Delägare i föreningen var fyra bostadsrättsföreningar och ett fastighetsbolag. Samfällighetsföreningen skulle hyra ut samfällighetens garageplatser till de personer som var bostadsrättsinnehavare eller hyresgäster hos delägarna. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en samfällighetsförening som bara tillgodoser delägarfastigheternas egna behov enligt svensk rättspraxis inte ansetts bedriva ekonomisk verksamhet. Om en samfällighetsförening däremot tillhandahåller tjänster till utomstående mot ersättning har ekonomisk verksamhet enligt samma praxis ansetts föreligga. Föreningens uthyrning av garageplatser till de boende på medlemmarnas fastigheter var därför en självständig ekonomisk verksamhet (HFD 2011 not. 75).

Ägarförvaltade samfälligheter

När fastighetsägarna själva förvaltar samfälligheten ska bedömningen av om deras verksamhet är ekonomisk göras för varje fastighetsägare. Varje delägare kan då bli skyldig att betala mervärdesskatt för sin andel av försäljningar från samfälligheten.

Kompletterande information

• Särskilda avdragsregler för delägare i samfällighet.