Biblioteksersättning; omsättning eller bidrag

Sammanfattning

Skrivelsen innebär att biblioteksersättning som utgår från Sveriges Författarfond ska behandlas som ett sådant oberoende bidrag som inte omfattas av mervärdesskatt.

Riksskatteverket (RSV) har mottagit en skrivelse från Sveriges Författarfond (SF) daterad den 20 dec 2001 innehållande fråga om hur biblioteksersättningen ska hanteras mervärdesskattemässigt. Utgör biblioteksersättningen vederlag för en omsättning eller är det fråga om ett sådant oberoende bidrag som inte ska mervärdesbeskattas.

SF har inkommit med dels en förordning (1962:652) om Sveriges Författarfond (biblioteksförordningen) och dels deras verksamhetsberättelse för år 2001 som hjälp vid bedömningen. Vidare har ett möte hållits för att ytterligare ge SF möjlighet att informera om biblioteksersättningen.

Efter gjord genomgång har RSV kommit fram till följande syn på biblioteksersättningen.

Biblioteksersättningen utges av staten via SF till svenska författare. Utbetalningen till SF baseras på ett visst belopp per boklån. En viss andel av dessa belopp utbetalas till författarna som biblioteksersättning. Ersättningen utbetalas till 70 år efter det att författaren har avlidit. Ersättningen liknar royalty men kan inte överlåtas. Biblioteksutlåningen utgör kommunernas verksamhet. Ingen ersättning utgår från biblioteken direkt eller från kommunerna avseende denna utlåning.

Upphovsmannens upphovsrätt enligt 1 kap. 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk har inskränkts genom 2 kap. 12 § samma lag så att den inte omfattar bl.a. utlåning av böcker hos bibliotek.

Av rådets direktiv 92/100/EEG artikel 1 och 2 framgår att upphovsmännen ska ha ensamrätt avseende bl.a. utlåning av exemplar av verk. Med utlåning avses därvid att för en begränsad tid och utan omedelbar eller medelbar ekonomisk eller kommersiell vinning ställa ett objekt till förfogande genom en institution som är tillgänglig för allmänheten. I artikel 5 i nämnda direktiv ges emellertid möjlighet att i betydande utsträckning göra undantag från denna ensamrätt. För det första får medlemsstaterna föreskriva undantag från utlåningsrätten när det gäller offentlig utlåning till allmänheten under förutsättning att åtminstone upphovsmännen får ersättning när exemplar av deras alster lånas ut till allmänheten. För det andra får vissa kategorier av inrättningar undantas från skyldigheten att betala ersättning.

I Sverige har upphovsmännen som framgått ovan inte någon rätt till ersättning enligt upphovsrättsliga regler för den utlåning av exemplar av litterära verk som sker genom bibliotek. I stället betalas ersättning enligt bestämmelserna i biblioteksförordningen. Enligt Ds 1994:49 sidan 32 ff har man bedömt att eftersom ersättningsordningen enligt Rådets direktiv 92/100/EEG inte behöver vara upphovsrättsligt grundad kan Sverige behålla en offentligrättsligt reglerad ersättning för den utlåning av exemplar av litterära verk som sker genom bibliotek.

Det i Sverige tillämpade systemet innebär att staten till svenska författare betalar ut en ersättning som baseras på biblioteksutlåningen. Enligt EG-reglerna finns i princip en ersättningsrätt för författarna. Om denna ersättning utges i form av en upphovsrättsersättning föreligger i princip en omsättning som medför skattskyldighet till mervärdesskatt. Som staten valt att konstruera upphovsrättsbestämmelserna och den särskilda ersättningen i Sverige kan det dock anses att ersättningen här inte kan kopplas till någon motprestation från författarnas sida. Författarna har inte tillerkänts någon rätt att träffa avtal om upplåtelse av rätt att låna ut deras verk. De utbetalningar som görs har i stället konstruerats som en ensidig åtgärd från statens sida. Därmed föreligger inget partsförhållande mellan köpare och säljare av en tjänst.

RSV anser således att ersättningen från SF är ett sådant oberoende bidrag som inte utgör vederlag för omsättning enligt mervärdesskattelagen (1994:200).